.. får nog hålla med dig - min erfarenhet av russ är att de har en magnifik egensinnighet och kan vara jobbiga att hantera. jag har jobbat lite med welsh'ar och tycker nog att de har bättre temprament.. men det kan ju oxå vara tur att just de welsharna har varit snälla och positiva..

Ockej, ska kika lite på welsharna då. Tycker ju faktiskt att dom är finare också ;-)

ja, welsharna är ståtliga, roliga att köra . jag har kört tvåspann men oj va många år sen det va…

sen har jag jobbat med new forest'ar - dom älskar jag, sen har jag haft polskt halvblod - jösses vilken krigshäst - hur mycket enerig som helst.. åh, vad jag saknar hästlivet…

har haft en nervös travare oxå men otroligt snäll - men det e ju fullsize hästar det sista så deth hör inte hit, men ville ändå skriva av mig minnet…=)

Jag skulle absolut kunna rekomendera russ till barn.

Felet många gör är att man överlämnar för mycket ansvar till barnet och då russet är en klok liten häst så kan de lätt utnyttja situationen.
Aldrig skulle man överlåta allt ansvar till ett barn om man hade ett stort halvblod,t.ex.

Vi har haft många russ (och shettisar) och endast en har varit ifrågasättnade (inte dum utan man fick bara övertala så gick det bra igen)

Så länge det är en vuxen som tar ansvar för träning och skötsel så är russen underbara. Det är en STOR häst i liten förpackning.

De flesta russ jag träffat på är helt underbara (och jag kan säga att jag i min ungdom inte heller var överförtjust i russ). Vi har t.ex lånat en hingst som var så snäll att han fick ta hand om nybörjarna. Alla har varit pigga och otroligt snälla. Men jag är övertygad att det handlar om hur och vem som tar hand om dem och fostrar dem.

Om du (vilket jag är övertygad att du gör eftersom ditt barn är så liter) tar fulla ansvaret för träning och skötsel av russet, så kommer du få en vän för livet. (De lever ju rätt länge.)

Om russet ska ridas så ta hjälp av någon liten duktig ryttare så har du en kanonponny den dagen ditt barn ska börja rida på riktigt. Ryttaren kan mycket väl vara överårig och så länge ryttaren inte är alltför tung  (russ är viktbärande) så gör det inget om ryttaren är lite lång (tänk islandshäst i detta läge).

Vill du ha tips på bra russ för barn kommer du lätt hitta det på den här sidan. Alla är väldigt hjälpsamma här.

(Texten blev lite lång,tyvärr)

Ha ha, jag har bara negativa erfarenheter av New Forest tyvärr. Hade en i vårt stall som var helt otrolig på att tjura! Väldigt knepig ägare iofs, men hästen var sån hela livet. Jag hade inte låtit min dotter gå in i stallet om hon stått i gången. Aldrig i livet, hon bara siktade och sparkade så fort hon kom åt. Och stod man framför tog hon till tänderna eller slog med frambenen. Tydligen väldigt snäll att rida i alla fall.

ja alla hästar/ponny's har olika personligheter, och självklart ska man aldrig släppa småbarn med någon häst innan barnen har egen erfarenhet..

Tråkigt att ni inte tittar på individen istället för att titta på rasen. Att man väljer en speciell ras för dess utseende kan jag absolut förstå och även om de har avlats för ett speciellt ändamål (draghästar, dressyrhästar osv) köper jag. Men att klassa en hel ras pga några få individer tycker jag är mycket tråkigt.

Det finns bra och dåliga individer av alla raser.

#8 håller med dig - jag skrev av den erfarenheten jag hade , jag har inte dissat en hel ras.. det var inte så jag menade i alla fall.. 

Som "hästförälder" förstår man kanske bättre det här med ansvar osv. När jag växte upp fick jag ta fullt ansvar för träning osv men mina föräldrar var själva inte ett dugg insatta i det här med hästar. Dom hade inte ens kunnat åka och släppa ut/ta in hästen en dag om jag bett dom. Dom hade inte vågat. Men har man hållt på så mycket med hästar som jag som har man ju varit med om en hel del otäcka saker också, så jag skulle ta allt ansvar för en ev ponny fram till dottern är så pass stor att hon klarar det där själv. Vid 16-18år kanske ;-)

Dom allra flesta russ är helt underbara barnhästar. Jag har lyckats haft en hel del såna under mina år med russ…..Jag vill bara nämna stoet Loella, hon var en liten dam med mycket egen vilja. När min yngste son och hon var fyra år så ville han rida. Vi började lite lätt med att jag ledde honom runt ibland men sen ville han rida själv. Nästan varje dag när jag mockade i stallet så red han själv. Loella skrittade fram och tillbaka i vår gårdsväg ca. 100 meter. Hon vände när hon kom till landsvägen och gick tillbaks igen. Så kunde hon hålla på i en timme! Men när någon vuxen körde henne så var det en helt annan häst, då testade hon alla kunskaper man kunde ha…..

Om ni två "trådskaparna" kollar runt lite här på forumet, så hittar ni massor om russ som går att använda till precis allting! Dessutom gör vi en kulturell gärning, efterom vårt russ är den enda inhemska ponnyrasen vi har och den skall vi värna om!

Fick höra innan jag skaffa russ att dom var tjuriga å envetna oxå men det har jag inte märkt av.. Inte e dom tjuriga mer än andra raser? Nu har jag 3 russ och nästa år blir dom 4 :)

Ångrar inte en sekund att jag köpte russ, mina är alla lugna å snälla … Russen har en given plats i mitt hjärta !!!

Här är vårat 3 åriga russ m våran 5 åriga dotter…

#8 Jag tror inte att det är någon som dissat en hel ras?!

#13 Citat från inlägg #1 ".._min erfarenhet av russ är att de har en magnifik egensinnighet och kan vara jobbiga att hantera.jag har jobbat lite med welsh'ar och tycker nog att de har bättre temprament".
_Det tolkar jag nog som att en hel ras är sämre än en annan ras.

Nu tror jag inte att det är illa menat utan bara ett sätt att uttrycka sig på.

Jag ville bara påskina att det är en individ man har framför sig, inte en ras (Rasdiskriminering skulle det heta om de vore människor. )

Min erfarenhet är att russ är galna och farliga. Men då har jag bara erfarenhet av ETT russ. Så jag tycker inte man drar hela rasen i skiten när man skriver att det är ens erfarenhet. Men jag tror jag förstår vad du menar. Men det är skillnad på att skriva "min erfarenhet" och "jag tycker".

och jag har skaffat shettisa till mina barn när de var små, eftersom russen är så stora för dem om de vill pyssla med dem och kunna göra saker själva.

Det är ju lättare at borsta om man når högre än till under magen när man är tre år.

Sedan har jag såklart tvingat dem att jobba med russen 

#0 Jag har erfarenhet från , New forest, russ, shetland , welshponnyer och halvblod och kan bara tala om att alla hästarna är lika  bra som barnhästar ..

De blir ju vad du gör dem till , alla människor kan fördärva den snällaste hästen , för behandlas inte en häst bra så blir den inte heller bra , så jag tycker i stället för att skylla på hästarna så skylle på människorna som har uppfostrat eller haft hand om hästen .

Tycker iof att du ska börja med en shettis till ett så litet barn så de kan lära sig att borsta, lyfta ben och sadla och sela på själv efterhand som barnet växer ett russ är för stort för ett sådant litet barn , du kan även köra en shettis så för den delen spelar det ingen roll.

#15 Visst är det skillnad på hur man skriver men samtidigt tycker jag kanske ändå att man kanundvika att uttala sig om en speciell ras när man bara träffat på en individ av just den rasen.

Jag menar om jag träffar på en arab som bockar så är araber bockningsbenägna enligt min erfarenhet. Vilket naturligtvis inte är fallet. Därför tycker jag kanske det är lite onödigt att skriva "min erfarenhet" om något som är ytterst begränsat då det gäller erfarenhet. Jag tror du förstår vad jag menar.

Det är ju faktiskt så att olika raser har olika egenskaper. Och visst handlar en del om fostran, men vissa saker sitter ju ändå i generna. Det är var jag menar med ex envisa hästar som kanske inte lyssnar på ett barn även om den lyssnar på vuxna. Hästar som tar för sig mer och tar chansen att bossa lite över ett barn. Jag har fått uppfattningen att shettisar är lite åt det hållet. Att dom inte är barnhästar på det sättet att dom fogar sig när barn leder osv som dom gör med en vuxen. Just för att dom är envisa och tar chansen när dom får den. Det betyder inte att det är negativt! Bara det att vissa raser helt enkelt inte är barnvänliga rent generellt. Givetvis finns det sen individer som skiljer sig från mängden pga miljö/fostran/arbete osv. Men MIN uppfattning av just shettis är det jag läst och min erfarenhet. Vi har även en stor uppfödare här som inte anser att just shettis är en bra barnhäst rent generellt just på grund av ovanstående egenskaper.

Där av min fråga om russ är en bra barnhäst. Hur är russet i temperamentet?

Russet är en vänlig, lättlärd och intelligent liten häst. Med "rätt" uppfostran en häst som aldrig krånglar eller är elak, utan verkligen tycker det är mysigt att bli ompysslad och att få jobba! Det gäller hela tiden att ta all uppfostran med lite lock, pock och lämpor, då blir dom superbra. Börja inte försöka tvinga eller straffa på nåt sätt, då får du det envisa tjuriga russet! Helt enkelt barnuppfostran!

Själv tycker jag att russet är som vilken annan häst som helst. Våra är extremt pigga men jag vet de som är tokslöa också.

Lättlärda har nog alla varit som jag jobba med i alla fall. Tycker de i allmänhet gör vad som helst för att tillfredställa sin ryttare eller kusk. Fastvdet finns det många andra hästar som gör också.

Fast mina barn fick inga egna hästar förrän de var 9-10 år gamla, i och för sig.

Välj en häst du gillar och strunta i ras och färger. Det finns en häst för varje behov.

#19 tyvärr tycker nog jag att det även är fel uppfattning om shettisarna , de är arbetsvilliga , vänliga och drar absolut inte iväg mer än vilken annan ras som helst .

jag har mött halvblod som varit 10 gånger mer envisa än vilken åsna som helst så jag säger fortfarande att allt beror på uppfostran,

Det stora problemet att de små hästarna får dåligt rykta är ju just för att folk tycker att de kan få göra lite som de vill just för att de är så små.

Min son på 8 år kan tom leda hingstarna här hemma just för att de är uppfostrade att inte dra iväg utan följe den som håller i
*snöret* liten som stor.

Tycker du ska köpa häst som passar storleksmässigt till din son .

Vi har alltid haft hästar här hemma och dottern pysslade i första hand med min gamla New forest snällare häst än han fanns inte , men egen häst fick hon inte förrens hon var stor nog att nå upp och rykta själv , fram till dess fick hon stå ut med mina ;)

Russ är en jättebra ras för både barn och vuxna, men alla är olika individer såklart. :) Dock kan det ju vara svårt att hitta en tränare som kan rida till/utbilda pga längdproblem.

/ Sabina

#19 Jag har en lite ridverksamhet med främst russ men även shetland. Kan säga att de är kanon att ha till barn. Ryktet om mina snälla hästar sprider sig och jag får bara fler och fler ungar som vill rida hos mig :) Just nu börjar jag få problem med att hästarna inte räcker till, de kan ju inte gå hur mkt som helst. Det viktiga med barnhästar är att de är fostrade på allvar, mött många som inte tar sina små hästar på allvar och då blir det svårt för barn att rå på dem. Sen ska en bra barnhäst vara stabil och förlåtande, det är russ och shettisar för det mesta

ovanst stämmer mycket bra! Kan inte heller förstå varför russ inte skulle vara bra barnhästar? Mina 2,5 åriga russin (en hingst och ett sto) är UTMÄRKTA som barnponnys, min 5 åring på 16 kg rider dom ibland, och vi kör mycket, flera gånger i veckan, och de går fram överallt, är lugna och trygga i trafiken och varthän man för dom, och KANONfina mot barnen!
Uppfostran är nog A och O oavsett ras.

Jag tycker det är svårt att "låta dom bara vara unghästar" bara för att dom är så ohyggligt rediga och mogna för sin ålder. Det är något jag försöker jobba på här, att "bara låta dom vara", vissa perioder…

Min uppfattning är att det verkar finnas ohyggligt mycket helt perfekta suveräna barnponnys till salu inom rasen russ, till ALLDELES på tok för låga priser! En fin och trygg barnponny som är både riden och körd i alla tänkbara miljöer med några år på nacken utan att det blivit för många, som kostar under 15000 kr!!!!
Bra barnhästar är väll GULD värda?

Mitt russ är jättemysig. Han är extremt lättlärd och väldigt trygg ponny. Han har aldrig dragit i väg och aldrig busat när man rider/ kör honom. Tryggare ponny har jag aldrig träffat :)
Men det skiljer ju från individ  till individ.

Jag måste säga att russen varierar enormt mellan individer och jag kan inte förstå hur russen som ras har lyckats få ryktet att de skulle vara envisa och svåra. Jag har erfarenhet av new forest, connemara, halvblod, fullblod, shettis och russ.

Mina russ har varit olika som natt och dag! Jag har haft tuffa russ som endast lämpar sig för vuxna och världens snällaste barnhästar som vilken liten unge som helst kan pyssla med!

Jag har valt att jobba med de mer lätthanterliga och lugnare russen. Det kan behövas lite temperament för att få fram bra tävlingshästar men jag tycker att russen är små och det är framförallt barn som kommer att hantera dem så de behöver vara snälla. Dessutom kan man få fram russ som har både den fantastiska snällheten och kan göra bra ifrån sig både på travbanor och andra tävlingar.

Men visst finns det russ som nästan kan göra en gråhårig! Fast jag tycker att det finns just detta i alla raser mer eller mindre. Har man träffat på en besvärlig häst från någon ras så tycker man kanske att den rasen är jobbig. Det är lätt gjort men man måste titta lite längre än så.

Russen har en bekväm storlek och kan användas till det mesta. Vuxna kan köra dem och barnen rida dem. De är pigga och intelligenta. Lite påhittiga ibland - man bör kanske inte sitta och sova på ryggen på en del av dem. Men jag har t o m sådana som snällt stannar och undrar vad matte eller husse vill nu när inget händer?Andra kan då ta en egen liten promenad ut i skogen med matte på ryggen - för det såg så roligt ut! Det har hänt några gånger när inte mina barn varit alerta på de lite påhittigare russen. Barnen har då blivit lite överraskade men det är bara att vända ponnyn och gå tillbaka till de andra.

Jag älskar de godmodiga och snälla russen!

#24

Uppvuxen på Gotland har jag som barn ridit en hel del russ och de allra flesta har varit mycket trevliga hästar på alla sätt och vis. Olika till sättet förvisso, de är ju individer!

Om det blir problem så brukar de bero på att hästen inte har fått lära sig vad som gäller, vilket ofta sker när unga människor ska uppfostra unga hästar (eller andra djur). Hade jag haft råd och möjlighet så hade mina barn fått ett russ, alla gånger .

Jag har tre barn och tre russ. Russ är ypperliga barnhästar som man kan utvecklas med. Naturligtvis är de, som alla levande varelser olika individer. Ponny i allmänhet har ju mer vilja är storhäst t.ex.

Visst har mina barn fått kämpa ordentligt med våra russ. De har en egen vilja men det är utvecklande! Min äldsta som idag är 12 lärde sig rida på vårt sto och sen har vi tillsammans ridit in hennes första avkomma och för några veckor sedan vann Embla & Arvak dressyr-KM!

Visst hade det varit enklare om jag hade köpt en färdig rosettplockande ponny som kunde allt och som gjorde allt man sa. Men hur utvecklande är det? Vilken känsla när dottern vann KM på sin Arvak, vilken resa de har gjort tillsamamns. De har verkligen kämpat tillsammans, båda är lika envisa :)

När jag läser TS första inlägg tänker jag hur väl russ skulle passa - om TS nu inte redan har fär många förutfattande meningar.

Ska även tillägga att här där jag bor finns en ridskla med enbart russ och nordesvenskar. Det är främst barn som rider där och den är mkt populär!!!

http://www.lagbostall.se/Webbplats/Valkommen.html

#30 Några förutfattade meningar har jag inte. Min fråga ställde jag för att min erfarenhet är väldigt begränsad.

Hej!

Jag anser att alla hästraser generellt kan vara bra till barn om de är rätt uppfostrade. Dock tycker jag att inga ponnyer mår riktigt bra av att enbart bli hanterade av barn.

Vi fick en shetland gratis för några år sedan. Hon var ouppfostrad och bufflig eftersom hon bara gått som sällskapsponny i 6 år. Hon fungerade inte som barnhäst, eftersom hon inte var uppfostrad. Sedan har hon varit vuxenhanterad ENBART, dvs körd, riden och pysslad med av mig. Nu är hon underbar, och även barnen rider och hanterar henne emellanåt utan några problem. Till våra tre barn har vi en 20-åring korsningsvalack (shetland/russ) som är otroligt otroligt väluppfostrad och utan olater överhuvudtaget. Barnen kan pyssla, leda, rida, köra utan problem - men alltid med vuxen i närheten.

Jag kan tycka att ett så litet barn inte har behov av en egen häst, faktiskt (men det är min åsikt). Jag har 3 barn, och det är enbart 9-åringen som verkligen har ett uppriktigt intresse och är ihärdig med det. De andra pysslar med ponnyerna emellanåt, men inte så ofta så att ponnyn skulle få ett vettigt liv och motion.

Många små barn tröttnar, och ponnyerna säljs vidare. Shettisar och russ får oförtjänt dåligt rykte just pga att de vandrar från barn till barn, och många inte lägger ner till på deras utbildning. För vår del har vi en shetland 105 cm, en korsningsponny (shetland/russ)115 cm och ett rent russ 125 cm. Russ anser jag vara för stort till en 3-4-åring, men allt är ju avhängt hästindividen. En äldre riktigt väluppfostrad ponny oavsett ras är mitt tips. Kanske bäst att låna en ponny då barnet är så litet, annars är risken att den blir ståendes allför mycket kanske, om intresset inte blir så stort i slutändan.

Hälsningar/Annika

Skulle i detta samanhang vilja berätta om ett russ vi hade för några år sedan.

När han kom till oss var han en "stenhård" häst. Gick inte att lita på honnom för fem öre. Han kunde sparka på folk som gick för nära, även om det var ett staket emellan. Men han hadde haft det väldigt tufft med en fodervärd som inte var speciellt schyst. Han hadde helt enkelt förlorat tilliten till människor. Hoss oss fick han gå i flock med flera andra russ o shettisar. Vi körde och red honnom regelbundet och "jobbade" med honnom varje dag. Första halvåret fick inte barnen hämta honnom i hagen utan det gjorde jag, för vad som helst kunde hända när man kom nära honnom.

Genom väldigt mycket arbete med stort tålamod återfick han förtroendet för människor. Till slut var han värdens snällaste russin och en fantastisk häst både som "barn" häst och som tävlingshäst.

För några år sedan sålde vi honnom till Norge. Jag var onekligen lite nervös när han åkte. Funderade över om han skulle få ett bakslag när han lämnade den trygga miljö som han haft hos oss under ett antal år. Men allt gick väldigt bra. Idag är han både travponny och ridponny, extraknäcker även på en privat ridskola där han är omåtligt populär just för att han är så lugn.

Vad jag tycker detta visar är att Russ är oerhört inteligenta hästar. Även om en individ haft det riktigt tufft och tappat förtroendet för människor så går det att vända.

Givetvis är det alltid bäst att en häst har det bra hela livet, så lämna aldrig ansvaret för en häst, oavsett storlek, till ett barn. Alla hästar kräver erfarenhet och tydlighet för att veta vad som gäller. Sedan om det är en shettis, russ eller nordsvensk saknar betydelse.

Russ ÄR underbara hästar, men jag fattar precis vad folk menar när man "dömer" en ras, det som man egentligen menar är hur mycket "uppfostran" det då krävs. Jag tror alla håller med om att en Arab generellt är hispigare än en Nordis, men det utesluter ju inte att man kan få en arab lika lugn som en nordis. För klart att det går, men mängden arbete kanske blir dubbla. Individer borträknat nu då, om vi bara talar generellt. Att komma och säga att jag minsann haft en Arab som var en filbunke räcker inte riktigt, eftersom långt ifrån alla araber är det. De är ju trots allt fullblod!

Gotlandsruss generellt nu då, är väldigt lojala, trofasta, och coola i de flesta situationer. Panik ligger ganska långt ifrån deras natur, och de är genrellt orädda hästar som går rakt fram till vad som helst. Över stock och sten, bäckar och allt man kan tänkas träffa på. Bara därigenom anser jag att russen är bra barnhästar, panik är nämligen något av det farligaste. Och så älskar de barn!

Mitt tips är att välja russ noggrannt. Köp en ponny vars föräldrar generellt ger lugna stabila avkommor, exempel Hadar är en sån hingst som är coollugn i alla situationer och fullständigt problemfri. Snällare hingst har jag aldrig träffat. Han ger avkommor som generellt är väldigt okomplicerade, sedan ett snällt lugnt sto på det, så med lite tur får man en klippa till ponny! Men det finns ju hingstar med lite mer klös i, och dem hade jag undvikit att ha i nära led ifall jag skulle ha en barnponny. De kanske lämpar sig bättre för tävling i ett senare stadie! Gener gör mycket även om det är en aning tabu att säga så, men jag talar helt av egna erfarenheter från hela min uppväxt och mitt liv med russ.

Du skall utan tvekan ha russ till dina barn, det finns ingen bättre eller mer mångsidig häst. Den ultimata familjehästen helt enkelt. När jag skaffar barn är det inga tvivel, russ skaré va!

#35 Du säger många bra saker MEN… jag skulle hellre titta på hur stoet är i temperamentet än hingsten. Det är dock stoet som präglar sitt föl. Hingsten ser sällan sin avkomma.

Du har en poäng, nämde stoet men tänkte mest på hingsten det är klart att stoet har en väldigt stor roll i hur hon drar upp fölet! Sant! Bra!

# 35 Dessutom finns det många hingstar som är jättefina barnhästar och som man kan använda till precis vad som helst. Under betäckningssäsongen kan det nog vara "klös" i dom flesta hingstarna…..

#38 Japp, min Njord är otroligt snäll mot alla!! Inga problem alls att sätta en liten på honom, han skulle aldrig göra något dumt.

#39 Precis som min Monljus var. Det var alltid han som fick "ta hand om" små barn, nybörjare och hästrädda. Har träffat på flera sådana russhingstar så jag tror inte det är speciellt ovanligt.

Ja men det är ju det jag säger, det är ju olika. Vissa hingstar är mer klös i, oavsett om det är betäckningsäsong eller inte. Sluta nu vara så lättstötta, jag vet att ni älskar era hingstar och att dom troligen är underbara, så ta det inte personligt! :) Det är ju inget negativt i någon mening!

Det finns ju hingstar som är och ofta ger (generellt nu igen) hästar som har hårdare psyke? Eller hingstar som är mer "häst" än andra? Det är ju olika personlighetsdrag helt enkelt! Och jag tror och rekommenderar att man skall ta en häst som har en far och en mor som är riktiga mysgrisar om man vill ha den perfekta barnponnyn. Sen vet jag att man kan göra de flesta russ till perfekta barnponnys eftersom det är ganska lätt, men om man nu vill ha de absolut bästa förutsättningarna.

Så kommer jag göra en vacker dag iaf, då vet jag precis vilken stam jag ska ha på det russet som blir ponnyn till mina barn! Hadar eller Njord står högt på önskelistan där iaf :)

#41 Vart absolut inte stött, var bara en ren reflektion över att de alra flesta russhingstar jag stött på är otroligt lugna och coola.

I ärlighetens namn har jag sällan eller aldrig träffat på någon russhingst som varit sk "hård i psyket". Jag tror jag skulle kunna räkna upp en hel hög med russhingstar som är jättefina i psyket. Alla fina barnponnysar.

Och det är ju bra. Det verkar som om att russhingstarna, i allmänhet, är både väluppfostrade och coola. Att de ibland låter lite har inte så mycket med saken att göra. De är oftast väldigt fogliga ändå.

Jag har träffat på tuffare hingstar och dom har skrämt mig, som även har erfarenhet av stora travhingstar, och detta var bara små russ som jag själv tänkte, uscha .. så visst finns dom… vet precis vilka jag INTE ska ha i min stam…

Som jag skrev tidigare. Psyket präglas mer av modern än hingsten.

# 41 Jag är inte stött, har ingen egen hingst, men har haft ett antal på station under åren. INGEN har varit elak eller "klös" i, mer än just när man skall betäcka! Hur barnvänliga och snälla som helst! Det beror nästan helt och hållet på uppfostran!

hallonhingsten med Esaias 7 år, Fridha med Ellemina 5 år, båda russen är 2,5 år

#46 tror oxå det beror på uppfostran och hantering av hingstarna så klart :)

Men vissa saker sätter sig i minnet…  Tror det har med båda stoet och hingsten att göra och sen en stor vikt på hur dom hanteras :)

Russ är individer och det finns visst skillnader, så många hingstar som jag fått träna helt från grunden som varit helt råmaterial och märkt tydliga skillnader i temprament! Sen har jag inte påstått att inte hantering är a och o för det är det såklart, men det är väl uppenbart? Det finns hingstar som är mer klös i än andra och jag tror tyvärr inte att ni kan få mig att ändra mig! Jag är alldeles för säker på min sak när jag talar av egen erfarenhet 

Jag rekommenderar fortf att man kollar upp noga på föräldrarna! Som ett tips om man ska köpa russ! Lugna föräldrar ger större chans till lugn avkomma, gener spelar roll. Men när det gäller vilken ras som är den ultimata ponnyn till barn så är det gotlandsruss.

Ni kanske mest har mött hingstar som redan fått ordentligt med träning från fölåldern, därför era erfarenheter endast är att det inte finns hingstar med mycket temperament eller klös.

Klart att generna spelar stor roll! Annars kunde man ju lägga ner all avel direkt . Hög- eller lågtempererad måste ha väldigt hög arvbarhet, även om jag inte har sett några siffror på det. Men jag har fött upp diverse djur och visst är det så, tveklöst!

#50 Så du tror inte det har med fostran att göra?

Jag tror INTE att temperament nedärrvs så tillvida att en ohyffsad häst ger ohyffsade avkommor. Det är ju som att tro att girafferna nedärver långa halsar för att de sträcker på halsarna.

Att exteriör och ev vilja kan förvärvas, det tror jag till viss del. Men jag har väldigt svårt att tro att t.ex en blyg hingst ger blyga avkommor.

Satt och funderade på alla russhingstar jag träffat och en enda skulle jag kunna kalla för bökig. Men där tror jag man missat i uppfostran.

# 51 Nej, jag tror inte att fostran har med saken att göra, jag vet att fostran har med saken att göra, självklart!

Men jag är också helt övertygad om att arvet spelar en väldigt stor roll, inte minst när det gäller hur tempererad hästen är. Alltså om den är pigg eller slö eller något däremellan på ren svenska. Där kan man ju inte påverka så mycket med fostran (jag sa inte att man inte kan påverka alls - bara att man inte kan påverka just det så mycket).

Inom hundaveln finns det ju mycket bra verktyg för att mäta mentala egenskaper och där ser man att just blyghet absolut är äftligt. Jag har mycket svårt att tro att det skulle vara på annat sätt med hästar. Men självklart påverkar hästens upplevelser också, åt båda hållen.

#52 Tror man ska vara försiktig med att jämföra olika slags djur. Hundar är rovdjur som kräver en ledare. Hästar är bytesdjur som också vill ha en ledare men där tror jag likheterna slutar. Jag skulle aldrig jämföra en katt med en hund. Fastän båda är rovdjur. Gör du det?

(#51 HAHAH är det inte lite uppenbart att giraffer nedärver långa halsar, hur tror du annars att det går till? Föds dom utan hals och så får umgänget halsen att växa eller? Förklara gärna för det kan bli intressant hahaha)

#53 Blyghet är bara ärftligt på hundar? Hästar nedärver inte sina föräldrars temperament? Utan hästar är ett enda stort undantag från djur världen över?

Tyckte det var en bra paralell, visst är det så att saker som temperament går i arv hos alla djur, annars hade det ju inte gått att avla fram hästar, hundar, råttor med olika egenskaper. Du får det att låta som att fostran skapar hästen, vilket är fel, hästen är en helt egen individ med egna grundförutsättningar som den är född med, temperament osv. redan innan någon börjat fostra den. Sedan kan man forma alla hästar, men man måste ju alltid utgå ifrån dess karaktär och anpassa träning osv efter det. En häst lär sig snabbare, en annan blir lätt nervös, en tredje är väldigt busig.

När det gäller genetik kan man göra jämförelser mellan alla djur, det fungerar i stort sett på samma vis. Samma "regler" gäller och därför kan man väl absolut i frågan jämföra häst med hund eller katt.

#54 Läs lite mer noggrannt så förstår du vad jag menar: "Det är ju som att tro att girafferna nedärver långa halsar för att de sträcker på halsarna".

Giraffen har inte lång hals för att den sträcker på halsen. Eller hur?

Håller inte med dig helt men till viss del.

Naturligtvis föds alla djur med olika temperament som # 54 skriver, men det är ju faktiskt VÅR sak som uppfödare/ägare att dana våra djurbarn (och människobarn också för den delen) till att bli dom individer som vi önskar!

Jag tror det är ungefär fiftyfifty… alltså arv/miljö…. Häst med bra förutsättningar genetiskt till att bli en KANONhäst -kan totalsabbas och bli något helt annat i fel händer. (har jag själv sett på ett par fina exemplar av hästar med mycket gott temprament som föl… som sedan …. blivit … tja… KASS helt enkelt.)

Likadant har jag sett kassa unghästar/föl, som man trott blir rena skräpet som små (rädda, ilskna, envetna och smått galna!) bli KANONhästar inom grenar som kräver sååå mycket av dom….. för att dom blivit sålda till rätt händer.

Men DÄRIFRÅN,,, alltså att ha en BRA häst som är snälll och bra och duktig,, till att få en bra BARNHÄST,,, är steget ungefär lika långt igen! Det kräver sååå mycket mer, och generellt vill jag säga att yngre hästar sällan (även om jag ser mina 2,5åringar som snälla) är särskilt väl lämpade egentligen, eftersom dom ibland får sina ryck och pött!

Man vill ha lite mer "erfarenhet" och koll på dom, VETA att dom alltid varit snälla förut osv… det räcker inte med att dom varit snälla ett eller ett par år, med något barn som åkt ett par varv  då och då….

#55 Haha det lät som det när jag läste! Tänkte bara hur fan menar hon nu!

#57 Givetvis, det är ju det jag säger, jag tycker att om man har dåliga erfarenheter av russ kanske man ska kolla upp noga när man köper så att den har ultimata grundförutsättningar för att bli en kanonbarnhäst. Så att det inte är en som kräver mycket mer jobb än nödvändigt, utan som är "lagd" åt det coollugna hållet och älskar att promenera runt med barn och inte är för pigg och på tårna (klös!). Har kört och ridit in russ som är både coola och pigga, tuffa och snälla och jag skulle kanske inte sätta upp en liten knopp på den piggaste. Hon var inte dum men väldigt busig och pigg helt enkelt, och sån är hon och det är liksom inte någon idé att ändra på. Jag tycker inte man ska försöka ändra en personlighet! Bättre att utnyttja det hon är bra på och ta användning av all energi! En utmärkt tävlingskompis till någon liten duktig ryttare med  rutin istället för att försöka göra om henne till en lunkande barnponny. Det är ju så med russ och jag säger det hela tiden: Det är en fruktansvärt mångsidig ponny! Det finns russ i alla varianter, och öka förutsättningarna beroende på vad man vill ha russet till genom att kolla på stammen, för mycket är faktiskt ärftligt! Det är ett tips om man skall köpa russ tycker jag!

Rätt ponny på rätt plats helt enkelt, så är det ju vad det än gäller.

Varning för lång och omfattande inlägg, hoppa över om du inte orkar 

Det finns russ som är perfekta barnhästar där 5-åringar kan ta hand om hästarna själva, och det finns russ som knappt en vuxen vill hantera ens. Och det är precis lika som innom ALLA raser!

Bara för att det är en shettis betyder det inte att det är en barnhäst, och bara för att det är ett fullblod betyder det inte att småbarn inte kan ta hand om den själva. Det handlar så otroligt mycket om personlighet och uppfostran, att det inte går att säga något generellt om någon ras.

Sedan finns det ju barnponnyer som är segan och snälla, och det finns de som är pigga och snälla. Där beror det ju på vad man själv vill ha med.

Bökiga hästar är ju inte alltid passande för småbarn, men de kan ju förutom det vara gudomligt snälla. Där hänger det nog snarare på uppfostran t.ex. Nerviga/skygga hästar kan ju också vara otroligt snälla om man tar det lugnt, men har man barn som har studs i benen gör det kanske att hästen bli opassande även om denär snäll.

Det är ändå relativt få hästar som lyder små barn blint, och som är snälla utan att vara sega. Många gånger kan man tycka en häst är dålig på att bli riden av barn, att de inte gör som ryttaren vill. Men tänker man någonsin på att ponnyn kanske är så pass kännslig att när barnet inte riktigt har koll på sina hjälper, så förstår inte hästen alltid vad ryttaren menar?

Det finns så otroligt många olika defenitioner av vad en riktig "barnhäst" är, men jag skulle säga att långt många fler hästar än vad man tror passar otroligt bra till barn bara barnen får lära sig hur man faktiskt gör med hästar och inte bara "flamsar runt" i största allmänhet, och har en kunnig ägare/förälder.

Vi har haft många hästar i min uppväxt, upp emot 30 stycken på gården samtidigt. Allt ifrån shetland, welsh, russ, araber, halvblod, och har även varit med mycket i stall där det varit tavare och även några nordvsenskar och ardenner.

Och jag har ärligt talar inte funnigt någon ras som jag tycker rent hanteringsmässigt varit bättre eller sämre än den andra. Det har funnits energiknippen, och det har funnits latmskar. Det har funnits hästar utan rspekt, och det har funnits hästar som följt en blint.

Och jag har inte sett skillnad mellan varken stor eller liten häst, kallblod, varmblod eller fullblod, och inte ens mellan hingstar och ston. Det enda jag kunnat säga, då jag sett många hästar kommit och gått är att de kan vara nästan två olika hästar på två olika ställen. Beroende på miljö, och framför allt människors och hantering.

Det finns viss skillnad i sinneslag från olika linjer, så visst har avel säkert ett finger med i spelet. Men bara för att de har olika perosnligheter så betyder det absolut itne att det blir bättre eller sämmre familjehästar. Allt beror på hur hästarna väljer att uttrycka det, och samspelet mellan oss människor.

Några exempel som jag gärna delar med mig av gällande att sinneslaget inte spelar någon roll är:

En av våra arabhingstar som vi hade när jag var mindre. Han var väldigt hingstig, skulle grägga/skrika och "dansa" varje gång man gick ut i hagen (förbi de andra hästarna), gjorde sig väldigt stor och ståtlig och allt sådant (ingen aggresivitet). Men trots allt detta "spektakel" kunde jag utan minsta problem leda honom i bara grimma och grimmskaft på slak lina inna jag ens blivit tonnåring. Han lyssnade på minsta vink och skulle aldrig någonsin få för sig att göra annat än vad "matte" sa. Han var otroligt lydig att rida och ville alltid vara till lags, lugn, orädd och avslappnad.

Är det en dålig barnhäst för det (bortsett från att han är hingst och vad det skulle medföra om man t.ex ramlade av på en tävlingsplats och fick springa fritt, men det hör ju inte hit egentligen)?

Och så har vi ett welsh mountain sto som aldirg gjort annat än att följt oss människor blint. Inte ens grimma behövs för att hon ska följa efter dig, hon är så lugn att hon nästan är "hjärndöd", bryr sig varken om läskiga saker eller beröm. Hon är alltid lik alikgilltig. I ridningen har hon aldrig funnit vitsen med att mortionera runt, men har hon en (häst)kompis med sig som rider före så gör hon allt som denna gör. Fattar den galop fattar hon galopp, hoppar den ett hinder så hoppar hon efter. Men när hon ska ridas själv så vägrar hon bara att gå i princip, inte i protest utan av "likgilltighet".

Är det en bra barnhäst?

Här handlar det om vad man vill få ut av barhästen, och en stor del handlar om hur självständig man vill att barnet ska vara. Barn kan inte lämnas ensamma med hästar, och man får vara med hela tiden. Det finns alltid oförutsägbara saker som kan hända som att hästen blir rädd osv, så vad gör det då om man som vuxen får vara med och "lägga sig i" lite grann, istället för inget alls, när hästen som man får "lägga sig i lite gran" kanske är en bättre häst rent utvecklingsmässigt om man utgår från att barnet ska lära sig något. Nu menar jag itne att man ska ha hingstar som barnhästar upp och ner, men det kan lika bra vara ett sto med lite bus i benen som taktar eller vad som.

Allt handlar i slutändan om samspelet mellan häst och människa, och vad resultatet blir. Som en gryta där man köper de allra finaste ingredienserna, men i flel proportioner så kommer grytan misslyckas oavsett. Och precis som att man kan "rädda" grytan med grädde om det är för mycket chilli t.ex, och ändå få något utomordentligt välsmakande i.af!

Jag tycker personligen ganska illa om det där när man "kategoriserar egenskaper för vissa raser", eller hur man nu ska säga… Jag håller på att välja hundras nu, och det är samma sak där……. Alla talar om för mig hur den och den rasen är, vilka sjukdomar den och den rasen får… For gods sake - det är individer vi har att göra med, och hur den slutgilta "produkten" - häst eller hund - blir beror väl en himla massa på miljö och uppfostran!

**Men, nog om det och åter till RUSSET, om vi nu ska diskutera raser!
**Russ är en underbar ras, som jag bara har gott att säga om! Men, just min "ovlija" till att viga egenskaper åt russet som ras, kommer från min egna erfarenhet av russ.

Jag har ägt två russ, och de har varit otroligt olika! Bägge två har varit valacker och till och med släkt, men ändå otroligt olika. Den ena har varit slö, den andra har varit pigg. Den "slöare" är världens mest perfekta barnhäst som älskar barn men som inte vill bli pysslad med i ansiktet, den "piggare" älskar alla människor och vill kramas hela tiden… Ja, de är otroligt olika i alla fall.
**Det killarna har gemensamt är att båda två har ett hjärta av guld och aldrig skulle skada någon. De är gryyyymt snälla hästar helt enkelt, och när den "Piggare" blir lite äldre och lägger tävlingsskorna på hyllan hoppas jag att kunna köpa honom som barnponny åt mina (framtida) barn.

**Så russ som barnponny? Jag hade *aldrig ens övervägt att köpa någon annat åt min unge * Däremot hade jag kanske inte köpt en tävlingsponny som mitt andra russ, men en liten luriv skogsmulle som det första hade varit så perfekt :)

Kan ju fylla i mig själv… Jag tror faktiskt inte just termen "barnhäst" är genetiskt (som #58 verkar tro). Mina russkillar är (som jag skrev) olika. Den första har funkat som barnhäst sedan 4 års ålder, samtidigt som jag tvivlar på att ett barn hade klarat av att köra den andra vid samma ålder då han har väldigt mycket mer nerver och är gryyymt tävlingsinriktad. Och ja, de är släkt.

Däremot tror jag att "galningen" (som jag brukar kalla honom) kommer bli perfekt barnponny när han blir äldre. För mycket handlar ju om det också, mognad och vad de ska användas till. Piggponnyn är 5 år gammal och gillar att leka bebis fortfarande, men han har mognat en hel del från när han var 1 år… (jag köpte honom då, och sålde honom nu i somras, och den lilla busen har fortfarande bebishormoner i skallen!). Meeeeen - han kommer ju inte alltid vara sådan och när mina småsyskon har hanterat honom har han varit jättesnäll. Så om några år…. ;)
Men då skulle jag å andra sidan inte köpa en ung tävlingshäst åt mitt barn…..

De kan mycket väl nedärva sina egenskaper till avkomma. Sen kan det hända att det inte blir så, men chansen är mindre att två individer med "mycket" temperament skulle generera en coollugn barnhäst, än att två coollugna individer ska det. Jag har heller aldrig sagt att termen barnhäst är genetiskt nedärvbar, utan att egenskaperna som man ofta vill ska finnas hos en bra barnhäst är det.  Jag har inte heller sagt att syskon blir kopior av varandra och sina föräldrar (vilket du verkar tro?) Utan att drag och temprament mycket väl kan gå i arv. Därför ökar chanserna att få en häst med grundförutsättningarna att bli en stabil barnhäst om föräldrarna har de grundförutsättningarna.

Vill man ha fram galopphästar avlar man på de individer som springer bäst, är mest explosiva och tävlingsinriktade. Givetvis otroligt förenklad förklaring men jag har själv sett hur temprament mycket väl kan nedärvas, vad vore annars vitsen med avel? För det är klart att andra saker än bara utseende går i arv.

Sen att du haft två ponnys som är släkt (hur nära? helbröder?) och ändå olika tycker inte jag säger något alls, och dessutom har du bara dem att gå på. Det är först när man har kanske 5-6-7 individer med samma mamma och pappa som man börjar se något slags "mönster".

Båda mina ponnyer bär Niklas II-blod, ett av de mest framgångsrika i ponnytravet. Den äldre av dem kämpade på i någon säsong, och stannade med rekordet 2.15 efter 14 starter som 10-åring. Den andra kvalade in på 2.12 utan vidare press som 3-åring…

Klart att drag i temperament kan gå i ärv, men du skrev ovanför att man skulle kolla på stammen när man väljer "barnhäst". Jag tror ändå att hästen formas mest av miljön och uppfostran. Det jag tror - vad du verkar ha missuppfattat - är att ingen häst blir en kopia och oavsett stam får man inga garantier.

Det här är ungefär som "travhäst" diskussionen. Måste en duktig ponnytravare ha föräldrar som presterat på travbanan? Och bara för att föräldrarna är duktiga ponnytravare, behöver ju inte avkomman bli det. Finns massor av exempel. Det här vet jag att många i "russvärlden" diskuterar ganska mycket, för att bredda synen på ponnytravare lite och kanske ge de med "utställningsstam" lite mer chans. Jag tror många hästar kan springa bra, oavsett stam.

Min "pigghäst" är rent "travavlad" och superduktig ponnytravare (min "slöponny" har också mycket bra travstam). Han har allt en ponnytravare ska ha och är verkligen jättetävlingsinriktad. Men jag tror ändå att han kommer bli en perfekt barnhäst i framtiden, när han växt till sig lite och mognat.

Så resonerar jag kring alla hästar. Det är indivder vi har att göra med. Klart det finns vissa drag som kan nedärvas, men allting blir vad man gör det till. Som sagt, jag hade inte köpt en 3-åring till mitt barn hur som helst… Även hästar blir äldre och mognar, och en häst som är galen som 3-åring kan bli genomsnäll som 12-åring, om du förstår vad jag menar.

Kan berätta en lite rolig grej då.

Monita var världens bästa barnponny som 2- 3- och 4 -åring. Just då Malena var nybörjare och inte så gammal. I dagsläget skulle vi aldrig våga sätta upp en nybörjare på henne. Inte för att hon är ouppfostrad eller elak utan just bara för att hon har utvecklats till en otroligt het ponny som bara avskyr "ponnyridning". Så visst har miljön en oerhört stor betydelse.

Och fastän jag har 3 barn med samma far så är de himla olika både i utseende och sätt. Skulle tro att det inte är något undantag.

#65, haha! Samma är det i vår familj, 6 ungar med samma mor och far, ingen är den andra lik…. :)

Från förra inlägget. Var har jag lämnat garantier? Och var verkar jag tro att syskon blir kopior?

"De kan mycket väl nedärva sina egenskaper till avkomma. Sen kan det hända att det inte blir så, men chansen är mindre att två individer med "mycket" temperament skulle generera en coollugn barnhäst, än att två coollugna individer ska det."? Var är garantin? Finns ingen såklart… Jag säger bara att chanserna ökar.

"Jag har inte heller sagt att syskon blir kopior av varandra och sina föräldrar. Utan att drag och temprament mycket väl kan gå i arv." Och på det svarar du: "Det jag tror - vad du verkar ha missuppfattat - är att ingen häst blir en kopia och oavsett stam får man inga garantier." Eh, nej precis? Det var ju det jag skrev precis?

Läs, för guds skull.

#67, _Jag har inte heller sagt att syskon blir kopior av varandra och sina föräldrar (vilket du verkar tro?)
_

Jag läser men när du skriver frågetecken i varje mening som jag misstänker du egentligen menar som påståenden och inte frågor, är det lite svårt att tolka…
Använd frågetecken rätt, för guds skull…..

Lika olika som helsyskon kan bli extriört antar jag att dom även kan bli till sättet. Har "bara" fått 2 helsyskon här som jag kan härhöra till, och den ena är liten, tjock, talgboll med lätt till övervikt, men KANONSNÄLL mot allt och alla, svinlätt att köra och rida in, och är trafiksäker klippa som aldrig ifrågasätter något utan bara snällt och hyffsat piggt men ändå med ett luuuugn, trippar med öronen framåt i livet…
Den andra är en högställd stroppa med öronen utåt, ifrågasätter ALLT och ALLA, vill INTE -egentligen nånting, men är långbent och långlinjerad, har lite lätt att "falla ur" och bli lite tunn ibland… Blir nog lite högre än den andra…

…..

Visst finns det skillnad mellan helsyskon. Vi har två helsyskon som vi har fött upp själva och behandlat lika. Den yngre är mycket lugnare och tryggare att ha med att göra.

 Den äldre är mer busig i sitt tempramente. Men är ändå väldigt bra som barnponny om det inte är en helt nybörjare som ska rida.

Vi lånade ut en av våra ston(halvsyster med niklasII) till Ludvika ridskola. Där hon vart väldigt om tyckt som barn häst. Hon gick som handikappshäst på lektioner. Hon användes åt en blind flicka och hon kunde rida utan ledsagare på henne. Hon används även av våra två döttrar på 5 och 7 år. Håller någon av dom på att trilla av så stannar hon och står helt still tills problemet är av klarat.

Vi har även ägt Niklas II mor. Hon var väldigt het och bussig när jag eller en erfaren ryttare skulle rida. Men var det ett barn eller en orutinerad ryttare som skulle rida så vart det en helt annan häst. Hon älskade ungar och kände om dom satt bra eller inte. Hon travade aldrig om dom inte klarade det. Man behövde aldrig vara rädd att det skulle hända något när dom red.

Vi har även ett antal hingstar som är väldigt snälla när det är små flickorna som håller på med dom. Men när det är vi lite äldre som ska hålla på med dom så är dom mycket besvärligare att ha att göra med.

Men vi har kanske bra har tur med våra hästar . Vi har både såna som är egen uppfödning och in köpta och av olika stam.

Men vi tycker att Russet är en mycket bra barnhäst. Men det bör vara vuxna med när barn håller på med dom i allafall när det gäller dom mindre barn. Annars kan dom lät lära sig att hitta på en massa hyss.

Lär dig läsa, för jag använder ju frågetecken rätt, frågetecknet är innanför parantesen och gör "vilket du verkar tro" till en fråga. Inte texten innan parantesen för det är ett påstående, såklart. Dessutom är det långt ifrån ett frågetecken i varje mening, hittade tre frågetecken sammanlagt.

Förstår om man råkar läsa fel, men det gör ju inte du, utan det är andra som skriver fel. Det har jag noll förståelse för, återkom när du vuxit upp.

#69 En talgboll! Kul liknelse! :) Det är du som äger Hallon va? Och var med på rådgivande i Strömma? Och har en avkomma efter Stans? (så jag inte blandar ihop dig med någon annan nu…)

Ja, två syskon kan bli totalt olika. Eftersom det finns så många olika kombinationer av gener som kan föras över till fölen, att ingen någonsin kommer bli en kopia av den andra. Men lite därför säger jag att välja två lugna föräldrar ändå ökar chanserna till att få en lugn avkomma. Även om det inte är en garanti för det!

Hur är Stans-avkomman till sättet? *nyfiken*

#71 JAPP. Har både Hallon, avkommemärren efter Stans och även talgbollen!

Stansavkomman är en riktigt batting! Hon är en av de mer tålamodsprövande individerna jag haft! Hon är suuupermysig och trevlig på alla sätt, men helt otroligt bestämd! Hon låter sig INTE luras till vad som helst, men med lite knep och knåp kan man lura henne, och . då då går det hur bra som helst. Hon gillar inte täcken och något sånt, därför går hon just med TÄCKE någon/ngr dagar i veckan bara för träningen skull!
Meeen så fin hon är!!! Den snyggaste fölisen jag haft såhär långt vågar jag …chansa med att säga…
Hon har gjort enorma framsteg sedan mamman försvann, och kommer bli precis hur bra som helst! NÄr man väl lärt henne en sak är hon skitcool i det. Men en RIKTIG nöt när det gäller vissa saker, jämfört hur dom andra jag haft har varit! (som är efter samma mamma!)
Antar att kanske Stans kan ha ett finger med i leken…? ;)

Du läser mina tankar, han kan vara en riktigt svår häst ibland. Var mest nyfiken på ifall han nedärver sitt temperament och det kanske är så ibland då. Han har en son hos Kurt som är lik så in i bänken men verkar mycket coolare än sin pappa. Nu har ju inte Stans haft på många avkommor än, men eftersom han är en sån karaktär (och tålamodstestare…) så är det häftigt och se hur fölen blir! Men vilken utstrålning å andra sidan, han är ju showig och pampig som få! Och en liten gullepojk till och med ibland, men mest väldigt "mycket" av allting haha ;)

Kul att han får fina avkommor! Hoppas på det bästa med den lilla och att hon som du hoppas, växer upp och blir en riktig pudding! Du är på Grevagården med Hallon i vår antar jag? :)

ja,,, då låter det som att äpplet inte ramlar långt från päronträdet! Men som sagt, en riktig kelgris ä hon, bara ENORMT egensinnig. Hon har lite oflyt med sin matte dock,,, som tyvärr (för henne) är etter värre! ;)

Japp, jag hoppas vi ses på Grevagården, ska försöka släpa dit hallonet, som det ser ut nu går det fantastisk bra, han är skitfin och är inte så grov längre, tror han vuxit lite,,, och så tränar han igen nu…. Men mycket kan hända! Den som lever får se! :D
(Vilka kommer du vara där med??)

Haha låter som en personlig liten dam du har där

Om du ska dit lär vi ses, jag kommer gå runt med Orlando KL, för jag åker med och hjälper Kurt som vanligt. Hoppas Hallonet går igenom, tycker det är kul med lite grövre, de flesta är lite "pinniga" för min smak!

# 75 Om russen blir "grövre" som du säger, så är det inga russ längre…..då är det små kallblod! Vi skall bevara russen inte göra om dom…..Russ skall vara små starka seniga hästar!

Näää givetvis, men "förr" kändes det som att dom var lite kraftigare än vad många avlar på idag. Major G, kraftig utan att vara för mycket, medan typ Hadar är "pinnigare". Får jag välja så tar jag hellre en Major då. Eller det var så jag tänkte iaf

ja… hur såg dom ut förr egentligen?? "från början" tänker jag den som står i stockholm uppstoppad, den är pytteliten och rätt tunn o senig,,, så ser nästan inga russ ut idag dock… (min ida, den äldre märren jag har, påminner lite om den, rätt liten och hyffsat "tunn" i typen…. men inte i närheten av den där…)

en del godkända ser jättegrova ut, medan andra är tunnare… väldigt svårt att se någon riktig "rastyp" om man tittar på dom …. någon här har ju en "pixboxsida" med MASSA godkända hingstar, som är SKITKUL att titta på, där är det ju en fasa skillnad på många av dom!

Hoppas oxå såklart att hallonballon går igenom, men inget man räknar med…. han är varken eller tycker jag… inte tunn o senig, men inte grov heller!

Ska bli kul att träffa massa russfolk där! Man sitter ju mest här hemma på gården och ser INGEN! Var du möjligen med kurt i tånga hed oxå? Har några ansikten jag inte har namn till… men sånt löser sig kanske med tiden..!;) (gäller säkert fler av er!!!) Alla såna visningar är SKITKUL iaf! (om man inte är för stressad för att hinna spana in alla!)

Klart man hoppas på den hingst man visar, det är ju därför man jobbar med den och åker till premiering, eller hur? Och när jag säger "förr" så menar jag inte för 50-60 år sen, utan jag menar kanske för ca. 30 år sen. Rasen har faktiskt tenderat till att ha fått grövre ben och blivit lite klumpigare. Tror att det är på tillbakagång, men ett tag var det väldigt populärt med grova ben osv. Bara att kolla bilderna som finns på nätet!

jo, visst är det så.
men om man tittar på de där bilderna, så finns det ibland poäng utrskrivna under (och ibland datum och plats…) en del av dom jag sett har poäng under 38 tom. Dessa var väll ändå godkända hingstar om jag förstått rätt, är det sådana med särskilt intressant stam, eller hur funkar/funkade det? Kanske därför det skiljer sig så utseendemässigt fram o tillbaka …?

Känner mig som en trådkapare av stora mått.

# 80 Jodå, det fanns/finns hingstar med under 40 p, min gamle Munter brukade på mönstringar få 34-35 poäng, men visade sig ändå vara en utmärkt förärvare med snabba avkommor, diplomston och två godkända hingstar…..Han var förvisso ingen vacker hingst och hade grova ben och stora hovar, men en skalle utan dess like! Kom dessutom på morssidan ur en fin gammal gotlandsstam! Jag skall nog vara den förste att hålla tyst om hingstars utséende!

men godkänns det även idag vissa hingstar som har under 40 p? Är det sådana med "särskild" stam? NOLL insatt.. men sådana borde väll kosta lite mer…?

Dom kan väl tilldela extra poäng till dem med härstamning värd att bevara? Så att den "når upp" till 40p?

Inte bara härstamning som kan ge "extra poäng", prestationer kan också göra det. Om jag inte minns helt fel finns det en och annan "travhingst" som blivit godkänd tack vare mycket goda travprestationer, och som lämnat ruskigt fina avkommor.

Idag kan hingstar som får 38 p exteriört tilldelas extra poäng vid nygodkännande för tex prestationer eller udda stam.

De hingstar som # 80 menar är hingstar från Generalmönstringar, de har-i de flesta fall- godkännts en gång med 40 p eller mer men har vid Generalmönstringar inte kommit upp till de poängen, de kan alltså fått i princip vad som helst vid de tillfället, man plockar inte bort dom som redan är godkända pga sämre poäng. Bort plockas de som av andra skäl inte passar i aveln längre, dålig fertilitet, "man .svans skorv" eller liknanade.

AHA!!! TACK OVAN! Det var DET jag menade! Nu vet jag! Intressant, för man undrar ju hur en 35a och 36 har blivit godkänd… men det förklarar saken..(har noterat att dom ofta kanske varit lite äldre vid visningstillfället… men…. har inte riktigt fattat ändå….)

Här är svaret på om russ är ba barnhästar! http://www.ket.org/cgi-bin/cheetah/watch_video.pl?nola=kkyli+001425&altdir=&template

Dra fram programmet till ca. 2/3 så får ni se på och lyssna till en av våra största russfantaster! Visserligen i Kentucky, men hon gör stor reklam för rasen som barnhäst!

Russhingsten Njord med barn, taget idag!! 

Alla hästar blir vad man gör dem till. Och för tillfället har vi 13 FANTASTISKA gotlandsruss, och jag kan inget annat än att älska rasen.
Jag tycker att russ är en kanon-bra hästras!

Njords son Vildhallon får 2 dagar sedan, med mina ungar, 5 och 7 år gamla.

En mycket intressant tråd !

Det meste är väl sagt på bra vis …

`Russ är visserligen envisa - men lätlärde´ ( Alvar Lindgren, Gerum )

#5 Tusen skrivar också voran grundkonklusion:

- russet är en bra barnhäst, men skal uttbildes av en vuxen !

Russet tilhörer ju dom ´upprindliga´ gamla racer och hadde inte överlevat i alla desse tusind år, om inte de var kloge och självmedvetne. De vet utmärkt att et barn är et barn ( fölunge ) och därför kan man inte överlåta till barnen att träne en russ. En otränet russ vil inte respektera en ´komando´ från ett barn, men vil gärna vora snell och pysla med barnen …

Om en vältränet russ är vuxen och bekant med barn är det en fantastisk och pålitlig barnhäst - det finns där otallige exempler på …

På bilden är det Russ-park Djumper ( -> Dugg -> Komet ) Emma 9 år - Djumper var en otrolig tuff och hård kille ( testede altid vuxne ) men mjuk och snell imot barnen …

Nu har jag bara haft ett eget russ, men ridit en del russ på ridskola när jag var mindre. Tror det är som tidigare nämnt, att med lätnhantering så blir det jättefina hästar. Har en 2,5-årig hingst som är otroligtrlättlärd och orädd. Mina 2-åriga barn får sitta på honom. Han körde i princip in sig själv. han är väldigt intellegent, så överlåter man ansvaret för honom på ett barn, ja då hade han säkert dragit nytta va situationen. Fördelen tycker jag, är att de är viktbärande och att det är så roligt att köra! Jag kör honom och kommer kunna rida honom sen när han byggt lite mer muskler och jag inte är gravid längre. Så om man som vuxen tar ansvar för träningen tror jag att russet blir en kanonponny även för barn. MEn som sagt, det är min erfarenhet av min hingst, och av de hästar jag ridit på ridskolan har alla varit snälla och "lydiga".