Att ta farväl...
En mjuk, varm nos, en doft av jord och gräs, en vän att sitta hos, när de gamla benen, inte mera orkar ge det fräs du en gång måste haft i dig i din ungdoms kraft
_En mörk, djup blick,
en av ålder formad kropp,
två par ben som har gjort sitt,
under de många års lopp,
som gått
Ett sinne ungt och ett hjärta sött,
dras med kropp så trött,
_
Endast väntan är kvar, en väntan utan svar, om det jag gör är rätt, då du och jag far, finns inget annat sätt?
Varför kan inte att avsked, vara något lätt, som ett "men du, vi ses igen, men på ett annat sätt"
Tänk om jag fick dig se som den unge hingst du var, en gång för länge sen, en syn som skulle fått mig le, oh, om du kunde stanna kvar
På måndag kommer vår kära Pysen att åka (och jag åker med honom) till de sälla jaktmarkerna. Det är ett tungt beslut, men vi har dock under det 1,5 år vi haft honom kunnat ge honom ett flockliv där han varit kung!
Innan han kom till oss hade han gått ensam (dock bredvid) andra hästar, utan sällskap, så nog var han lycklig allt med sina damer och föl!
Kramar till Pysen från oss alla på stuteri Qveiar, samt våra kära hästtjejer, samt Linnéa Elofsson!
![[Croneld]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Vad tråkigt! Men vad skönt att ni kunde ge honom ett sista år med russkompisar. Dikten säger allt!
Jättefint skrivet..!
Tårarna kryper i ögonvrån. Jag vet hur det känns att ta farväl av en så kär vän som bara en häst kan bli…!
Bea Jakobsson, ~www.stuteriteja.se~
Medarbetare gotlandsruss ifokus
Medarbetare ponnytrav ifokus
Herregud mamma! Underbar dikt, är verkligen som det känns nu när han ska till Hästarnas dal och träffa andra, gamla kompisar kanske?
Pussar Pysen, tack för det vi fick!
Och jag tackar för din vilda färd med mig på ryggen i skogen, där du gjorde mig dyngvåt när du drog in bland ungträdens låga kronor.
Tack för den med.
Tråkigt:'(
Så fint skrivet. Grabbarna hälsar…
Usch och fy… Sitter här och knappt ser vad jag skriver. Jag känner knappt honom, men lite, och ändå väcks stora känslor.
Fin dikt!
Det var en ära att få lära känna Pysen. Jag personligen hyser stor respekt till äldre hästar och deras vetskap. Allt de har varit med om och allt de har lärt dig. Man riktigt känner hur mycket dem vet :) Pysen är en riktig gentleman.
Skickar med en bild på Pysen och en medryttare när de hoppar i somras :) På ryttarinnans tröja står det: Min häst äger. Sant? Japp!
Även fast man inte känner pollen så berör de allt en…
Underbar dikt, och jag som är så blödig… Hoppas han får det bra dit han kommer.
Fin dikt! :'(
Klappa Pysen från mig!
Så synd. Vad är det för fel med honom då?
Han har ont i sina gamla ben. Visst kan man hålla på och ge honom smärtstillande varje dag, men jag vet inte om jag tycker det är rätt mot honom heller… Dessutom har han "åldersdiabetes", vilket man kan se på hans fettvävnad på länder och hals. Det är ganska vanligt på gamla hästar, främst ponnyraser.
Beslutet är ju helt rätt även om det är svårt att ta det. Men ni får vara glada över att han fått leva så länge som han ändå gjort.
Ja, säger som Tusen. Då är det bättre att låta honom få frid.
Usch aldrig roligt att förlora en vän.
Tänker på dej
Nu är det gjort, och han har fått trava in i de eviga ängarnas grönska…
Tufft, och så känslomässigt att man inte vill känna efter, eller tänka på det…
Du har tänkt helt rätt, man skall inte låta djuret lida och hålla på att medicinera för att man tror att det blir bättre, dom kan ju inte tala om hur dom mår…..Bättre att fatta beslutet INNAN dom får det jobbigt. Gäller alla djur. Jag hatar att se när 14-15-åriga katter får insulin, eller gamla hundar i samma ålder får hjärtmedicin! Då har man inte omtanke om djurets bästa! Visst är det tufft……det känns att ta bort en kompis man haft i många år……men man får glömma sig själv och tänka på att man gjorde det för djurets bästa!
Sitter här med tårar i ögonen. Står inför ett beslut jag oxå där det gäller en som inte är så gammal men har andra problem som gör att det inte fungerar längre. Men visst är det tufft
Men det är ju ett val man gör när man skaffar djur, man måste hjälpa dom vidare när det inte finns möjlighet till ett normalt liv längre.
Kramar till er alla som fick lära känna Pysen.
#15 Känner med dig, det är inte längesen jag fick lämna Rosita till de gröna ängarnas land ,hon blev 32 år. Underbar dikt du skrivit.
Det måste vara så hemskt att ta farväl utav en häst
Starta ny diskussion