
Ur spår - Apropå det...
Jag tänkte testa en ny "lek".. Man berättar en förhållandevis kort historia, glad eller mindre kul, och den som läser det fortsätter att skriva en egen historia som är "apropå det".. Verkar det kul? Ni som lyssnar på Christer i P3 känner kanske igen "leken"..
Jag kan börja;
En gång när jag och en kompis var ute och red en lång och härlig långtur, det var vinter och ca en 25 cm snö det var kallt och strålande sol. Allt lutade mot att det skulle bli en underbar tur. Men vi lyckades villa bort oss i skogen, det var då vårt "helvete" började. Vi kom ut på ett kalhygge. Det var stora kron diken efter skördarna, som det var is över så man såg inte vart de var någonstans. Vi hade en känsla av att hemåt var tvärs över hygget, så vi försökte ta oss över. Det lyckades inte så väl, vi gick igenom isen, men vi kom upp på andra sidan diket och såg hela ut. Det började skymma och vi allt tröttare. Så vi beslöt oss för att ta oss tillbaka i våra egna spår. Det lyckades vi med och hittade sedan "rätta" vägen hem… Idag är jag tacksam för att båda hästarna bara fick små skrubbsår på benen och att mobiltelefoner finns. Nu för tiden om jag ska ge mig ut, kollar jag alltid noga på en lokal karta och planerar min tur väl.

Lyssnar inte på Christer i P3. Ska det vara en historia som hänt på riktigt?

#1 Ja en egen upplevd händelse som du kommer att tänka på när man läser förgående historia..

# 0 Apropå snö och is… Jag hade en gång en 1- års hingst efter Nomad som gick själv i sin hage. Hagen gränsade till vår lilla sjö som det är ganska stark stöm igenom så den brukar aldrig frysa på is, det var inget staket mot sjön. Hingsten gick ut på isen och det blev bara ett hål kvar efter honom. Efter en månad ringde en man nerströms ca 2 km hemifrån att det låg en liten ponny i vattenållan…..

#3 nej men urs va hemskt!! =(
Bea Jakobsson, ~www.stuteriteja.se~
Medarbetare gotlandsruss ifokus
Medarbetare ponnytrav ifokus
En till liten historia…..
Vi sålde en liten hingst, Leon e. Dröm Juhior u. Loella för många år sen till numera proffstränaren Micke Lindmark (Romme), utan för Västerås. Medan familjen var på grannflickans konfirmation tog sig Leon ut ur hagen, fick se att dörren till sädmagasinet stod öppen, klev uppför den jättebranta magasinstrappan, och när dom kom hem stod han på loftet och tittade ut genom en öppen lucka. Granne med lastmaskin och snöskopa tillkallades, hästen rullades in i diverse täcken och fick kliva ut genom luckan, i skopan och bli nerhissad…….snacka om nyfiken och rörlig…..
I början på 60-talet hade jag två russ, Divina 654 och Ludde (Klippman-Rosita 443). Tidigt en morgon bankade det på stora dörren till huset. Min mamma gick ner, trodde det var någon som kom, men när hon öppnade stod det två russ på trappan. Dom kunde dock ta sig ner själva bara fem steg…..
Jag har hur många historier som helst om mina russ…..

En härlig vårdag -99 hade pappa stängt in hästarna på baksidan av huset, så de fick äta lite gräs. samtidigt som han inne i köket höll på att lägga in nytt golv,(plastmatta), dörrarna in till huset stod öppna. När han var färdig ropade han nu är det klart kom o titta, glatt insspringandes från bakdörrn kommer Moses som ville prova kvalliten på nya mattan(blev inga märken). När Moses väl var inne sprang han in i vardagsrummet o tog sig ett äpple innan han gick ut igen….

Apropå det här med rymlingar så hade vi för ett tag sen Dagmar. Utbrytar kungen nr 1. En gång lyckades hon rymma ut hagen och komma ut på en åker som låg vid en sjö med starka strömmar i. Mamma var på jobbet och jag var själv hemma och lekte med en vän, Så vi försökte få tag på oduglingen som rymt. Hon hade några ess i rock ärmen och simmade över sjön. "attans häst". Vad skulle vi göra vi gick neråt ån (som ligger i änden av sjön) och vadade över.. När vi kom över till Hästens sida av sjön, och hon fick syn på oss höjde hon huvudet och fräste (så som de gör om de får lukt av älg) Efter det galloperade hon neråt sjön och simmade tillbaka till "rätt" sida av sjön, NÄr vi hade lyckats ta oss över ån igen och kommit någorulunda i fatt hennes försök till att smita undan fann vi henne betandes i lugn och ro på gräsmattan…
Apropå russet på vinden…kom att tänka på min hund, som en gång hade gått upp för trappan till sovrummet och kastat sig ur det öppna fönstret ned i trädgården! När vi kom hem förstod vi ju inte hur hon hade kommit ut, men uppe i fönstret var ljusstakerna vältade. Otroligt att hon vågade, det är dock långt ned från 1. våningen, och det är en stor tung hund (newfoundland) 
#3 Apropå isar och russ….här en otäck historia till. En bekant till mig hade sitt russ e. Grus inhyrd på en gård. Den gick på lösdrift ihop med två islänningar. En morgon var han spårlöst försvunnen. Hagen var hel, de hittade inga spår i snön efter honom. Allt var konstigt, de letade och letade, var i kontakt med Tv och radio och efterlyste honom, ja till och med i kontakt med en siare som sa att han levde men var stulen….
Det gick en tid och det blev vår och en dag flöt det upp ett dött russ ur sjön i närheten, han hade alltså gått ur hagen och ut på isen som inte höll och föll i det kalla vattnet….ja, jag ryste så när det uppdagades, vill inte tänka på hur det kändes för honom.
Usch så otäckt med de döda hästar i vattnet 
Ingen som har lite roliga historier att berätta?

I slutet på 1950-talet kom det ett gäng russ från Persèn till oss i Stockholm. Det var bl.a. Laila 301 och hennes döttrar Lailiana och Lill-Laila och någon mer unghäst. En dag när vi varit i stan med Laila och kom hem och öppnade portarna i planket, rusade Lailiana och hennes kompis ut genom porten. Hur de tagit sig ut ur boxen vet jag inte, men de gav sig iväg ner mot Roslagstull, travande bredvid varandra. Valde rätt fil i rondellen och bytte fil för att fortsätta Valhallavägen fram. Vi vände Laila och körde efter dem. Döm om vår förvåning när de saktade in vi varje trafikljus och såg sig för att det inte kom några bilar. Nästan framme vid Gärdet kom vi ifatt dem och kunde fånga in dem. Russ är kloka och lättlärda djur.
På bilden Laila och jag
Agneta Hecht, medarbetare på gotlandsruss ifokus
www.vikingponnycenter.se
~~ Livet fick en skjuts, när vi skaffa russ! ~~

Apropå kloka russ…
Jag brukar ha hingsten Silverboy på släp efter stoet Tejas Monique. Monique är en riktig kvinnorkarl och flirtar med alla hingstar hon möter och trycker gärna upp rumpan under näsan på dem och viftar lite förföriskt med svansen.
Men gentlemannen Silverboy vet att han inte får leka med damerna utanför hagen och man ser verkligen hur han tittar upp i himlen och nästan biter sig i läppen för att inte falla för frestelsen!
Bea Jakobsson, ~www.stuteriteja.se~
Medarbetare gotlandsruss ifokus
Medarbetare ponnytrav ifokus