Funderingar...
Hej igen! Det var länge sedan jag var aktiv här på sajten.
Jag vill få förklara mig lite här för alla som håller på med russ, som är den ras jag lever för!
Jag gick stenhårt in i väggen för över två år sedan, men är på väg tillbaka igen. SKÖNT!!
Jag har som person innan jag gick in i väggen varit väldigt aktiv och klarat av att ha många bollar i luften samtidigt, vilket tog ett abrupt slut årsskiftet 2005/2006 då jag totalföll… Att jag tar upp det här på forumet är pga att jag själv har upplevt det som att man har haft åsikter om mig och mina hästar - vilket naturligtvis kan vara något som jag själv inbillar mig, men det enklaste sättet att ta upp det är att vara öppen och ta upp det till diskussion.
Att leva som totalt utmattad som jag varit kan enklast beskrivas som att vara begravd levande, som att bara kunna se världen fortgå utanför, men inte orka och kunna vara delaktig… Det är inget som jag skulle önska min värsta fiende. (Fast jag har å andra sidan ingen sådan heller, och tror inte att någon ser mig som det heller om jag inte är för dum för att fatta det…)
Jag har varit så slut att jag närapå övervägt möjligheten att låta mina barn bli mammalösa. Allt detta är tabu att diskutera öppet, och jag riskerar att ses som nervklen och nervsvag (-vilka bara är några av de ord man brukar kunna kalla människor som inte orkar mer). Jag tar risken att bli kallad det, då jag är öppen och rättfram - för mkt enligt många!
Jag önskar ingen att hamna i min sits. Det har gjort att jag varit tvungen att ta beslut som jag, om jag hade kunnat gjort annorlunda, inte hade gjort! Jag har under dessa två år gjort många "dåliga" val, men där jag i rådande situation inte såg någon annan utväg.
Jag har sålt hästar billigt, och till och med gett bort hästar under denna tid! Det ses som fruktansvärt skamligt! Jag har gjort det till människor jag tycker om, som kan se till att visa upp mina hästar på bästa sätt - dvs göra mina hästar till bra representanter för Gotlandsrusset som ras. Ännu så länge anser jag att jag gjort ett gott val av "köpare" till dessa hästar.
Jag har också gett bort hästar, eller sålt väldigt billigt till människor jag litat på, och där det sedan visade sig, trots flera års bekantskap, att de definitivt ALDRIG skulle göra detsamma för mig. Detta har gjort att jag nu har ännu svårare att lita på människor eftersom att jag själv är naiv, och om jag tycker om någon kan jag ha svårt att skilja på vänskap och affärer. Jag är snäll så jag är dum och är en urusel affärskvinna! Jag säljer häst med hjärtat - tro det eller ej… ;)
Jag har blivit diagnostiserad med ADHD, vilket kan förklara min impulsivitet, mitt enorma engagemang i det jag tycker om, min klumpighet i det sociala samspelet där jag kan ha svårt att läsa de osynliga reglerna som styr. Jag har aldrig menat att såra någon, och skulle ligga sömnlös om jag gjorde det, och visste det. Jag kan aldrig lura någon - inte med flit - utan det beror i så fall på missförstånd där jag TYVÄRR måste skylla på min oförmåga att kunna läsa av människor. Om man säger en sak med munnen och med en annan sak med kroppen är jag helt borta! Jag kan bara tyda människor som är ärliga i sitt språk, tyvärr, och det hör ihop med mitt handikapp.
Nå, det var inte meningen att det här skulle bli så långt, och många orkar säkert inte läsa det en gång, men för min skull är det skönt att få förklara mig. Jag hoppas att ingen känner sig överkörd, för jag menar inget illa, men jag vill bara få lite respons från er…
Jag hoppas att ni, trots mitt öppenhjärtliga "PM", förmår att prata med mig om jag dyker upp på utställningar eller dylikt. Jag har en otroligt dålig självkänsla, och vet inte om jag själv skulle våga söka upp gamla bekanta efter de svarta år jag har genomlidit.
Jag vill också passa på att säga - Jag är definitivt inte långsint, utan alla eventuella meningsskiljaktigheter har runnit av mig i samma stund som de yttrats.
Ha ett bra russår! Hoppas att jag själv orkar och känner mig motiverad att återuppta mitt russliv.
Kram på er alla
/Anna
KRAM till dig!!!
Allting har sin tid 
En sak i taget och ett russ i taget så blir det bättre. När korthuset livet rasar ihop måste man göra det som passar bäst just då.
Anna, det är ett stort steg i riktning att må bättre att så öppet kunna berätta om sina problem, du har en styrka som sådana som pratar bakom ryggen på andra inte besitter, så sträck på dig och var stolt.
Det är säkert många som "fördömer" dig pga av att du givit bort elr sålt russin billigt, men jag tycker att det viktiga här är att du gjort det för att själv orka leva vidare och hellre sett till att dina russin fått ett bra hem, sådant skall varken fördömas eller föraktas. Det är ett svårt beslut att fatta att göra sig av med de som man brinner mest för i livet.
Jag har en vän som fått lyckan att ha några av de russin du gjort dig av med, det är riktigt fina russin.
Jag tror att du i det stora hela kommer att finna att du har mer vänner än du trodde var möjligt, när man råkar ut för en kris i livet blir man faktiskt lite noijig och tror att alla pratar bakom ryggen på en. Det beror nog på att man själv har sådan dålig självkänsla och avskyr sig själv för det. eftersom man tycker illa om sig själv och tycker att man inte duger, så tror man automatiskt att alla andra människor tycker likadant. Så känner iaf jag i min kris.
Jag skulle gärna prata med dig på utställningar, men tyvärr vet jag inte riktigt vem du är och jag törs knappt själv visa mig på utställning bland alla uppfödare som gjort detta i typ miljoner år eller alla som har vad som känns hur många russ som helst.
Sänder dig många styrkekramar från Skutskär
"En lögn kommer alltid ikapp en förr eller senare, därför är lögner helt meningslösa"
-Medarbetare i Singelföräldrar-
Starkt gjort att skriva detta.
Sträck på Dig Anna!
Du har nu gjort något som många av oss andra inte skulle tordas. Du har gått ut öppet med Din sjukdom och handikapp.
Jag vet inte alls vem Du är, jag själv är dessutom ny i russvärlden.
Men trots det vill jag önska Dig och de Dina STORT LYCKA Till i fortsättningen.
Dessutom kommer här en massa S T Y R K E K R A M A R till Dig.
<-------------------->
Oj, vad modigt av dig att gå ut och prata om det såhär öppet!! Självklart hejjar vi på utställningar mm. Vet inte om du minns vem jag är men det var min häst som i samma ring som din Cornelia(?) fick så fantastiskt!?!? bra poäng på premieringen i enköping för ett par år sen :P
//Mickan
Anna, jag/vi har känt dig i massor av år och vet precis vilken person du är! Du har alltid haft ett litet hörn i mitt/vårt hjärta fast vi dom senaste 15 åren inte setts så ofta. Du är verkligen jättestark som skrivit det här, och jag vet att du kommer tillbaka! Du är alltid välkommen hit när du kommer till Gotland, det hoppas jag att du vet!
Kram!
Maggan & Kjell
![[Croneld]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Välkommen tillbaka och lyckat till med livet i framtiden!
Mamma är en stark person, och det har jag alltid tyckt!
Även om det varit svårt dem år du inte varit som vanligt, den mamman jag varit uppvuxen med, så är du verkligen påväg tillbaka.
Du hjälpte mig så jag inte hamnade i samma sitts som du - du är den enda som förstår mig till 100 procent och den jag kan prata med om allt.
Jag älskar dig mamma <3
Vad gäller detta med att inte visa sig på utställningar:
Man har börjat med något för att lära sig, för att man tycker det är roligt och för att det är en del man verkligen vill göra.
Men som en person som hållit på med den handlingen flera år och lärt sig del för del, är det viktigt att välkomna dem som ännu ej blivit insatta med den kunskap de erfarna besitter - att man delar med sig av sina kunskaper till alla oavsett personer för att förbättra i detta fallet: Russaveln i helhet.
Eller är jag ute och springer?
Kan inte någon hjälpa mig att hitta en länk till den underbara dikten och kärleksförklaringen till gotlandsrusset som Anna skrev här en gång? Den borde du få ett poetiskt pris för Anna!
Kram på dig och hoppas du orkar komma tillbaka och engagera dig i russen igen! Du behövs! Och de som mot förmodan ignorerar dig på utställningar och annat borde skämmas!
Kram på dig. Det var starkt att skriva så öppet om dig själv. Jag hejar på dig och all stämning är lika hjärtlig som alltid.
För att visa hur två av de russ som kommit från dig till mig kan ni se själva. Nu kör vi par!
Vi har det ganska jobbigt här också, men mest ekonomiskt. Jag är i den situation att jag troligen aldrig mer kommer få ett jobb, jag får klara mig på annat sätt. Därför kommer jag troligen inte till någon utställning. Det finns ingen hästtransport att låna och för lite pengar att resa. Jag hoppas vi ses snart ändå!
Kram!
# 12 Vilken härlig bild med vackra russ!
Jag har 3 hästar som kommer från Anna och hennes familj och dom är alla tre underbara på sina egna sätt
Qveiars Huogin på bild:)
Åhhh, så gulliga ni är!!! Jag läser allt detta med tårar i ögonen! Det ger mig hopp att det finns människor som förstår och som inte glömt vägen till sitt hjärta. Vet inte riktigt hur jga ska beskriva hur glad jag är över den varma respons jag fått…
KRAMAR TILL ER ALLA, och jag är glad att jag får ha er som vänner!!
Lycka till framöver! det kommer alltid en ny dag
med nya förutsättningar, man kan alltid börja om.
Det finns alltid folk med näsan ivädret, men det är inget att bry sig om, jag träffar i mellan åt massor med russ folk som inte hälsar,
om du vill ge bort eller sälja ditt russ billigt är det ingen annan än du som bestämmer det, det är upp till var och en.
som sagt var LYCKA till framöver.
Är också ny inom russen men tycker verkligen detta var starkt gjort av dig att skriva så öppet precis som du känt.. Se nu framåt och låt ingen få trycka ner dig.. alla tänker å tycker olika men ingen ide att slösa energi på människor som inte tycker som en annan.. än är den siste idioten inte född ;) kramar
Medarbetare på Gotlandsruss i fokus
Av ett russ blev det russigt värre 
Starta ny diskussion