Sagohingsten Komet 338

Det blir nog Qveiars Leil Gaist e. Komet 338

Jag har haft ett Welsh cob sto som var väldigt speciell, som var helt ohanterbar när jag tog över henne, men som blev en underbart fin ridhäst/avelssto efter ett par år med mig.

Gaisten slår nog ändå det…

Han var också ohanterad när jag mötte honom som liten fölunge, svår att nå men vann hans förtroende. Efter visning på Skansen blev vi riktigt goda vänner och senare på hösten övertalades jag att köpa honom. Jag skulle inte ha häst alls mer eftersom jag saknade möjlighet att ha häst, jag bodde i lägenhet då.

Jag körde in honom själv, resultatet/dagsläget kan ni se på ett flertal bilder i mitt album på denna sajt. Jag visade honom på avelsvärdering och han blev inte godkänd, men fick 9-9-9-9 på bruksprov.

Jag är så nöjd med honom som han är, han lever i harmoni här hos oss, så någon kastrering är det inte tal om. Jag tror han skulle bli förstörd av det. Det räcker med Qvanting som förändrades från lekfull hingst till en matgalen tjockis.

Har inga planer på att sälja honom heller, snarare köpa in fler unghingstar för att köra in och sedan kastrera och sälja. Men Qveiars Leil Gaist stannar hos mig.

VALTER!!! 

Munter 326! Världens häftigaste hingst!

Tror Pernilla Hägg (Wruss) tog bilden…..

När jag var liten fanns det ett russ på bongården på landet… Honom red jag så fort jag fick tillfälle.. Ibland undrar hur ägarna kunde låta mig hållas? Vi kunde vara borta 8 timmar på ridturer och ibland red jag två gånger om dan.. Konstigt att han inte fick korsförlamning?? Stod hela veckorna och gick stenhårt med mig på helgerna. Han var fux e. Bojar och u. Lilla My. Tyvärr försvann han efter några år…och det köptes istället in e itt en mer "opersonligt" (för mig) russ men sn som var snäll  för banren att rida…. Tyvärr funkar inte scannern så jag kan inte visa hur han såg ut. Han hette BombiBitt, men jag kallade honom Botte!

Karl-Oskar som är E.Effekt,var vårat första russ och han fick ett rek på 2.01 hos oss.Finns nu i Norge!

Han glömmer jag aldrig…

Den som står min närmast om hjärtat är Säbys Ludmila (luddan).. e. Raider u. Felicia.
En riktigt härlig dam som är nu åtta år i år.. som jag har ägt sen hon var 3år. En så otroligt skön ponny med så otrolig personlighet och hennes charm. En ponny som känner av på en gång och vet precis vad jag är på för humör varje dag. kommer jag in i stallet och är ledsen och deppig så kommer hon framtill mig och mummlar och lägger huvudet på min axel om jag står på knä framför henne, gnuggar mulen mot min kind som en tröst.
Luddan är en ponny som jag verkligen inte kommer att släppa taget om i första taget. Hon kommer aldrig ur min ägo om jag får bestämma själv…

Solos Myria är också en ponny som står mig varmt om hjärtat.. En ponny som lärde mig otroligt mycket om hur en träning ska gå till! och en massa annat. Jag är otroligt tacksam av Stuteri Solo att jag har fått låna en av deras fina ponnysar i 2års tid. Den var verkligen betydelsefull tid.

jag kommer aldrig att glömma Nemesis N !

hon betyder jättemycket för mig.

Acrobat the one and only!

Alla runt solängets travbana och halva norrland vet vilken denna ponny var och tro mig, det var inte för att han var någon stjärna!

Han var en sådan som lämnade ett avtryck hos alla!
För vissa var han den där jäveln som aldrig kunde göra något extra, andra den som dom gruvade sig för innan dom skulle sko, för vissa var han det charmigaste i världen och för mig var han den underbaraste häst man kunde ha att göra med.
Men mest av allt så lärde han mig och många fler så otroligt mycket. Och han lärde oss ingenting genom att ge oss det gratis! vi fick vackert kämpa oss fram till minsta resultat och det är jag honom evigt tacksam!

Jag körde tvåminuters tider med honom i skogen alla dagar, på banan skuttade han runt i treminuters tempo. Han sprang in 65 kr på 5 år, gjorde 4 starter och MÅNGA kval! Han lärde mig att aldrig ge upp! Våran sista säsong kvalade han (som åttaåring) in på 1.34,6 och gjorde en start, då blev han 4a och alla var lika glad som om han vunnit elitloppet!! dock blev det hans sista start då det var dags för mig att gå vidare till storhäst. Han levde sedan ett väldigt lyckligt halvår hos en vän till mig innan han tragiskt nog nu i februari gick igenom isen och drunknade.

Men som sagt han var en ponny som inte lämnade någon oberörd, speciellt inte mig!

Året var 2005, då jag var 14år gammal, jag red alltid hos min bästa kompis och hennes mamma höll på med travhästar. Det året fick hon en häst vid namn Bilbo Bagger Pil han var då 2år gammal, om jag fattade det rätt hade hans gamla ägare gett honom lugnande så han var jätterädd för det mesta och flög i luften för minsta lilla. Men min bästis mamma började med att köra in honom och så.

Sedan ett år senare , 2006. Vet jag inte riktigt hur vi kom in på det men jag skulle i alla fall rida in Pilen, som vi kallade honom. Jag var rätt närvös eftersom han var så rädd för så mycket. Men inridningen gick jättebra och han var hur lugn som helst.

Så det började med att jag red honom mer och mer och min bästis mamma och hennes man började se en skillnad på hästen, det tycke att han blivit en helt annan häst och att han verkade mycket lyckligare, han var inte alls lika rädd längre och det kändes verkligen som han litade på mig, han gnäggade på mig såfort jag kom ut till hagen.

Men Pilen hade problem med ett bakben och skulle inte kunna användas inom travet och hans ägare hade inte plats för en till ridhäst. Så hon sålde honom vinter 2006 (14 november för att vara exakt).

Jag visste ju att han skulle säljas och stod ute hos honom en dag i hagen och klappade om honom och tåranna rann, det kändes som att han förstod vad som var fel och sänkte sitt huvudet och bara stod där.

Runt februari - mars 2007, fick jag höra av en kompis att hans nya ägare hade avlivat/slaktat honom. Har aldrig fått reda på varför utan mest bara "rykten" om att de inte kom överens och om att Pilen bara bråkade.

saknar honom så mycket :'( <3

Dim min lilla busponny, gud vad lycklig han fick mig att bli, saknar honom något fruktansvärt. Hade honom i 2år och han gjorde så stora framsteg hela tiden i början fick vi knappt tag på honom i hagen men tillslut kom han alltid tilll mig och gnäggade högt. Vi försökte verkligen att få honom att funka inom trav, testade både för vagn och i monte, men det var inget som passade hónom tyvärr, så började att "skola in" honom för ridning, red dressyr med honom hoppade med honom och han lärde sig väldigt mycket. Men kunde inte ha kvar Dim längre då jag ville hålla på med ponnytrav och kunna tävla i det, så fick Rezit istället och Dim såldes. Har följt han nu i 1års tid, pratat med folk som ridit honom fått bilder och pratat med ägaren på ridskolan som han står på och han verkar trivas jättebra, det är skönt att veta. Ångrar ibland att jag lät honom säljas men vet att man inte ska tänka egoistiskt utan vad som är bäst för hästen, jag skulle troligtvis växa ur honom tillslut :( <3

Ängdalas Sunlight ponnyn som enligt mig har precis allt. Hon följde mig vart jag än gick och var min bästa vän under ett antal år. Vi var med om så mycket tillsammans och jag minns dagen vi skiljdes åt som om det var igår. Aldrig hade jag trott att en ponny skulle kunna lämna så djupa spår.
Lyckan var total när jag i somras fick återse henne igen efter 5år! Även om jag fortfarande saknar henne varje dag som går så känns det mycket bättre nu när jag vet att hon har det bra där hon bor nu.

Jag har ju även turen att ha hennes barn, och barnbarn, hos mig.

Som de flesta som känner mig vet så är det ju förstås hingsten GRUS 363…….jag köpte honom 1985 då han var 6 år……nu är han 30!! Så vi har några år ihop! Jag tävlade honom själv i ponnytrav fram tom 89 då jag blev för gammal! Då fick Ulrika Telhammar äran att ta över och skötte det utmärkt. Under alla mina år med honom så kom han att tävla i de flesta grenar, dock inte med mig förstås…..jag tävlade honom i alla fall i körning, par och enbet upp till medelvår klass. En sådan kämpe glömmer man aldrig! Nu går han som glad pensionär i hagen med sin bästis ardennern Ull, dock lite stelare och gråare än förut…..

Min hjärte plats har Birk 447, min  underbara tävlings- kompis!

Birk 447 f.1989, E. Jardin 389 U. Pense 2809 - Rajman 232. Birk har tävlat i Trav, Körning(3a Dressyr i SM 01-Precision 2a i SM 01-Maraton), Banhoppning, Dressyr, Fälttävlan, Brukskörning DM 2a och Bruksridning DM 1a. Distansritt och Ridorintering.

Travet var innan min tid, hon kom till mig då han var 8 år och ej längre i avel och detär en tid med arbete, glädje och passion.

Vi segrade på Russmästerskapet i Västervik 2000 och tävlade i kör SM 2001 med bra resultat och Jessica har haft många roliga år som ryttare på denna underbara gosse.

Nu är han pensionerad från oss vid rangsarve och bor i Vanmlingbo hos Hanna som rid o kör häst.

Kommer att vara mitt russ Cancan, hon ligger mig varmt om hjärtat..

Även ett arabsto jag haft, som jag var tvungen att sälja betyder också mycket för mig.. Tyvärr var de som köpte henne oseriösa och skickade henne på slakt.. =(

Madicken 2400, hon var mitt allt och min start med russen på heltid . En väldigt personlighet som jag hade lyckan att få köpa efter att vi kamperat ihop i många år på Skansen. Som tur är har jag haft ett barn och har nu ett barnbarn till henne.

Det får bli Lilla Vargen, min 16 åriga shettis valack. Jag kommer ihåg första gången jag såg honom, jag var då 8 år, mamma hade tvingat med mig till någon tant för att hälsa på och jag var så himla arg för att jag ville verkligen inte följa med. Min mamma var tvungen att ta med min storebror för att jag ens skulle följa med. När vi kom dit möttes vi av en storgråtandes tant och jag visste inte vad jag skulle tro, sedan gick vi ut i en hage och ett stort varmblod kom fram och hälsade, sedan smög sig en liten brun shettis fram till mig och jag och mamma satt på huk och då sa hon "Det här är Lilla Vargen och han ska blir din" Jag glömmer verkligen aldrig den dagen och ja, jag tror på kärlek vid första ögonkastet. Vargen är nu 16 år och jag 18, jag har alltså haft honom i 10 år och jag hoppas på många fler.

Svartkrut!

Sålde honom då jag kände att inte tiden och intresset fanns.
Han har det jättebra där han är nu.
Men han var mitt första egna russ, köpte honom som föl tills han var 5. Han va så speciell och jag kommer aldrig glömma honom.
Men jag känner ändå att jag gjorde rätt. Han hade mer och ge, och är glad att jag sålde honom till en som kan låta honom visa vad han kan.

jag kommer aldrig glömma djinn ess, han kom till mig som föl. han kom alltid till en när man ropade på honom i hagen. han var speciell. men när han skulle börja tävla som fyra-åring fiock vi sälja honom till norge, han blev för hög:(

Det här är Djinn innan han åkte till Fanny…..

Jag kommer aldrig glömma min favorit, Bertram (Berra).

Han var världens underbaraste lilla ponny, han lärde mig allt. Jag fick honom när jag fyllde år 2001, lånade han tidigare sedan 2000. Jag körde mina första lopp med honom tills jag blev för gammal, då körde min syster han innan han fick vara ponnytravskolan. Han var världens snällaste, han tackade med foten när man gav han någonting gott, han satt ner i tid och otid. Han gav mig allt som ingen annan kan eller någonsin kommer att kunna ge. Vi hade bestämt oss för att aldrig sälja honom, för han skulle vara vår lilla maskot och alla som har kommit i närheten av Berra har aldrig sagt någonting ont om honom. Han har varit med på jubileumståg genom byn, på kadrijer i ridhus, varit med och kört på marknader och julskyltningar genom städer och byar och var helt genomsnäll.

Tyvärr hade det varit älgar i hagen och dragit upp staketet och Berra hade fastnat nu i januari i år. Det gick inte göra någonting åt den hemska skada som blivit då allt var avslitet. Han var inte värd att genomlida någonting så hemskt.

En sak som är säker är att jag aldrig i mitt lïv kommer att glömma honom, han är mitt hjärta och den mest underbara jag lärt känna!

Glömmer aldrig mitt första russ, Lucidor. Avlivades för ca en månad sedan pga fång. Lärde mig otroligt mycket av honom, han var verkligen svår. Men jag kämpade på och han blev super fin. Inom travet hade han blivit bra, jävlar vad han tyckte om att springa! Skalle hade han..Kommer alltid komma ihåg min galna ponny.<3

RIP Lucidor ~ e: Lucifer u: Russka

Sussy finns i mitt hjärta. Hänvisar till min artikel här på fokuset som har titeln "Sussy-ett russporträtt" och passar samtidigt på att uppmana flera att skriva egna artiklar om russ med en alldeles särskild plats.

JAKARANDA 3136, IA hittade detta *bortglömda* russto åt mig, vi var och tittade på henne där hon gick i Vikbolandet med Neptun vid sidan, jodå nog såg jag att hon var snygg. Men Ia som trygg expert köpte jag henne och vi åkte på vår första utställning tillsammans och Hon blev BIS, kära nån jag som var helt grön var väl helt chockad, vi kom så långt som till *Bästa russ på Skansen* och jag var mäkta stolt bara att komma dit!!! Ni kan ju föreställa er hur det kändes när vi tillslut gick först i ringen efter en väldigt låång dag. GULDRUSS!!! Nu var det en del *olyckskorpar som kraxade: ja,ja hade russen från Gotland kunnat komma (blåste så tror inte färjerna gick?)  Men nu var dom ju inte där och JAKARANDA VANN och vi var så lyckliga. Hon var en mycket personlig och speciell häst (det tycker väl alla att deras hästar är?)Som fick mig att SE russet även om GRUS 363 lyckats ganska bra med det redan innan.

Efter många turer blev det bestämt att Jakaranda skulle säljas och nu finns hon i Väderstad, hoppas hon mår bra….

Maria G

#24 Hmmmm….hon kunde varit min…om det varit annorlunda när du skulle sälja, om då varit nu så att säga…..

Jag glömmer aldrig min första russ-kärlek Ragnarök (1991-2001 e: Fridhems Jonatan u: Nike ue: Cedrik). Vi träffades första gången 1995 på Axevalla travskola. Tyvärr lämnade han oss alldeles för tidigt sommaren 2001. Jag hade precis köpt honom och var överlycklig över att äntligen äga min absoluta favorit häst. I juni blev han hastigt sjuk, han kunde knappt andas. Han blev tillsist inlagd i Helsingborg men hans liv gick inte att rädda

~ Världens bästa Ragnarök, vi saknar dig ~

#25 japp det kunde hon varit…..tänk om inte om hade funnits…Nu får du nöja dig med att köpa min lastbil istället…..*om då varit nu så att säga* Nu är nu!!  Kul att du hade foto på PÄRLAN, så fin hon var!!!(är?)

MariaG

#27 Ja, ska "bara" övertala gubben lite……jag SKA ha den!!

Visst var hon fin!!! Med 43p ska man vara det!

#22 vad hemskt! :( han var så fin!

Oj, det finns många man aldrig kommer glömme, eller vill glömma..Men en som ALDRIG kommer att glömmas bort är ridskolehästen Abdullah, f.-77. Han avlivades i september -08 p.g.a kolik och ålder. Han valde en fin dag. Hans skötare var där och samma dag hade de galopperat på ängen, och det var filmkväll i stallet så alla var samlade..

R.I.P Abbe <3 -77 - 6 Sept -08