Min första kontakt med ett russ var när vi köpte Jaritza 3873 av Maggie Gustafsson på Björksta stuteri. Jag hade iof sett ett och annat russ när vi var på ponnytravtävlingar med shettisar, men det var först med Jaritza som jag insåg denna ras storhet….

Travskolan i Boden där Toker snabbt blev min favorit :) 6-7 år var jag.

Min första ridlektion i februari 1974, då fick jag äran att rida russet Konstantin f. 1960 e. klippman 97 u. ramona 545

En anna favorit var Silver e. Signal, och så fanns Roletta e Rollo u. Antetta som slängde av alla ungar:)

Jag var 10 år och började rida shetland hos en granne. I en hage stod russet Millan e.Helios u.Cornelia. Då inte shettisarna var vidare sammarbetsvilliga på dressyrfronten, fick jag rida härliga Millan för instruktör.

nåra vi känner som hade ett russ, vi brukade och brukar vara där å hälsa på ibland, de hade en russtravare :) prickig va den :)kommer inte ihåg namnet :( men den va så pigg att ja bara fick hälsa på den typ..
 men efter ett tag när ja va typ fem, så fick ja börja borsta den å sånnt, sen när jag var sju-åtta avlivades han :(

Jag började rida på Heda ridklubb utanför Linköping 1971-1972 (jag var sju år då) och där fanns russen Patrick och Puttrick (?). En av dem slängde av mig inne i manegen så jag fick hela nyllet fullt med manegesand … *urrk*
Sedan älskade jag en bok som B Wahlströms gett ut, som hette "Du och din ponny", om jag inte minns fel. Där var det många russ med på bilderna, en ljusbrun med mjölmule minns jag speciellt, så man blev väl helt enkelt präglad där på något vis.
Och så fick jag naturligtvis inget russ då när jag var liten, vilket skapade ett oemotståndligt behov av att i vuxen ålder (26 år - 1990) införskaffa ett isabellfärgat russ som hette Russel (egentligen Astronaut, f: 87 e: Pågen u: Julia - Danne). och därefter kom Solos Frö, Hjördis, Lill-Einar och Gerda …

Min första kontakt med russ var barnridning sedan Enskederidskola från 1960 red då russen Lotta Akja Chaplin och Grim Sedan blev det Vällingby ridkola några år där skötte jag Knatte samt tävlade honom och Cyranno Red även russhingsten Piggelin hos Tant Ella mycket, lyckades skena Odengatan med honom när vi red hem från ponnyridning i Vasaparken de ni Piggelin och jag var levade rävsvans vid en hubertusjakt och jagades av  massa halvblod, det är bara ett russ som klarar en sån sak Så min hästkarriär började med RUSS

Tjatade och tjatade i några år, men fick slutligen Divina 654 e. Rasken 127 u. Diva 507, som kom från Stall Lovén St. Hästnäs utanför Visby. För att hon skulle slippa vara ensam köpte pappa också valacken Ludde från Duckarve i Linde, han var e. Klippman 97 u. Rosita 443. Jag körde både Ludde och Divina på travet i början på 60-talet…..

Jag började rida på Jakobsbergs ridskola 1970 och de hade russ. Men några namn kommer jag inte ihåg. Men har ett fint kort från den tiden.

Nästa russ som dyker upp är Rillo (år 1975), han stod i stallet där jag höll till. Jag hade väl inte någon närmare kontakt med honom, men jag kom ihåg att han stod mer utanför hagen än i och att han hoppade grinden från hagen rättuppstående. Han hade så tjock man som låg på båda sidorna, så han bara gick under eltråden utan att reagera.

Ruffsen var ett litet svart russ som jag blev fodervärd till  (år 1978) och han var en hejare på att hoppa och slänga av sina ryttare.

Jag började rida på Sundby Ridskola 1981, 7 år gammal. Där fanns tre russ som snabbt blev favoriter. Wille och Nito (helbröder e. Atterdag u. Miss Pri) och Hultas Ida (e. Laban u. Hella). Nito blev min första sköthäst, och han förblev så tills han pensionerades 25 år gammal.

Jag började som medryttare på Solos Merkurius :) Jättefin liten ponny!

Den första kontakt med ett rent russ var nog på en liten privat ridskola i Värmland, jag var 10 eller 11 år. Hon kallades Karra och var snäll men lite stönig, jag minns att hon gick och gapade (hade väl ett uselt bett) och ägarinnan snörpte ihop munnen på henne med en enkel rem som "nosgrimma". Den enda bild på mig som ryttare är denna då jag som lycklig nioåring fick rida på en ponny för första gången. Det var på en hembygdsdag i Sunne i Värmland, ponnyn på bilden är nog troligen korsning shetland/russ eller ren shetland. Jag fick aldrig någon egen ponny, det var vad jag hett önskade mig. Pappa gick med på att skaffa häst till slut - ett Nordsvenskt stoföl - lämplig nybörjarhäst till en 11-åring va?

Nåja, jag tar igen ponnyägandet nu…

Mammas gammla tävling häst <3 Lill-bysen.

Först och främst genom ridskolan i Vällingby, och älskade böcker om Vitnos och även Marie Louise Rudolphssons "Pysen". Det verkliga genomslaget fick russen (eller baggarna) i mitt liv genom Lojsta hed, och russet Solglimt, e: Hubertus 299 u: Majvi 1242, år 1979, frysmärkt 907(som blev min brors), och år 1980 genom russen Majgull e: Hubertus 299 u: Majvi 1242, frysmärkt 700 (Felmärkt. Skulle ha blivit 007), samt mitt egna russ Winnie e: Hubertus 299 u: Marta…Kommer inte ihåg Martas stamboksnummer. Denna svarta lilla tös förde med sig en massa vildhästmanér. Hon var grunden till min farsination av de vilda russens sätt att leva och beteende hos dessa. Jag kunde sitta i timmar bara och titta på hur de gick, lystrade till något, blickar och kroppsrörelser. Winnie var den perfekta hästen till allt detta. Hon kunde smyga som jag vet inte vad…Man kunde aldrig höra henne, eller se henne om hon inte ville. Åhhh, vad jag älskade den hästen. Min mamma och pappa gav senare bort henne till en tjej som kom hem till oss rätt mycket och hjälpte till, med resultat att hon flyttade hästen och slutade komma…

Jag saknar än i dag lilla Winnie, som enligt Lena Nilsson i Nynäshamnstrakten, hamnade i Björklinge. Jag vet inte ens om hon lever eller är död…

Så flyttade russen in i mitt hjärta.

Vinni 2569 som hon fick heta i stamboken tror jag lever. Har för mig att jag gjort pass på henne. Jag minns att hon var med på vår exteriörbedömningskurs i Tungelsta någon gång i slutet av -80-talet. Hon påminde en del om min Welinda, en liten svart rörlig märr, lite vek i kotorna har jag för mig att vi sade att hon var.

Marta hade stamboksnummer 1977.

Pappa köpte ett russ -74 med härstamningen Mustang-Prick. Senare köptes även helsystern och hon räknades som min. Båda var tigrerade även om den första var minimalt tigrerad och såg brun ut. Övriga tigertecken hade hon förstås! "Mitt" russ hängde sig i spiltan hos hingsthållaren när hon var tre och i stället blev dottern till det andra stoet "mitt". Även hon tigrerad! Behöver jag säga att jag är lite sugen på en tigrerad igen?

#15 Tack för uppgifterna!
Kan du PMa över vem som äger henne?

Jag kan säga så att jag inte kommer ihåg sådär detaljerat, knappt något alls av mitt första möte med russ. Men jag vet att mor hade russ redan då jag kom till och innan dess, så det har alltid funnits så nära, det har blivit en självklarhet med russen. Utan russ hade det inte varit mitt hem.
Vi håller ju på med Kaspierna också, men dem drar inte lika mycket som russen, det är ett roligt äventyr att hålla på med russ. De gör inte alltid som man vill, men litar dem på en och tycker att de mår riktigt bra och att man är riktigt trevlig, då har man en kompis för livet.

Men åter till min första kontakt med russ. Det var nog Solglimt 3018 som var den som jag först och främst kommer ihåg. Sedan är det några få som kallades Lina, mf. Men det var Solglimt som jag racade på som 4-åring, blev släpandes efter fast i stigbygeln. Som jag ramlade av, som jag bråkade med då hon "frös" fast i halsen, gick inte att vrida huvudet på henne, hon SKULLE åt ett annat håll.
På den vägen har det fortsatt med Imma som avlades för min del. Hade hon blivit hingst hade hon sedan kapats till vallack. Men, som tur var så blev hon ett sto och kunde ge mig en massa glädje. Inte bara fölisar, utan också i alla sportsliga aktiviteter, men vi har bråkat ganska mycket med, det har varit viljornas krig här hemma! Men mycket nöje då hon funkar. :P

Har ingen bild för tillfället.

Min syster var skötare på ett russ sto när jag var liten, Polka. En völdigt speciell individ;)

Det var när jag fick Rom-Russin när jag skulle fylla 7! :)

Det var 1985 när vi letade efter en ponny att låna, hittade då Russilina -79 e.Garribaldi-Figgolina-Frigg i en hage. Vi fick låna henne o vi köpte henne senare. Är idag 28 år, frisk o kry förutom att hon har lite svårt att hålla hull.

Min första kontakt med russ var C-ponnyn Rissla. Rissla var (är?!) korsning russ/fullblod och kom från Gervide gård här på Gotland. Då bodde jag fortfarande i Stockholm och hade aldrig haft kontakt med russ förut, vad jag kan minnas. Det enda som fanns i mitt liv var shettisar och fjordingar + den stora hästen Freja som var min sköthäst på ridskolan, en gigantisk knapstrupper/nordsvenskkorsning som var så stor att hon var tvungen att backa ur spiltan för att komma ut. Nästan ingen vågade gå in till henne heller för elak var hon, så när de fodrade henne så slängde de maten över boxväggen. Hon blev inte långvarig på ridskolan, men jag älskade henne ändå!

I alla fall. Rissla kom en sommardag och jag mer eller mindre bodde i stallet hos henne. Mamma var nästan riktigt orolig för mig att jag snart skulle börja äta hö och kraftfoder istället för riktigt mat. :-) Hon var tanig och liten och såg inte mycket ut för världen när hon kom. Hon var rädd om sitt huvud och knappt utbildad alls. Det blev en kamp redan från första början. Först skulle manen av. Inte kan man fläta en russman heller?! ;-) Hon avskydde det! Hon ruskade på sig hela tiden och var så förbannad. Jag fick låna en trimkniv av en kompis för att försöka tunna ut hennes man men det var lättare sagt en gjort. Till slut fick vi i alla fall ordning på hennes man, så den var en hands bredd, men typ 2 händers bredd tjock! *skratt* Jaja, den gick i alla fall att fläta med lite tur, men knopparna var stora som golfbollar dock.
   Hon avskydde att hoppa och gjorde allt för att slippa. Vet inte hur många gånger jag åkte av henne på träningarna för hon ville inte hoppa! :-) Tävlingarna var ju bara att glömma. Hon vägrade oftast ut sig redan vid första hindret, eller så hoppade hon det första och sprang förbi det andra. Hon avskydde vita staket på dressyrbanan. Fick jättelåga poäng på dressyrtävlingarna med henne för hon gick precis som hon själv ville och gick i korsgalopp när vi skulle galoppera, gick slalom på mittlinjen och gjorde päron till volter. Gick i sidled på "spåret" för de vita staketen kunde ju hoppa på henne vilken sekund som helst och då var det bäst att hålla sig undan!

Med åren blev hon bättre och till slut var hon en riktig kanonponny. Fortfarande med sina hyss, men inte alls lika "larvig" längre.

Risslas pappa var en fullblodshingst, Röde Orm xx och hennes mamma var russtoet Moa 2860. Hon var i sin tur e: Björn 315 u: Berit 1548 ue: Raketen 102. Rissla hade själv fått ett hingstföl efter en Lipizzaner, Yggdrasil.

Tror Rissla finns på Örebro Fältrittklubb idag. Hon såldes dit för kanske 5 år sedan när ridskolan hon stod på lades ner och när jag pratade med ÖFRK sist så hade hon det riktigt bra och var faktiskt bland favoriterna av lektionshästarna! :-)

1985 var jag (11 år) på ridläger i Linköping, Gunnorps ridläger. Jag hade russet Dior, han var då 24 år gammal och väldigt sliten. Brun med svart man och super snäll minns jag att han var. Året där på hade han farit till trappalanda.

Min morbror Olle, köpte sitt stamsto Dagmar 2031 på livdjursakution 1976. Hon betäcktes samma år med Herman, och det blev Viktoria 2328, som Olle hade kvar i alla år.

Sedan var jag fast… 1987 föddes Welinda som blev mitt första egna russ. Jag fick henne av Olle och min kusin Pia fick Wanda (3118), och oj, så mycket skoj vi har haft genom åren. Med undantag av en connemara, har det sedan bara blivit russ här, även om intresset sträcker sig längre än så. Men russen passar mig perfekt!

Men som jag brukar säga, undrar vad som hänt om Olle köpt en welshponny istället….

#24 Men jag brukar säga, undrar vad som hänt om Olle köpt en welshponny istället…."

www.liselotteswelshar.se?!

Det var riktigt kul!!

om inte om varit… När jag börjde sjuan var vi ojämnt antal tjejer i klassen, och bredvid mig var en plats ledig, vi slogs ihop med en klass från Odensala. Bredvid mig hamnade en tjej som hade ett russ, och det skulle visa sig att det fanns ganska många russ hemma hos henne.(Familjen Graafs russ) Vi blev kompisar och på den vägen är det, jag köpte ett av hennes föl och ….

Jag skulle tro att vi drabbades av samma vi-russ, du och jag…

Hmm mitt första kontakt med russ… Det var nog hösten år 1995 :) då jag var hemma hos min 3männing :) dom hade ett litet russ som jag fick rida runt på i hagen och fick privat lektioner av min 3männing :) och sen så har jag gått på ridskola ett X-antal år och russen har kommit och gott.. Minns inte riktigt alla russen men :)

Och sen så har jag även leasat Stuteri Solo's russ sto Solos Myria :) ett härligt sto som fastnade i mitt hjärta. Jag tog även min travlicens på henne :) Vill säga ett Stort tack till Bisse att jag fick låna deras fina sto :)

#23 Var säkert som amen i kyrkan Dior f.-61 e. Rasken - Diva, från Stall Lovén, Visby. Helbrorsa till min gamla Divina 654 f.-59! Kul kul!

1985 så började jag som 8 åring "hänga" i stall Lilla Viby, som stallet heter där vi har våra hästar än idag. Idag är det bara vår familj som har russ där, men på den tiden (-85) så fanns det en massa gamla godingar, som tex Ego Viva, Reblina, Signatur, Nippon, och senare har även Gräsman, Ripadals Bingo, samt alla som vi har haft också…

Reblina känner jag tilll….

Jag har faktiskt Ego Vivas gamla sulky kvar än. Köpte den av Nisse hette han väl,  någon gång runt 1987 eller nåt.

#31 Jag red ju ponnyridning på Gräsman och nån till gulbrun ponny när jag var liten :D:D

Jag fick en sköthäst när jag nio år. Det var en skettis som hette Romus. Han kompis var ett russ som hette Wicky. Jag och min kompis hade väldigt mycke skoj med dessa två hästar. Dom va född -76 och -78 och dog härrom året.

#32 I know, kul tycker jag! Vill någon gång gärna höra mer, om vad som "hände sen". Red både henne och Ego en del som liten knodd. Sen har jag ju kontakt med Bia också som hade Hermes, och som också har fött upp Primusa. Kurre (Kurt Nyström) hette Egos ägare, och Nisse var Annes pappa (som hade Rebbis).

#33 Ja, vi brukade tjäna extra pengar på det sättet när vi var yngre. Hästarna fick slita och jag och syrran hade skoj för stålarna :o) Det var Píla som var gulbrun. Han var bättre att rida än köra för han var något bakrädd. Synd, för han hade en fantastiskt steg (han var e: Komet) som jag föll för när jag såg honom första gången…

Ja, just det, Kurre hette han. Att Nisse var Annes pappa, det minns jag, men det blev "Nissar" båda två av bara farten.

#5 Det låter som du träffat Pigge II, tigrerad valack med okänd härstamning född 1968. 37 starter: 3-4-6, 3.945 kr, rekord 2.04,2. Pigge gjorde sina sista starter 1983, men jag kommer mycket väl ihåg honom. Han var ju speciell med sin vackra schabraktigrering.

# 3 Bisse! Apropå tigrerade russ. Hade inte Lunda ett jättetigrerat russ som gick på lektionerna där? Var inte det "Tino"-Konstantin?

Eller är jag helt förvirrad, det är ju några år sedan, sisådär en 30 eller något.

Min första russkontakt var en gammal vallack som en kompis köpt från Furuviksparken. Han hette Rustibus, var svart och jag vill minnas att han var 28 år när jag träffade honom. Furuviksparken hyrde ut sina hästar över vintrarna, men den här tjejen fick köpa honom efter andra vintern.

När vi red så kom man inte så långt, han gick villigt en bit efter vägen, sen tvärvände han så att man flög av som en projektil och sprang hem. Rustibus blev gammal, närmare 40 tror jag och var pigg in i det sista.

Det följde aldrig några papper med när hon köpte hästen, men jag vet att hon fick tag på hans härstamning för (med reservation för minnesluckor) han var född i Furuvik eller åtminstone uppfödd av dom som då ägde parken. Jag har letat i mina gamla papper men har tyverr inte skrivit upp det.

Räddade ett sto från slakt. 3 veckor efter fick jag diplom på henne.

Balett hette det första russ jag red,då jag var m.k.t. liten.Hon fanns på Huvudsta ridskola.Där det fanns flertalet russ. Hon sparkade min mamma en gång.

Sedan blev det jakobsbers  ridskola.Med b.la. Dacke.

Ego Viva mannen hette KURRE. Min pappa var kompis med honom. Jag körde långsamt med honom någon gång.

Så skodde jag ett russ som hette Hermes,på Böögs gård i Sollentuna.

Jag var parralellklassare med Pelle Westre,som körde ponnytrav.Tror hans häst hette Champis?

Så var jag en del hos fam. Rosvall,men mest på ridtävling.

Ja,skulle kunna berätta i all avighet…

Många långa år skulle gå. Innan min son köpte det lilla fölet,som han döpte till Piggybank. Därför att han köpte henne för just pengarna ur en PIGGYBANK, engelskans ord för spargris:)

Jag bara älskar RUSS, och skulle kunna ha hur många som helst!

första kontakten med Russ var när jag började rida den lilla kanonkulan Placy när jag skulle fylla 10 någon gång.. Ett brunt litet sto, ca 115cm i mkh. brun med mjölmule och vita hår i pannan.. tror hon är född ca 92.. letar efter henne förtvivlat idag.. älskade lilla placy… flyttade ifrån min bästa vän och fick inte ens ta adjö till henne då mamma tyckte det var bättre att baar flytta så jag inte skulle bli så ledsen… tror hon finns i skåne ngn stans.. finns det någon som känner till henne??

Första kontakten med russ var när jag följde med en kompis till Ponnystallet i Alvesta, stallet ägdes av Anders Sahlström, vilken var en av ponnytravets upphovsmän. Där fanns gamla ponnytravare som Dollan (mamma till Donne), Rollan, Dikke, Pigge, Laban mm.

*30 Där fanns även en kort tid Ben Kvick, en son till din Divina, helbror med Jocke, men betydligt långsammare.

Är uppväxt på Gotland och har såklart alltid hört historier om russ och då speciellt om russen på heden. Första kontakten med ett livslevande russ var dock då jag som 6 åring red ponnyridning på skansen. När jag började rida på ridskola fanns det såklart russ där men det var egentligen bara ren "tur" att det blev russ även efter det iom att jag blev fast i ponnytravet. första "russ-kärleken" var hingsten senare valacken Ragnarök 1991-2001 e:Fridhems Jonatan u:Nike ue:Cedrik. Han var travskoleponny och lärde mig köra. Nu när min tid inom ponnytravet snart är slut har man såklart börjat fundera på ny "karriär", jag har inte bestämt mig men att det kommer att involvera russ det är helt säkert! Med tanke på russens mångsidighet kan det inte bli fel.

Jag väcker en gammal tråd eftersom jag hittade "min" Vinni här!!! Snälla Tittut, vet du var hon finns nu, eller var man kan leta efter henne? Jag ägde henne mellan julen -82 och -87 tror jag att det var. En helt genomunderbar liten häst som också jag saknar än idag! Nu har tanken väckts om en liten häst till mina tre barn och jag skulle gärna ha en ättling till henne. Och det vore hur kul som helst att få veta hur hon har det/har haft det under de här åren.

det var nog på ridskole russet Keo:)
Han är en buse som springer in mot mitten och bockar :P
Jag tävlade min första dressyr tävling på honom också :D

Mitt första russmöte som jag minns var på ridskolan. På första lektionen fick jag rida russet Pastiss, Stisse, en isabellvalack e. Pågen. Andra lektionen fick jag rida Lucas e. Anix ue. Bodick, och sedan dess har han varit min favorit :)

Ett par år senare blev jag tillfrågad om jag ville rida kadrilj på luciashowen, det behövdes en till för att få jämna par. Det ville jag, och det visade sig vara russkadrilj. Vi lekte och busade på träningarna, tolkade och hade oss i ridhuset. Jag fick prova att rida hingsten(! som ridskoleelev var detta stort) Fridhems Jonatan, och blev sedan inbjuden till Knöppletorp. Och, tja, efter det har dom inte blivit av med mej

Första kontakten med russ måste ha varit på ridskolan -79-80 nån gång. Tyckte mycket om en valack vid namn Nils Pompe, lagom trög enligt min åsikt!
Första "egna" russet var Necka 823 (e Rasken) som vi hade till låns -82-84. Efter Necka växte hästarna upp mot större ponnyer och fullblod för att -92 återgå mot russ då Solos Merry inköptes som föl, och sen har det bara fortsatt.

Första russet jag träffade (som jag kommer ihåg) va på ridskola, JFK, han hette Pontus. Vet inte va han hade för stam, va typ 15 år sen. Men sen tog de några år innan de blev några russ här.

Mina medryttare red oxå där o gillade oxå honom.

Jag red som 10åring på en 4H där var det 2 st russval helbröder dessutom hjälpte till att rida in den yngsta dom var snälla så jag fick positivt intryck av Russ där med så banga jag inte för att skaffa russ.

Jag fick aldrig någon ponny som barn men jag fick med mig mängder med berättelser om de islandshästar som hade funnits som älskade fritids- och barnhästar båda i min fars och mors familj i Danmark på 1920- och 1930-talet. Det var fantastiska små hästar som främst reds av barnen och som kördes med gig på sommaren och med släde på vintern.  Envisa var de också. Ett mycket använt uttryck i familjen var att vara "envis som ett isländskt ök". De inköptes på djurmarknader från småbrukare som använde dem i jordbruket och verkar ha varit en hel annan sorts häst än de islandshästar vi har idag.  Men på ridskolarna i min barndom fanns bara stora hästar och när jag som vuxen flyttade till Sverige och Nordland hade vi nordsvenskar i skogs- och jordbruket.  Men drömmen om de små hästarna fanns kvar.  Efter en flytt till Skåne 1980 bestämda jag mig för att skaffa småhäst till familjen.  Jag tänkte islandshäst - men när jag berättade om vad jag sökte var det en klok granne som sa: Men det jo ett russ du vill ha! Och han hade jo rätt. Det var det. Och det blev russ. De första russ jag träffade på faktiskt. Först ungstoet Fatima Fux (e. Ebon u. Fanny Girl) från Gunnar Jönsson i Tjörnarp och sedan duktiga hopp- och dressyrhästen Orvar (e. Gullding u. Essy - Prick)  - och jag blev russfrälst!

Jag träffade på mitt första russ (Arsenik) när jag var i sommarstallet och skulle fodra mina kaniner!!!

Dit hade det kommit två ursöta russ och som tur är så e inte min mamma blyg utan hon tog kontakt och började prata med "Stinta" som ägde dom båda russen (den andra hette Apache). Jag fick bli skötare på Arsenik (och min tvillingbror blev skötare på Apache). Vi fick senare Arsenik i födelsedagspresent, ja sen var jag fast vid russen. Jag ägde "Niken" från det att han var fem till 9år sen köpte jag tillbaka honom som 17 åring (tror jag det var). Och då fick han 16 år till hos mig innan vi var tvugna att ta bort honom av ålderskäl.

Ja, det var nog när jag 5-6 år och började på ponnytrav skola :) Russet jag minns mest är Juva, det var hon jag tyckte mest om då. Min första russ-kärlek är nog Yre :)

Träffade russ första gången tack vare mina döttrar. Sedan dess (1990) har jag varit ansvarig för transporten (det har blivit en och annan mil…), kunde ingenting om hästar men har väl snappat upp ett och annat genom åren. Där har naturligtvis döttrarna en stor del, men även många ponnytravföräldrar runt om i landet, och de har inte varit sena att dela med sig av sina tips om både det ena och det andra. Roland Olsson, Bill Håkansson, Micke Hedström, Evert Nylander m.fl. Vänner för livet, så enkelt är det. Det är klart att av alla de russ vi (ja, jag har aldrig varit med och ägt någon, men ändå, familjen) har ägt genom tiderna har jag fastnat för tre: Fantom Roll f. 1995, lika klok (om inte klokare) än vissa av människorna i det stall vi står i; Lasius f. 1997, den som har tittat Lasius i ögonen har insett att livet är inte bara underbart, det är fantastiskt underbart. Sedan var han också bra på att klia mig på ryggen när det behövdes. Och så Gräsman förstås, vårt första russ, när jag tänker på Gräsman ryser jag av välbehag, denna ögonsten, som gjorde mig glad och såg till att mina sorger försvann varje gång vi träffades.

Sedan måste jag erkänna: Jag har, trots att detta (ponnytrav) är en ungdomssport, faktiskt hjälpt till med att träna hästarna. En gång körde jag Fantom Roll (jag tror det var 1999) och två gånger har jag kört vår yngsta parvel, Kålmans Primavara. I förra veckan… Det var kul! Och det var som Jennie sa: "Det är lugnt pappa, de är så snälla så att t.o.m. du kan köra dem!"

Hittade denna gamla tråd och kan inte låta bli att skriva jag med!

Min första russkontakt tror jag var på ridlägret på Gunnorp (har jag för mig att det hette), en ursnäll valack vid namn Gulle.

Sen fick jag min "första" ponny sommaren -86 . Det var den 3-åriga hingsten Ruff e. Fänrik u. Bonetta. Vi hade så kul ihop att han stannade hos oss mycket längre än bara som sommarponny. Jag är oerhört tacksam för allt han gav mig och allt kul vi hade ihop.

Därefter har det inte blivit mycket russ alls. Det har varit nordsvenskar och korsningar men nu står det åter ett russ hemma hos oss. Vi lånar för närvarande stoet Kuriosa och återigen har jag ett russ att skrutta runt i skogen med. Jättekul!

Min första kontakt med ett russ var min första riktiga hästkontakt och jag var 7 år. Hela familjen var på Livdjursaktion i Alvesta 1983 och pappa köpte Kalle e Rabalder 174 u Toppzy 2399  - Hubertus 299 av det enda skälet att den lilla hingsten (5 mån) inte skulle slaktas. Det var ingen som bjöd på honom och jag tror att vi betalade 450 kr för honom (slaktpriset). Han var fux med sjärn och helt underbar. Hade sedan en mångårig och givande kontakt med Kalles uppfödare.

Det första mötet med russ som jag kommer ihåg var nog när jag som 7 åring började på Gävle Fältrittklubb. Där fanns Quenell G f 90, lojstafödd e: Inter u: Certina och Putte f 87 e: Primus u: Jasmin. Dom gjorde dock inget vidare intryck på mig från början, Putte var grinig i boxen vilket inte var så populärt bland oss nybörjare. Quenell hade inte varit på ridskolan så länge och han kunde inte så mycket, tyvärr tog det inte lång tid innan han slutade att fungera helt, han VILLE INTE gå lektioner och började med att stanna varje gång man ville något mer än skritta, han fortsatte med att stanna, sätta huvudet mellan frambenen och slå bakut så att ungarna rullade nerför halsen på honom. Han blev inte bättre och om det var någon mer rutinerad som fick rida. Till slut så började han med att lägga sig ner när man red honom. Han trivdes verkligen inte på ridskola. Han var inkörd, de sa att han hade tröttnat på att vara travponny innan han kom till ridskolan, men han gillade att bli körd i skogen. En av hästskötarna körde honom lite då och då när dom gett upp med att ha honom med på lektioner. Efter ett tag så blev han såld, vet ej vart.

Putte var faktiskt inte så tokig att rida, lite bekväm, och ibland kunde han väl testa lite han oxå, men oftas väldigt trevlig att rida. Några år efter att jag börjat så såldes han dock som sällskapshäst efter att det konstaterades någon slags förslitningsskada på frambenen, minns inte vad, pålagaringar kanske? Sedan dess har det inte funnits några russ på fältis.

Bifogar en dålig bild på Quenell G, någon bra ridskoleponny blev han aldrig, men han såg verkligen ut som ett russ!

Första "russkontakten" var Vitnos-böckerna som jag älskade som liten (och fortfarande) Eftersom Vitnos beskrivs som väldigt liten och jag tyckte att våra shettisar var så stora, så trodde jag att russen var mycket mindre än shettisarna ;P

Fick då en chock när jag började rida hos en bekant och fick se ett russ (hade säkert sett russ innan, men den första som jag visste var ett russ. Det var ett rungegårdsruss e. anix.

Sen växte jag ifrån våra shettisar och vi köpte Puss. Sen dess har vi samlat på oss en hög och numera finns inga shettisar kvar utan bara russ.

Allra första var på någon semester kan inet varit mer än typ 2 år var ett sto m föl jag fick sitta på stoets rygg :D Annars var väl första på ridskolanminns inge namn tyvärr. Var ju medryttare åt Tejes Elit när jag var kanske 10-11 :D

Min första kontakt med ett gotlandsruss var ett svart sto vid namn Gervides Rauni på en ridskola i närheten av mig, hon skenade med allt och alla och var en utmaning (skräck?) att rida.

När jag flera år senare som 11-åring fick åka på mitt allra första ridläger (som jag tjatat på mina föräldrar om så länge) på Ekerö och vid uppropet blev meddelad att jag skulle ha en häst som hette Rauni började jag gråta

Och visst, det visade sig vara samma ponny…

Jag har min mamma att tacka för mitt russintresse. När jag var 3år köpte hon ett russ åt mig att rida på och som hon skulle köra. Det var Mille (Don Camillo). Han hade varit väldigt framgångsrik på trav och galoppbanorna. Mamma tävlade honom i klassisk körning med fler DM-titlar. Jag själv skojred och tävlade lite i hoppning och dressyr. Jag kände att russen var min ras. Vi lånade ett tag ytterligare ett russ av grannen, men han förolyckades i hagen. Mille äremot blev gammal. Och innan han gick till de evigt gröna ängarna hann jag köpa Pepsi och dom fick en sommar tillsammans. Jag bestämmde mig att år senare att jag ville ha ett föl efter Pepsi och då betäckte jag henne och så köpte jag ett föl som skulle vara "lekkompis". Pepsi kastade tyvärr så Willa blev själv. Sedan rullade allt på och jag köpte in Wirka. Lånade Ymp på station 06. Hösten 06 kom mina föl från Lojsta samt att mamma fick en liten shetis. Året därpå kom tre föl och antalet fortsätter att öka på efterhand. Man kan verkligen säga att jag har fasrnat för russ. Och det kommer det att förbli.

Det var länge sedan - ett ridläger i Enköping (det kanske drivs än idag), Skälby hette/heter det.

Där fanns några russ: Munter, Pascal, Turk mfl.

Men det var tack vare ponnytravet o min kusin som jag på allvar fastnade för russen. Jag fick mitt eget russ -82, ett sto efter Signal 148.

Min första kontakt med ett russ var på ridskolan när jag var ca 6^^ Av någon anledning var jag ensam på en lektion och min favvoponny just då kunde heller inte gå med av någon anledning( kommer inte ihåg riktigtxD ) så då fick jag testa ett russ vid namn Lojsta Gutetösi, kallad Tösen. Då var hon ganska ung och ogillade att va ensam (det sade dom iaf^^) och jag blev livrädd för hennexDHon gjorde inte som jag ville och var stirrig och dan;D Sedan var jag tvungen att sluta men när jag sedan började igen hade hon förändrats:D Och så blev hon min favvo-ponny;D

Kommer inte ihåg om de var på ridskolan eller om de var hos en tjejkompis som hade russ!

Hmm, som 6åring på ridskola kanske? ;)

#59

Jag har oxå varit medryttare på Tejas Elit, för en massa år sedan. måste ha varit 9 eller 10!

Mitt eget första russminne kommer jag inte riktigt ihåg… Första jag verkligen kommer ihåg som jag visste var russ var nog just Tejas Elit… Han var då otroligt envis och bestämd. Han var dessutom blind på ena ögat vilket gjorde att han inte ville svänga åt ena hållet. Men vi var lijka envisa båda två och kunde bli ståendes på samma stalle i 20 minuter innan vi kom någonstans. Men första riktiga kärleken till russen kom nog när jag var 10 år och vi var på gotland på semester. Älskade russen på Lojsta och dessutom gick det ett gäng russ precis utanför stugan där vi bodde. Satt vid deras hage större delen av semestern. Men tanken att köpa russ kom inte förrän jag skulle fylla 12 år. Då hade jag ridit Umil i några månader. Vi hade under våren letat ponny till mig, men jag var ju på tok för stor för en A eller B-ponny tyckte vi då och letade C-ponny, jag var ju nästan 140 då! Men som sagt, när jag var 12 hittade vi Monita och sen dess är jag fast!

#5, 37 Här är en bild på häftigt tigrerade Pigge II, fotograferad på Romme den 16 april 1978. Han hade officiellt okänd härstamning, men det står antecknat under hans bild "e Pysen u Fia e Piccolo 167".

Foto ur Ulrika Dotzskys samling©

Ponnyridning på ridskolan <3 (för flera år sedan xD)

Min första kontakt med russet var också på Skälby…

Ja kan fylla på med några till Beatris, Rio och den gamle Clipper.

Sedan vart russ och åter russ som blandades med en lite större blandras ponny. Ja vi lyckades fylla ett helt stall och alla körde vi ponnytrav med i blandad framgång.

Många glada minnen har man :) av denna underbara ponny!

Min första kontakt med russ var nog på ridskolan i mitten på 70-talet. Men den som verkligen fick mig fast för rasen var det svarta stoet Rällan, född 76 hos Rungegårds e Lorion u Fjällan ue Klipp. Hon ägdes av en släkting till mig och jag fick komma och rida och köra henne varje söndag, jag tror jag var 11 år då. Rällan var en dam med mycket motor och egen vilja och min balans och reaktionsförmåga övades snabbt upp! Jag fick för mig att börja släktforska på henne och på den tiden i början av 80-talet fanns varken internet eller allpedigree så det var verkligen forskning som gällde, tidskrifter (Vår Ponny!!!) och brevkontakt med likasinnade för jag hade ju inte råd att skaffa stamböckerna själv. Men jag lärde mig verkligen alla stammar utantill på detta vis och jag lyckades till slut komma så långt det går med stammen!

Rällan blev min egen 1984 och var med mig fram till 2003 då hon dog 27 år gammal. Hon var ingen utställningstjärna, fick som högst 36 poäng men var i mina ögon den vackraste i världen. Jag betäckte henne aldrig eftersom jag inte hade eget stall och dessutom höll på med halvbloden också. När Rällan var borta klarade jag mej ett par månader sedan blev russ-abstinensen för stor och Idunn flyttade in under förevändningen att vi behövde en ny barnponny…

#70 Vilken fin berättelse. Visar verkligen hur mycket glädje man kan få från ett "helt vanligt" russ!

När jag var drygt tre år så tyckte mamma att det var dags för mig att ha en mys och gos ponny. Hon eller rättare sagt min mormor kände till Ann Westin Vivlings,Lärbro och fick låna deras gamla russto som drygt var 26år. Hon var en pigg och glad dam. Somnade in lungt och fridfullt en morgon i maj 1993 har jag för mig. Kollade upp henne för några år sedan på nätet ialf. Goudi 1554 brunsvart skj stj nsbls F. 1967 e. Balder 140 u. Raya 1427 ue. Rask 112. Hon lämnade efter sig en stamboksförd dotter, Julienne 2084 e. Greven 202 men hon har ej lämnat några avkommor så ingen har fört detta blod vidare om man bortser från Goudis mormorsmor som är Allimaj 373 och hon lämnade ett gäng stamboksförda döttrar. Den halvnakna ungen på bilden är lilla jag:P

Första kontakten med russ var på ridskolan, när jag var 10-11 år kanske. Russet hette Poker, hade eksem och var allmänt tjurig. Jag var dock redan då för lång för att rida honom men han gick med på lektionerna och det var ju inget bra första intryck jag fick av russen där! Han stack med alla och langade av folk till höger och vänster!

Efter det träffade jag inte på några russ förrens jag flyttade till Gotland och började på lantbruksgymnasiet här. På skolan stod Lojstafödda Bartsia och Salvia och dessa två ston fick mig att börja gilla russen och drömmen om ett svart russpar föddes. Tyvärr lades hästutbildningen på skolan ner och alla hästarna såldes. Vet att Bartsia var hos rektorn ett par år innan hon såldes vidare och att Salvia stod inne på travet och kördes en del, men nu har jag helt tappat kontakten med dem.

Min första kontakt med russ var på ridskolan där jag började som 7-åring. De hade både russ och russkorsningar. Vet dock inga härstammningar på någon av dem. De hette Adam, Ceasar, Rovalds Zonette, Belinda, Miss Beauty, Miss Bonnie, Casper, Cinderella, Mio, Skorpan. Alla dessa är inte renrasiga..

Jag har nog träffat russ tidigare. men den först vi skaffade.
Jag kommer inte ihåg år, men de va några år innan jag fick börja tävla russ. Som vi köpte vår först b-ponny.
Vi köpte russet GNEJS. e. Granit. Ett russ som var smal och hög. f88. Mina äldre syskon började att tävla med honom, och sedan har det blivit fler ju äldre vi har blivit.
Tog även min första vinst med honom! Saknar denna häst. Han såldes som promenad häst då han hade kroniskt fång och vörjade bli till åren. Vet ej om han finns kvar.

Min första kontakt med denna härliga ras var när jag fick mina första sköthäst. Ett brunt sto som hette Matilda II, född 1986 om jag inte minns helt fel. Var efter Porter och undan Belinda. Har för mig att hon startade i ponnytrav någon gång men är inte helt säker. Någon som vet?

Puttar upp hela tråden, den var kul att läsa!
#60 Gervides Rauni har jag haft på ridläger, en kul ponny ;)

Bättre sent en aldrig!
Min första kontakt med russ var ute på Benhamra, där man fick hyra o rida själva ut i skogen 1 timme, alltid barbacka!
Första gåtan var alltid om man skulle få tag i alla dom vi skulle ha. Tränsen hämtade man i Fohlins källare!
Kom man hem med allt för svettiga ponnyer var man inte välkommen tillbaks.

#78: Vad kul! Jag bifogar en bild av Gustav Fohlins russ, från augusti 1964, när de härskade oinskränkta på Benhamra :-) Bild ur boken "Matnytta och ögonfägnad: Året på Stora Benhamra" av Åsa Swanberg, 1997. Tyvärr vet jag inga namn på hästarna. Skulle de två svarta i mitten kunna vara Katja (med stjärn) och hennes dotter Katinka? Isabellen, är det kanske Gullet?