Jodå, det kan gå riktigt illa…..Drog fram ett dött felvänt stoföl för många år sen, söndag, ingen jourveterinär som tyckte det var värt att åka på, så jag fick göra det själv. Stoet mådde inte heller så bra, så vi fick ta bort henne efter ett tag…..

1986 väntade vår Tiddeli sitt andra föl. Kollade henne med jämna mellanrum hela natten och såg inget konstigt. På morgonen upptäckte jag att hon försökte krysta. Till min fasa fick jag se att det kom ut ett öra i stället för en hov. Ringde direkt till veterinären, som bodde granne med oss, han var där på några minuter. Han gjorde allt för att kunna trycka tillbaka och vända fölet, men förgäves. Han lyckades få ut ett ben men sen var det stopp. Fölet var redan dött, men gick inte att få ut, så vi fick åka upp till Strömsholm för att försöka stycka fölet för att få ut det. Tidde fick en ryggmärgsbedövning och när hon föll ihop släppte fölet och kom ut utan att de behövde stycka. När Tidde hämtat sig och kunde resa sig igen kunde vi åka hem med henne. Hon sörjde några dagar men var sedan sig själv igen. Hon betäcktes om senare samma sommar, men tog sig inte då. Nästa gång hon betäcktes var det först svårt att få henne dräktig, men sent på hösten två år senare blev hon i alla fall dräktig igen, och sedan fick hon 3 föl i följd. Dessvärre gjorde vi ett avelsuppehåll några år och när vi försökte igen gick det inte at få henne dräktig. Hon är nu 32 år och lever i högönsklig välmåga.

Hästen Tittut miste sitt föl som 4-åring och höll på att stryka med själv. Fölet låg med bakåtslagna framben och huvud, och var antagligen död när värkarbetet började.

Vi var fyra man plus veterinär för att få ut den, och jag trodde att Tutan skulle dö också. Men när fölet väl var ute och Tutan började plocka i sig hö, liggandes på sidan, då kom hoppet tillbaka. Dagen efter var hon pigg och som vanligt. Hon fick penicillin efteråt.

Nu är hon dräktig igen och jag är lite orolig faktiskt, det brukar jag aldrig vara.

Måste ni starta en sådan här tråd nu när fölningarna närmar sej

Hälsningar Lotta som så här långt varit förskonad från elände.

#4. Ja, jag hade först samma tanke, men jag kan också förstå att de som väntar föl vill vara förberedda på att det kan gå snett. Dock vill jag påpeka att de allra flesta fölningar fungerar perfekt. Det hoppas jag att alla tänker på som väntar föl nu.

Solglimt 3018's första föl (av två) låg med bakåtslaget framben, men som tur var fölade hon på dagen, och brorsan lyckades trycka in den och rätta till fölet  som kom ut levande (Com Vips).

Förra året var det värre.

Min lilla (stora) uppfödning, ett varmblodssto, som bor hos brorsan 300 meter härifrån, visade i hagen att hon ville gå in 19 dagar före beräknad fölning.

Jag tog in henne och satt med henne. Hon lade sig nästan omgående och började krysta. Allt såg normalt ut först, men sedan kom bara en hov fram, och jag kände efter (med tvättade händer och armar) om det andra benet bara låg lite bakom. Det gjorde det inte, utan var helt bakåtslaget. Jag orkade inte trycka tillbaka fölet, utan min bror fick ta över. Väl lägesrättad med frambenen fick vi inte fölet längre än någon/ett par decimeter utanför slidan. Ett till felläge misstänkte vi! Fölet visade sig ligga i hundsittande läge också! Under tiden som vi höll på var veterinären på väg.

Felläget bekräftades, och vi försökte lägesrätta, men det slutade med en styckning av fölet.

Jag kommer alltid att minnas hur det kändes att lyfta undan den halva fölungen för att fortsätta att hålla handen över "kotlettraden" från fölet som var kvar i magen! Ryggradens ben var väldigt vassa efter styckningen och riskerade riva sönder stoet inifrån! Vi stod två personer med armarna i stoet. Min man har långa armar och kundeknuffa ryggen bakåt, medan jag höll fast bakbenen så att han kunde vrida runt det som var kvar av fölet i livmodern på stoet.

Efter fyra timmar och en massa smärtstillning för stoet lyckades vi utan att behövt nödslakta min "bebbesin", dvs min uppfödning.

Flera stuteriveterinärer sa att det bara var att "knäppa" stoet, men vi lyckades!

Hon fick bli fostermor till ett annat varmblodsföl som min bror hade, där inte mamman ville ha fölet. Ingnodd i moderkakan från den döda fölungen och 4 dagar gammal fick det andra fölet en ny mamma. Historien slutade lyckligt. Stoet sprutades med penicillin och sköljdes i livmodern ett par gånger.

#5 Visst är det så.  Lite brist på solskenshistorier i tråden bara…

#7 Jag tycker nog att "min" visar på att i det mörkaste mörker finns det ändå hopp!

Jag har haft 2 ston med felläge. Det första var stoets tredje föl, hon hade aldrig haft komplikationer innan. Ena frambenet var slaget bakåt. Vet kom ut och det rättades till och både sto o föl klarade sig bra, hon fick flera föl efteråt och aldrig mera något felläge.

Det andra och värsta var förra sommaren, fölet hade båda frambenen slagna bakåt, bara huvudet kom ut. Vi fick fram det ena benet men det andra var omöjligt. Vet kom ut men då var fölet redan dött, han kunde inte heller få ut benet så han fick skära av huvudet på fölet, sedan fick han tag på benet. Stoet klarade sig (vet gav henne max 50% chans att överleva pga att lite av livmodern kom ut tillsammans med fölet) och betäcktes om, hon är alltså dräktig nu….

På bilden fina Falsett som överlevde förra årets hemska felläge.

Hade ett sto förra sommaren,hennes första föl som kom med örat först. Fick ringa veterinären och trodde aldrig att vi skulle få ut det utan att få stycka de, men veterinären var otroligt duktig. Fick ut det utan att skada stoet . Var dött troligtvis därför som värkarna brjade men hade ca 20 dgr kvar av dräktigheten.

Är ombetäckt så kommer vara otroligt nervös i år.

Halvblodsstoet i stallet vi stod i ifjol när Sunrise var dräktig la sig ner för att föla två veckor innan beräknad fölning. Trots kraftiga värkar hände det inget och det konstaterades att fölungen låg med bakåtslagna korslagda framben, bakåtslaget huvud och var dessutom stor som ett hus. 4 personer och 2 veterinärer kämpade drygt 5 timmar innan vi fick ut fölungen på sista försöket innan styckning. Stoet klarade sig men fick infektioner och fick spolas ett antalgånger utöver penicillin kuren.

självklart är det aldrig roligt att läsa om saker som inte slutar lyckligt men det är samtidigt bra att få höra hur en del andra kan lyckas med svåra fel lägen.

Vi hade väldigt otur förra året. Vårt då 4 åriga sto gick ett par dagar över vad vi beräknat, vi vakade sten hårt, kollade henne kl 5 på natten då var hon lugn o åt, halv 7 såg jag i kameran o då hade hon panik. ut fort som tusan, fölet hängde en bit ut, med korslagda framben, död, hon satt stenårt fast. stoet hade haft sån panik o något ade gått sönder i hennes bäcken så hon gått i splitt m benen, hon var sprucken hela vägen från juvret upp till öppningen, djupt sår. vi ringde veterinären så fort vi såg hur illa hon var, han kom inom 20 min. då hade vi fått ut fölet, som måste ha suttit i hundsittande för benen var helt felvridna när vi fick loss henne.

stoet orkade aldrig resa sig igen, hon fick somna in ca 1 timma efter vi hittade henne. Jag tänker på henne varje dag, saknar henne enormt,

Är livrädd inför fölningarna i år, men det kan ju gå hur bra som helst oxå, man får glädjas åt de fölen vi får :)

Jag håller för ögon och öron när det gäller den här tråden.

Usch, vilka hemska historier,ja, det är tyvärr inte alltid det går bra. Det har även jag erfarit fast jag bara haft två föl…, Vallas Trixi 3360 förlorade sitt -97 i fölningen. Det hade snott in sig i navelsträngen och kunde inte räta ut bakbenen, hon fick hjälp med att få ut det, tyvärr dog det under tiden. Trixi klarade sig bra och året efter kom Tjibus, nu väntar jag Wildas första, spännande.

På Lojsta fölar ju stona i skogen, och jag undrar om någon här vet hur ofta det händer att sto eller föl inte klarar sig?

Självklart var inte meningen med tråden att skrämma folk, utan för att kunna lära sig av andra. Det är ju en risk man tar när man tar föl efter sitt sto, samtidigt går det ju bra i 99 % av fallen. Men jag hoppas att man genom kunskap och genom att ta del av andras erfarenheter ska kunna visa större handlingskraft om det skulle gå fell. Kan väl konstatera efter att ha läst inläggen att många ändå verkar klara stoet, vilket jag ändå ser som något positivt.

//Cecilia

Vi har fått ca. 35 föl, och har haft två fellägen, förra året och året innan på samma sto. Förra året kom fölet med bakåtslaget huvud, och kunde inte räddas, det kom ut efter många timmar, och stoet fick avlivas efter några dagar.

Det är ju så, ju fler fölningar man har som gått bra, desto större är risken att något händer…

Hästar som fölar kontinuerligt tror jag har bättre chanser att fixa allt bra, de är ju gjorda för att ständigt reproducera sig.

Här har under åren fötts uppemot 70-75 föl, russ och varmblodstravare, och enda felläget var när Delilas unge kom dödfödd med rumpan först…..(peppar, peppar)