Gotlandsruss iFokus

Gotlandsruss

Etikett: allmänt
Läst 2036 ggr
MagganS-B
0

Titta vad jag hittade.......

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

 Jag har forskat lite på vad det kunde vara för slags ponnyer eller möjligen korsningar som jag sett på Samos. Troligast är att det är dom här, stämmer ganska bra på beskrivningen. Jag har bara sett svarta och en skimmel……

Lite kuriosa för dom som är intresserade!

Pindosponny

Pindosponnyn från bergsområdena Epirus och Tessalien i Grekland är en mycket gammal ras. Arabiskt blod har satt sin tydliga prägel på rasen till dess fördel. Ponnyerna används fortfarande i jordbruksarbetet i de backiga, avsides belägna områdena. Stona används ofta för att få fram mulor.

Exteriör

Mankhöjden är på mellan 121 och 132 cm. Vanligaste färgerna är brun, svart och gråskimmel.

Huvudet är välproportionerat med rak eller konvex nosprofil, bred panna och lång pannlugg.

Halsen är lång och väl ansatt, manken är låg, ryggen kort och rak, lätt sluttande kors och väl ansatt svans. Gott djup, muskulösa, sluttande bogar och rundad buk.

Benen är långa och raka med stora ledgångar, korta kotor och naturligt korrekt benställning.

SigneK
0
#1

Vilken fin liten hast! Gulligt huvud!

Apropos, ar det nagon som sett ponnyerna pa Skyros? Jag ville sa garna aka dit och kolla, det skulle finnas vildponnyer dar.

[Croneld]
0
#2

Spännade med lite exotisk information här på sidan en sådan regning dag som idag!Glad

alpros
0
#3

Maggan. Den hästen som du fotograferade, var han/hon i hägn? Finns dem i vilt tillstånd därborta?

MagganS-B
0
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#4

Hästarna där är inte i hägn, det finns knappast några såna på Samos. Han gick och betade på en terass ganska högt uppe mot en by (Vuorliotes). Han hade ju ingen grimma heller, bara två lösa repslingor om frambenen, han såg inte ut att vilja rymma heller…..Pindosponnyerna hör ju annars hemma i Tessalonikitrakten, men som det står i reportaget, används vid korsning med åsnor. Hästhållningen är ju inte densamma där som här precis, även om jag såg en kille som red, och även gubbar som varit uppe i bergen på sina vinfarmer kommer ibland ridande på sina åsnor. Dom har inte så mycket bete heller, mest på en del terasser, små åkrar finns, men där odlas grönsaker m.m. Getterna och fåren går helt löst uppe i bergen, är bara i hägn på natten för shakalerna, herdar med hundar vaktar dom…..

Pernille-G
0
#5

Jätte intressant att läsa om småhästar på andra ställen och hur de används. Tack för att du delade informationen med oss.

Jarhultdenyngre
0
#6

Ja, verkligen intressant att läsa om..

För att visa att jag totalt har missat almänbildningen måste jag fråga om vad en/ ett "shakalerna" är för något?

MagganS-B
0
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#7

Schakal

Schakalen har en kropp som är mellan 80 och 130 centimeter lång. Svansens längd ligger omkring 20 till 30 centimeter och skulderhöjden är 40 till 50 centimeter. Djuret väger ungefär 8 till 15 kilogram. Pälsens färg är vanligtvis guldgul men skiljer sig mellan de olika levnadsområdena. Schakaler som lever i bergstrakter har en gråaktig päls.

Djurets huvudsakliga levnadsområde är norra och östra Afrika, tropiska och subtropiska regioner i Asien samt sydöstra Europa, till exempel norra Grekland, Rumänien, Bulgarien och Kroatien. Sporadiskt även i Ungern och Österrike.

Denna art föredrar öppna landskap som savann och halvöken. I några regioner lever de även i närheten av människans boplatser. Skogar undviker de i stort sett.

Schakalen lever i grupper som omfattar ett par, ofta med ungdjur från tidigare kullar. Kullen har ett fast revir med en yta upp till 3 kvadratkilometer. Revirets gränser markeras med urin.

Kommunikationen sker med ett stort antal olika ljud. Med sina långa och kraftiga extremiteter har Schakalen lätt att springa över långa distanser.

I naturen blir djuret upp till 8 år och i fångenskap upp till 14 år gammalt.

 Schakaler jagar i par eller i grupp och detta huvudsakligen under natten. 80 procent av alla angrepp som görs av ensamma djur misslyckas. Hos par sjunker denna andel till 30 procent. De äter sällan as och fångar den största delen av sin föda med hjälp av sin goda hörsel och sin snabbhet. Sätt som schakalen jagar sitt byte på liknar rödrävens. Liksom den reser de öronen, kröker ryggen, lyfter svansen och gör sedan ett hopp och landar med sina främre tassar på bytet, som dödas efteråt med ett starkt bett.

Till schakalens föda räknas bär, inte minst vindruvor, majs, insekter, gnagare, fåglar, amfibier och unga gaseller. När den inte kan äta hela bytet bär schakalen det till en buske eller gräver ner det för att återkomma till det senare. För att lätt komma åt bytet följer schakaler i östra Afrika större kattdjur som lejon. De väntar sedan tålmodigt tills lejonet lämnar sitt byte och tar därefter resten.

Det här är taget från Wikipedia! Tyvärr stavade jag fel i förra inlägget. Jag har hört dom gläfsa på nätterna, hundar är jätterädda för dom…..