ibland låter jag dom gå bredvid/bakom/vid sidan av andra hästar när jag kör,, då vänjer dom sig vid vagnen o skaklarna, och att dom trycker och stöter emot och att det låter och att man sitter bakom osv…
Jag brukar oxå gå själv o dra vagnen bakom mig när jag leder hästen…. det är lite knöligt beroende på vad man har för vagn, men rätt bra ändå…

Sedan spänner jag aldrig för direkt i sulkyn/rockarden/giggen, utan jag låter dom alltid dra (det här låter hemskt…) men BARNEN i pulka/på bob en vinter först… sen är dom rätt härdade mot oväsen iaf…!
Där brukar jag knyta i linor/band/rep i den lösa bröstan på giggselen och fästa den i en svängel som i sin tur en bit bakom är knuten i en eller flera bobbar med ett eller flera barn… i början bara själva bobben, UTAN barn….

Har aldrig stött på någon som varit så rädd för vagnen att man inte kan köra. Tussar i öronen, minskar ljudet. Är dom mycket tittiga brukar jag ha helstängt på, men vissa blir bättre i öppet. Sen när jag tömkör så har jag gärna tömmarna nära bakbenen och så går jag och skrapar och skvätter lite med fötterna så dom lär sig lite ljud bakom. Sen brukar det bara vara att spänna för, med en slaggjord på..

Hur har du gjort när du tömkör?

… brukar inte tömköra med tömmarna nära bakbenen,,, då tycker jag man är dåligt på "hugget" om dom blir rädda/ska vända el dyl… men jag brukar hänga på baksele med extrarep runtom såsmåningom, som hänger o dinglar lite utmed benen, även longera med dessa UTAN tömmar funkar bra…

Hänger INTE på vagn om dom är rädda…. och stänger INTE ute ljud/syn för dom… det tycker jag känns alldeles för otryggt och "löst"… jag vill att dom ska vara helsäkra och lugna innan det spänns för.

#3 Fast jag fäster inte tömmen högt i selen ibörjan, utan i skalmlädrena (travsele) då kommer tömmen lite längre ner. även om dom är "på bettet" Sen när man känner att dom går framåt och det fungerar brukar jag växelvis röra med tömmen vid sidorna/benen. Låter såklart inte tömmarna hänga så hela tiden utan kontakt.

Vi kör in alla med tussar, stora som små. Dom brukar bli trygga och fungerar bra så.

Slaggjorden har vi för en säkerhet på alla ganska länge. Och spänner såklart inte heller på en vagn om hästen inte känns säker.

Tussarna har man ju heller inte för att tabort  ljud, utan för att få dom fokuserade på Här och nu. Har även haft det på ridhästar som varit ofukuserade på arbete i ridhus mm. Dom har för bra hörsel för att du ska kunna tabort ljud med tussar i öronen, men man kan minska det.

Alla gör vi olika.

#2 Visst finns det hästar som är livrädda för vagn. Det har då åtminstonde jag träffat på.  Ett par stycken och det har då varken hjälpt med tussar eller skygglappar på dessa.  De kunde köras någon gång mellan varven men det var mest skenturer och sönderslagna vagnar som gkorde att det inte är värt att fortsätta köra en sådan rädd häst. Då måste man som en riktig hästmänniska lyssna på hästen och acceptera att den inte tycker om att dra vagn för att den är så bakrädd.

#5 men har det då inte hänt något som gjort dom så rädda? jag skrev bara i mitt inlägg att JAG inte träffat någon så rädd häst. det kanske visst finns, men jag har inte mött någon. men håller med. är dom så rädda, då får man hitta på andra övningar istället för körning.

njae,,, håller inte RIKTIGT med ovan, utan måste nog hålla med nr 5. Hade en frieser en gång som jag hade från början.. hon var så JÄÄÄÄKLA bakrädd.. det hade INTE hänt något och hon fick all möjlig tänkbar pedagogisk träning från början till slut och gick ihop med en mängd olika körda hästar i alla miljöer, vilket funkade förträffligt.. men när HON fick vagnen bakom, (eller släpan tom…) så var hon SKITRÄDD… tränade och tränade och tränade och lämnade iväg henne på inkörning hos proffs (RIKTIGT RIKTIGT PROFFS…) men hon kom aldrig längre där heller än jag kommit hemma… vi fick inse att hon inte gillade det, och struntade helt enkelt i inkörning. Hon blev en FÖRTRÄFFLIG ridhäst istället! (men inte här.)

Vi testade även skygglappar och tussar i öronen på henne.

MEN, hon var ju inget RUSS!
(men jag inbillar ju mig att det finns russ som är som hon oxå, även om jag aldrig träffat något… ÄN)

Ta hjälp av din tränare att vänja hästen vid vagnen.

#9 De är få, mycket få tränare som kan köra in en häst. Jag skulle i så fall hellre rekomendera att söka upp en körinstruktör om man vill ha hjälp. Och de är ganska få.

Jag har i omgångar försökt med mitt russ. Har gått sådär. I tömkörning funkar draglinor som ligger mot benen, han har dragit däck med tillhörande svängel. Han har dragit pulka med mig i men helt plötsligt får han fnatt och sticker. Han går alltså helt lugnt i båda varven på ganska små volter så att han måste titta bak på pulkan, sålänge någon håller i han. När min medhjälpare sen släppte och gick en-två meter från honom (sidan om) så gick han bra en liten bit, sen började han trava och sen stack han. Hade inte en chans att hålla. Vet inte om han blir rädd för det extra ljudet eller så som blir av pulkan när han rör sig fortare eller om det är nåt annat men jag har lagt detta på is på obestämd tid. Jag ger mig inte på det än på ett tag och då vill jag ha en kusk med mig.

Kan tillägga att allt har gjorts sakta och upprepats flera gånger, gott tillbaka till enklare moment och sen svårare igen om och om igen men det har ändå inte funkat.

# 10 Hur vet du att mycket få tränare kan köra in hästar…..du glömmer alla våra amatörer som är jätteduktiga, i många fall RIKTIGA hästkarlar!

#10 Jag känner flera duktiga tränare och glada amatörer. En duktig körinstruktör är också kanon.

#12, 13   Jag antog (felaktigt kanske då) att med tränare menade man ridtränare.  Oftast är det väl ponnyägaren själv som tränar hästen? Hur många är det som har en egen tränare till sina ponnytravare t.ex? Tränare bruka man ofta få vara själv inom travet.  Håller man på med klassisk körning så brukar det dessutom vara körinstruktörer man i så fall tränar för.

#13 En glad amatör tycker inte jag i alla fall låter så förtroendeingivande om man vill ha hjälp med en svårinkörd häst. Då behövs någon mycket duktig och rutinerad kusk/intruktör.

#0 Jag skulle rekomendera att du istället går in på körning.ifokus. DÄr har du kuskar som tränar för körinstruktörer.

#14 Självklart menar jag en tränare inom körning. För att undvika ytterligare missförstånd så menade jag körinstruktör men det finns ju fler som är duktiga på inkörningar.

Man kan väl vara duktig och rutinerad även om man inte är en utbildad instruktör? De personer jag tänker på har gjort X antal inkörningar, en del svåra men är ändå amatörer.

…när jag hade problem med friesern vände jag mig till ett proffs, dvs en erkänd inkörare/häst"karl" (titlar i brukskörnings sm mm mm…) som även han fick bita i gräset… MEN det är klart, om han hade fått ha hästen några månader TILL, så KANSKE… Men frågan är då om 10 000 i månaden "några"månader sedan, hade gett mig en TRYGG O STABIL körhäst… vilket ju är det man söker… antar jag…

körinstruktörer är säkert duktiga i många många fall, men kanske inte alla sysslar med just själva inkörningsbiten…
Glada amatörer kanske inte är bästa tänkbara, men det FINNS ju duktiga sk "amatörer" som har mångårig erfarenhet och kunskap bakom sig, -som faktiskt oxå är glada!
;)

Så här brukar vi vänja våra unghästar vid rockard…

På med alla "grejer", sedan får de gå på släp vid sidan och bakom en rutinerad cool kamrat. I början har vi alltid en medhjälpare med och vi binder aldrig fast dem av säkerhetsskäl. Brukar fungera suveränt!