Hmm, på Lojsta hed går de små ju bara 5 månader innan de säljs. Men visst, det är ju ändå

en bra start. Men allting hinner de ju inte lära sig av mamma på så kort tid.

Hon kanske har fått gå ensam när hon kom till sitt nya hem? Då ka hon kanske ha skadats, det är ju viktigt att de lär sig hur det går till i en flock, annars har de ju ingen chans att veta det! Det är så synd om ensamma unghästar, jag vet också hur galet det kan bli, jag hade en islandsvalack, 6 år när vi köpte honom,  som aldrig hade lärt sig att respektera vare sig andra hästar eller människor! Han trodde själv att han var en kung. Han var farlig!

Jag menar inte med detta att Ozzy är farlig, jag känner ju inte henne. Ett bra tecken tycker jag, att hon lärde sig tåla den där nordsvensken och till slut accepterade henne som ledar. Då kan hon inte vara förstord, då kan hon nog lära sig hur det går till.

#1 Ja, det var synd att den där nordisen flyttade.. Jag blev erbjuden att ta henne på foder, men jag kunde ju inte ha en till häst bara för den sakens skull. Det är lite läskigt bara innan hon lugnar ner sig. Jag har ju haft flera hästar inackorderade och det har ju gått bra till slut, bara den andra hästen håller sig ifrån henne… Nu när hon dessutom har sn egen lilla flock vill hon ju skydda den….

Det är bara med andra nya hästar som hon beter sig såhär, med männsikor är hon helt underbar. Det är jobbigt för det blir sån cirkus när det kommer nya hästar…

*suck* Tänk om man kunde prata med sina djur…

hon var mycket fin synd att hon inte gillar att ha vänner. Jag hade ett sto (vbl) som var surpuppa inte så som din men nästan så skulle man ge dom hö ute fick man alltid gå o lägga ut högar på lågt avstånd o fler högar än det var det var i antalet hästar så var dom 3 st la jag ut minst 5 högar hennes gjorde jag störst. Men hon kunde jaga å bitas o sparka dom andra all mat enligt henne var hennes.  Hon fick gå själv ibland när hon brunsta för då var hon mycket surare av sig men i grannhagen så hon såg dom andra hästarna. Hur är hon måt sina föl bra mamma an´tar jag? Ofta kan sura hästar bli även överbeskyddare till fölen eftersom dom e deras.

Ja, hon är en mycket bra mamma! Jag har båda hennes avkommor som numer är valacker… De är väldigt väldigt tervliga. de går det jättebra med! Hon har tagit väldigt väl hand om sina föl men kanske bundit dem väldigt hårt till sig…

Jag har precis sålt min shettis som jag haft i 1½ år. typiskt nog så har de börjat komma överens de sista veckorna. Eller shettisen har vikt undan…..

Jag undrar verkligen vad det beror på… det kan ju inte vara genetiskt för hennes föl har helt rätt betennde och funkar med alla sorters hästar…

#3 hehe men med mat tror jag att många är lite galna.

haha jo men hon var lite värre än dom övriga :) å högarna var redan utlagda på morgonen å på dagen hade jag förberätt högar utanför man fick vara snabb med kasta in dom :) 2 högar va hennes eftersom hon vakta den närmaste högen med då med livet som insats :)

Hörde av en kompis som i sin tur hade hört att arga ston kunde ha hormonrubbningar och att en behadnling med ett visst hormon skulle funka. Nån som hört det och vet mer??

Munkpeppar kan man ge ston med hormonnrubbningar..

#8 Fast då måste det väl vara fastställt att det ÄR hormonrubbningar? hur har du hört att de ston varit som haft rubbningar?

#9 Tycker det låter som att munkpeppar med sin hormonbalanserande funktion vore värt att prova - vad har du att förlora? Det är inte särskilt dyrt. Kolla karensreglerna inför eventuell tävling bara!

Läs mer t ex här eller här 

Jag hade en märr, Dussina, mamma till bl.a. Didi Ross och Doni Ess, som var helt galen. När hästarna gick i skogen på vintern jagade hon runt till alla höhögarna så hon hann inte äta själv, hon magrade och jag var tvungen att ta henne därifrån…..Sen har stona undan Loella varit riktiga häxor i hagen, glömmer aldrig när Leilu och Cesita slogs, till slut SATT dom med rumporna mot sig på marken och bara skrek som två suggor…..så nog finns det sura russ alltid. Alla har dock varit underbara mot människor, det är bara i hagen dom varit helt galna när det kommit nya…..

Våran Ruffsi har alltid vart en raggata. Hon slogs med Rultan (dom satt också mot varandra) och när jag köpte Allimaj så fick hon en rejäl omgång. Ruffsi slutade inte ens när Allimaj låg - men då j-klar fick hon gå in. Men ju närmare fölning destå snällare Ruffsi! Svårfångad har hon vart hela tiden, och tyvärr blir ju hennes ungar det i början men det blir bättre när dom blir äldre, ja inte alla då en del är fortfarande såna.

Tack för tipsen, ska absolut kolla upp det där med munkpeppar.

Ni andra med arga ston, är ni aldrig oroliga att de ska skada sig?? Just nu har jag två olika hagar för jag VÅGAR inte släppa ihop Ozzy med en bruksnordis… han är väldigt sällskaplig och vill vara nära… så ni kan ju gissa hur det går….Jag HAR prövat!! Han är för övrigt till salu, därför har jag ingen lust att lägga ner tid på att få dem funka ihop i hagen… Men ni släpper ihop dem och så får de göra upp altså?? *ryser* Jag är nog en riktigt fåntratt och hönsmamma ;-)

Våran Iva kan vara en riktig ragata mot nya hästar. Dock så släpper vi inte ihop henne med nya på en gång, utan låter de gå i hagar brevid varandra. Som tex när Primavara kom till stallet, 2 år gammal, och hamnade i boxen brevid (då har de boxdörrarna lite halvt mot varandra så att de kan nosa på varandra) så var Iva på väg att hoppa över box dörren och flyga på stackars lilla PV, av ren ilska. Hon var helt hysterisk, så vi fick byta box på henne ett tag, till hon hade lugnat ned sig. Nu går de i samma hage och det funkar finfint. Iva bestämmer förstås (hon bestämmer över alla utom Primusa, som är hennes förebild :o).

Vi hade en islänning på foder förut. Hennes hormoner levde rövare så vi provade munkpeppar och de funkade bra på henne. Vi såg inte några himmelska förändringar men det var små som gjorde henne till en trevligare häst ändå. Vi såg på Ljúfa att hon mådde mycket bättre själv också.

# 14 Vagabondmärrar är tuffa, dom flesta i alla fall…..

Jag har gett Rara en kur av munkpeppar och hon har blivit mycket lugnare. Bryr sig inte om att skrika på andra hästar och har fått en normal brunstcykel (innan brunstade hon typ 365 daar om året :S ).

Helt enkelt blivit en lugnare och gladare häst… På tal om munkpeppar ;)

För ca 2år sedan så hade jag en bagge (valack) som var jätteelak mot andra hästar spec valacker och förbaskat matarg (visste aldrig vad det riktigt berodde på) han har alltid fått mat så han har ju inte direkt behövt svälta om man säger så. Skulle till lojsta när dom fodrades upptäckte en märklig sak. Det fanns en märr som jagade bort allt och alla ifrån maten helt galen och det visade sig vara min bagges morsa:P

En annan russmärr som vi hade hemma var värsta ledarmärren, helt galen. Högg och sparkade på allt och alla. Försökte även ge sig på tre stora russvalacker som var halvsyskon med varandra dom blev ursinniga och attackerade henne och tryckte bokstavligen ner henne i marken, sedan var hon inte så stöddig längre. Hon hade som tvååring blivit ja "adopterad" av ett större varmblod som även stod högst i rang så det var väl där det började. Varmblodet visade henne väl hur man gör för att vara störst, vackrast och bäst.