Annons:
Etikettallmänt
Läst 2367 ggr
Qveiarsstuteri
2012-10-30 12:19

Öppet brev...

Hejsan allihop!

Det är nu väldigt länge sedan jag involverade mig på denna sida. Många anser nog att jag inte ska skriva detta offentligt, men jag gör det ändå med hjärtat i halsgropen.

Jag har under 30 års tid varit fanatiskt intresserad av hästar, främst russ och avel. Jag ritade min första stamtavla nio år gammal på ett jättepapper med 8 generationer, namn på alla, födelseår, färg och eventuella bedrifter i utställningsringen eller på travet. Allla de fakta jag lyckades komma över som så liten.

Jag har varit en mkt glad, initiativrik och positiv person, som av många nog ansetts som högljudd och skränig. Detta har jag burit med mig i form av dåligt självförtroende, eftersom jag inte riktigt kunde hjälpa det. Jag diagnosticerades med ADHD 38 år gammal, och då kunde jag lättare förstå varför jag varit så som jag varit, till mångt och mycket. Jag har fått 3 barn, alla med ADHD, vilket inneburit oerhört hårt jobb och utelämnande av både mig själv o barnen till skola, sociala myndigheter mm pga de påfrestningar skolmiljön varit för mina barn. Man gör ju som bekant allt för sina barn, oavsett om man då själv tömmer sig på all kraft.

Min ADHD samt senare även min Menière (kronisk yrselsjukdom) har gjort att jag varit mkt sjukskriven och hemma. Detta leder som de flesta vet till dålig ekonomi. Trots detta har jag försökt att bita ihop och vara stark, och tidigare fick jag denna energi genom mina hästar. Allt efter som att tiden gick började jag bli sliten. Detta gjorde att jag inte alltid längre kunde hålla vad jag lovat, och jag avskyr att lova något som inte har hålits. Detta tär också på mig. Vidare är jag alltför hederlig emellanåt, vilket också gjort att en del utnyttjat detta.

Min historia är inte unik, utan många känner säkert igen sig i delar av den.

När jag sedan pga att jag satt som registrator i en annan hästförening fick ta emot brev och e-mail som anklagade mig på felaktiga grunder, eller som gick ut och talade offentligt om att jag hade fått skulder hos kronofogde, precis som att jag varit en skurk på något vis! Då började min värld där jag hämtade andan i rämna! Jag har visst skulder hos kronofogde, men inte pga att jag fuskat med bidrag eller annat, utan helt enkelt för att viinte haft tillräckligt med pengar ibland, och då varit tvugna att prioritera en del räkningar. Gör det mig till skurk? Har mina hästar någonsin lidit av det? Svaret på den frågan är nej. De har alltid fått vad de behövt, likaså mina barn. Jag har försökt att förklara att livsvärde inte alltid måste gå hand i hand med ekonomi, men jag har allvarligt börjat tvivla på detta.

Hästarna har som sagt var varit min glädekälla under jobbiga år. De har fyllt mig med hopp om framtiden, fastän allt hopp verkade utdött.

När jag sedan började smutskastas (som jag upplevde det) på forumet här för att jag hade för liten hage mm då jag lade ut en film på en av våra unghingstar som roade sig med en tom vattenho (stor vit plastbalja). Då kände jag att jag inte orkade mer.

Jag lade nästan ner min avel, men någonstans har ett litet hopp om liv funnits, vilket gjort att jag haft några ston kvar.

Nu i höstas gav jag i princip upp. Mina hagar är otroligt geggiga närmast huset, dock ej på de övriga 3 ha de går på, men jag lider…

Mina barn höll på att förlora mig. Jag hade långt gångna plander på att följa våra gamla hästar till de gröna ängarnas värld.

På något sätt hoppas jag nog på att detta brev ska få er, eller åtminstone någon att muntra upp mig o inte bara kritisera mig.

Känner mig ganska värdelös o skäms för att jag publicerar detta, men jag vet inte hur jag skulle nå ut på annat sätt.

Mvh

Anna, Stuteri Qveiar

Annons:
Anemona
2012-10-30 12:39
#1

Tack Anna <3

Jag önskar att fler kunde vara lika ärliga och uppriktiga som du är!

Lycka till
Ewa/ Stuteri Teja

Qveiarsstuteri
2012-10-30 12:47
#2

Tack Ewa! Du är gullig (och Bea naturligtvis) Kyss

Qveiarsstuteri
2012-10-30 14:01
#3

Verkar vara ett alltför hett ämne…

Eller också försöker jag göra mig mer betydelsefull än jag är… Skäms

Qveiarsstuteri
2012-10-30 14:13
#4

Det som är konstigt är att människor kan prata om andra efter deras död, men inte med dem under deras liv. Jag vet att jag är dålig på det sociala "osynliga" språket, men jag har långt till ilska och har ett väldigt stort hjärta.

Jag blir uppriktigt ledsen när ingen ens (utom du då Ewa) vill uppmuntra. Är detta vårat samhälle i ett nötskal? Ett samhälle vi vill attt våra barn ska växa upp i?

Gnistra
2012-10-30 14:15
#5

Till dig Anna vill jag säga att du är modig som delar med dig av din  vardag och jag tor det är många som har liknande el andra problem med att få livet att gå ihop. Alla/våra egna krav på hur vi förväntas vara och denna ekonomi som alltid bör ligga minst på +/- och gärna på + för det lilla extra…i fall att något oförut sägbart händer.

Hoppas du kämpar vidare med dig själv, barnen och hästarna !Livet är inte lätt men det kan vara aldeles fantastiskt ibland! Kram!

ryttarn
2012-10-30 14:18
#6

Anna, du är inte ensam med din historia. Men du är unik efterssom du vågar/orkar gå ut så öppet med det. Tyvärr är människor väldigt bra på att snacka skit bakom ryggen och det är inget unikt för hästnäringen.

Vi är säkert många som känner igen sig i åtminstone delar av din berättelse. När man älskar hästar kan det allt för lätt bli lite för många. När sedan livet utsätter en för olika former av prövningar är ju hästarna det sista man vill göra avkall på, för dom är ju en stor del av det som gör att man orkar med vardagen. Tyvärr har andra människor, som dessutom sällan känner till hela bilden, snabbt att fördömma och sprida allehanda elaka ryckten.

Jag tänker inte ge dig några "goda råd" eller tala om för dig hur du skall gå vidare. Vill bara ge dig en stor kram och hoppas du inser att du inte är ensam.

Jerker Klang,
medarbetare på ponnytrav ifokus

Gemenskap, glädje och fart - ponnytrav såklart!

Stuteri Isil, Sagolika Gotlandsruss

www.isil.se

Annons:
Qveiarsstuteri
2012-10-30 14:22
#7

Tack ni som kommenterat. Det värmer! Kram

janehellen80
2012-10-30 14:53
#8

Känner dig inte personligen , och inte hört ngt om dig , men tycker det är otroligt starkt att skriva ett öppet brev .. Tyvärr pratar folk å kommer alltid göra.. man märker fort vilka det är, oftast samma personer ..

Hoppas på det bästa för din skull å att allt ordnar upp sig .

mvh Helene , Stuteri Hjorttorp

Medarbetare på Gotlandsruss i fokus

Av ett russ blev det russigt värre  Skrattande

Fiffilura
2012-10-30 17:04
#9

<3

Massor med kramar!!!!

VeronicaP
2012-10-30 17:07
#10

Starkt skrivet Anna .

Som sagt du är inte ensam precis som du skriver om de problemen .

Jag får ofta höra hur jag kan ha hästar som har värk mmm men de är ju de som ger mig hopp och som peppar upp mig när jag mår dåligt , där man hämtar styrka och ork som jag brukar förklara för folk.

Sen har jag missat säkert en hel del här på forumet också .

De där med skitsnack hit och dit får vi nog alla leva med mer eller mindre tror jag , sen de där med att skicka mail osv är de mest fegaste skit man kan hålla på med tycker jag. Sådan jäkla skitsnack hatar jag.

Har man ont av att någon har skulder får man väl ringa den personen och fråga om hur det står till eg .

Lycka till och hoppas att du fortfarande kan hämta ork och styrka hos dina hästar .

Mvh Veronica

Lena90
2012-10-30 18:11
#11

Jag tycker du är modig som skriver så öppet :)

Hoppas att det löser sig någon dag :)

Carpe diem!

JuliaC
2012-10-30 18:15
#12

WOW - flot skrevet. Jeg kender dig ikke men dit stuteri navn kender jeg.

Bevar håbet gennem dine heste. Heste er sande venner og lytter altid. De er uforbeholdne og gver dig hvad du ber om. Trofasthed og ærlighed.

Husk at du er enestående - ligesom enhver anden

Vh Julia - Hellestruplund

Plupp73
2012-10-30 19:34
#13

Hej!

Fint och rakt skrivet av dig, att leva med Mb Menière och ADHD var för sig är tillräckligt, och i kombination måste vara näst intill outhärdligt i vardagen.

Bra att någon skriver öppet om det där med hård kritik och skitsnack inom forumet. Har ibland reagerat på hårda ord som dyker upp här och var i olika trådar, och bland hästmänniskor i stort. Skitsnack bakom ryggar är alltid under all kritik. Har själv väldigt svårt att se att man kan tillåta sig själv tykna kommentarer och nedlåtande ton mot andra utan vettiga skäl, men…

Annars tycker jag att många är bra på att peppa och uppmuntra varandra inom russdiskussionerna också.

Lycka till!

Annons:
Gurkane
2012-10-30 20:35
#14

Öppet ärligt brev Anna!

Jag har inga råd men vill säga att Du är inte ensam. Känner igen delar av vad Du skriver. För att inte säga det mesta, direkt eller indirekt.

Vi är många många, väldigt många som har olika sjukdommar, handikapp och/eller diagnoser på oss. Alla dessa påverkar oss på olika sätt… Livlinan är allt som oftast just hästarna i olika former. Just arbetet kring och med dem är det som håller oss drabbade flytande. Elaka tungor brukar dock inte ligga på latsidan, snabba elaka grejer florerar snabbt och STORT! Hästarna som inte får finnas i en värld där sjukdom finns…

Beröm får vi ge oss själva, ingen annan gör det! Vi kämpar ofta i det tysta, långt över vår egentliga förmåga. Vi biter ihop. Vi kämpar för det som är rätt för oss.

Pekpinnarna är ju givetvis där och slår, nej inte så, fy på Dig, ta bort det eller lägg till det så ska Du se att allt blir "rätt" Läs som regelboken säger att vi ska vara/ ska göra/leva efter…Vem är det som egentligen bestämmer vad som är rätt för just Dig och Din familj?

Och det allra värsta är nog okunskapen bland våra medmänniskor. Vi alla måste faktiskt inte vara stöpta i samma form. Vi behöver inte tycka lika, göra lika eller leva på samma sätt.  Vi alla har rätt att ta plats här i livet, även Du och de Dina oavsett sjukdommar/handikapp/diagnoser/ekonomi/intressen.

Vill önska Dig STORT LYCKA TILL! Nu och i framtiden!

Tack för Ditt inlägg!

KRAMAR Gurkane

nika85
2012-10-30 20:43
#15

Jag lever med tanken att livet är som en bergochdalbana, där toppar och dalar är en del av livet. Jag hoppas att du orkar hålla näsan ovan vattenytan i dina dalar, och att de snart följs av toppar där du ser ljuset igen.

Stor kram till dig!

Qveiarsstuteri
2012-10-30 21:07
#16

Tack för alla gulliga kommentarer! Det gör att jag kanske så småningom vågar mig ut på olika hästaktiviteter igen. Det värmer oerhört mycket! Kramar Anna

MagganS-B
2012-10-30 21:47
#17

Hej Anna!

Naturligvis visste jag det mesta av det du skrev förut, det vet du….. Jag har väntat att du skulle dyka upp här på Gotland en dag….nu var jag faktiskt hos Mattias i helgen, men det blev inte nåt tillfälle att höra av mig (inte till andra heller….) den här gången.

Stå på dig Anna, du är bra! Tycker du var modig som skrev av dig allt detta! Kram!

lillsandra
2012-10-31 22:45
#18

Stå på dig Anna.

Modigt av dig att berätta.

Jag tror att många som baktalar oftast har väldigt dåligt självfötroende själva och mår bättre av att trycka ner andra.

Kram Sandra

PS med tanke på det halt galna vädret som vi haft sen i somras så tror jag att det är fler än du som har leriga hagar.

Miica
2012-11-02 02:18
#19

Inte heller jag känner till dig Anna.
Men det är väldigt starkt av dig att skriva om det.
Folk är rädda för att prata med personerna i fråga och det slutar oftast med skitsnack känns det som!

Jag hoppas att du inte ger upp hästarna, för som många skriver så är det ju där säkert de flesta av oss hämtar energi för att klara av resten av vår vardag!

Kämpa på =)


trolldalen
2012-11-02 08:29
#20

Känner inte dig Anna, men vart rörd av ditt brev.

Så starkt skrivet!

Det är tur att vi har djuren att återhämta nya krafter ifrån. Allt slit i vardagen, ont i kropp och själ och så får man en frustande hästmule i nacken vid rätt tillfälle. Det ger så mycket tillbaks.

Stor kram från mig och mina hästar!

Mari / Finns på facebook: Trolldalens Sadelmakeri & Stuteri

Annons:
Fidelia
2012-11-02 09:34
#21

Starkt skrivet, kan nästan känna hur ditt hjärta bultade när du tryckte på publicera kommentar.

Är själv inte diagnosticerad men har ledvärk ständigt. Har dessutom gått in i väggen rejält för några år sedan, så jag förstår hur det känns.

Omge dig med familjen och de du vet är dina vänner, strunta i andra. Ljuset återvänder även om det kan ta sin tid.

Jag vet inte om det är någon tröst, men endast människor med stort hjärta som sätter andra i första rummet drabbas av det du beskriver. Elaka människor tar nämligen inte åt sig utan kör sitt race och skiter i andra.

Ändra inte på den du är utan byt personer runt omkring dig, ta inte paus från det som känns roligt utan alla måsten. Lätt att säga, svårt att göra. Men jag är själv i den processen.

Leriga hagar och dålig ekonomi lider de flesta av såhär på hösten. Även de som skriver elaka kommentarer. Säkert för att vända blickarna åt annat håll än mot dem själva.

Jag känner med dig, även om jag inte känner dig personligen. Kämpa vidare och kom tillbaks som vinnare när du är redo. Det är ok att "bara vara" och inte alltid vara den superkvinna man tror att man är född till.

Kramar från Tina

Gurkane
2012-11-02 10:41
#22

Går tillbaka och läser alla inlägg i tråden och slås av häpnad eller något…

Såå MÅNGA godhjärtade människor det finns här på gotlandsruss ifocus. Jag blir glad och lite rörd över att vara i samma sällskap som Er som stöttar Anna med goda ord, kloka tankar och pepp å styrka.

Anna! Du är inte ensam. Tillsammans blir vi starkare.

KRAMAR Gurkane

Fiffilura
2012-11-02 14:08
#23

Anna, du vet var jag finns och du vet att jag har stora hagar….. Hör av dig om du behöver lösdriftsplats här.

Kram

Fia

sjofreden
2012-11-03 12:28
#24

Anna; jag känner dig inte heller men blir rörd av det jag läser…

Ärligt talat blir jag ärligt förbannad av alla som vet bäst, tycker och tänker högt och dömer andra innan de tänkt längre än näsan räcker. Vem ger dem rätt till det? Har de inte pondus nog att fråga vedebörande själv kan de vara tysta enl min åsikt!

Inget kan hjälpa en trasig ledsen själ som ett djur, en häst en varm puff/knuff av en häst, en vän som aldrig dömmer dig.  Så jag hoppas att du orkar fortsätta! Man vet ju att djur kan var en viktig del i behandlingen av barn med bokstavsdiagnoser så det gäller väl också för vuxna!

Vet hur det känns när hagarna är leriga och det bara fortsätter regna och ingen annan plats finns att tillgå eller pengar till dränering. Att ngn sedan kommenterar detta bakom ryggen på en eller kanske tom anmäler en få ren att må riktigt dåligt, som om man inte redan gör det!

( Som jag blivit för att mina hästar gick ute ÄNDA till kl 22 på kvällen, inga täcken hade de och dessutom var det lerigt i hagen!!! Att jag sedan nyss fått barn som hade svår kolik och min man jobbade skift och att mina russ helt enkelt struntade i att komma när jag skulle hämta dem tidigare på kvällen, för de hade en stor skogshage och fritt med hö var det ingen som funderade på. Detta föregick under en begränsad period. Jag blev väldigt kränkt och ledsen när jag vände ut och in på mig själv för att ro runt allt…

Det kändes väldigt skönt när inspektören som kom ut bara kunde hitta en anmärkning på ett mellanrum mellan två plankor i stallet!!!)

Styrka till dig och hoppas att du orkar fortsätta och värna om vår fina ras!

Winner04
2012-11-04 12:29
#25

Kämpa på Anna.. Jag känner igen delar av det du skriver då jag har haft en väldigt jobbigt uppväxt och dras fortfarande med en hel del problem! Du är stark som skriver det här så öppet! Många Kramar Caroline

Qveiarsstuteri
2012-11-04 20:07
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#26

Tack allihop!

Jag känner hur ögonen tåras av alla vänliga och gulliga själar! Tack för att ni finns. Det gör också livet lättare att uthärda, och ger en hopp om att det kan finnas en väg tillbaka till ljuset i mitt liv!

Jag önskar er alla många kramar. När jag kommit igen, o livet känns tungt för någon annan hoppas jag att ni hör av er. Jag finns där för er också!

Kramar

Anna

annelie-huskvarna
2012-11-04 20:22
#27

Vill börja med detta; STOOOR KRAM till Dig Glad

Väldigt modigt och starkt av dig att berätta din livshistoria som du gjort ovan, det är STARKT. Hoppas verkligen att glädjen och självförstroendet kommer tillbaka till dig snart.

Tyvärr kommer det alltid att finnas personer som ser ner på andra och snackar skit, men det är då man (jag vet att det är svårt) får ta makten ifrån dem och inte låta deras ord påverka en själv. Jag vet det är inte lätt och något man får öva på hela livet. Men det är något väl värt att öva på Glad Det personerna säger om dig, säger i själva verket mer om dem själva än vad det gör om dig. Låt det bli deras förlust att de inte lär känna ditt riktiga jag pga av sina förutfattade meningar. Omge dig med personer och djur som får dig att må bra, de andra är helt enkelt inte värda din tid och energi.

Ett gammalt indian-ordspråk säger att "Man aldrig ska döma en person förrän man gått hundra mil i den personens skor". Mycket tänkvärda ord!

Jag älskar böcker, ljudböcker och filmer med kloka budskap som får en att må bra och växa som budskap, så här kommer några tips:

Drömliv- lycklig på riktigt av Kajsa Ingermarsson

Munken som sålde sin ferrari av Robin Sharma

Vem gråter vid din grav av Robin Sharma

Självkänsla nu av Mia Törnblom

Att välja glädje av Kay Pollack

101 power thoughts av Louise Hay

The Work av Byron Katie

Sluta kämpa- Börja leva av Sanna Ehdin

Film- The Peaceful Warrior, Att välja glädje, The Shift

Just idag är jag stark av Kenta

Önskar dig all LYCKA!! Kram Glad

Annons:
Lisa-trollet
2012-11-04 20:55
#28

Starkt skrivet Anna.

Hoppas du hittar styrka och glädje i livet igen.

KramarGlad

Anemona
2012-11-09 21:46
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#29

Tack igen Anna!

Det du har skrivit har lockat fram massor av omtänksamma och godhjärtade russmänniskor i detta forum. Det är vi som älskar våra kära russ och som kan tänka oss att ställa upp och stötta och hjälpa varandra. Var inte rädd för att be om hjälp - då framträder dina vänner, medan de faska försvinner in i de mörka vråna.
Du är unik - den finns ingen annan som du! Flört
Vi är alla unika med såväl våra fördelar och positiva egenskaper som med vår fel och brister. Ingen är 100% felfri, men den kloke lär sig och utvecklas hela livet.

Sträck på dig, håll huvudet högt så ses vi på russevenemangen till våren.

Kram
Ewa/Stuteri Teja

Upp till toppen
Annons: