Imma Vips har lämnat oss
Kommer du ihåg älskling, våra galna äventyr? När vi lekte att vi var dem goda, galopperade över skog och mark. Alltid snabbast, flygande som örnar tillsammans efter något nytt att upptäcka. Det var du och jag mot världen min älskade, ingen kunde bryta oss från varandra. Det var alltid vi. Du lärde mig allt, du lärde mig vad kärlek var och att alltid hålla fast vid det man älskar oavsett hur jobbigt och hemskt det kunde vara. Hörde du när jag berättade om våra äventyr när du inte längre kände smärta? Kände du min närvaro? Jag fanns där för dig älskling, kommer alltid för dig finnas. Ser dig fortfarande framför mig där du springer vild över ängarna som det stolta Gotlandsruss du alltid stod för. Kommer aldrig få uppleva en sådan oslipad diamant igen, men du var min. Jag kommer alltid förbli din. Du var min ögonsten, du var min ängel. Jag ska fortsätta tävla och träna russ, jag ska döpa mitt framtida stuteri efter dig - Stuteri Imma. Då skulle du vara glad älskling, du kommer inte behöva vara arg på mig. Jag fortsätter för din skull. Du kommer alltid finnas hjärtat, vi ses snart igen. Nu får du se till att leka med mamma Solglimt 3018 och farmor Gloria 2700 innan du och jag får göra nya äventyr. Hälsa dem andra från mig och ta hand om dig nu älskling. Njut av ett liv utan smärta och evig glädje. Saknar dig
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Beklagar er förlust :( *Styrkekramar!*
![[Croneld]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Beklagar förlusten av en kär vän!
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Vad fint skrivet
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jag lider med dig Fina, det här är inge roligt. En mardröm som blivit verklighet. Nu är hon fri och stark och fri från smärta. Jag är tacksam för det året jag fick ha henne hemma. Vila i frid Imma!
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Sorgen är så stark o gör såå ont! En russera är till ända med henne, en era som startade 1979 på Lojsta hed då hennes mamma Solglimt 3018 föddes som första stoföl efter Hubertus 299 och Majvi 1241. Året efter föddes Majgull. Hon blev 8 år, och 1981 föddes Linnéa 2566.
Vet uppriktigt inte om jag orkar börja om igen, men de ston som bor hos oss blir i alla fall kvar, men inget kommer att bli som förr! Solglimt hade endast Imma som stoföl efter sig, och Imma fick endast 3 hingstar, varav 2 är valacker i dagsläget. Det är så tufft att förlora hennes mödernelinje med tanke på att det var där allt startade för över 30 år sedan…
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Det är bara att se framåt. Det har snart gått två år sen min ponny dog. Det kommer nya tåg, fast det är ju aldrig samma ponnyer i dem. Man får bara försöka vända det till att vad mycket man lärde sig och hur mycket de gav en under den tid de fanns.
Beklagar din förlust. :(
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
beklagar oxå.. det är alltid skitjobbigt att bli av med någon man har levt med länge och tyckt mycket om…
Men man ska aldrig säga aldrig…
När min första saddlebred dog sa jag att jag aldrig mer skulle ha häst, och var sååå nära att sända hennes då 1årige son med slaktbilen…
Han är idag min ögonsten och med på ALLT, han är 10falt bättre, och lämnar aldrig gården….
Jag säger aldrig mer aldrig….
Hoppas du hittar någon ny som kan förgylla tillvaron för dig igen, kanske inte på SAMMA vis, -men på NÅGOT vis,,,
Jag vet hur det känns att förlora en så underbar vän som våra russ är.
Jag torkar tårarna när jag läser och känner verkligen mer er…
Bea Jakobsson, ~www.stuteriteja.se~
Medarbetare gotlandsruss ifokus
Medarbetare ponnytrav ifokus
Starta ny diskussion