Om jag skulle känna till ägaren, djur ansvarig så skulle jag försöka tala med personen först och senare el för mig okänd så finns djurskyddet vid miljö och hälsa att tala med.

Det bästa är nog att tala om för ägaren att jag ser vad som händer el håller på att hända och ofta i sådana situationer så brukar ej ägaren må bra av andra skäl (trasslig livssituation eller sjukdom tex,) men det är ingen enkel uppgift att komma med…  Men vid en anmälan bör det finnas  vettigt belägg för en anmälan.

Komplicerad situation och hur jag skulle agera beror nog på vem  det är. Vilket djurslag har däremot ingen betydelse alls.

Är det någon jag känner, en granne eller någon i bekantskapskretsen skulle jag definitivt ta ett snack med personen för att se om jag kan hjälpa till eller stötta på något sätt. För i säkert 90% av fallen med djurskyds ärenden så är det en person med ett tilltrasslat privatliv som står bakom. Det kan vara skilsmässa  sjukdom eller annat som gör att man inte klarar upp situationen. Aderar man sedan stolthet på det så kör det lätt ihop sig.

Är det någon för mig helt okänd eller om personen i fråga vägrar inse problemet. Då är det nog djurskyddet som gäller……..

Jag har alltid valt att vara öppen på gott o ont och försöker i första hand försöka att inleda en diskussion. Fungerar inte det försöker jag dra olika erfarenheter som jag själv haft och hur man OM man skulle uppleva något liknande kan lösa problemet i fråga. Att jag finns där om man behöver prata, att hjälpa praktiskt i den mån jag/vi hinner, att skulle det krisa med foder eller strö -säg till! Denna hjälp erbjuder jag naturligtvis inte en obekant. Där kanske man påpekar det för den ansvarige o försöker hålla lite uppsikt ett litet tag så man inte agerar förhastat. När inget av ovanstående alternativ fungerar då anmäler jag! Länstyrelsen har skyldighet att kontrollera de anmälda, och skulle det inte vara någon fara så skrivs ju ärendet av. Har jag inget att dölja själv borde jag inte vara rädd för ett besök av länstyrelsen, eller hur? Då får man ju snarare ett papper som styrker att mina djur mår bra. Jag är normalt oerhört förlåtande o förstående. Livet är inte lätt för någon. MEN NEKAR MAN ALL HJÄLP O BARA ANSER ATT MAN BEHÖVER KOMMA BORT ETT PAR DA'R ochi övrigt inte gjort något fel, inte mockar under lång tid och låter djuren vara hungriga varje kväll o dag med rymningar ur hagar som följd. Då förtjänar man anmälan tycker jag! Har man täcken på sina djur har man skyldighet att lyfta på det ibland o kolla hull o skador som kan döljas av täcket! Jag kan förstå om det bara fanns en person boende med djuren att det kan gå riktigt illa om hälsan sviker, men är man fler anser jag att NÅGON av dem ska kunna axla ansvaret för att man har djur. Går man sedan väldigt snart ut med att man arnetar med friskvård för djur och att man älskar sina djur, fastän man bara 2mån tidigare höll på att svälta ihjäl 4 gotlandsruss, varav 2dör. Då är det skrattretande och otroligt skrämmande hur man tänker. Då vet inte jag…

Nu beror det självklart på hur "illa" det är. Om jag tycker att det verkar som att djuret är obehagad av sin utrustning så skulle jag självklart bara säga åt ägaren. Men om jag skulle se ett djur som var magert, tufsig och såg allmänt nere ut så skulle jag ta ett rejält snack med ägaren för att sedan anmäla om inget hände.

Har än så länge inte sett något djur vanvårdas..

Men ser jag de så tar jag först ett snack med djurägaren ( Kan ju finnas en bakomliggande orsak, ex. att djuret är väldigt gammalt )

Om det skulle visa sig att djuret far illa o är misskött o inget händer trots snack med djurägaren hade jag inte tvekat att anmäla!

Det spelar inte mig någon roll om jag känner människan eller inte, ett djur ska INTE behöva lida!!

håller med de flesta av er ovan… man får titta på omständigheterna runtomkring om man kan… det KAN ju vara så att djurägare redan har kontakt med vetrinären ang. djuret… det är ju onödigt att dra på kostnader på kommuner osv, för att åka ut o titta på sånt som andra redan sett….

Helst bör man ju ha sett djuret under en tid och uppmärksammat att det inte blivit bättre/ändrats osv… inte bara en kuse som man susar förbi med bilen på genomresa kanske… om det inte är FÖR bedrövligt.. !
Utmed större vägar osv kan man kanske räkna med att det isåfall är nån annan som oxå ringt tidigare…

Är det ställen man råkar springa på i skogen av nån andledning kan det ju däremot finnas andledning.
jag kan känna att man faktiskt inte MÅSTE anmäla precis ALLT man ser, det finns ju som några av er skrev i annan tråd, som anmäler allt, även sådant dom inte förstår…
Samtidigt är ju vi som driver lantbruk ålagda vissa besök o vissa krav, och det kan kännas rätt snett att andra som -även om de bara har ett eller ett par djur, ska slippa undan "lättare " än vi andra "bara för att"…
DJurskyddsregler är ju till för alla… och för att de ska efterföljas…

Tycker för det första det var bra att den andra tråden försvann. Även om det nu nöjligen är offentliga handlingar tycker jag det är onödigt att visa det i ett forum.

Men mitt svar på frågan är absolut att anmäla. Men jag tkr man ska ha lite urskiljning i sin anmälan. På vår ort blev en hästägare anmäld på totalt felaktiga grunder, den anonyme anmälaren hade absolut noll koll.

Själv har jag anmält en gång. Det var en kohage med el dragen till taggtråd.

Jag ingriper .

Skulle jag se en hund på stan så skulle jag gå fram direkt och prata med personen och hjälper inte det tillkalla hjälp på ett eller annat sätt.

Ser jag djur som jag tycker far illa så först så skulle jag köra inom och se om jag har rätt i mina farhågor och har jag det så skulle jag anmäla direkt. Eller försöka hjälpa vederbörande på något sätt.
Skulle aldrig anmäla bara genom att köra förbi och se något som ser konstigt ut , utan man måste ju ha sett det ett tag.

För ett antal år sedan hjälpte vi på ridskolan en gammal farbro som hade ett gäng vila welshar gående hemma hos sig och han och hans grannar insåg att han inte kunde ta hand om dem själv längre och då såg vi till att de blev utplacerade hos bra människor.

# 8 Vissa av dom som har dåligt skötta hundar i den här stan går man bara inte fram till utan poliseskort…..

Kan berätta om den fina russkillen med bläs och vita bakfötter som vi stannade och tittade på för många år sen. Vi undrade varför han stod stilla, men saken var att hans hovar var så långa att han inte kunde gå! Bakhovarna var ca. 30 cm långa och låg som stora limpor. Självklart anmälde vi och hästen togs bort dan efter, det gick inte att rädda honom och få ordning på hovarna!

#9 Tyvärr Maggan har jag nog gått fram till några sådana några gånger , har en tendens att reagera innan jag har hunnit tänka hm Fast ännu så länge har de gått bra ..

Anmälde för några år sedan en häst till länstyrelsen, som for illa till. Dom var ut och kontrollerade och lämnade mitt namn och telefon nr. till hästägaren, varvid hästägren ringer och hotar mig! Kommer fundera en och två gånger om jag skulle anmäla till länstyrelsen något mer i framtiden. Kändes ingen vidare att få veta att dom lämnar personuppgifter vidare till djurägaren.

# 11 Då kan du anmäla den tjänstemannen eftersom man får lov att vara anonym!

#12 Lämnar man sitt namn när man ringer räknas man  inte som anonym.