Hästarna så klart! :)
Finns väl inte en hästtjej som väljer en man framför hästarna - det är ju sett sätt att leva att ha häst!

Mitt ex läste tydligen en hel del hästböcker i lönndom, för en dag när jag kom hem från stallet och beklagade mig över att min dåvarande häst tryckt i sig en massa havre efter att ha smitit ur boxen, så sa han oroligtr:
- Oj då, bara han inte får fång …
Fång?! Hur visste han det? Ja, det hade han läst i en bok att man kunde få om man var häst och äter för mycket … ;)

När jag bodde hemma hade jag och mina två systrar ett gäng ponnyer, som mest 5, i eget stall hemma på gården. Då blev ju såklart både mamma och pappa involverade till max. Mamma planerade foder inköp och hovslagarbesök, ett tag var hon även aktiv i travklubben som propskrivare, sponsorfixare och satt i inskrivningen på tävlingar. Pappa var lite mer hands on. Han mockade varje vardag morgon medan jag släpade ut täcken, hästar och foder i hagarna, hjälpte till med bångstyriga ponnyer och var med vid inkörningar och inridningar som "starke Adolf" i fall det skulle behövas. Han lärde sig tom att köra hjälpligt och kunde köra dom snälla hästarna i motionsjobb om någon av oss systrar skulle fattas. Han blev tom så intresserad att han tog på sig ordförar posten i travklubben i, ska vi se, tror två år. Vad skulle man gjort utan mamma och pappa?

Nu bor jag ju med min sambo. Även han kan endel. Han har lärt sig att köra riktigt bra. Kan umgås så pass med pållarna att han kan ta hand om dem en dag om jag är borta. Även svärfar har lärt sig att ta hand om dem. Han brukar släppa ut och fodra på morgonen när jag ska till plugget och sköter rubbet om vi är på semester eller liknande.

Första gången jag insåg att min sambo hade mer koll än jag trodde var på en travtävling, vi stod och tittade på ett lopp och när vinnaren går i mål med stor marginal säger sambon, han blir diskad. Va? säger jag varför då? Han galopperade 5 gånger säger sambon. Precis efter det ropar dom ut att den som var först över mål tyvärr är diskad. Tji fick jag.

Första gången jag blev riktigt impad var när jag beklagade mig över att jag skulle missa en tävling eftersom jag jobbade. Han erbjöd sig då att själv lasta hästarna och hämta mig på jobbet så skulle vi hinna precis. Jag var först tveksam men gick med på det. Var såklart jätte nervös samma dag och mitt i allt kom jag på att jag glömt lägga fram bootsen! Försökte förgäves få tag på sambon men icke. Döm om min förvåning när båda pållarna kom fram till tävlingen med fyra boots var. Jag pekade och gapade som en fågelholk och sambon svarade lugnt, såna brukar dom ju ha så jag antog att dom skulle ha det idag med!

# 2 Vilket team!

#3 Japp, utan familjen hade inget funkat.

hur kan en man som redan vet att man sysslar med hästar be dom välja mellan dom? valet är ju enkelt i det läget. Jag har inte haft så bra med släkten som ställt upp faktigst har ingen hjälp mig med hästarna. Jag har ridit sen jag var 7 år mamma gilalr inte hästar men hon skjutsa mig till stallet å va där när man red men ofta ville man ju vara där 1 timme innan å en timme efter så hon dumpa av o hämta upp mig sen när man va klar :) Min första ponny jag köpte va en D-ponny ett tvillingföl då var han 4 mån gammal kvinnan som fött upp honom kände min syster å ringde mig o ville höra om jag var intresserad jag skulle få köpa honom på avbetalning 500:- i mån å när han ståg i egen box så skulle det kosta mig 400:- jag fick ta min egna pengar så va jag 17år å min dröm vart sann. Jag red in o körde in han själv han va en mattegris å super snäll men så vänta jag barn å vart så rund å gick upp över 20kg valde mellen låna  ut lr sälja honom. Jag valde att sälja honom för jag viste ju inte hur läge jag vart tvungen att låna ut honom o dom kunde förstöra honom ja iaf jag sålde honom å ångrar mig än idag att jag gjorde detta val. Nu har jag 2 russ dom har jag fått kör o rider dom själv och en dotter rider lite på stoet men ute varje dag å mockar fodrar in o ut, jag kan inte be någon ta mitt ansvar dels så är Mango sur å bara jag som funkar med honom tyvärr så litar han inte på någon annan. Nu i sommar ska vi på semester då ska jag ha uppbakning av min hyresvärd som är hästvan o en annan god vän för att ha koll på dom under betet jag e petig så min vän ska kolla dom 2 gg per dag hon får givetvis benisnpengar å så bjuder vi dom på en brakmiddag när vi e hemma igen :) Jag hoppas att min dotter forsätter med rida jag kommer vara den som ger bra tips men inte lägger näsan i blöt på allt lite måste man ju lära sig själv med. Min andre dotter gillar katter där ska jag givet vis ge mitt stöd till oxå.

hästarna gissar jag på:P

skulle jag ha gjort i dags läget…

Att jag köpte två hingstar på heden för nåt år sen är många i min närhet impade av. På jobbet frågar dom allt som oftast hur det går för dem! Min pappa tyckte det var mycket intressant oxå fast han innan tyckt att russ var ganska barnsligt ( det hade varit bättre med tjurar). Både syster, bror, svägerska (och min egen familj) kommer troligen att följa med när det blir föruttagning….

#0 snyggt jobbat av din sambo att rädda kalven!

Men så urdumt att kräva av någon att de ska välja mellan ett stort intresse och en själv. Vad ville han, att du skulle sitta och titta på honom hela dagarna? man får nog fatta att det att vara i en relation kräver att man ger den andra lite frihet att syssla med annat som han/hon tycker är kul, även om man inte själv har det intresset. I sista änden får man då en gladare sambo med överskott. Så tänker jag.

Min familj var i början väl inte 100% supportiv, det krävde mycket övertalande varje gång jag behövde hjälp med något. På det viset blir det hela så tjatigt och trist. Men nu på senare åren har de tack och lov blivit fantastiska och har själv fått ett visst intresse och en hel del glädje vid hästarna. Hoppas att det fortsätter!