Nä en häst som får 36 poäng är inte dålig , med tanke på att 5*7 =35 är en god individ .

Sen är det ju så svårt det här med poängen det kan ju även variera en hel del på bara några veckor på samma häst.

Det är ju ändå en bedömningsport och de döms för dagen hästen kan ha en dålig dag eller annat och sen kan ju inte alla vara guldhästar med skyhöga poäng .

Det är något även jag funderat över, i början av min russkarriär var det många russ som tilldelades brons, nu är det inte många på en utställning som får under 35 poäng. Har russen blivit bättre, eller är det folket som visar hästarna som inte tar med de "sämsta", eller har bedömningen av hästarna blivit mer utslätad, alla får sjuor istället för att använda hela poängraden?

Och en ponny med 36 poäng är inte dålig!

Jag tycker det var ett bra och viktigt inlägg, Maggan.

Tyvärr är det väl alltid så när det finns ett mätintsrument som poäng, att det läggs mycket fokus på poängen, istället för vad som står i kritiken. Det är lättare att ta till sig poängen, och jämföra den, än det som står beskrivet, även om det egentligen är den verbala beskrivningen som är den viktiga, tycker jag.

En häst som fått 36 poäng är absolut ingen dålig häst. Vad är en dålig häst? Finns det några sådana alls?

Precis som du skriver, en 33 poängare med ett fantastiskt lynne kan aldrig vara en dålig häst!

Likaså, det som är bra för den ena, kan vara guld värt för den andra. Ska man ha en bra barnponny är man beroende av en bussig ponny, det är egentligen det enda som är superviktigt. Ska man ha ett avelssto, finns det många viktiga saker att ta ställning till och värdera.  Temperament, fertilitet, härstamning, prestationer, hälsa, osv, där finns det mycket att fundera på.

Ibland undrar jag om det skulle vara bättre att gå mot att skippa poängen och bara ge guld, silver och brons, för att få bort poängfixeringen. Det vore enklare för både hästägare och domare. Men det finns också ett värde med poäng, om man bara lär sig att läsa det och acceptera att det alltid kommer att vara skillnader, beroende på hästens dagsform, domare, osv.

Nä, detta skulle kunna bli mycket längre, men barnen ska till skolan. Återkommer gärna i ämnet!

Jag tycker det beror på vad man ska ha hästen till - och hur poängen/kritiken är fördelad!

Har man en hingst eller ett sto som man tänker avla väldigt mycket på, som får låga poäng på exempelvis benen och på typen - då är den hästen inte lämplig för avel, om man vill föda upp russ som ser ut som russ (=har en bra typ) med ben som håller att gå på i längden (=rättställd).

Sedan kan en viss häst ha en massa andra kvalitéer - exempelvis vara en snabb travare, en bra barnhäst eller vad det nu är man vill ha fram - och då får man ju väga det mot de exteriöra bristerna. Och man kan ju välja att exempelvis ta två-tre föl på ett exteriört dåligt sto i stället för tjugo föl!

Jag har för övrigt svårt att förstå hur folk kan tycka att poängen påverkar hur mycket eller lite de tycker om sin häst?! Hjördis har fått allt från 35 till 41 poäng, men vad bryr jag mig om det - hon är min lilla svarta pärla ändå! ;)

Jag har haft fler hästar med lägre poäng och de har varit mycket bra ridhästar, underbara individer. Jag var helt nöjd när de visades på premiering med 37-38 poäng och jag var alltid stolt över mina halvblod. En av dessa fick flera mycket bra avkommor, trots att hon inte hade guld själv.

Visst sneglade jag på de med de hästar som var i topp och tyckte att de var otroligt vackra. Men det viktiga är att man tycker om sin häst/ponny och att den är brukbar och har ett gott lynne.

Bild: Min tonårshäst, Ida Å, var i alla fall min skönhet. ;)

# 2 Jag frågade en av de gamla i gamet om detta med att poängen blivit så mycket högre i genomsnitt. Han menade att kvaliteten på russen ökat avsevärt.

# 6 Det har jag oxå frågat och fick samma svar. Och han menade att man ser ju då att "extriöra" aveln gått framåt och då ska/får man höja kraven på poängen istället. Det har nog skett nån gång tidigare tror jag.

36 p tror jag jag hört att det är medelpoängen i premigering sammanhang.

Jag hoppas att det inte är jag som s a s dragit igång denna tråd. Jag är jättenöjd med mina hästar, men det som är tråkigt är att i och med att poängen numer skrivs in i stamboken då de stambokförs (istället för bara kritiken) är att (vilket jag hoppas att jag har fel) poängen följer hästen hela livet! Det är bara dessa poäng som syns riktigt då de andra prestationerna sedan bara skrivs ut i tillägget i bakre stamboken. Kanske något att tänka på? Jag tycker helt klart att kritiken samt klassindelning ska vara kvar i stamboken, men den misskrediterar de långsamt växande russen…
Om man nu säger som våran Conelia, som jag tycker är av en väldigt fin modell och som är sen i utvecklingen. Hon får 34 poäng (som tur är ska hon ut och prestera på travet också), men skulle jag valt att avla på henne för hennes lite udda fädernelinje (Nicolas G fick ju inte så många avkommor) så skulle jag få lite problem med att tala om i mer "opartisk" text, vilket jag ser kritiken och poängen som, att det är en fin individ att även ha till avel.

Ni som hållit på länge i större skala, är det något ni stött på? Jag är villig att lära av er, och kanske jag överdriver så pusha mig! Dumförklara mig inte bara, utan skriv hur ni tänker istället… Att MagganS-B och jag har ungefär samma åsikter vet jag sedan alla våra diskussioner under de senaste 20 åren. Hur tänker ni andra? Jag vill jättegärna höra dig också Maggan  !!

Återkommer igen!!!

Poäng hit eller dit, spelar egentligen ingen roll. Det verbala omdömet är väl viktigare. Sedan får man väl acceptera att olika domare värderar olika saker olika. Att en häst får guldpoäng av en domare och 36p. av en annan händer ju då och då, och ändå kan man inte säga att den ena gjort rätt och den andra fel. Visar jag min häst på utställning eller premiering har jag ju bett om den domarens åsikt om hästen och får acceptera svaret.

Sedan är det väl så att om man fått låga poäng på sin häst, tycker man inte att det är lönt att visa den fler gånger. Då fylls utställningsringarna av bara höjdare.

Jag tror inte att vi får sämre russ om vi avlar på ston som inte når guldpoäng. Det är väl bevisat att många framstående avelsmärrar inte själva varit några exteriöra stjärnor.

Rent generellt tycker jag INTE att 36 poäng är dåligt. Som någon skrev så är 5*7 =35 poäng och då tycker jag att det ändå visar på en bra individ då poängen är jämna. Jag tycker mer att om ponnyn får ojämna poäng så är det väl mer det som kan göra en besviken ibland. Att få en 6:a känns väl inte så bra men är hästen användbar så spelar det väl ingen större roll. Tyvärr har vi en ponny som ofta får höga poäng (40-41p) då han ställs ut men han går inte att använda till någonting. Då är ju poängen rätt värdelösa trots att dom är höga.
Sen får man inte glömma bort att det är en bedömningssport och vad folk än säger så tror jag inte att en ponny kan så så väldigt olika ut från vecka till vecka. Vissa saker kan omöjligt ändra sig  på så kort tid. Däremot kan domare tycka olika. Det är bara att acceptera.

I år har vår 3-åring fått 40 p vid ett tillfälle, 38 p vid två. Läser man kritiken så stämmer 40 poängen och den ena 38 poängaren väl överrens, men det har ändå gett olika poäng. Så poängen ska man nog inte stirra sig blint på. Jag tror att båda domarna såg på henne enligt rasstandard men att de hade olika mått på vad detta skulle ge för poäng. Och så tror jag det är väldigt ofta.

Tittut => Jag tänkte också på russens kvalité när jag körde till jobbet i dag. Jag tycker de russ man ser nuförtiden, på tävlingar, utställningar etc - de är faktiskt snyggare än de russ som fanns för snart tjugo år sedan när jag köpte mitt första russin (1991).

Många av grundfelen är bortavlade - som de inkorrekta benställningarna, stupande korsen och de korta halsarna - och dessutom tror jag generellt att russen föds upp "på ett bättre sätt" i dag.

Det vill säga - russet har fått högre status, och de som föder upp dem bryr sig om sina russföl/unghästar på ett annat vis än man kanske gjorde förr.

Visst är det härdande att låta unghästar springa "fritt på skogen" tills de är säljbara vid 3-4 års ålder, man man missar ju också möjligheterna att påverka dem under uppväxten då.

Om man ser tll att ge unghästar rätt foder och mineraler, man är mån om att låta hovslagaren ta en titt på benen om de är felställda, man hanterar dem mycket och visar på utställningar, premieringar, 3-åstest osv. - då får man också fram en bättre häst!

Och sist men inte minst tror jag en viktig sak är att i dag åker man långa sträckor för att få rätt hingst till rätt sto - man tar inte bara grannens hingst för den står närmast och är billig!

Så russens kvalité vad gäller utseende har definitivt ökat.

Därmed inte sagt att de var dåliga förut heller, men jag tror definitivt att den lägre statusen de hade förr, som "barnens leksak" eller "den där ponnyn man kan ha ute jämt och inte behöver fodra eller sko", drog ner kvalitén rent utseendemässigt också.

Är det inte klassindelningen som är den stora boven? Det är inte så roligt att få veta att man har en klass 2-häst när den egentligen är över medel. 7 ska utgöra medelpoäng och 35 poäng ska utgöra en ordinär häst exteriört.

# 11 Jag håller med om att man avlar annorlunda nu för tiden, men vilket slags russ skall vi ha???? Skall vi bevara eller utveckla? Varför kan inte ett russ som är "uppfött på skogen", fast omskött med maskning, lite social träning, bra foder (inget broilerfoder!) och verkning bli lika bra som en som står på stall större delen av dygnet, borstas, pysslas med, matas med diverse delikatesser mm? Och "felen", vilka fel? Var det inte så russen såg ut, och var det inte bevara vi skulle göra????? Lite stupande kors är inte fel för rörligheten, korta halsar vet jag inte om dom hade mer för 50 år sen än nu…….I dag tycker jag mer att i vissa fall vi lutar mer åt kallblodsavel än russavel, i alla fall om man ser till en del individer…..skall inte russet vara en liten smäcker häst, välproportionerlig och med lite eld i ögonen? Nån skrev här om en hingst med mer än 40p som inte gick att använda, är det såna vi skall ha i aveln?

Jag tror personligen att många bra russ med riktigt russutseende inte vågar sig ut på vare sig utställningar eller premieringar p.g.a. att dom inte tror dom får 40p! Förresten är inte jag den som åker på utställning heller, men jag tycker att premieringen och stambokföringen av stona är viktig! Samt att hästen verkligen går att använda, sen spelar det ingen roll om det är 35 eller 42 poäng!

# 13 Jag håller med om mycket du säger, men inte allt..

På något sätt, så har jag russflocken på skogen (Lojsta) som rättesnöre. Så länge det är så att föl som föds på skogen, ur stammar som är gallrade på andra kriterier än en högklassig exteriör som det mest viktiga, kan få både 38, 40 eller 43 poäng på utställning och premiering, kan det inte vara så illa ställt?

Att man sedan försökt att göra russen mer användbara som rid- och körponnyer, genom att få bort grovt ansatta huvuden, eller halsar är kanske en modifiering som vi får leva med, men det får inte gå så långt att man tappar den riktiga russtypen. Vad det nu är, det tror jag vi har broderat ut i ett antal trådar tidigare.

Och framför allt, eld i ögonen, det är viktigt! Mycket utav typen sitter i temperamentet, att det är lite klipp i steget och att de är kvicka i tanken. Inga mesproppar för mig, men de ska vara snälla men med energi och samarbetsvilja.

Vad det gäller rädslan att visa sina hästar, är det kanske lika dant som att man inte vill komma med sitt russ, om den knappt hankar sig fram på travet i 3 minuterstempo…. Det finns väl kanske någon slags parallell? Har man gjort femton starter, kommit sist alla gånger och gått på en långsam tid, kanske man funderar på att träna mer innan man tar ut hästen igen, eller hittar på något som hästen verkar mer lämpad för, vid det tillfället. vad vet jag?

Intressant diskussion som inte så lite liknar betygsdiskusionen i skoldebatten…..

Som flera varit inne på här så är det ju den skriftliga kritiken som är det allra viktigaste. Att försöka förstå vad det är dommaren ser.

Som jag ser det, och som jag även sagt i andra trådar, så är det hela hästen som är avgörande för mig. Den extriöra bedömmningen är en, prestationer, stam, temperament är exempel på andra viktiga "komponenter" i mina val av avelsindivider.

Som exempel kan jag lyfta fram våran älskade Troll Twix som inte fick mer än 34p vid premeringen, men det är en fantastisk tävlingshäst, med ett underbart "russtemperament" och i travsamanhang högintressant stam (eRaider uGina Scott, ueErnst Mascot). Alla hennes fördelar anser jag väger upp den extriöra poängbedömningen.

Att vi sedan inte har visat henne på utställning sedan dess är att bilen för det mesta är full med andra som inte har de övriga meriterna lika starkt på sin lista, men snart kommer nog TT till en ring igen, mest för att se om andra bedömmer henne på samma sätt som vi själva.

I mina ögon är TT deffinitivt inte mindre värd än våra 40+ poängare i hagen, dom har helt enkelt olika företräden…..

För mig som är ponnytravtok så bryr jag mig ingenting alls om poängen!!! Det finns 35-poängare som travar otroligt bra och är riktigt fina tävlingshästar, samtidigt som det finns 43-poängare som inte har någonting på en tävlingsbana att göra…..
Det är iaf ur en dum ponnytravtjejs synvinkel :)

# 16 Men är det inte där vi måste lära oss att mötas… Ja jag går efter poäng eller verbala omdömet i min avel… Och begriper knappt något om det ni talar om i trav. (se annan tråd) Men som jag ser det är väl en god extriör bra för ett trav russ! För hållbarheten!

Min avel började med ett sto som fick 36 poäng på stamboksföringen, tycker mig nu kommit lite framåt(?) när min ettåring fick 39 p. Efter 4 generationer.

Det måste väl vara åt det hållet vi ska gå? 

Som Morgan sa på en kurs "Att som uppfödare inte bara betäcka utan avla…"

Jag tror vi inom russen behöver alla ston oavsett poäng men måste tänka till, eller fråga om hjälp med aveln på det sto man har….

Jag tycker att man borde lyssna på vad dommarna på utställning och premieringarna säger.. sen självklart ta hänsyn till individen också.. När jag köpte häst ville jag ha ett sto att tävla på travet med för att senare också kunna avla på, men nu är hon nyligen premierad på endast 34p.. Då funderar jag på om hon verkligen har något i russaveln att göra.. Kommer väl ge henne en chans till på uställning för någon duktig russdommare innan jag bestämmer mig men jag skulle inte betäcka enbart för travets skull utan tänker på russen i första hand.. Jag kanske också bara är en oerfaren och dum ponnytravtjej men så tänker jag :)

Tycker självklart att användbarheten av hästen betyder mer än poängen precis som Maggan S-B säger, men det gör ju inget om hästen hoppar högt eller springer 1.50 kombinerat med bra poäng ;).

#17, flera riktigt fina travruss, som travat säsong efter säsong i elitnivå, fått typ sådär 37 poäng på utställning. Sen finns det också hingstar med 44 poäng som har rekord typ 2.40.

Tycker inte man ska avla varken efter enbart utställlningsresultat eller travresultat. En trevlig blandning är väl det bästa? Och temprament är otroligt viktigt också tycker jag, vem vill ha ett "dumhuvud" till häst?

#17 Visst är en god extriör, men framförallt goda rörelser, viktigt för en travponny. Men olika dommare ser olika saker och hästar utveklas och förändras. Även om TT aldrig kommer få mer än 7a på rastypiskhet(hon kallas för älgen ibland här hemma) har ben och rörelser utvecklats sedan premeringen för tre år sedan.

Min poäng, vilken är ungefär samma som Maggan S-B tror jag, är att det är till hela ponnyn man skall se, inte bara delar av den. Vidare anser jag att det är viktigt att se till vad det aktuella russet skall användas till och skaffa sig ett russ efter det. Vill man tex ha en hållbar hopphäst kanske man inte skall ta ett russ med väldigt lång rygg…..

Jag tror det är viktigt att vi bibehåller russen som en så bred ras som den är och inte snävar till begreppen för mycket.

Varför måste det finnas en motsättning i att föda upp sin häst på ett bra sätt och en försämring av rasen, Maggan?

Det måste väl vara bra för alla individer att få det man behöver under sin uppväxt, oavsett om man ska bli ponnytravare, tävlingshoppare eller ridskoleponny?

Och för ett barn är det betydligt lättare att hantera ett russ som blivit ordentligt tränat under uppväxten, än att försöka "tämja" en aldrig så trevlig individ som mestadels fått springa fritt "på skogen".

När jag började med hästar på 1970-talet var det kutym att man sa att russ var envisa och besvärliga, exempelvis. Det karaktärsdraget hör man väldigt sällan talas om nuförtiden.

Likaså finns det ju en anledning till att de engelska ponnyraserna slog igenom med ett brak på 1970-talet - här kom det in lastbilslass med ridna och hanterade småponnyer, medan de russ som fanns ofta var uppfödda "på skogen" och vare sig uppfostrade eller ordentligt inridna.

Russen var dessutom hårt inavlade, vilket man VET att leder till degeneration och sämre individer. Går jag fem-sex generationer bakåt i Hjördis stamtavla, så hittar jag samma namn gång på gång på gång … Det kan omöjligt ha varit bra och är definitivt något vi inte bör eftersträva eller försöka bevara!

Visst fanns det många seriösa och duktiga uppfödare för 30-50 år sedan också - men det var säkert också många som bara hade hästarna "bredvid" och helt enkelt såg en chans att tjäna en hacka på att föda upp ponnyer som var billiga i drift under uppväxten, och som man sedan kunde sälja dyrt till okunniga ponnyföräldrar.

Faktum är att om vi hade haft de russ vi har i dag redan på 1960- och 70-talet - då tror jag inte att de engelska småponnyerna fått så enormt stort genomslag som de faktiskt fick!

Men det är klart att föräldrarna hellre köpte/köper en riden och hanterad ponny som ungen kan sitta upp och rida på direkt - än en oinriden treåring som knappt sett ett stall inifrån under hela sin uppväxt.

Det krävs massor av kunskaper för att "tämja" en unghäst som inte är ordentligt hanterad, och den kunskapen har man inte när man är 10-12 å och får sin första ponny.

Ja, man kan ju undra hur många BRA russ som genom åren blivit förstörda på grund av okunskap? Det är säkert åtskilliga, faktiskt, samtidigt som det bidragit till russets rykte som "envist och besvärligt".

Därför tycker jag det är jättebra att russet fått en högre status nu, och att de körs- och rids in och hanteras av vuxna under uppväxten. Även om man kanske förlorar lite i "ursprunglighet" så blir de trots allt hanterbara ponnyer som går att sälja, och alla uppfödare vill ju kunna bli av med sina unghästar.

Alla hästar är lika mycket värda! Jag tycker dock att det är viktigt att bevara rastypen. Kan bli lite skrämd ibland av att se alla dessa varmblodsminiatyrer på travbanorna - hoppas inte att alla russ ser ut så i framtiden.

Själv har jag en 39-poängare hemma som är vacker och korrekt. Sen har jag en pojke som jag inte har visat - just för att jag vet att han inte har bra benställning och diverse andra "skavanker" och skulle nog hamna långt ner i poängskalan. 39-poängaren har bedömts med en 9:a på sin trav. På travbanan behöver hon diverse skydd och balansering. Medan valacken som travar helt naturligt barfota säkerligen inte skulle få lika bra poäng på sin trav. Lite knasigt kan tyckas! Vad skulle man välja att avla på?

Vilken härlig debatt det blivit! På hemvägen från travet i kväll satt jag och funderade på hur jag skulle skriva mitt nästa inlägg här. Döm om min förvåning, när jag läser Maggans inlägg och upptäcker att det var nästan ordagrannt vad jag tänkte skriva!

Vad är det egentligen som är bättre med dagens russ, jämfört med för 50 år sedan? Som jag minns var de minst lika vackra då som nu. Springa fort och hoppa högt kunde de också (de fick tävla mot halvblod i hoppning). De korta stupande korsen tycktes inte ha varit till någon nackdel då.

Hur bedöms egentligen rörelserna? Jag har sett russ med s.k. "schwedengang" d.v.s stort travsteg med svävmoment, få både 9or och 10 or på traven. Är det rastypiskt eller önskvärt. Jag sitter och tittar på hundratals varmblodstravare varje vecka, och kan konstatera att det finns oerhört många sätt att trava på, och alla går jättefort. Om man har bestämt sig för att bara ett är det rätta kan jag förstå att många duktiga travruss får låg poäng. Jag tycker kanske att vi skulle fundera på varför vi vill ändra på ("förbättra") vissa egenskaper. OK visst är det väl bra om hästarna är någorlunda rättställda, men jag är inte säker på att de håller längre är de som är skeva. Jag känner till många russ som trots skeva ben varit fantastiskt hållbara högt upp i åldrarna. 

Det är möjligt att man måste börja tämja andra ponnyraser när de är mycket unga, men russen är tama av naturen och det spelar ingen större roll när man börja jobba med dem. Nu menar jag naturligtvis inte att de skall lämnas vind för våg i skogen, men sådan hästhållning är det väl knappast någon som har i dag. Men vi skall nog akta oss för "brojleruppfödning" av russen, det ger inga hållbara hästar, bara feta. Numera tycks man arbeta hårt för att få hästarna färdiga tidigt, det passar inte riktigt den här rasen, även om en del faktiskt är tidigt utvecklade. Nu skall ju hingstarna vara klara som 2-åringar redan. Om vi hade haft det systemet för 20 år sedan, är jag övertygad om att flera av våra numera främsta förärvare aldrig kommit in i aveln. Vad går vi misste om?

Nu har jag sparkat åt alla håll så jag får vara beredd på att få på nöten. Jag kan ta det.

# 22 Just uppfödningen av en sån "vild" ras är mycket betydelsefull, eftersom en alltför snabb drivning av föl och unghästar medverkar till en degeneration av en urstark härdig ras, precis det jag kallar broileruppfödning. Sen det du talar om oseriösa uppfödare för 30-50 år sen, så håller jag inte med. Inte bland oss gotlänningar i alla fall, vad fastlänningarna höll på med brydde jag mig inte så mycket om…..har själv fött upp russ i 45 år. En sak är i alla fall säker, vi ser fler broilerruss i dag än för 30-50 år sen!

# 24 Tack Agge! Nu är allt sagt!

# 25 Nä, menar du att debatten ska dö nu, när den just kommit igång?

Under de 5 år jag visat min häst (dock en shettis) på utställning o premiering så har hon fått allt mellan 37-42 p,varit stochampion som bäst, o då har hon visats ca 1-2 ggr/ år.
Alltid svårt med bedömmningssporter, för man kommer väl aldrig ifrån uttrycket -smaken är som baken-delad!

#24 Hur bedöms egentligen rörelserna? Vad jag förstått ska hästen vara vilande på steget så det ej blir överilat, men ändå lätt och taktmässigt.Många av de som tävlas inom travet får oftast sämre poäng på traven då det lätt blir just överilat.

#22 Bra och intressant inlägg. Hur russen föddes upp för 50 årsedan har jag ingen aning om för då var jag inte ens född. Men jag diskuterade för ett tag sedan med en känd uppfödare inridning och inkörning. Jag vet att det är väldigt få som beter sig som han idag, men var det allmänt vedertaget tidigare kan jag förstå russens dåliga rykte(som blivit mycket bättre de senaste 15 åren).

Hans resonemang gick ut på att man bara skulle slänga på grejorna och köra, klarade ponnyn inte det så var det ingen bra ponny. Jag får lite samma fealing i #24 när hon skriver "Det är möjligt att man måste börja tämja andra ponnyraser när de är mycket unga, men russen är tama av naturen och det spelar ingen större roll när man börja jobba med dem."

Visst är russen godmodiga till naturen, men dom behöver ändå läras till den uppgift som dom skall användas till. Att tro att ett russ som varit mer eller mindre ohanterat i flera år kan "uppfostras" av en 10-12 åring utan erfarenhet är både naivt och farligt. Jag har tagit hand om ett russ som varit utsatta för denna typ av hantering och det tog flera år innan det vart ordning på honnom.

Jag har tex 2 st 2 åringar här hemma båda är uppväxta på lösdrift och bara fått fri tillgång till ensilage , men båda är väldigt olika långt gågna i sin utveckling.

Stoet ser ut som om hon är helt färdigt utvecklad , kan tänka mig att någon säkert skulle kalla det broiler uppfödning om de inte hade vetat hur hon är uppväxt. Hon har med andra ord inte fått kraftfoder.

Sen har jag en 2 års hingst som ser ut som en unghäst i utvecklingsfas, där han fick lite kraftfoder hela vintern då han behövde det.

Så jag tycker iof inte att man kan säga att bara för att de får kraftfoder eller hanteras är några broiler uppfödningar och sen är det ju faktiskt så at många utvecklas väldigt olika utan att vi människor kan göra något åt det.

Sen finns det ju även de som stressar fram sina unghästar för att de ska köras in så tidigt , alla redan på våren som 2 åringar och så körs de sen dess, det tror däremot inte jag är bra för då russen är en ras som utvecklas sakta, tror inte att de ponnyerna kommer att hålla i längden och jag kan inte heller förstå varför man måste ha så bråttom .

Sen så är inte alla russ heller tama av naturen , tycker att det är bra att de hanteras lite granna som unghästar/föl innan de har hunnit bli för starka .

Då jag var på föruttagning för första gången i förra veckan för russ så var det nästan lite av en *skräck* upplevese för mig för jag har då aldrig sett så många ouppfostsrade hingstar på samma plats , eg var de inte så många om jag jämför hur det brukar vara på shettis sidan men de förde sådan väsen och de stegrades och rycktes i kedjor och även pisken användes flitigt (tyckte jag) och är det de som kallas godmodiga russ så håller jag inte med alls. Tycker nog att de ska vara väl förberedda sin uppgift och välhanterade, nog för att jag vet att de kan bli gapiga och lite stussiga men inte ohanterbara.

#28. Nädå, jag menade inte att det bara är att kasta på grejorna och köra (även om det finns hästar som är "födda inkörda"). Jag menade att det oftast inte är svårare att köra och rida in ett russ som är orörd när den är tre år, än en som man börjat med tidigt. Jag säger inte att det är fel att hantera hästarna tidigt, om de själva vill det, men det är ingen katastrof att vänta heller. Sedan finns det hästar, som inte skall köras över huvud taget, det måste man förstå och acceptera.

#27. Jo, jag vet att travsteget inte skall vara överilat, men det är inte alltid det som drar ner poängen. Varför är en typ av trav mer önskvär än en annan, när båda bevisligen är effektiva?

Hurra, debatten fortsätter!

Måste nog förtydliga att jag också tycker att det är viktigt med god mekanik och takt, men att ibland bedöms en stor och spektakulär trav högre än en kortare men med mer energi.

# 26 Jag menade inte att debatten skulle sluta alls, bara att jag själv inte just då hade mer att säga eftersom Agge sa det skulle sagt…..

# 29 Precis som med människor så utvecklas hästar väldigt olika……det finns inget som är rätt eller fel……huvudsaken är att man inte stoppar i dom fem olika sorters foder när dom är 1 år! Fri tillgång på bra hö och mineraler är helt ok!

Personligen så säljer vi mest föl och någon gång unghästar. Inget föl lämnar oss med mindre det är hanterat, kan stå uppbunden, lyfta (ibland under protest) fötterna och är ledtam. Med detta inte sagt att att dom är lättare att köra in. Det helt olika från individ till individ, kan t.o.m. vara mycket lättare med en som aldrig varit hanterad, eftersom den inte hunnit få några olater eller blivit rädd för dumma människor!

Ang hantering av unga hästar:

"Bättre göra lite och rätt, än mycket och göra fel"

#33 så sant så

Att säga att russen är "födda tama" är bara rent trams, ärligt talat. *duckar för tantmaffian* ;)

ALLA djur som ska hanteras av människor - oavsett ras och art - måste hanteras när de är små för att bli hanterbara och socialiserade individer som vuxna.

Det finns precis hur mycket forskning som helst som stödjer den teorin - läs Konrad Lorentz till exempel!

Några exempel:

*** Mjölkbönderna pysslar extra mycket med kvigkalvarna, för att de ska bli lätthanterliga mjölkkor som förstår vad som väntas av dem.

*** Elefantdressörerna i Indien börjar tidigt med elefantungarna, för att de ska bli bra arbetselefanter.

*** Katt och hunduppfödare håller på med kattungar och valpar under deras uppväxt, för att prägla dem på människor.

Ja, för finns det något tråkigare än en hungårdsuppfödd hund som aldrig fått den där riktiga människokontakten och som inte alls förstår varför eller ens att den hör till samma flock som sina människor?

Och varför hålla på med hästar om man bara ska ha dem springa lösa "på skogen"? Då kan man väl lika gärna ha får eller nötboskap i stället?

Det är ju det fascinerande i att lära känna ett djur som är grejen med at ha djur - åtminstone för mig!

Därmed inte sagt att mina russ är bortskämda med vare sig täcken, klippning eller en massa kraftfoder i tid och otid. De skulle klara sig utmärkt om jag släppte loss dem i Hågadalen utan mat eller tak över huvudet i vinter.

MEN de är hanterbara för mina ponnybarn, de går att borsta, lasta, sko, sadla, sela, tränsa, köra, och de är både snälla och hyfsat väluppfostrade. Och de GILLAR faktiskt oss människor!

Och visst kan jag, som är 44 år och har hållit på med hästar hela mitt liv - kanske klara en otämjd 3-åring som knappt är ledvan när jag får den - men mina 10-åriga ponnybarn gör det inte. Och de flesta russ säljs trots allt som rid/travponny för BARN!

Ska vi kunna konkurrera med de engelska ridponnyvarianterna kan vi inte bara hålla fast vid det ursprungliga - vi måste också ta fram en häst som marknaden vill ha, och som har något att erbjuda.

Visst är det fint att tänka på russen som en äkta "vildhäst" från forntiden - men vem ska köpa de fölungar som föds om de inte är användbara till det man vill ha dem till?

Farmek?!

Djurparkerna?

Nja Anna, om du läste mitt inlägg rätt, skrev jag att jag inte menade att de skulle släppas vind för våg på skogen. Att man umgås med hästarna dagligen är för mig en självklarhet. Vissa föl är lite blygare än andra, och det skulle aldrig falla mig in att kasta mig över dem för att tämja dem. De kommer självmant när de är mogna för det. Vill man vänja dem med sele och sadel redan som föl, ser jag inget fel i det, så länge det sker utan tvång, men det är inte nödvändigt för att få en lugn och harmonisk häst.

Man får heller inte glömma att de verkliga experterna på hästuppfostran är hästarna själva, d.v.s. föräldrarna och de andra hästarna i flocken.

#35 Håller med dig om detta med äldre ponnyer. Men jag skulle inte vilja ge en 10 åring ansvaret för att uppfostra en ettåring heller. För att en ponny, oavset ras, ålder och storlek, skall bli bra krävs det goda kunskaperoch mycket erfarenhet. Detta kan man aldrig begära av ett barn….

Vi har en "34-poängare" som är ett av sveriges snabbaste ston i ponnytrav (1.41,5). Nu är vi intresserade av ponnytrav så utställningspoängen spelar faktiskt mindre roll hon är ändå finast i våra ögon. Ngn gång i framtiden så tänker vi också betäcka henne, kanske då med en "hög-poängare", vem vet? En av mammas favoriter är nämligen Uron G….

#19 Lite roligt att du tog upp just det exemplet. Vår ponny, Tejas Monita, är diplomsto på 42 p (fick dock året efter 35 poäng på en utställning - så mycket kan det variera mellan åren tydligen), har rekord på 1.50,0 och hoppar som en gud (1.10 på rättuppstående med en ryttare som red barbacka. Hon vågade inte hoppa högre då) Hoppat bana på 80-90 cm utan problem.

Så inte behöver det ena utesluta det andra.
Som hingst skulle jag kunna ge en av russvärldens vackraste hingstar som exempel. Engelbrekt, rekord en bit under 2 min, 46 poäng som mest på utställning och jag tror han kan hoppa också (vilket russ kan förresten inte det?)

#29 Jag hoppas du inte tänkte på mina små pojkar

Nej de uppförde sig exemplariskt, de måste faktiskt vara födda tama…

Mina egenuppfödda ston är mycket mer ohanterbara än dessa två "vild" hästar från Lojsta….

De fick kritiken att de inte var tillräckligt utvecklade för att vara två år och fick rådet från "en i publiken" att jag fodrat med för lite protein och måste öka givan…. De har gått på ett bete som i mina ögon är perfekt till unghästar, Ca 2 hektar, mycket örter, backar och stenar.

# 40 Man får nog göra det som passar en själv bäst. Har man ingen brådis, utan tycker att de ska få växa i egen takt, och utfodrade som man själv tycker passar, har man kanske också tid att låta dem växa på sig ett år till om man tror på det man har.

Jag tror nog de flesta russuppfödare är ganska sparsamma med kraftfodergivan, utan baserar sin utfodring på ett bra grovfoder. Problemet kan ju faktiskt vara om man har för högt näringsvärde i sitt hö, men ändå vill att de skall kunna ha fri tillgång på grovfoder. Då är bra halm ett alternativ som är lite bortglömt. Det går ju att ge mindre del kanonhö, och skarva i med bra halm för mättnaden och för att hålla magen igång.

Sedan måste man också ha i åtanke att vissa individer ur vissa stammar, växer mycket och snabbt, medan andra är mer sena i sin utveckling, utan att det direkt har med utfodringen att göra.

En häst med 36p är givetvis ingen dålig häst. Däremot vill nog alla ha en häst med höga poäng.
Får många reaktioner på poängen då vi årligen arrangerar ganska många utställningar. En domare som ger höga poäng är alltid uppskattad meddans däremot en domare som ger låga poäng snabbt blir "utdömd" både via internet och klagomål hos arrangören.  
Tycker att det ibland går lite inflation i poängen, som arrangör måste man numera se till att det finns gott om guldplaketter i lager däremot brons delas sällan ut numera. Att kvalitén på hästarna ökat så mycket inom alla raser tror jag inte riktigt på då det fortfarande finns hästar på våra utställningar som mycket väl kan tilldelas brons och vara en utmärkt häst för det.

#40 Kan jag inte tänka mig att det var dina , det syntes ju vilka som var hanterade och uppfostrade .

Entill => Nej, men du undrade om hästarna verkligen är bättre i dag än för femtio år sedan. Jag anser att de nog är det, faktiskt. :)

* Russen är inte längre lika inavlade => friskare och sundare individer.

* De har fått högre status, eftersom ett antal russ kommit ut på tävlingsbanorna och visat framfötterna - ett exempel: James Bond, som var med i dressyr SM.

* Russen föds upp under andra omständigheter - man ger dem tillräckligt med mat, verkar dem regelbundet, hanterar dem, åker på olika arrangemang, rider/kör in dem på ett vettigt sätt.

* Många hästägare kan mer i dag och är intresserade av avel på ett annat sätt än forna tiders "bönder" - man har råd att ta en dyr hingt eller åka långt för att få den hingst man vill ha.

* Ponnytravet har växt och ställer högre krav på hanterbara, lättkörda hästar. De som inte funkar plockas bort.

* Utställningar/premieringar har gjort att många fått upp ögonen för hur ett russ ska se ut, och vad exteriör är.

* Tvånget att registrera alla hästar och ordna chipmärkning och pass, har förhoppningsvis gjort att mycken "buskavel" dött ut. Förr kunde man ha en oreggad hingst gående med egna ston och göra russföl som inte hade några papper och de gick ändå att sälja, om inte annat till slaktaren eller någon hästhandlare från fastlandet.

Däremot har vi ANDRA problem i dag:

* Broileruppfödning är inte bra för någon ras - i synnerhet inte för naturraser som russet.

* Vad händer med de russ som inte passar för travbanan eller är tillräckligt snabba?

* Matadoravel - där en hingst betäcker väldigt många ston - är inte bra inom en sådan liten ras som russet. Ändå väljer många samma hingst, för han är tex snabbast. Och varför går samma hingst på Lojsta tre år i rad? Två kunde väl räcka, egentligen?

* Gränsen för b-ponnyryttare på 13 år - just när de börjar klara av sina russ får de inte rida dem längre! Russen kommer därför sällan upp i klasserna i hoppning/dressyr/fälttävlan.

* Den ursprungliga russtypen riskerar att försvinna om många russ börjar växa uppåt 130-135 cm.

… och så vidare!

Så allt är inte frid och fröjd nu heller, lika lite som allt var en enda solskenshistoria för 50 år sedan! :)

# 44 Jag kan hålla med dej i en del som du säger, men obs! inte allt! Ex.-vis "Russen är inte längre lika inavlade => friskare och sundare individer." Vilka sjukdomar kan du räkna upp som försvunnit inom russrasen? Tvärtom har nog en del blivit skörare med gallor bl.a. som russen inte hade förut eftersom deras ben var torra och fina. Tvärtom är det mycket vanligare i dag med ex.-vis fång! I och för sig är det ju då hästägaren som inte är riktigt sund kanske…..

Som mätman ser jag inget problem med russ som är över 1.30, vi har haft 1 russ på ca. 5 år, och då mäter vi ca. 35-40 russ per säsong! Att min egen uppfödning Djinn Ess blev C-ponny beror nog till största delen på att han kastrerades redan som 7-månaders föl, i alla fall enligt veterinär expertis!

Jag tror heller inte att "bönderna" (!) tog dåligt hand om sina russ, känner faktiskt vissa av dom, och vad jag minns var dom varken ohanterade eller magra, i varje fall inte här på Gotland. Hur det varit på fastlandet vet jag ju inte!

Kan bara instämma i Maggans inlägg till100%. Vad gäller inaveln på 50-talet berodde den på att avelsbasen var väldigt liten. Inaveln idag har andra orsaker. Tror inte att uppfödarna på 50-talet var okunnigare än dagens uppfödare. Tro nu inte att jag tycker att allt var bättre förr, långt därifrån, men vi ska nog inte förkasta allt gammalt.

Jag förkastar inte allt gammalt!

Men jag köper inte resonemanget att "förr hade inga russ gallor" eller att alla var så måna om sina russ.

Självklart fanns det många duktiga russuppfödare förr också, men var fanns alla deras fina russ på 1970-talet när ponnyexplosionen kom? Alla kan väl inte ha varit på travbanorna?

Jag red på ridskola ett antal år på olika platser under 1970-talet - ingenstans såg man till några russ - varken i Småland eller Östergötland eller Skåne. Däremot vimlade det av korsningsponnyer utan papper från England …

Och vilka uppfödare var det som födde upp och sålde de där russunghästarna man kunde se på Sjöbo marknad förr i tiden? Magra, kantiga ett och tvååringar med löss och tovig päls, och för små grimmor …?

Kom de russen från seriösa uppfödare - eller hade hästhandlarna fått hämta dem för "köttpriset" där de gick i en hage i skogen någonstans?

Hingstföl har ju aldrig varit särskilt attraktiva på marknaden framåt oktober-november när de måste vänjas ifrån och man ska hålla hästarna med hö hela långa vintern.

Russ fick för övrigt fång förr i tiden också - men de fick sämre behandling, eftersom veterinärerna kunde mindre om fång på den tiden, det tog längre tid innan man märkte att hästen var sjuk, och det fanns inte lika bra behandling som nu.

Mycket av det jag skrivit om ovan är tack och lov på utdöende numera - och förhoppningsvis kommer det inte tillbaka!

Jag tror också att de flesta av oss har ett annat förhållande till våra russ i dag än vad man hade för bara några decennier sedan.

Visserligen finns risken att våra hästar blir "barbie-fierade" - men å andra sidan har också ett "olönsamt" hingstföl ett värde om den är någons "älsklingshäst" - och blir därmed förhoppningsvis väl omhändertagen av sin uppfödare, i stället för at säljas för en billig peng till en hästhandlare eller till slakt.

Jag hörde russgubbarna snacka på premieringarna i början-mitten av 60-talet och en sak kan jag tala om för er alla, och det var att dom inte gillade russ som såg ut som små nordisar! Okunniga var dom inte heller…….skulle dom vara det? Dom var ju uppvuxna med russen, t.o.m. att dom gick fritt. Vi skall nog tacka alla gamla russgubbar för att ni på fastlandet överhuvudtaget har några russ alls att ha kul med. Minns när jag skulle få russ i början på 60-talet, det fanns minsann inte så himla många unghästar att välja mellan som var till salu! Sen att det bevarats i en del fall "fel" stammar kan vi ju diskutera i en annan tråd!

Jag tycker vi kan tacka ett antal gamla russgubbar som gjorde ett fantastiskt jobb med russen - men jag vägrar tacka folk som inte sköter sina hästar på ett bra sätt.

Detta oavsett om de lever 1968 eller 2008!

Vad gäller ursprungsdiskussionen, som vi ju kommit långt ifrån nu, så tror jag man msåte börja med att definiera var en bra häst ÄR egentligen.

Vilka egenskaper tycker du definierar ett bra russ, Maggan?

# 47 Hade ett russ som var utlånat i slutet på 60-talet som fick fång när han rymde in på en luzernvall. Han fick ingen dålig medicinering alls, utan blev med medicin och skoning med sula så bra så att han senare kunde säljas!

Och russen på Sjöbo marknad kom förmodligen från icke seriösa uppfödare på fastlandet, eller från hästhandlare, också fastlänningar, som lurat i "dumma bönder" på Gotland att dom skulle till nån liten flicka nånstans!

Angående dom engelska ponnyerna så var det väldigt intressant med dom även om dom inte hade papper, bara dom var hetsiga och kunde hoppa! Russen blev kända som icke tävlingshästar, även om dom var jättefina, och det fanns faktiskt seriösa uppfödare då också!

Jag har inte sagt att det var bättre förr, eller? Men det är faktiskt inte alltid bra i dag heller. Hur många russ är det som går i hagar bak en skitstack, eller i en liten ynka paddock nu för tiden, alla skall ju ha häst så fort dom köper hus på landet, om dom vet hur en häst ser ut eller inte. Dom tror att det är nåt litet gulligt gosedjur som man kan ta fram när man har lust att rida en sväng…..

På tal om bra hästskötsel……det kan man tolka som fan läser bibeln! Och tacka behöver du inte alls!

Du kan läsa på min hemsida hur jag tycker att ett bra russ skall vara! Precis som mina, och vissa andras! Från 35-40 poäng! Det har ju blivit bortåt 100 stycken under årens lopp…..

Klippt från Maggans ursprungsinlägg:

"Hur kan det komma sig att för bara ca. 10 år sen så blev en välmusklad ponnytravare bara tilldelad 37p för att "den var för smäcker"? I dag får dom 40!"

Hur kommer det sig, menar du Maggan? Är det till det bättre eller sämre?

Verkar som om alla här tycker att 36p är ok men jag blev nyss uppringd av en hästägare som ställt ut sin ponny (ej russ) och fått katastrofala 37p! Visserligen har denna ponny tidigare fått 40p men vem säger förutom hästägaren att dessa poäng är de rätta?

# 53 Det är trist att det är så laddat med poäng…

Skippa poängen vettja!

#55 Håller med du!!

"Och russen på Sjöbo marknad kom förmodligen från icke seriösa uppfödare på fastlandet, eller från hästhandlare, också fastlänningar, som lurat i "dumma bönder" på Gotland att dom skulle till nån liten flicka nånstans!"

Du menar alltså att alla russuppfödare på Gotland, både nu och i forna tider, alltid har varit och är seriösa russuppfödare - medan alla som är oseriösa antingen är fastlänningar eller är hästhandlare som har lurat till sig hästarna? Har jag förstått dig rätt då? Hur ser du då på att hundratals russ exporterades till Tyskland och England under 1800-talet, vilket gjorde att rasen höll på att dö ut alldeles? Det var väl ni gotlänningar själva som stod för den exporten, vad jag förstår, för så värst många fastlänningar tog sig väl inte till ön vid den tiden. Nej, ärligt talat tror jag inte gotlänningen i gemen varit mer rädd om russen än någon annan varit. Russen betraktades ju faktiskt som skadedjur när de trampade sönder åkrar och stal hö för att överleva vintrarna, och de var på god väg att dö ut för mindre än hundra år sedan. Hade inte ett litet fåtal entusiaster kämpat för att rädda rasen hade det inte funnis några russ alls i dag. Och de entusiasterna var minsann inte enbart gotlänningarna själva! Den där Wrangel som startade det där russtuteriet - var han verkligen gotlänning, exempelvis? Och aveln vid Slottsskogen i GBG, vilken hjälpte till att bredda avelsbasen i ett kritiskt läge - var det också oseriösa fastlänningar som stod för den, eller?! Nä, nu börjar jag faktiskt bli lite ilsk här på kvällskvisten!

# 52 Jag tycker det är bra att även tränade hästar får bra poäng, om man nu skall ha kvar poängen överhuvudtaget, intressant fråga. Jag vet att det förr har delats ut höga poäng, t.o.m. diplom till rena "elefanter" där "felen" inte synts förrän dom blivit lite smalare…..låt vara för ganska många år sen, men dock! Dom som var av lättare typ blev nerklassade, alltså dom som kanske var tränade!

# 57 Jag drar inte alla över en kam, men på ditt inlägg så verkar det som om du tycker att alla russuppfödare på Gotland bara var skit för 40-50 år sen…..jag måste ju svara, eller hur? På dig verkar det ju nästan som om vi fortfarande är det!

Verkligheten är faktiskt att det åkt runt ganska mycket uppköpare här på Gotland förut, både från Sverige och från Finland, lättförtjänta pengar och inga papper. Precis lika mycket fel då som det är nu när vem fasen som helst skaffar häst som jag skrev om innan!

Jag har inte skrivit att ALLA var dåliga uppfödare.

Jag har skrivit att vissa var det, och att russen inte var värda någonting för 20-30-50 år sedan.

Och varför var dom inte det?

Jo, därför att dåtidens russ var kända för att vara envisa och besvärliga.

Och varför var dom det?

Jo, de hanterades för lite under sin uppväxt - och därför kunde de inte bli något annat!

Du undrade i inledningen om russen blivit bättre under årens lopp eller om det gått inflation i poängen.

Det är DET vi diskuterar. och jag anser att russen blivit bättre av en massa orsaker som jag radat upp ovan, men då svarar du bara att de var minsann bra redan för 50 år sedan.

Men det kan de ju inte ha varit om de hade dåligt rykte, blev utkonkurrerade av engelska ridponnyer och dessutom fick sämre poäng på premieringarna!

Syftar inte all avel till att vi vill få fram bättre individer för varje generation?

Ska vi börja avla fram en massa exteriöra fel igen kanske, för att bevara det "gamla goda gotlandsrusset"?

Då tänker inte jag vara med i alla fall!

# 60 När du skriver att russen inte var värda någonting för 20-30 år sen så kan jag tala om för dig att för min del är det helt fel! Jag var ju nämligen med då! Glöm inte det. Mina och vad jag vet många andras russ var visst värda en hel del!

Poängen har väl för tusan inget med dåligt rykte att göra eller hur?

Vad menar du med en "bättre" individ?????? Duger inte russen som dom är? Jag har inte skrivit att vi skall "gå tillbaka", men vi skall bevara, det är skillnad det!

# 58 Det där är intressant, och som delvis kan förklara att det skiljer på poäng från en gång till en annan. Det ÄR lättare att dölja fel om hästen är i gott hull, obs inte överhull, för då blir det saker som lurar ögat åt andra hållet, en hals kan blr kraftig osv.

En häst som är tunn blir istället kantigare och svår att bedöma på det viset.

Tyvärr har man ju som domare en kort stund på sig att hitta hästens förtjänster och svagheter, och har man hästen i ett välmusklat och bra skick, så har man mycket att vinna.

Jag tycker nog att det är som du säger, att det är många prestationsponnyer som kommer fram och hävdar sig riktigt bra idag. Jag tror det också i mycket hög grad beror på att idag är de i ett mycket bättre skick. Folk har lärt sig att de skall vara välmusklade och i god fysisk form om de skall ha en chans att hävda sig på tävlingsbanan. Förr såg man oftare att hästarna kom fram tunna och slimmade och utan muskler. De värsta vinthundarna ser man inte så ofta, däremot välmusklade och fina tävlingsponnyer. Rätta mig om jag har fel.

För att då fortsätta att generalisera och sticka ut hakan, gör det mig däremot bekymrad att det finns alltför många, framför allt unga ponnytravare, som får dåliga poäng på sina rörelser. Det finns en hel del som verkar väldigt ansträngda i sin rygg och muskulatur. DET är väldigt bekymmersamt, och tar man inte det på allvar, kan det fördärva den bästa häst och rörelsemekanik. Tyvärr får man alltför ofta giftiga blickar tillbaka, när man kritiserar att hästen verkar ansträngd, men jag hoppas att en och annan ändå lyssnar och försöker ta till sig av vad domaren säger. Det vore en välgärning om inte annat för ponnyn….

Det blir intressant att se om säg tio år, hur de nu snabba treåringarna har hållit för tävling och träning. Russet är ju en set utvecklad ras, som växer länge, även om det varierar mycket hur fort de blir "färdiga"

Just variationen är ju vitkig att bevara, och det kan vara en fråga att ta upp på avelskonferens, vad är det vi vill med russet, bevara eller utveckal?

# 62 Håller med dig om att vissa unghästar nog tränas för hårt för tidigt! Jag skrev om det nånannanstans om jag inte minns fel…..det måste vara på hästens egna villkor!

# 63 Eftersom vi fortfarande (!) räknar russen som utrotningshotad ras, tror jag för min del att bevarandet är viktigare än utveckligen. Vad skall vi utveckla?

För att svara på #0

Nej det är ingen dålig häst! Här har ni min pärla! Zharanof. Hon har fått 36 p två gånger. Sist med en 8 på typen och resten 7:or!! inte illa tycker jag.

Vilken intressant diskussion och jag håller helt med Maggan och Entills kloka och insiktsfulla inlägg.

Jag menar att vi som avelsförening för den enda kvarvarande av de mindre sydskandinaviska lanthästarna har ett stort ansvar för att bevara denna för framtiden.  Småhästar som gick på skogen fanns på många ställen i södra Sverige fram till 1800-talet. Bara russet finns kvar, en hästras som har utvecklats långsamt i samklang med båda den omgivande miljön och de bönder som faktiskt bedrev en rationell hästuppfödning i enlighet med lokal tradition under de förutsättningar som fanns. Sedan kommer en snabb modernisering av Sverige och det svenska lantbruket. Att också russet måste moderniseras för att få finnas kvar blir en del av denna process.   Det gamla sågs som fult och det är upp till människan att rätta till felen.

Men nu efter klimatdebatten håller uppfattningen i samhället på att ändra sig. Vi har ett nytt miljöengagemang där vi ser det också finns nackdelar med delar av moderniseringen och vi förstår att vi måste finna mera bärkraftiga alternativ. I framtiden blir det kanske andra egenskapar hos den urgamla rasen russet som får värde än en vacker exteriör. Det vore synd om vi då hade avlat bort dem för en allt för stark fixering vid enbart utseendet. Och hur mäter man vackert?

# 66 För att försöka citera något som jag läst på en shetlandsuppfödares hemsida. Obs! Kan tänkas att det är felciterat, men innebörden är densamma.

"Jag älskar inte mina hästar för att de är vackra,

de är vackra för att jag älskar dem"

eller ngt liknande….

#63 Tycker också det ska bli intressant att se om dessa snabba treåringar håller för ett helt tävlingsliv, dvs tills de fyller femton år.

De flesta russ utvecklas under lång tid, jag kan bara ta ett eget exempel, min gamla Grus, jag tyckte att han var världens vackraste när jag köpte honom som sexåring-85. Men nu i efterhand när jag tänker tillbaka och tittar på kort så är han ju bara en liten "valp"! Han var ju då och flera år senare tunn och lång och "unghästig". Han var snyggast mellan 12-20 år om ni frågar mig, maffig men ändå ädel. Han har ju använts till trav ända fram till han föll för åldersgränsen och senare och även under samma tid till både hoppning, dressyr, fälttävlan och körning, allt på hög nivå. Han har ALDRIG haft en förslitningsskada.

Han hade som de flesta exteriöra brister han med, det är ju ganska välkänt i våra kretsar att hans benställ fram inte är bra, ordentligt tåvid, sedan är han lång i ryggen-men hoppa kunde han minsann ändå!

Han har hållt trots detta och går här ute än idag 29 år ung!!

#63, #68. Ja den som lever får se!

Grus är väl ett av många lysande exempel på att en "riktig bagge" med vad som i dag betraktas som fel och brister, ändå kan uträtta. Men skulle han ha blivit godkänd efter dagens kriterier? Det skall också bli intressant att se hur dagens högpoängare står sig om 20 -25 år.

Ärligt talat - jag undrar lite grann vad det är ni vill komma fram till, Maggan, Agge med flera.

Om man läser det ni skriver, så känns det faktiskt rätt meningslöst att fortsätta bedriva planerad avel, ha avelsvärderingar, premieringar och så vidare,

Ja, varför inte lägga ner allt sådant, om en exteriört dålig häst är lika bra som en korrekt häst?

Kanske borde vi också börja med att skriva om rasbeskrivningen?

I dag står det så här på hemsidan:

Ben: Framben godtagbart korrekta, torra med väl markerade framknän, starka inskeningar, korta starka skenor.

Bakben godtagbart korrekta, torra med välmusklad skank. Lagom vinklade, starkt inskenade hasar. Välformade hovar med god hornkvalitet.

Mitt förslag är att det i stället kan stå: ett russ kan ha vilken benställning som helst, för ett russ behöver inte vara korrekt för att vara bra.

Till sist:

Maggan - du startade den här tråden och ville diskutera var ett bra russ är. När jag frågar dig hur du tycker att ett bra russ ska vara, hänvisar du till din hemsida.

Varför kan du inte skriva det här? Det är ju här vi diskuterar och det var här du startade din tråd!

#69 Nej, troligtvis skulle han nog inte gått igenom med det benstället idag.  Man kan nog säga att det var det som var "fel" på honom, benen fram  men trots att han oftast bara fick en sexa på sina ben kom han ändå upp till sina fina 42 poäng, vad hade det blivit med korrekta ben kan man undra….jag är i alla fall jättestolt att jag fick köpa honom och äga honom i alla dessa år även om han inte är jätte snabbtravande eller superhögt bedömd, han är för mig allt man kan begära av ett russ, vaken, glad, pålitlig och trygg i allt han gjort, nu hoppas jag att efter trädaren blir lika go!!

Men om vi tänker vidare…

Om man nu skall bortse ifrån hästens exteriör och rörelser, och att man är fel ute i russaveln, är det ju viktigt att någoning görs för att förändra den uppkomna situationen.

Vad  skall man bedriva avelsurval på? Vilka grunder? Skall man överhuvudtaget inte ha något urval alls, utan alla skall användas, oavsett inre och yttre egenskaper?

Ska det släppas fritt ungefär som hundaveln, eller skall "någon annan" selektera?

Vad har ni för funderingar, om det skulle vara optimalt?

Just det - glömde en sak! Både Gerda och Hjördis är ju diplomston, så det är ju en himla tur att de inte är i avel. TÄNK om de skulle få varsitt vackert föl med någon godkänd hingst - det blir säkert helt oanvändbara avkommor som knappt ens duger till korv!

Nej, usch och fy!

När den dagen kommer ska jag låta betäcka dem med en jättefin icke godkänd russhingst som står hos grannen. Grannens hingst har visserligen lite kort hals, men ett rastypiskt stupande kors och fina, smala ben. Hovarna pekar dessutom åt olika håll - det tycker jag är väldigt charmigt! - och avkommorna ser alla ut som riktiga russ - ljusbruna med mjölmule.

Jag vill absolut inte använda någon sådan där fläskig nordsvensk som fått en massa poäng på nån larvig premiering där dumma domare inte kan skilja en bra häst från en dålig.

För det vet ju alla att skönheten sitter i betraktarens öga, och det jag tycker är fint - det ska alla tycka är fint! Och tycker dom inte det, så hänvisar jag bara till hur det var för femtio år sedan, när ett russ var ett russ och ingen broileruppfödd travponny!

#72 Nej, absolut inte släppas fritt. Lång ifrån alla russ lämpar sig att användas i aveln, tänker då på hingstar som kan få många avkommor per år. Är det inte bra som vi har det nu? Vi har ju kommit ifrån en del av russens "brister" som korta halsar, korta stupande kors tex. Det gynnar russen som brukshästar att detta minskats, dock får vi inte låta det gå för långt så de börjar se ut som små ridponnyer eller andra importerade ädla ponnyer. Det ska synas att det är ett russ!!

# 73

Exteriören har ju faktiskt en del betydelse när man letar efter en bra brukshäst, vill jag ha en ny kör ponny till mitt par så tittar jag efter ett russ som har lite hals att kunna böja på, vill inte då ha en med kort, tjock hals, ett kort stupande kors är inte att föredra, likaså vill jag ha en med bra rörelser. Inte nog med detta, jag vill ha en med bra temprament också…….

#73 Hmmm, jag undrar det jag…….

#72. Nä, russaveln blir fel ute om man bara accepterar en modell. Mångfalden är viktig. Det är inget fel i att ett russ ser ut som ett russ, men om det ser ut som ett kallblod eller en varmblodstravare, är det fel.

Rasbeskrivning i all ära, men den är dock ganska allmänt hållen, allt skall vara lagom, och av någon outgrundlig anledning har man tagit bort det som tidigare stod om halsen, den nämns inte längre.

För att återgå till den ursprungliga frågan om en 36 poängare är en dålig häst, vill jag påstå att den inte behöver vara sämre än en 46 poängare. Jag skulle i alla fall inte tveka att använda den i aveln p.g.a poängen. Sedan kan det ju finnas andra skäl till att jag inte skulle vilja använda den, men det är en annan sak.

# 78 Jag tycker inte att du gav något svar på min fråga. Hur ska man göra?

Anser du att det bara är en typ som accepteras idag?

# 78 Hur skulle du vilja skriva rasbeskrivning för russ?

Det finns all anledning att se över den, och du kanske kan hjälpa till med hur du tycker den skall skrivas för att vara mer precis.

# 73 Jag tycker absolut att du skall betäcka dina fina russ med den godkände hingst som du tycker är allra vackrast och få ännu finare föl . För mig är det inte en fråga om fula eller vackra hästar som sådant (mina ston har också diplom och jag tycker om dem i alla fall). För mig är det främst en fråga om hur man bäst bevarar diversiteten hos en helt unik hästras. Medan de allra flesta säkert vill avla på exteriörpoäng eller trav (och så klart skall få lov att göra det) kan det inte finnas en möjlighet att också ha en gren av aveln som främst är för bevarandet och där man inte har samma krav på exteriören - vilket inte betyder att de inte kan vara vackra, men de kanske har en typ som inte är på modet för närvarande. Det som avlas bort är trots allt borta för alltid och vi har ett ansvar inför framtiden. - Förtydligande: Man kan ta in en hingst för bevarandet och sedan är det ju upp till stoägarna om dem vill använda den eller ej.

Sedan tycker jag att hingstpremieringen bör decentraliseras igen - så flera får lov att "mäta vad som är vackert" -  men det är kanske en annan fråga.

# 82 Det känns som att den diskussionen bör hamna i en egen tråd.

Jag hinner inte skriva något här idag. Det tog en väldig tid att läsa den här tråden.Det inte gick att ögna igenom något inlägg, helt enkelt för att det var för intressant läsning. Men jag ville ändå sända en hälsning till alla inblandade att jag tycker den här diskussionen var något alldeles extra. Alltså med tanke på hur ni uttrycker er och med vilket engagemang ni gör det och med stor respekt för alla andra. Jag blev glad av att läsa detta !

# 84 Ingenting för slöläsaren, helt klart!

Jag skulle vilja se kataloglösa utställningar, sist jag var å utställning diskuterade domaren mina hästars stammar och dess förfädrar/mödrar, vilket jag tycker är helt oitressant, jag är ju där med en häst i ringen oavsett stamtavla så skall ju hästen i ringen bedömas. En ganska känd och en okänd, det kändes konstigt att svara på frågor om hästarna förfädrar/mödrar.

#79. Om jag kunde svaren på dina frågor, vore jag ett orakel, som skulle vara ovärderligt för russaveln. Så är inte fallet. Jag tycker det är bra att vi kan diskutera de här svåra frågorna här, men vi lär inte få fram några perfekta lösningar.

Nej, jag anser inte att det accepteras bara en typ nu, utan att det blir fel om man gör det. Därför hoppas jag att vi fortsätter att behålla mångfalden.

#80. Jag tycker att den kunde vara lite mer beskrivande. Tror inte att jag är bättre på att formulera den än någon annan.

#82 Vad innebär decentraliseras? :)

mixie => en centraliserad hingstpremiering är när den är på en plats. Decentraliserad är när det är på flera olika platser.

Kajhugo => Kataloglösa utställningar är inte rättvisa, av den enkla anledningen att domaren kanske känner igen en eller några hästar i ringen- men inte alla. Det är inte rättvist mot de hästar han/hon inte känner igen.

Entill/Agge => Tidigare i tråden höll du ju med M S-B om hennes resonemang kring russen, och nu skriver du att du inte vet hur man ska göra?

Vad tycker du egentligen?

Vore det inte intressant om ni "gamlingar" med alla åsiker vore med och arbetade fram en ny rasbeskrivning, om det nu är så att ni tycker att vi andra är på fel spår?

Men hingstpremieringar finns väl på olika platser? *trögtänkt*

#89 Domarna känner ju igen de som alltid ställer ändå, oavsett katalog, inom hund ställer man kataloglöst just för att alla skall få samma chans. Är det inte just den hästen som är i ringen som skall bedömas oavsett ägare, uppfödare, utställare eller stam?

# 91 Jag skulle vilja säga såhär, att förr var det kotym att presentera hästen med stam och liknande, även vid utställning. Åtminstone var det så när jag besökte mina första utställningar för drygt 25 år sedan. Det hörde till att domaren berättade om den häst som bedömts i samband med att de gav kritik. Det var skulle jag tro en följd av avelsvärdering, där härstamningen är en del av den totala värderingen.

När jag gick mina första sk domarkurser i slutet av -80 och i början av -90, tränade vi oss i att slå i stamböcker och leta fakta om de anmälda hästarna, just för att kunna ge information om de som visades.

Idag när det går mer mot rena utställningar, har det också blivit mer vanligt att döma utan katalog. Ibland finns det inte ens namn på protokollen, bara startnummer.

När jag dömer utställning i dag, vill jag inte ha katalog, just för att jag inte vill veta vilka hästar som kommer fram för bedömning. Att man sedan ändå kan känna till vissa individer som man kanske sett innan, är ofrånkomligt.

Jag skulle tro att det går mot att det blir mer kataloglösa utställningar i framtiden, men ska man då hårddra det, bör man då inte heller publicera katalogerna på nätet innan….

När jag varit i Finland och dömt, har man fått katalogen efter avslutad bedömning, men det har då varit frågan om utställning, inte avelsvärdering.

#91 Det vore kanske en grejj inom russutställning också, då man kan gissa att alla har vi våra favorit hingstar o favorit blodslinjer så att säga…

Jag har en hingst som många tkr är jätte vacker men hur mkt russ finns det i han? Nå väl han får inge kanon poäng på utsällningarna men just nu gör det mig inte så mkt då han kan röra sig fort på travbanan, aveln får komma om något år.

Sen har jag ju då den mkt feminina ballerina liknande ponnyn Tina IV som har blivit BIS vinnare o fått 43p och även kan röra sig på banan 15år o sate rekordet 1.52. Tina är den av mina ponnys som varit lite som en glashäst, men det är hon som är mest rättställd, Mawerik har dock aldrig varit halt först nu efter olyckan, men annars har han varit helt fri från skador och han är den som inte är helt rättställd

# 89 Jag tror du missförstått allt! Vi har inte sagt att nån är på fel spår. Jag har inte sagt att du skall hålla på med "buskavel", det klarar jag så bra själv!

Som Tittut skrev i "travtråden" ungefär så här: att det inte spelar nån roll om hästen får 36 eller 43 poäng, det är ändå en guldhäst för den som äger den och kan ta tillvara de goda egenskaper den har!

F.ö. så visar jag bara mina russ på premiering, och hon e. 35- poängshingsten och 33-poängsstoet fick jättefin kritik när hon visades för stambokföring nu i juli!

Bilden är tagen av Pernilla Hägg!

Om man nu har ett sto som får 36 poäng, och man vill avla på henne, skulle ni inte ta föl eftersom hästen fått "låga" poäng, eller skulle ni välja en hingst som uppväger stoets brister, och förstärker de goda egenskaperna?

Om man nu ska haka upp sig på poäng, så är ju en poäng under 30 riktigt usel, men vad skulle ni göra om det var ett djur med en alldeles unik stam som inte fanns någon annanstans? Sådant är väl värt att beakta i vår ras, som inte kan hämta nytt genetisk material från andra ställen.

Kanske bättre att mitt 32-poängs sto får fem föl med en bra hingst, och blodet bevaras än att just de gener mitt sto har inte sprids vidare?

# 95 Jag skulle inte tveka att avla på henne, men försöka mitt bästa att välja hingst med omsorg.

Donette som jag hade, fick 33 poäng på utställning, och hon fick tre fina, jättetrevliga föl hos mig.

Trots hennes 33 poäng, såg jag henne aldrig som dålig, hon var inte så linjerad eller rörlig, och lite klen i benen, men jag var mycket fäst vid henne. Den stora sorgen var att hon bara fick hingstföl hos mig.

#95. Instämmer.

Det finns också ett annat problem med poängen. De flesta hingstar blir ju godkända på minst 40 poäng. Senare i livet kan de få betydligt lägre poäng, av olika skäl. Skall man ta sin hingst ur aveln om den bara får 36 p? Eller skall man låta bli att betäcka med en sån hingst? Man ser ju vid generalmönstringarna att ganska många hingstar inte kommer upp i guldpoäng.

# 95  Precis vad jag också menar. Man måste avla på russ med unik stam. Detta gäller inte bara ston men också om den enda individen med en speciell stam är en hingst med dårliga poäng. Då blir bevarandet viktigare än exteriörkravet. Och jag förstår inte varför folk blir så upprörda över detta. Det finns väl ingen som tvingar en att använde en sådan hingst, men de som tycker att bevarandet är mycket viktigt kan väl få göra det, medan andra - som Anna - som bara kan tänka sig att använde hingstar med höga exteriörpoäng får fortsätta med sina avelsmål.

# 98 Som jag ser det är svårigheten med russavel, det att det finns så många inriktiningar. Men det är egentligen det som är det fina i kråksången, att det är en ras som kan intressera många, oavsett man är intresserad av bevarandetanken, ponnytrav, bruksrusset, familjeponnyn osv.

Hur skall man tillgodose allas intressen och önskemål.

Det var dit jag ville komma i # 72. Vi kanske är helt ute och cyklar, och skall göra en helt ny avelsplan och avelsmålsättning, där man har helt andra avelsmål än de som är idag?

# 99 Ja kanske det är dags att revidera lite…..som sagt vi får bidrag för fölen eftersom vi är en utrotningshotad ras, då är det nog så att vi uppfödare och domarna också för den delen (vissa!) får ta hänsyn till det! Bevara var det!

I Jordbruksverkets rapport 2007 "Delmål för husdjursgenetiska resurser åren 2010 till 20020" står det (s. 49): "Statens genbank beslöt 1984 att gotlandsrusset omfattas av de inhemska husdjursraser som Sverige bör bevaka och skydda mot utrotning. Jordbruksverket anser att gotlansrusset uppfyller samtliga kriterier för att Sverige skall bibehålla sitt bevarandeansvar för rasen. Rasen är hotkategoriserad som Hotad-bevarad. Sverige kan inte hämta genmaterial från andra länder för att starka den svenska populationen. Det är angeläget att bevara russet som lantras, eftersom den representerar vår mest utpräglade lanthäst och är den sista representanten för vår mindre allmogehäst. För att kunna bevara rasen som lantras måste russets samtliga bruksegenskapar underhållas, likväl som verksamheten på Lojsta hed bör drivas vidare."

Mycket klart om bevarandets olika aspekter, tycker i alla fall jag. Man måste inse att det att vara huvudorganisation för en nationell lantras inte bara ger extra inkomster (bidrag till avelsförening och fölbidrag mm). Det ger också skyldigheter att bevara en hotad ras och att ha en plan för hur detta kan göras. Det är kanske på tiden att dessa mål integreras i avelsplan och avelsmålsättning för gotlandsrusset!

Det finns ett grundläggande problem i den del av diskusionen i denna tråd som rör bevara<->utveckla.

Visst skall vi ha en bevarande tanke med i vår russavel men i detta finns det ett inbygt problem. Vi måste ju oxå ha avsättning för våra russ. För hur gärna man än vill kan man ju inte behålla alla uppfödningar.

Idagfinns den alra största, rent av dominerande, efterfrågan på russ innom ponnytravet. Ridsport för B-ponny har ridsportsförbundet effektivt dödat, den"vanliga" körningen lever en extremt tynande tillvaro oavsett ras, galopp är inte att tänka på för russ om man har den minsta be´varande ambition. Innom ponnytravet är utvecklingen mot allt snabbare ponnyer väldigt stark. Om man då enbart avlar för att bevara det "gamla" russet utan att se det minsta på prestation får man troligtvis svårt att sälja några avkommor.

Detta är iof ett sidospår till poängdebatten men är för mig baserad på vår 34p supertravare (Troll Twix) kontra högpoängsston utan minsta lilla travmeriter. Jag vet dessutom att det kommer vara mycket lättare för mig att sälja ett föl undan TT än undan tex Driffi, hur vacker Driffi än är…..

# 102  Jag tycker inte det behöver bli antingen eller. Bevarandemål bör kunna integreras med andra mål. Ett russ som är särskild värd att bevara (för utrotningshotad stam eller för typ som bör finnas kvar mm) - men som inte har höga exteriöra poäng - kan mycket väl vara en duktig travare eller ha egenskaper som är viktiga att bevara inom travaveln. Ett russ som är speciellt värd at bevara kan mycket väl också vara exteriört högtstående - men då är det ju inget problem med de avelsmål vi har i dag.

Och missförstå mig inte! Jag tycker absolut att alla russ behövs. Alla som håller på med russ gör en viktig kulturgärning och alla behövs. Problemet är inte hos dem som finns (de är ju redan bevarade) men bland dem som väljs bort i dagens system.

# 103 Precis min åsikt! Och då kommer jag tillbaka till föruttagningen i Skåne där ingen hingst rekommenderades p.g.a. dåliga rörelser. Tas det hänsyn till att 2,5 åringar växer???? Bort med godkännandet av unghingstar! Bättre då att komma med en gammal hingst med meriter och som är färdigvuxen, han må sen ha hoppat, travat eller vad som helst, man ser i alla fall hur användbar han är och vilket lynne han har!

Vad menar du med "bort med godkännandet av unghingstar"?

Att inga unga hingstar ska visas alls? Vid vilken ålder ska man i så fall visa dem första gången?

Glöm inte att det finns ett antal 2,5 åriga hingstar som BÅDE växer och går vidare från föruttagningen, varje år. Det är samma regler för alla, och tycker man att ens unghingst inte är redo att visas - men så vänta ett år då och låt honom växa på sig!

Jag tycker snarare att föruttagningen i Skåne visar att ni som oroar er för att det gått inflation i russ-poängen kan sluta med det. De 2,5 åringar som visades i Skåne var helt enkelt inte tillräckligt bra för att kunna rekommenderas vidare. Det händer ibland, och det är varken konstigt eller ovanligt.

Och är någon av de här småttingarna ändå är så bra att han kan bli godkänd - men hade en dålig dag - då växer han till sig och kan ju visas nästa år, eller som äldre när han har meriter etc. Det är ju inte förbjudet att behålla en hingst okastrerad och göra nya försök!

Pernille-G => Bevarandetanken finns ju redan i och med att hingstar kan få extra poäng för tex färg och ovanlig stam (rätta mig om jag har fel). Det vill säga: hingstar godkänns i dag från 38p och uppåt, inte från 40 och uppåt.

Och jag tycker inte att bevarande och dålig exteriör behöver vara motsatser till varandra - tvärtom! Om vi föder upp sunda, friska och korrekta hästar, så kommer det att finnas avsättning för dem - och då kan russrasen också bevaras.

Det sämsta som skulle kunna hända är att vi jobbar på med våra "ursprungliga russ", och i stället för användbara travare/ridponnyer får fram "djurparkshästar som inte går att använda". Då blir det nog inte många russ kvar efter några decennier.

Här en bild på Gerda, som fått diplom som 3-åring och 42p på utställning som 4-åring. Är hon mindre russig än en 33-poängare? Det tycker inte jag!

Man ser på flera kilometers avstånd att hon är ett russ - fast hon är korrekt exteriört och har ett vackert huvud. Hon har dessutom ett bra lynne - vilket ju är det absolut viktigaste!

Så att vara vacker och korrekt är ingen mosättning till att vara "ursprunglig"!

#98 Det är lite väl svart-vitt skrivit tycker jag, som att Anna "bara" skulle vilja använda "högpoängare" men att "vi andra" ser bakom poängen och är mycket mer seriösa..eller något? Ber om ursäkt om jag har misuppfattat.

Jag tror då att Anna - precis som jag - till sina fina, trevliga och hästamningsmässigt intressanta ston vill använda hingstar som är båda trevliga, snygga, har hyfsat bra poäng OCH intressanta härstamningsmässigt. Det finns ju de som har det hela, och de vill jag då använda framför någon ful eller elak som har t.ex. speciell stam som det enda intressanta.  Tycker jag inte om hästen i sin helhet, så vill jag inte använda den!

Jag blir glad att se att många nämner temperamentet som något av det allra viktigaste, för det är precis vad jag tycker! Är lynnet inte bra, så är hästen dålig, basta, enligt mig!

Många har skrivit bra och intressanta inlägg här i denna maratontråden, inte minst Anna och Liselotte, som jag håller väldigt mycket med! Det är väl klart att det är möjligt att båda bevara och utveckla rasen. Vi håller ju på!

Poäng kan man aldrig ta som en garanti för  att hästen är definitivt "bra" eller "dålig". Det är ju bara tal. Vi ska ju komma ihåg att domare är människor de med, och har sina preferenser, så att man kan faktisk få väldigt olika poäng på samma häst vid olika domare. Och två 42 poängare ger ju inte nödvändigtvis bara avkommor som får 42 poäng…det är det ju ingen som tror heller! 

Men som Anna i #4, alltså, vill man avla på sin häst, så är det då bättre att använda en som har bra poäng på sin typ och sina ben OCH har bra lynne och och allt det andra som vi vill ha, fram för en som har låga poäng, det är ju logik.

Tack, Signe! :)

#107 Jag förstår inte varför bevarandedebatten alltid har en tendens att bli svart - vit, antingen - eller. Vad är det som gör den så hotfull - är det någon som kan förklara det för mig? Men jag kanske inte uttrycker mig klart nog. jag tycker precis som du att Anna och alla andra skall ha lov att ha de avelsmål de har och använde den snyggaste hingsten med de bästa bruksegenskaper, det bästa lynnet och en intressant stam. Och med det göra en stor insats för russaveln och för att bevara russet - sak samma med dem som avlar för att få fram bra travare och kombinerar det med andra värdefulle egenskapar.  Fortsätt med det. Det bringar russaveln framåt och ingen ifrågasätter detta. MEN varför är det så hotfullt om några tycker det är speciellt intressant att bevara gamla stammar och typer och egenskapar - kanske som en buffert inför framtiden och för den biologiska mångfalden - och vill ha en avelsplanering som gör det möjligt (dessa russ kan sedan vara vackra, ha bra bruksegenskapar, ha bra lynne, vara seglivade mm. precis som alla andra russ). Som jag ser det är det inte antingen - eller.  Alla som håller på med russ är med till att bevara rasen.

#102, om/när jag köper ett russ tittar jag givetvis på stammen, jag har ju ett ändamål med köp och vill då ha rätt förutsättningar, sen tittar jag givetvis på objektet, benställning, rörelser och hur hästen beter sig. Eftersom jag inte är utställningsfrälst så bryr jag mig inte om poängen, kanske för att jag inte avlar eller har några tankar på att avla på mina ponnier.

Varje sto som betäcks, och varje hingst som används gör sitt till för att russet ska bevaras, ur bevrandesynpunkt borde fler djur vara i avel, men i verkligehten vi lever i finns inte avsättning för att alla ston får mnst ett föl var. Så varje sto som får ett föl, som det sedan avlas vidare på är värd guld, oavsett hennes meriter, för det gör att just de gener hon bär på inte försvinner ur rasen.

Pernille-G=> Det jag vänder mig emot är resonemanget att man ska bevara också det som var dåligt bland russen förr - exempelvis korta halsar, stupande kors, inkorrekt benställning, ett envist lynne - och så vidare.

Man ska väl avla för att bevara det som är det BÄSTA med varje hästras - och inte föda upp sämre hästar än nödvändigt "bara för att bevara dem"?

Likaså vänder jag mig emot att russ måste behandlas som de alltid har gjort, för att bli bra och hållbara.

Att en växande unghäst får rätt foderstat (alltså VARKEN för mycket eller för lite), att den har tillgång till salt och mineraler, blir verkad, avmaskad, vaccinerad och framförallt: hanterad och uppfostrad på ett bra sätt - vad är det för fel i det?

Självklart borde en unghäst som växer upp på det viset bli en sundare och friskare vuxen häst än en som lämnas vind för våg i en hage och får klara sig med minimalt av foder och annat.

Man vet att barn som växer upp och får för lite mat (eller rent av svälter periodvis) får lägre IQ än de barn som får den näring de behöver under sin uppväxt.

Likaså vet man att den som inte får lära sig saker och utveckla sin hjärna som ung, har svårt att hämta igen det som vuxen.

Och det är två sanningar som jag är säker på att gäller både russ och människor! :)

112# Men vem har sagt att russen skall lämnas i en hage och svälta och inte bli hanterade, inte verkas etc - i alla fall inte jag. Jag skulle aldrig behandla en häst på det sättet. Jag förstår inte riktigt vad du menar. Det är väl ingen i denna tråden som har tyckt man skall behandla russ så?

Nej, men jag har ju läst förut här på GIF tex att många exvis anser att russ inte behöver kraftfoder, vare sig när de föds upp eller är vuxna.

Och de ska inte klippas, inte ha täcke, inte stå på stall, inte äta "delikatesser", inte hanteras för de är födda tama - inte ditt och inte datt!

Ibland känns det som om bristande omhändertagande av russ alltid kan ursäktas med att det är en så härdig ras - så för att bevara rasen ska man se till att russ inte får samma möjligheter till en bra uppväxt som alla andra domesticerade hästar får, för då kan den bli "förvekligad".

Likaså i den här tråden skrivs det mycket om "broilerruss" - men jag vet fortfarande inte vad ett broilerruss är för något!

En som fått kraftfoder? En överdrivet tjock individ? Eller helt enkelt en unghäst som är snyggare och mer välutvecklad än den man själv har hemma i hagen? "Broileruppfödd, jo jo, klart dom blir så där då … men den håller nog inte länge … annat var det förr" …

Likaså skrivs det om russ "tunga som nordsvenskar" - VAR? Jag tycker de russ som får höga poäng på prem. och uställningar är både rastypiska och vackra - men jag har väl fel på glasögonen kanske?!

Hur som helst: om våra russ ska finnas kvar, så måste vi se till att de är vackra, sunda och användbara hästar som är anpassade för marknaden. Annars blir russen snart ett "djurparksdjur" tillsammans med vargar, vita tigrar och komodovaraner!

Jadu Anna, jag förstår att det är mig du menar med bristande omhändertagande, eftersom vi inte ger våra hästar kraftfoder om de inte behöver det, att vi inte klipper dem, eller vanligtvis inte använder täcken. Då kan jag lugna dig med att om våra hästar behöver kraftfoder får de också det, Jonatan går på nästan 2 kg kraftfoder om dagen + 5 kg dunderhö + bete just nu, men jag stallar inte in honom för han blir olycklig då. Visst kan vi lägga på dem ett täcke om det behövs, men inte för att det råkar komma en regnskur, eller för att de inte skall bli leriga när de rullar sig. Nä vi klipper dem inte, utan ger dem hellre en viloperiod under hårfällningen. Varken vi själva eller några andra som träffat våra hästar upplever att de skulle vara bristfälligt omhändertagna.

Vad gäller att övergöda hästar, så är det aldrig bra. Det gäller alla hästar. Ska de orka tävla eller arbeta på annat sätt behöver de muskler, inte fett. Som mätman träffar jag ibland på hästar som har så mycket fett att man inte kan hitta manken. När man frågar vad hästen får att äta berättar ägaren att den får lite kraftfoder (något kg), för annars orkar den inte hoppa. Det tycker jag är bristande omhändertagande.

# 112 Att dom skall misskötas är helt din egen vinkling av vad som skrivits här! Läs ordentligt! Inte bara det du VILL läsa! Ett broilerruss är ett russ som fått så mycket havre och andra tillsatser att det måste stå inbäddat i bandage eller canadensisk lera upp till hasarna varje dag för att inte gallorna skall hänga som augustipäron på benen! Dom finns! Tro mig!

Kolla också skillnaden på intensiv och extensiv uppfödning, hur många travare som föds upp intensivt tror du håller för träning? Lösa benbitar, sköra leder m.m. vill vi ha det på russen? Med extensiv uppfödning menas inte att dom får gå i skogen utan vare sig mat eller nån annan skötsel!

Om du haft glasögonen på dig ordentligt så har du nog sett en och annan klump som fått guld!

"friska, sunda, vackra och rörliga små hästar för bruksändamål" är precis mitt motto  närvi föder upp russ, du kollade nog lite på min hemsida i alla fall, för det är precis vad jag skrivit! Vårt avelsmål!

#114,#115, #116 Nu tycker jag ni överreagerar, läs vad era kontrahenter skriver istället för att spotta och fräsa omkring er. Vi vill hålla en saklig debattnivå här vilket jag hoppas vi även i fortsätningen skall göra…

# 117 Tack!

# 116 Jag klipper en del av ditt inlägg här:

Ett broilerruss är ett russ som fått så mycket havre och andra tillsatser att det måste stå inbäddat i bandage eller canadensisk lera upp till hasarna varje dag för att inte gallorna skall hänga som augustipäron på benen! Dom finns! Tro mig!

Hur vanligt är detta menar du? Jag är som de flesta vet inte speciellt aktiv inom varken trav eller annan tävlingsverksamhet, utan går mest hemma och lodar med mina egna.

Ser du många? Var finns de? Eller är det jag som är tvärblind, vilket inte är helt otroligt…

Jag har levt i den tron att de flesta, i alla fall alla som jag känner som föder upp russ, förordar en naturlig uppfödning med mycket utevistelse, helst på lösdrift, och med en väl balanserad foderstat baserad på ett bra grovfoder. Men det kanske inte är så väl som jag tror?

#119 Instämmer med dig

# 116 Tycker du har lite förutfattad  mening måste jag säga om  att de som står med lera bandage  skulle bero på broileruppfödning, kan även vara så att man har det pga att de har tränat hårt och då är det inte alls fel att ha lera och bandage på benen för den skull.

Förstår inte varför det måste vara antingen eller .

Jag kan också tycka att en del ger för mycket kraftoder till sina hästar med tanke på vad de gör , men så oftast kanske de behöver det .

Det stora problemet tycker jag är faktiskt att de tas alldeles för hårt och det är därför de går sönder.
Russ är ju faktiskt en ras som växer sakta och jag tror inte att det är bra när man börja jobba dem alla redan som åringar och sen kör dem konturnerligt som 2 åringar. ( kom lite utanför ämnet där)

Men tillbaka till ämnet en 36 poängare är inte dålig men allt beror ju på vad poängen sitter någon stans . En 6:a på typ så får man nog ta sig en funderare på om man ska använda den i avlen . Då typen är viktig för mig , benen får inte heller vara åt skogen.

Sen kan man också ta sig en funderare är det en vanlig stam jag har på mitt russ så kanske man inte ska ta och använda en allt för lågt bedömd ponny till avel , jag tycker ju att de som är bäst är de som ska användas i avlen , alla ponnyer behöver inte avlas på utan alla har olika uppgifter i livet.

Nämen vad menar ni? Det är väl ingen som spottar och fräser! Särskilt osakligt är det väl inte heller. Fattar ni inte att vi tycker det är kul att "bjäbbas". I alla fall tycker jag det.  Ni känner väl mig, och vet att jag inte menar nåt illa, men man måste väl få fart på debatten.

Har följt "debatten" med intresse och skulle precis ge uttryck för vad Veronica #120 precis gjorde. 36 p är inte dåligt såvida det inte är typen som "drar ner" poängen. Att trav, skritt och ben kan ge sämre poäng vet många av oss som håller på med trav… När vi väljer hingst t.ex. stirrar vi oss def. inte blinda på poäng. Eftersom våran inriktning främst är trav så är en hingst med intressant "travstam" viktigare än höga poäng. Tillägger också att vi är gärna väljer lite "bortglömda" hingstar.  En kombination är iof inte heller fel. Men syftet bestämmer i första hand. Säger som många tidigare, min "favorit" var en 36 poängare men hon hade iaf en 8 på typ.

Ang. broileruppf. så tror jag den är vanligare än många tror. Att den fortsätter upp i åldrarna har jag sett många bevis på. Russ som fått kilovis med kraft-betfor/giva men däremot bara en lite tuss hö. Säger inte att jag själv aldrig har gett kraftfoder men fick en helt annan syn efter att Mareld (41p) "slog igenom" när hon var hos Lähdekorpi. Denna lilla underbara märr fick rekordet 1.40,2 och fick "bara en näve kraftfoder som sällskap" men däremot ett klokt grovfoder.

#122 Instämmer med dig 

 grovfodret är det viktigaste , man läste jättemånga gånger inne på ponnytrav tex att de får så liiite grovfoder men mycket kraftfoder och det tror jag många gånger beror på okunskap , de tror tex att en bukig häst kan vara tjock när den inte är det , utan det är ju över revbenen man ska känna och mäta ca där sadelgjorden sitter, det andra spelar ingen roll. Ställer man en häst på stall ett dygn tex som är bukig så drar den buken ihop sig snabbt och då ser man att de inte är tjocka som många tror.

Många hade haft en nytta av att gå en foderkurs och lära sig hur man fodrar sina hästar rätt, likadant det här med att det byts foder hit och dit det är ju absolut inte bra , var väl Björn Goop som skrev något om det i aftonbladet , om hur viktigt det är att vänja hästen vid nytt foder även grovfodret :-)

Men man måste väl ändå anpassa kraftfodergivan efter hästen?

Gerda och Hjördis är till exempel helt olika vad gäller foder.

Gerda får nästan dubbelt så mycket mat som Hjördis på vintern, när båda arbetar lika mycket. Ändå är hon normalviktig, och tappar lätt hullet om det är dåligt näringsvärde i tex höet, medan Hjördis alltid har några trivselkilon runt magen.

Ska jag hänvisa till att Gerda är ett russ, ge henne lika lite mat som Hjördis får och så låta henne se ut som ett spjälstaket?

Sedan vad gäller 36-p-hästen så håller jag med om att TYPEN är viktig. En häst som får 4 eller 5 på typen är jag tveksam till om den ska användas i avel - ÄVEN om den har en massa andra goda egenskaper som kan väga upp detta.

Jag menar - en häst med 4:a på typen - vad har den som är typiskt "russigt" som är värt att bevara, jämfört med en som får en 8:a eller 9:a?

Säger inte betyget den fått att den faktiskt INTE ser ut som ett russ utan som något annat?

Det finns inte avsättning för särsilt många russföl varje år, och därför tycker jag det är viktigt att det är de BÄSTA stona som går i avel. Varför föda upp en massa otypiska russ efter halvdåliga ston, som sedan "stjäl marknad" för de bra föl som föds?

Det kostar inte mer att ta fram en bra häst än en dålig - det kräver bara att man själv har lite insikt i vad man håller på med och inte är hemmablind när det gäller sina egna hästar, deras för och nackdelar.

#124 Nä men det är väl klart att det måste anpassas efter hästen, är det någon som sagt annat? Jag har nu 6 hästar som inte gör något för tiden. De 5 får ingenting mer än gräs (till vintern blir det wrap-hö, som nästan är torrt som hö) och lite vitaminpellets när jag kommer på att de nog tränger. Den 6. har alltid haft svårt att hålla hullet, och nu är hon dessutom gammal, så hon får ett kraftfoder. Åh ja fölet, hon får ingenting hon heller. Till vinter får vi ju se, om den lille blir tunn, så får hon ju äta lite ekstra. Likaså henens mamma som är betäckt igen. Det är så jag gör, jag har ingen foderplan utan jag tittar på dem! Om alla jobbade hårt, så fick jag ju anpassa efter det, det är ju självklart. Men det här är en helt annan debatt tycker jag.

Jo, jag håller med om att typen är viktig, men vad säger egentligen poängen? Alla hästar som får en 6 a på typen en gång är inte av dålig typ. Det kan ju bero på att just den domaren inte tyckte att ett russ skall se ut så. Om detta händer första gången man visar sin häst, finns ju risken att man inte vågar sig ut fler gånger, och det kanske är en jättebra häst.

SigneK => Ja, men om somliga russfolk fick veta exakt vad Gerda äter, så skulle de säkert säga att hon fick för mycket mat. Men tittar man på hästen är det ju så mycket hon ska ha och behöver!

Agge => 6 poäng ja kanske, men 4 eller 5?

Och man kan väl inte ge bättre poäng till förstagångsutställres hästar för att de ska våga ställa ut igen? Ger man sig i leken, får man leken tåla, tycker ju jag i alla fall.

Är inte domarna utbildade förresten? Jag trodde domarkurser och liknande arrangemang gick ut på att ge alla en samsyn om vad som ska poängsättas och hur?! Och pratar domare aldrig med varandra?

#117 tror inte att tanterna menar nåt illa,de skäller kanske men de bits absolut inte ! Alltid uppiggande med en frisk debatt !

Naturligtvis menar jag inte att förstagångsutställare skall ha annorlunda bedömning än andra, men om jag visar min häst som vanligtvis får guld, och den får en 6 a på typen, kan jag ta det, för jag vet ju då att det är en guldhäst. Jag klandrar inga domare, för jag vet att dömer på ett sätt som de själva tycker är rätt, vad skulle de annars göra. Håller också med om att ger man sig i leken …, men jag vet ju också många som blivit avskräckta, likaväl som motsatsen. Det är därför jag är tveksam till just poängens vara eller inte vara. Kanske vore det bättre med bara den skriftliga kritiken…? Jag vet inte.

#128. Det stämmer bra det!

# 122 Nu ramlade en liten polett ner för mig!

Jag har hela tiden sett det från uppfödarnas ögon,  men de är ju under utveckling även efter det att de säljs från uppfödaren. Det spelar ju ingen roll hur man som uppfödare gör med den unga hästen, om den i ny ägo fodras fel… Därmed inte sagt att alla uppfödare gör som jag, eller att det blir tokigt sedan, men jag hittade helt plötsligt en ny vinkel på det ni pratat om. Jag får skylla på åldern…

# 128 # 130 Tanter var det ja…..

Jag menar absolut inget illa eller personligt med vad jag skriver, men måste ju svara, eftersom jag inte alls kanske tycker detsamma som vissa andra. Trots allt har jag varit med ganska länge, åkt runt halva Sverige på massor av trav, sett hur mycket russ som helst, så jag har min åsikt klar för mig. Andra får ha sin, även om det ibland stämmer illa med verkligheten…..

mitt russ fick "bara" 35 p men i mina ögaon är han finast och trava "fort" KAN HAN MED

Ang. bevarande av russ och dylikt.

Jag har ett russ, 2 år gammalt, som inte är det minsta russlik. Han skulle förmodligen inte kliva över 35 poäng på utställning, pga sitt bristnande russliknande utseende, men om det är någonting den här hästen kan, så är det att springa! Han är väldigt lätt och otroligt långbent, rör sig enkelt och fort. Och jag hoppas att han ska kunna förespråka russet som fin, snabb och bra ponnytravare, även fast han förmodligen inte skulle få mer än 36 poäng (knappt det) på utställning.

Så russlik eller ej, han är ett russ och jag kommer förespråka russet som travponny, och i framtiden kanske också hopponny, med honom, och hoppas jag gör en insats för russet på detta sätt. För att bevara russen behövs det väl inte bara avel med "snygga 40 poängare", utan att man också håller sig framme, presterar bra och visar att russet är en riktig allroundponny - hingst, sto som vallack! ALLA BEHÖVS! Valacker är helt underbara som barnponnyer och tävlingsponnyer (ston och hingstar med säkert), och visst är det bra att även dom kan användas? För det är väl ett sätt att föra rasen vidare, att använda dom i trav, körning, hoppning, dressyr?

Sen är min lilla gubbe världens mysigaste ponny, och jag tror ingen människa bryr sig om de myser med en 35-poängare eller 45-poängare. För russet är väl också en av våra härligaste och mysigaste raser, eller hur? ;)

# 133 För att bevara russet skall alla goda egenskaper tillvaratas, dessutom bör man se till att behålla alla blodslinjer, vilket inte alltid varit fallet. Lycka till med ditt russ!

Jag är inte så insatt i russavel ännu, jag har "bara" två russvalacker, men så småningom lär jag väl börja med avel också.

Någonting som jag tycker man borde sträva efter att bevara är ju bredden - att det finns flera olika slags russ. För det vissa anser är ett måste på ett russ, är kanske inte vad en annan vill ha. Orkar inte riktigt skriva upp vissa egenskaper som olika russägare vill ha, men ja, folk vill inte alltid ha samma slags hästar. Jag tycker det är en trevlig bredd på russ, alla kan hitta sin drömhäst. Tycker inte man ska avla på ett speciellt sätt, utan flera olika sätt att avla, föda upp och uppfostra unghästar på tror jag är bra för rasen faktiskt :)

# 135  Jag håller med dig och önskar också lycka till med ditt russ.

#135 Du har en poäng där. Vi som håller på med russavel, i stor eller liten skala, har ofta en idé med vår avel. Det kan vara att få fram ponnytravare, alroundponnys, högpoängare eller kanske vissa färger. Genom att fler människor ger sig in i aveln stimulerar man oxå bredden. Lycka till med dina russ.

Ett problem vi har idag är att efterfrågan på russ är tämligen begränsat till ponnytravet. Genom att efterfrågan i övrigt är så låg kan detta hämma bredden. En av de bästa saker vi kan göra för att stimulera bredden i aveln är att marknadsföra russet utanför ponnytravet. Inte enkelt men ett måste, tror jag, för att inte russet skall bli någonting helt annat än vad det en gång var.

Har en gammal tant hemma i hagen, Russilina idag 29 år, har fått poäng mellan 33-36, ett record på 1.57,4, hoppat 1m, snäll mot barn. Har fått ett föl som har fått mellan 37-40p, rec.2.05,1.       Nej hon är ingen dålig häst!