Russets historia

Khediven 1 i russaveln

2012-03-31 12:34 #0 av: PernillaJ

Nedanstående text är en artikel utklippt (troligen) ur tidskriften Vår Ponny, publicerad ungefär 1973-1974. Artikelförfattaren Bengt Ljunggren kallar Khedivens färg genomgående för "skimmel". Jag har bytt ut skimmel mot tigrerad för tydlighetens skull, eftersom vi numera vet att Khediven inte hade något skimmelanlag.

Det s k Khedivblodet i Gotländsk russavel

Åren 1882-1897 drev godsägaren Willy Wöhler på Klintebys ett ponnystuteri på ca 15 ston jämte unghästar. Stamstona hade anskaffats genom köp av typiska russton från Lojsta hed huvudsakligen från uppfödare i Gerum socken. Till dessa anskaffades år 1886 på hästutställningen i Stockholm från Kavlås i Tidaholm hingsten Khediven f. 1876, enligt en del uppgifter född på Ryssbylund i Kalmar län, enligt andra född i Skåne. Som fader var uppgiven hingsten Böösens arab under det att modern skulle varit ett s. k. färsingsto. Enligt uppgift av hovstallmästaren Hodder Stjernswärd torde Böösens arab vara identisk med den M Böös på Botillelund i Skåne tillhörige angloarabhingsten Achmed I, född i Schleswig e. Protector u. Mazette x e. Malcolm ox.

Khediven var 144 cm över manken och till färgen tigrerad, vit med svarta fläckar spridda över kroppen i främsta hand på korset. Denna färg förärvde han med stor säkerhet liksom svag tagelväxt i man och svans. Så kallade råttsvansar var mycket vanliga bland khedivhästarna även om han själv ej hade utpräglad sådan. Khedivens avkomligar med russton voro oftast tigrerade, lite elegantare och större än vanliga russ. De rönte stor efterfrågan även på export. På lantbruksmötet i Göteborg 1891 uppvisade Wöhler ett fyrspann av khedivfärgade russ, som också såldes där.

Då Klintebystuteriet upplöstes 1897 och hästarna försåldes har jag bland de sålda stona ej kunnat spåra någon khedivavkomling. Khediven själv såldes till lantbrukaren Axel Smith, Skota i Lojsta, som emellertid redan efter ett år sålde den till handlaren J. L. Bergström, Bjärges i Vänge. Bergström använde den i avel t. o. m. år 1902 dock i mycket ringa omfattning till russton utan mest till ston med varmblods- och norskt inslag i härstamningen. Flera hingstar efter Khediven och dylika blandrasston användes även i avel, t. ex. Khediven III som med ett sto av Hannoveransk härstamning fick den på 1930-talet med tillståndsbevis belönade sonen Khediven IV, efter vilken ännu finns spår i gotländsk varmblodsavel.

Ett par Khedivsöner användes litet i russaveln men hans hingstlinje utslocknade där mycket snart. Genom dottersonen Ivan 39 som premierades och användes i russaveln 1913-1935 har emellertid en hel del khedivblod tillförts den nuvarande russtammen. Ivan 39 var således far till den svarte Bocack 75 och genom honom farfar till Bore 79 och Botajr 80. Vidare har Ivan med Nella 226 de premierade sönerna Kurre 83 (f. 1936) och Fille 84 (f. 1937), av vilka den förstnämnde fört faderns tigrerade färg vidare i russtammen.

Både Kurre och Fille var utmärkta bruksdjur med en rask, mycket vacker och vägvinnande trav samt mycket god hoppförmåga. Båda var emellertid i största laget och mätte utvuxna cirka 135 cm över manken. Det bör dock bemärkas att båda voro mycket höga i manken.

Kurre 83 blev kvar hos uppfödaren nämndeman Hugo Pettersson, Myrungs i Linde, som behöll honom till sin död 1952. Kurre gick för övrigt tillsammans med det tigrerade stoet Divan, även hon av khedivslag, framför vagnen med Hugo Petterssons stoft vid hans begravning. Kurre övertogs sedan av arrendatorn av Myrungs som efter ett par år sålde honom till Stånga, varifrån han gick till Hemse där han stod kvar ännu år 1965. Han togs ur aveln men visades åter i 25-årsåldern och fick sitt intyg om godkännande tillbaka. De sista åren var han emellertid praktiskt taget steril.

Fille 84 köptes av Hushållningssällskapet som dock snart avyttrade honom (1942) till friherre G Lagerfelt, Lagerlunda, Malmslätt, där den kastrerades och användes som ridhäst. Enligt uppgift av baron Lagerfelt kunde hans son beriden på Fille följa jaktfältet med de större varmbloden utan svårighet.

Efter Kurre 83 fanns i aveln på Gotland kvar sju döttrar och efter Fille 84 två stycken. Dottern Puppi 350 är mor till de båda premierade helbröderna Prick 123 och Blixten 154, som båda förvärvats av direktör Fredrik Wethje på Klintebys, som sålunda återfått khedivblodet på detta sätt. Genom rätt hård inavel på Prick 123 har man på Klintebys fått fram en stam typiska khedivhästar som särskilt utmärks av den egendomliga färgteckningen. Av utpräglad russtyp äro de emellertid knappast. Någon godkänd son till Prick 123 finns ej, varför det ser ut som om denna gren kommer att dö ut på fädernesidan.

För att klara ut de svåra inavelsproblemen inom russaveln har khedivinslaget varit till god hjälp och vad som särskilt bör bemärkas är de goda bruksegenskaper som utmärker khediverna. Flera av landets bästa tävlingsponnyer både i dressyr och hoppning är således djur med khedivinslag (t. ex. Sultan, Fredag).

Bengt Ljunggren

Anmäl
2012-03-31 13:24 #1 av: PernillaJ

Här är en artikel (troligen) saxad ur tidningen Hästen, från 1957.

Khedivfärgen i Sverige

Genom TV-programmet Kvitt eller Dubbelt i våras kom den sällsynta tigerfärgen att aktualiseras. Det förekom nämligen i en av frågorna till tävlanden Li Ekman ett tigerfärgat gotlandsruss, som kom att bli föremål för en del diskussion. Det kan kanske därför vara intressant att gå tillbaka i tiden och se efter varifrån färgen har sitt ursprung i vårt land.

Först och främst kanske man ska tala om att med en tigrerad häst menas en, som har mörka fläckar på vit botten. Efter fläckarnas färg kan man skilja på gultiger, rödtiger, bruntiger och svarttiger. Om fläckarna äro anhopade på ryggen kallas hästen schabraktiger. Under århundradenas lopp har tigerfärgen under långa tider varit modefärg. Man har sålunda helt inriktat aveln med hänseende på färgen. Detta har skett t. ex. inom den gamla Norikerrasen (nuvarande Pinzgauern) och inom den danska Fredriksborgsrasen. De tigrerade hästar, som man möter i Sverige nuförtiden, äro i de flesta fall gotlandsruss men i vissa fall halvblodshästar. De härstamma alla från en och samma hingst, nämligen ponnyhingsten Khediven, av denna anledning kallas färgen här i landet stundom för Khedivfärg.

Khediven (1) föddes 1876 och hade en mankhöjd av 144 cm. Hingsten köptes 1886 på hästutställningen i Stockholm av dåvarande ägaren till Klintebys egendom på Gotland, Willy Wöhler. Genom lyckliga omständigheter har undertecknad kommit i kontakt med en son till ovannämnde Willy Wöhler, nämligen häradshövding K. H. Wöhler i Alingsås, som förutom att han haft vänligheten att berätta litet om hingsten även framskaffat vidstående fotografi. Detta torde nog vara det enda publicerade kortet av hingsten i fråga. Häradshövding Wöhler berättar, att han mycket väl kommer ihåg Khediven, som hans fader hade 1886-1897. Hingsten var mycket livlig och en utomordentlig travare, som förspänd en släde utan uppehåll kunde springa de tre milen mellan Klintebys och Visby. Häradshövding Wöhler säger sig aldrig ha sett någon häst liknande Khediven, förrän han år 1950 befann sig i Alexandria i Egypten. Där användes som dragare på kajerna ett stort antal hästar, som i storlek och allmänt utseende påminde om Khediven.

Beträffande hingstens härstamning råder skilda uppfattningar. Enligt stambok för russ skulle hingsten vara fallen efter "Böösens arab" och ett färsingsto. Vem denne "Böösens arab" var, blir väl aldrig utrett. Teorin, att det skulle vara den M Böös på Botillelund i Skåne tillhöriga arabhingsten Achmed I, torde vara fel, då Achmed I såldes till Danmark 1864 och Khediven föddes 1876. Enligt Wöhler var Khediven fallen efter en arabhingst tillhörig en person, som reste omkring i landet och tog språngavgifter för hingstens tjänster. Det är ju möjligt, att denna arab var fallen efter Achmed I och uppfödd hos Böös på Botillelund och därigenom erhållit namnet "Böösens arab". Khedivens moder uppges i russtamboken vara ett färsingsto, enligt andra källor ett ölandssto. Wöhler uppgiver modern som varande ett gotlandsruss.

Khediven användes till en början mest i russaveln och gav med russtona en ganska ädel och elegant avkomma, som också till stor del ärvde faderns färg. Det finns inom russaveln ingen direkt hingstlinje från Khediven. Färgen har emellertid gått i arv via dottersonen Ivan 39 till dennes söner Kurre 83 och Fille 84. Kurre 83 torde vara den namnkunnigaste representanten för de "Khedivfärgade russen". Han var själv en mycket god travare och har lämnat denna egenskap i arv, varför han blivit mycket populär inte minst på fastlandet. Hans avkomlingar besitta dessutom en inte oäven hoppförmåga. Kurres son den tigrerade Khediven V 105 verkade ett par år i aveln i Småland och lämnade där avkomma med goda bruksegenskaper. Kurres dotterson Prick 123, fastlandets snabbaste russtravare, är den numera ende tillåtne russhingsten med "Khedivfärg".

Färgen ärvdes även ned via Ivan 39 till dennes dotterson Baltzar 107, som verkat i avel några år såväl på Gotland som på fastlandet. Det var förresten Baltzar, som figurerade på TV-bilden.

Khediven såldes 1897 till J. L. Bergström i Vänge, där han kvarstannade till sin död. Sista gången hingsten visades för premieringsnämnden var 1902, då han erhöll värdebokstav C (motsvarande nuvarande B). Dessa sista år användes hingsten även inom halvblodsaveln och lämnade där trevlig avkomma. Han grundade bland annat en tigrerad hingstlinje, som slutade med Khediven IV, vilken verkade till 1937 huvudsakligen inom halvblodsaveln. Hingsten var liten till växten, men lämnade det oaktat en del avkomlingar, som staten inköpte till remonter. En dotterson till Khediven IV var porslinsskäcken Onyx e Osman, vilken var tillåten på Gotland 1946 och då betäckte 7 ston. Ett par Onyx-ättlingar inköptes sedermera till remonter. En dotterdotter till Khediven IV är halvblodsstoet Neri 5342 RÄ, som hos kapten G. E. Göransson i Mjövik i Kristianstads län givit upphov till en liten stam tigrerade hästar. Den förnämste representanten för denna familj torde väl vara den B-premierade hingsten Tigrillo e Opal, som levde och var verksam till 1956.

Tyvärr måste man nog bereda sig på att Khedivfärgen kommer att bli än mer sällsynt här i Sverige. Avelsmaterialet är för litet och för utspritt för att en ordnad avel skall kunna komma till stånd. Det skulle vara synd om färgen försvann helt, ty den utgör ett pikant inslag i vår alltmer enfärgade häststam.

Kurt Graaf

Anmäl
2012-03-31 13:47 #2 av: MagganS-B

Träffade på 80-talet stoet Nickolina som var det sista russet vi Myrungs, hon var helprickig! Hade gjort upp med Barbro Hedberg att få låna hit Donald S och pröva att betäcka henne, men oturligt nog så fick hon under vintern nån krämpa och var tvungen att avlivas......Hade varit jättekul annars, att se hur ett sånt föl blivit!

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.