Goffe?????  Släktdrag…….Ge dig INTE! Han testar bara hur långt han kan gå. När han fått ge sig några gånger så slutar han med dumheterna….Du skall veta att hans mormor kunde TRAVA bakåt om det var något som inte passade, men hon slog aldrig och stegrade sig inte med vagn, utan det var bara att snurra runt och ryta till henne, så gav hon sig till slut! Prova också att köra andra vägar som han inte känner så bra! Han är säkert jättetrött på den där inhägnade banan…..

Så gjorde Starre oxå ett tag. Kanske du kommer ihåg när du red honom på Täby och han vände med dig När vi körde honom testade han oxå att vända men gav med slutade efter ett tag. Gäller att vara bestämd och att aldrig ge sig, hästen ska framåt. Sen gäller det att var vaken och parrera innan han vänder.

Så gör alltid Maroon med Kima med, men när den gamla tanten  kör han skulle han aldrig våga

Han har provat någon gång men då har han fått en bestämd tömm i rumpan

Jag vet ju inte hur du kör, men är du aktiv? Jag menar har du kontakt med honom genom töm, röst, piska och tanke? Han försöker nog tala om för dig att han vill ha fler utmaningar, använda insidan lite mer. Välj nya vägar och övningar. Jobba med halvhalter, gör tempoväxlingar i alla gångarter, gör halter, ryggningar, svängar. Överraska honom, det får inte bli enformigt. Han verkar vara en klok liten kille, som försöker kontakta dig, svara honom och bli inte arg. Ge honom aldrig en töm i rumpan! Lycka till!

#1, haha, låter som att det ligger i generna då… Golf är expert på att förflytta sig snabbt bakåt, fanns det bakåt-ponnytrav skulle han vinna många lopp.

Att köra på andra vägar är än värre det. Han är nämligen "rädd" för allting, och kör man honom ensam på okänd väg tvärnitar han för minsta löv som flyger fram.

#2, ja just ja, haha, det gjorde han ju. Men Golf är så otroligt snabb, man hinner inte reagera. Du kanske minns när vi körde snabbjobb och plötsligt bara kastade han sig in på en väg till höger för att han blev rädd för något. Det är så svårt att hinna!

#4, tack för tipset! När det har funnits snö så brukar jag köra ut på åkrarna och köra tempoväxlingar, halvhalter, åttor, osv. Men nu finns det ju varken stubbåker eller snö, lite svårt att öva då.

Att bli arg på honom har jag helt slopat, det tycker han är jättekul. Jag använder inte pisken på honom längre när han stannar.
När jag kör på grusvägar/banan så brukar och också använda mig utav just tempoväxlingar och halvhalter för att göra honom alert och att han ska bli koncentrerad på uppgiften, men tyvärr så går det ju inte när jag inte ens kommer in på banan/vägen med honom…  

# 5 …..låter väldigt mycket Loella …..det är smällar man får ta. Prova med att inte ge honom havre om du gör det, för då får han bara en massa överloppsenergi som han måste bli av med genom att busa med dig!

Kan ju tillägga att han går på lösdrift och äter endast hö (bete maj-sept).

#6 Den där genen med en skicklig teknik att springa fort bakåt finns nog i fler, tänk vilka duster jag hade med Kung Sune ibland i början.. Men han var smart nog att fatta att han inte vann nått på det och slutade ganska snabbt.

Kan du inte låta honom göra något annat ett tag? Tömköra, cykla med honom, miljöträna, gå på promenad, träna "konster", ta honom med dig och "gå på stan"…

Om han har vilat så kanske det går över? :)

Mina brukar också vara lite knepiga efter vila, men det ger sig :)

Julia! Vi har exakt samma problem med våran Glöder. Kanonmysig häst så länge han har sällskap men så fort han är ensam tvärvänder han. Kommer inte ens 20 m från huset. Han slår, backar ner i diket kastar sig åt alla håll och rids han börjar han med värsta rodeobockningarna. Även han går på lösdrift på hö. Inge spö där heller. Det förvärrar bara situationen.

Tyvärr har inte vi heller kommit på någon lösning på problemet så just nu går han som sällskap till en liten shettishingst. När han kommer tillbaka kommer vi att börja om igen med inkörningen och inridningen. Vi kommer att ta det väldigt lugnt och han ska få massor med beröm (det har han fåt förut också men nu ska han få ännu mer)

På senare år har han fått vara "bara" snygg men alla som känner Fanny och Glöder vet hur mycket hon älskar denna ponny (ändå) och hur gärna hon vill att han ska fungera. (Han blir 8 år i år. Så där måste mognaden vara enormt sen)

Julia - jag är enig med "Entill" #4 + #9. Tänk "horsemanship" läs även Kelly Marks: "Good maners". Lycka till ! bj

Jag har en likadan här hemma. Det är i övrigt pappan till #11 Glöder. Men han vänder mest vid ridning och då kan han börja med att stanna, går man på honom med skänkeln då så backar han snett ner i diket. Därefter börjar han stegra sig och sparka bakut. När jag kör går det bättre men han har vänt med vagn vid ett par tillfällen. I hans fall är jag säker på att det beror på att han inte vill gå iväg själv och helst inte först. Men han har kunnat förut så det är ju lite trist. Om vi är iväg på tävlingar så sköter han sig oftast bättre. För att inte tala om hur trevlig han är på utställningar, snacka om att veta vad han är bra på.

Kan tillägga att han är hel kollad av vetrinär, tänder, böjprov, röntgen av manke. Så det finns inget "fel" på honom.

Kan bara hålla med Entill här, gör lite annat ett tag så ni får förtroende för varandra. Bygg en egen agillity bana med en massa konstiga saker som är "farliga" och lek med honom där och ha kul. Lycka till!

Har ni kollat synen på hästarna som inte vill gå fram ensamma? Vet inte hur man gör synundersökning på hästar, men något sätt måste det väl finnas.

Tack för värdefulla tips - kul också att se att man inte är ensam om problemet .

Tror jag ska testa det här med miljöträning, eftersom det han reagerar på mest är saker som dyker upp oväntat (ja, ibland även löv…). Jag har även tänkt i samma banor som du, Entill, att det kanske kan vara något med synen. Men går han med sällskap så är det ju absolut inga problem (även om han går först), så jag tvivlar ändå lite på den teorin.

Eftersom han också har stått sedan oktober så är han extra sprallig nu vid igångsättningen. Håller jag igång varje dag och tränar, så är det inga problem alls. Det är när han har stått ett par dar som han börjar testa mig.
Men som sagt var, miljöträning är nog en god idé. Han får följa med ut på mina power-walks!

Det där med synfel har vi aldrig tänkt på. Eftersom det också verkar som om det finns släktdrag hos dessa hästar kanske det är något de ärft. Har inte forskat så mycket kring detta men ärftligheten kan ju vara en faktor också och då kan det ev. bl.a. vara dålig syn som ärvts. Kommer igen med fakta om detta då jag pratat med vår veterinär Göran Störm (om han nu vet något om detta)

Bilden: Glöder gör cirkuskonster med Fanny

#14 Jag har tagit upp det med min vetrinär och han sa att det kan vara ide att kolla det. Förra gången lyste han bara honom i ögonen och det visar ju ingenting, jo att han inte var helblind. Men om dom såg så illa borde dom inte alls vilja gå. Acke går ju bra vissa dagar och sen helt plötsligt kan han få för sig att stanna/vända. Jag har utan problem kört förbi platser där han tvärvägrat att gå med ryttare fast de haft sällskap. Ibland hjälper det inte att de sitter av och leder.

#16 Han är väl för söt!

Ha, synfel! Skulle tro dom ser FÖR bra……, spöken kanske….. Många gånger är det bara tjafs, men visst finns det hästar som har fel på synen, men det märks på annat sätt.

Jag tror att det är väldigt lite forskat på hästars syn. Tror därför inte att man skall avfärda möjligheten till att det ibland kan ge oanade resultat. Att vissa hästars syn försämras med stigande ålder, precis som hos människor, är väl odiskutabelt, varför skulle de då inte kunna se sämre i vissa ljusförhållanden, eller ha andra synproblem, som kan variera i olika situationer? Att gå från mörker till ljus eller tvärtom kan väl vara lika besvärligt för hästar som för människor.

# 20 Hur förklarar du att om Loella sket på bortvägen när vi körde iväg, så spelade hon allan när vi körde förbi högen på hemvägen……den var jättefarlig, fast inte nästa gång när hon skulle iväg…..Om det flaxade presenningar och plastsäckar så struntade hon i det, men var det en liten sten 10x10 cm som låg på vägkanten så var den jättefarlig. Fast OBS! Bara när vuxna körde, aldrig när det var barn som red eller satt i vagnen…..

Ja jag vet hur det kan vara ibland. Aldor ville nog ha kaffepaus ibland, och då böjde han huvudet åt vänster mot körbanan och gick sedan till höger ner i diket. Det gick inte att få honom att röra sig åt något annat håll. Han är såld till en ridskola där körningen fungerade perfekt och även ridningen. Skickar med en bild där vagnen står kvar på vägen och han själv sitter i lugn och ro och förmodligen väntar på kaffe. Han är inte stressad alls utan bara väntar på vad vi ska göra.

#22 Visst känner man igen bilden (inte just din häst) när ens häst har tänkt; - ja, funkade inte bakutsparken/bockningen/eller vad det nu kan vara, så prövar vi väl det här…När jag körde in unghästar på Gotland för en herrans massa år sedan hade jag ett varmblod som prövade att hoppa över ett krondike med rockarden. Envis som jag är (och övertygad om att hästen måste falla på eget grepp) så fick hon helt sonika hoppa tillbaka samma väg som vi kom. Tur eller inte, men hon prövade aldrig att göra om det. Om russet som satt där var mitt hade jag nog suttit där helt lugnt tills han/hon tröttnade och bestämde sig för att gå därifrån, och då åt MITT håll. Allt måste ske lugnt och utan irritation. Det skall alltid vara jobbigare att inte göra som jag vill. Eftersom hästar normalt sett är lite bekväma måste det vara jobbigt att protestera. De får aldrig bli skrämda. 

Timingen är mycket viktig så att de förknippar det jobbiga med det jag inte ville att de skulle göra.

Naturligtvis menar jag inte att alla problem beror på synproblem, men det kan i vissa fall vara värt att fundera på. Visst kan hästar göra konstiga saker, som vi inte kan förklara. Vissa gör det bara med orutinerade kuskar/ryttare andra bara med rutinerade. Kan det ha med komunikationen mellan häst och människa att göra?

#18 Roligt att du tycker det. Ja, vi är ju lite partiska så fastän han har lite knepigheter för sig så älskar vi honom ändå. Han är ju rätt charmig ändå.

# 20 Man behöver väl inte avfärda möjligheten till synfel, bara för att din häst kanske inte hade det, tycker jag. Det låter verkligen inte osannolikt att vissa hästar, som vi människor, säkert har det.

 Jag måste även tillägga att jag har samma problem med min häst (också, precis som Dar's Golf efter Darius Roll). Problemet är väl inte direkt att han backar, det gör han i och för sig, men problemet är att han stegrar, slår bakut, håller på att slå över, drar ut på isen, hamnar under skacklarna osv. Då hoppar man oftast ur för (vilket antagligen inte är bra) men man vill inte att han ska skada sig! Svårt problem. Tips mottages, som sagt, gärna.

# 26 Man får inte ge sig, och man får inte bli arg. Såna våldsamma utbrott beror nog inte på synfel, utan att pållen i fråga kanske har fått gjort lite som han vill. Han vill ju att du skall kliva ur vagnen…..dom är inte dumma!

Det är väl egentligen det gamla vanliga som gäller - vem är det som är flockledare, du eller hästen. Är du en bra flockledare som hästen kan känna trygghet med i alla lägen brukar det sällan vara problem. Har däremot hästens förtroende för dig fått sig en knäck(kan vara fåniga småsaker som att du inte var helt uppmärksam på den livsfarliga, hästätande brevlådan så ponnyn var tvungen att kasta runt och rusa hemåt) så kan det ta TID att bygga upp det igen. Har man en fånig häst så är det JÄTTEVIKTIGT att ALLTID vara med och berätta för hästen genom sitt beteende att "jag har sett de hemska sakerna, men det tar jag hand om". Bra kontakt i munnen, ett extra tag i tömmen så hästen märker att jag har sett de livsfarliga lurande dinosaurierna och de sabeltandade tigrarna. Hästen måste få vara rädd, men den ska alltid gå framåt även om den går som en makaron. Inte ändra tempo när man ska passera läskiga saker. SKirttar du -fortsätt och börja inte trava förrän man är långt ifrån det farliga. Börjar man direkt efter har man bekräftat att de verkligen var farliga - nu springer vi härifrån.

Det låter så lätt och bra med alla tipsen och dom ÄR jättebra också, men när man redan försökt allt…..suck! Då tror jag att man får leta efter fysiska kanske medfödda/ärftliga orsaker.

När man jobbat med ledarskap sedan ponnyn var nyss fyllda ett år (8år i år) och när han dessutom är en underbart lydig ponny för handen, får man lätt för sig att det är något annat som fattas.

Jag vill bara fastställa att i min ponnys fall har det absolut inte något med medfödda orsaker att göra - jag skyller allt på mig själv! Det hela började när han var fyra år - jag märkte att han inte var som förut, han började vända och krångla såfort jag tog i honom. Det satt stora vargtänder ivägen. Efter bortplockandet av dem var han samma "gamla" häst igen. Men snart så märkte han att jag hade blivit osäker i vagnen (vilket jag också hade blivit). Så jag tror att det var någonstans där som han lärde sig att matte ger sig om jag backar. Känns som att jag är den som behöver tränas

Ja Julia, jag tror du har förstått var "skon klämmer". Har du någon tränare? Jag vet att det inte är så vanligt i travkretsar, men jag tror att det är väldigt bra att ha någon att diskutera problemen med och som kan se dig och hästen tillsammans och komma med goda råd och glada tillrop. Det kommer att vara både kortare kurser och läger på Sundbyholm nu under våren och i sommar, så om du har möjlighet att vara med där, så tror jag att du kan få jättemycke hjälp.

Jag måste förtydliga att min ponny, med detta problemet, inte direkt är rädd utan mer envis och tjurig. Idag longerade jag honom. Han började bråka, men jag gav såkalrt inte upp och han gick fint efter ett tag. När man ska ut på banan med sulky och med utgångar är det dock en annan sak.

#26 Skicka han till Signe ;)

Jadu, vi hade ju en shettis, Astrid, ett tag. Man kunde komma och trava och vipps va hästen åt andra hållet.
De va bara o kämpa så fick man henne framåt efter ett tag.
Tror Dotte sakna henne när Asta sen såldes, för när hon åkt började Dotte. Shiit va ja va less på Dotte den sommarn -04.
Hon gjorde likadant. Tvärnita, (ibland vände) och vägrade gå helt! Backade in i skog/träd och jag kunde inte gö nåt.
Envis som en åsna. Hon va visserligen så ett tag tidigare när hon reds.
Lära ta till samma metod som du, hoppa ur och leda. (ibland gick inte de ens).
Glädjande är iaf att hon slutat (för de mesta) med de nu iaf :)
Fast mitt varmblod håller på. Vi kan komma i full trav, hon tvärvänder och och stegrar och vägrar gå framåt igen.
Jag kan sitta i 20min innan ja till sist hoppar av och leder na en bit. Dock fortsätter hon och ridturen får ofta innebära hemåt (tyvär). Men hon lever om så vi håller på att gå omkull och de är inte kul, vill inte att min häst ska skada sig.
Sist fick hon för sig nåt nytt. Vi gick, så tvärvände hon och drog på galopp hemåt. Ja fick ju ner na rätt fort. De va pga. en ekorre visa de sig. Fast sen fortsatte hela ridturen sådär. Tvärvänd och fulltrav/galopp hemåt.
Ja tror inte hon har tillräckligt respekt för mig, som ryttare, för vagn skulle de aldrig falla henne in att tvärnita/ vända.
Har nog inget direkt tips, men att inte ge sig och vara bestämd, så kanske de löser sig med tiden.
De är nog bara nå idéer han fått för sig.

Alla ni som har så stora problem med era hästar, är ni alla självlärda? Var har ni lärt er att köra? Kanske kan vara idè att ta kontakt med er körlärare eller instruktör. Jag menar inte att de kan lösa alla problem, men de kanske kan ge er tips om hur ni kan förbättra er körteknik.

#35 Nej, nog sjutton kan jag köra minnsan. Jag tror nog de är envisa ponnyer bara.
Har iaf fått våra att sluta upp med detta.

Det skadar ju inte att köra för en tränare då och då… Jag kör en gång i månaden och tvingar även mitt arma barn vara med ibland. Man får om inte annat någon som kommer med glada tillrop och tips på problemläsningar, man blir lätt hemmablind.

Även proffsen kör och rider för instruktör

Envishet kan vinna över envishet ibland, har ett gammalt russ som vänder ibland, och då spelar det ingen roll om man leder honom eller vem som kör, då är det bara att acceptera och köra någon annanstans, fast med sällskap är det aldrig några problem.

Har provat att hålla emot men hamnat både i diken och vält med vagnen några gånger så det är inte värt att bråka med honom, å andra sidan så går han så pass bra så någon egenhet gör inget.

Du blev nog inget klokare, men prova att vara bestämd så kanske det ordnar sig. Att orka vänta ut honom.

Imma var mkt besvärlig för några år sedan med att gå på bakbenen och ville inte gå hemifrån. Till slut blev jag så förbaskad och rädd om Josefina att jag bad henne hoppa av, sedan hoppade jag upp på Imma och red ut hemifrån. Hon försökte minnsann ett par gånger, men den sista gången hon prövade att resa sig drog jag omkull henne baklänges snett över mig själv, och höll henne kvar på marken medan jag tog mig loss ur stigbygeln och tills jag tyckte att hon skulle få resa sig upp. HON skulle minnsann inte tro att HON bestämde NÄR, utan jag låg kvar med henne över benet och höll ned hennes huvud tills jag fick nog. När jag låtit henne komma upp satte jag mig upp i sadeln igen, och sedan dess har hon inte försökt att resa sig på det viset något mer. Jag gick förvisso och haltade i ett par veckor, och kunde inte ha högklackat på nåt år, men det var det värt!

Detta är dock inte något jag rekommenderar andra att göra, utan detta var endast något jag gjorde för att jag var så arg. Det hade kunnat sluta riktigt illa! Med henne fick det dock avsedd effekt.

# 40 Precis så har vi gjort med unghingstar som försöker visa sig på styva linan också, dragit omkull dom och sen sitter man på dom en stund så dom inte kan stiga upp, hjälper i 100 % av fallen, då fattar dom vem som är flockledare…..

#22 Jag känner igen mej så väl både i din bild och i alla andras historier här. Russ som är både det absolut bästa man kan ha och förmodligen det värsta!

Jag vet inte hur många gånger som jag likt #22 är på mina körturer med Nokia. Hon har gått förbi en långtradare i rullning, traktorer med stora vagnar bakom. Hon är inte rädd, men en kotte eller ett löv HUJ! finns det nåt värre? Hon tvärnitar och vänder hemåt på 0,000001 sek, hur ska man hinna med? Slår tvärnit och backar och allt man försöker göra är förgäves hon går inte framåt. Blir man arg eller visar spöt blir hon hysteriskt och drar bara rakt ut i skogen.

Vi har varit nere i små många diken att jag har tappat räkningen, hon backar ner dom eller hoppar hejdlöst. Backar mot träd och kan stå och backa fast hon inte kommer längre bakåt. Hon drar helt plötsligt rätt ut i skogen, vi har hoppat över stenar och stockar med vagn hon har fastnat mellan träd och med en stor sten mellan henne och vagnen. För det mesta utan att jag har någon aning om varför. Vi kan likt Julia och Goffe står och bråka på vägen jag vill åt ena hållet och hon drar åt andra. Det slutar oftast med att vi hamnar i diket eller skogen.

Ibland vill man börja samla frimärken, men just den gången är hon så underbar och lämnar vägen endast några få gånger. Så man ångrar sej. Hon är speciell damen, eller kanske är hon som alla andra?

Hon har alltid varit så här ända sen hon kom till mej för 4 år sedan, och känner jag henne rätt efter dessa år kommer hon alltid att vara samma Nokia. Men jag kommer nog inte börja samla frimärken för det, de verkar så tråkigt

Nu är jag i desperat behov av hjälp med min ponny. Idag när jag körde fick jag honom faktiskt att gå framåt några gånger, trots att han bråkade, när ajg var på honom direkt med spöet osv, men ändå slutade det med att han stegrade så högt att han var hur nära som helst att slå över (jag kan tacka gud för att han inte reste sig en centimeter till). Alltså, inte för att låta otrevlig eller så, men ni som har hästar som backar (utan att slå och stegra) har inte samma problem. Det går inte ens att jämföra! En häst som bara backar är inte svårt att vinna över! Det är klart att ni säger att man inte ska ge sig, men när det är typ 99 % chans att både häst och ryttare bryter ryggen om man inte ger sig då han förr eller senare kommer att slå över är det inte lika lätt att tänka den tanken. Denna häst har otrolig kapacitet, men hur ska det gå om han inte ens kan komma ut på banan?! Jag har försökt att variera träningen och alla tips som givits här, men det fungerar inte just för att han blir så otroligt galen och inte har en aning om hur mycket han kan skada sig själv (jag bryr mig inte om jag själv skadar mig). Jag är verkligen i desperat behov av hjälp.

43. När stegrar han sig? När han inte vill framåt el försöker han vända? Jag tar som självklarhet att du manar framåt när han reser sig och inte håller emot, det är ju då större chans att han går omkull. Tänk också på att om du manar framåt så låt hästen gå/springa framåt några meter innan du saktar ner tempot så att du inte slår med piskan, ponnyn försöker gå framåt du håller emot med tömmen, det enda han då kan göra är att resa sig vilket i sig säkert blir mkt panikartat för honom…

Jag tar också som självklarhet att du har kollat ev fysiska saker såsom inte att han inte har ont, inget konstigt med tänderna, väl anpassad utrusting som inte är för liten eller trycker någonstans. Och till sist du skriver att du inte bryr dig om han skadar dig, självklart ska du vara rädd om dig, det är inte sunt att få en häst över sig!!! Lycka till:)

# 44 Han gör ungefär så att så fort han känner att han är påväg att komma till ett ställe han inte vill gå till början han gå i disled backa, osv, och om man driver honom framåt stegrar/ slår/kastar sig/ han drar ut i skogen osv. Frågan är vad man gör åt det.

Han är fullt frisk.

#43. Ja, det där låter ju inte trevligt. Om du redan följt alla råd du fått här ovan, och kollat det "sommarglad" föreslagit, kan jag bara tänka mig att du provar att ta hjälp av någon du litar på och som har erfarenhet av problemhästar. Om inte ens det hjälper kanske man tyvärr får inse att hästen tillhör den lilla grupp, som inte är lämpliga som körhästar. Man kan inte riskera liv och hälsa även om det är en kapabel häst.

# 43 Jaa, men det måste ju gå, på något sätt, tycker man =/

Jo man tycker ju det…..men det kan vara så att det inte går att komma vidare just nu. Gör han likadant när du rider, om inte så rid istället under några månader. Det är ju värt att prova, har du tur är det bara en fix idé som han då kanske glömmer bort om du har tur. Har varit med om liknande för många år sedan och då var det en liten shettishingst som fick griller i huvudet vid ett visst ställe, jag blev jätterädd och han fick gå hem, jag vågade inte köra vidare! Som tur var fick jag lite "vuxet" stöd som talade om för denna lilla herre att det är bara framåt som gäller, på ett schysst men bestämt sätt. Va rädd om dig:)

# 48 Han är itne inriden än, men jag tänkte rida in honom nu snart. Ska testa det :) tack!

Jag vill även påpeka att det egentligen inte är något fel på hästen, inget "medfött" eller så, utan jag skyller det ensast på mig själv.

Hur gammal är ponnyn? Han kanske inte är "skolmogen" än. Det kan variera väldigt mycket på olika hästar. En del är mogna när de är ett år, andra inte förrän de är 4 - 5 år.

# 51 Han är fem år.

Min gosse är precis lika dan som Julias! ;P
För att undvika att han vänder runt så har jag fått skaffa mig ganska snabba reflexer och lärt mig hans första lilla tecken på att stanna och vända, så jag kan vara på och mana fram honom på en gång så han inte ens hinner tänka vända.
Det fungerar!

Har haft en ponny med samma problem som dej Karin, Loppan om du minns henne. Hon gjorde allt för att strula på körturerna. Hon backade, slog, reste sej, tvärvände tog turer rätt ut i skogen osv. Vi har stått hundratals gånger och svajjat rätt upp (resgjord blev hon helt tokig utav!!) Mitt ända tips är egentligen bara ge inte upp, släpp efter och låt han gå upp om han vill det, han går snabbt nog ner igen (få hästar orkar stå länge på bakbenen med vagn efter sej) så fort han gått ner mana på honom framåt, han kommer säkerligen resa sej igen (?) gör samma sak igen härja inte med honom utan låt honom gå upp när han gått ner mana på honom framåt igen. Tillslut kommer han att tröttna och går framåt fler och fler steg. Men det kommer att ta tid! tappa inte tålamodet var lugn hela tiden och vad du än gör bli inte arg eller irreterad det kommer göra honom "gladare". Han kommer att sluta med dessa dumheter då han märker att det är till ingen nytta, se till att ha en bra vagn på honom som inte ger vika för hans dumheter. För mej tog det 1½ år!! att få Loppan att gå en helkörtur utan sparkar, resningar, tvärnitar, backningar eller räjs rätt ut i skogen. Och dessa turer var då endast knappa 1 gång i månaden. Tålamod! Och yttligare tålamod!

Behåll lugnet visa att det inte är okej på ett lugnt men bestämt sätt. Vet inte hur din pojke är men Loppan blev värre ju irreterade man blev och ju argare man blev. Kan säga att efter henne så tar det nu lång tid innan jag hetsar upp mej för jag vet att det tjänar ingenting till. Försök även att köra honom ofta det kommer att ge han intrycket att du har bestämt dej för att vinna över honom, ta även med en kompis ut på köruterna så att vissa turer går bra (antar att ha inte dummar sej då?) det ger en positiv kick till er båda om det går bra ibland!

Lycka till vännen och ge inte upp du har en kanon kille!

Med risk för att reta upp många igen, måste jag säga att detta gör mig mycket bekymrad. Att det var så vanligt att ni kör omkring ensamma med oinkörda hästar, kunde jag inte ana. En häst som reser sig, slår, hoppar ner i diken, vänder o.s.v. är inte inkörd, och det ska inte ta 1,5 år att köra in en häst! Att ni helst inte vill ta hjälp av vanliga "hästkarlar" (av båda könen) har jag förstått, men ni kan väl för2san be någon travtränare om hjälp. Vore det inte snart dags att ponnytravskolorna tar sitt ansvar och startar utbildning som sträcker sig lite längre än till vilka utrustningsdetaljer man kan använda. Förr, när ponnytravutbildningarna skedd i privat regi ute på gårdarna, fick ungarna lära sig att köra häst i olika situationer och ofta fick de även hjälp med inkörning. Vem skall lära dem idag?

Ja, jag är upprörd, och jag är inte emot ponnytravet, tvärtom. Något måste göras innan sporten förstör sig själv. Russen är kända för sin trevliga mentalitet och är vanligtvis mycket okomplicerade att köra in. Det man kan utläsa av den här tråden tycks ju vittna om motsatsen.

#55 Jag kan endast svara för i mitt fall. Jag kan inte skylla på någon annan än dom som "körde in" min häst innan jag köpte henne. Så mycket stryk och så hårda som dom hade varit emot henne så förstår jag att hon blav som hon var. Hon var så rädd för människor att hon slog efter mej så fort hon såg mej, du kunde bara viska i hennes närhet annars blev hon livrädd. Jag tror att detta var grunden för att hon var som hon var på körturerna. Hon var så nertryckt att hon tilloch med var rädd för sej själv och därmed satte hon sej på tvären emot allt.

Mitt intryck som jag tyvärr fått av travtränare är att det ska gå fort fort fort, har nu en häst som blivit tränad i sitt första år hos en travtränare och hon kunde inte stå still i stallgången, du kunde inte släppa lös henne från kedjorna själv för så fort en kedja åkte av så stog hon bara och hoppade i gången och skulle bara ut. Du han inte ens upp i vagnen innan hon var iväg i trav. Har haft flera sådanna hästar med så jag har fler exempel. Numera står hon lös när jag selar på och av. Denna dam är även mycket energisk och livfull och är gärna i diken och dyl på turerna men inte för att vara elak utan för att hon tycker det är kul att leka. Hon är väl inkörd visst hon kan inte gå i form eller göra nåt tjusig men hon är väl inkörd för det hon ska göra nämligen trav.

Måste då nu fråga dej, Vad är en inkörd häst? Är en häst inkörd när den går på vägen och alltid gör som man säger? Är en inkörd häst en som aldrig slår? Jag blev mycekt förvirrad av ditt uttryck: En häst som reser sig, slår, hoppar ner i diken, vänder o.s.v. är inte inkörd, och det ska inte ta 1,5 år att köra in en häst!           Du har ju nu fått anledningen till avrför min Loppa var som hon var även efter 1½ år. Men som min Raket då som är 15 år körd sen han var 3 år och fortfarande hoppar ner i diken för ett löv eller kan tvärvända när han ser sin egna skugga, är han inte heller inkörd?? Jag är bara intresserad av vad du tycker specificerar en inkörd häst. För ajg trodde då att mina var inkörda….

För det första vill jag mena att det inte är någon skillnad på om en häst är inkörd för trav, skogskörning, jordbruket, klassisk körning eller vad du vill, inkörningen skall vara densamma. Eftrer inkörningen kommer skolningen, där skolas hästen i det den skall användas till. En inkörd häst har lärt sig att lyssna på och lita på sin kusk. För att detta skall bli verklighet måste häst och kusk lära känna varandra och respektera varandra. Hur fort man kan gå fram kan variera. Det är oftast bättre att skynda långsamt i början, så att varje nytt moment sitter innan man börjar med nästa. En inkörd häst skall kunna stå still tills den får order att gå. Den skall svara på kuskens hjälper, vare sig det gäller att svänga, stanna, sakta in eller öka. Om en inkörd häst beter sig som vi kunnat läsa här i tråden, måste det vara ett allvarligt fel någonstans, för visst kan även en väl inkörd häst råka i panik och skena om den t.ex. blir skrämd. Jag skulle aldrig låta min häst hoppa ner i diken för att den tycker det är kul att leka…då finns det bättre och mindre riskabla lekar ni kan ägna er åt på körturerna.  Du talar om dom som körde in din häst, dom finns inte… dom som hade hästen före dig har visserligen åkt efter henne, men inte kört in henne, eftersom hon inte var inkörd när hon kom till dig. Jag tror att du gjort ett jättebra jobb med Loppan och det kommer nog att fortsätta bli bättre och bättre.

Det viktiga är att man inte tror att hästen är inkörd så fort den kan ha en vagn efter sig.

Jag tycker att den här tråden har fått en lite negativ klang . Jag trodde att det var ganska naturligt att bli testad av en häst, det har i alla fall jag blivit av alla de hästar jag har arbetat med under mitt hästliv. Nu har det gått lite överstyr, min ponny har kommit på att jag är en fegis och han kan få bestämma. Han är väl inkörd, säger samma som Elin, han kan inte gå på tygeln, men han har alltid varit en väldigt fin körhäst. Problemen började just när han var 4,5 år gammal.

Och detta kanske låter knäppt, men jag arbetar hellre tillsammans med en häst som inte bara går rakt fram och gör precis som kusk/ryttare säger. Man utvecklas faktiskt väldigt bra som hästmänniska om man får hinder på vägen att arbeta sig över. Ibland kan hindrena bli lite för höga, och då är det ju så skönt att man kan våga fråga andra om hjälp.

Julia och Elin! Självklart skall man våga fråga och också få svar. Det var inte min avsikt att ge svaren en negativ klang. Jag blev bara så förbluffad, när det gick upp för mig att dessa problem var SÅ vanliga. Ni behöver nog inte vara oroliga att ni inte träffar på hinder att arbeta er över, dom kommer alltid, och som Julia säger är det dom man lär sig av. Nu får ni ju ha lite överseende med att jag med åren blivit lite feg och därför i större utsträckning sätter säkerheten högt. Troligen blir ni också sådana om 50 år. En sak som förvånar mig är att de flesta verkar vara ute ensamma med sina hästar. Både ur säkerhetssynpunkt och rent socialt borde det väl vara bättre om man kör tillsammans. Då kan man ju dessutom hjälpa varandra att se sånt man inte själv tänker på. Även en kompis på samma nivå kan fungera som tränare.

#59 Så sant så sant, men det är inte alla som kan få någon hjälp. Som jag t ex jag är numera ensam i min familj om att hålla på med hästarna. Visst någon tävling kan folket följa med och titta och jejja på men i stallet, träning och allt övrigt är jag helt själv. Får träningskompis en dag i veckan då min kära mor tar sej till mej 3 mil för att köra en häst med mej. Och då är det inget mer att göra än att ge sej ut själv.

Jag säger som Julia jag tröttnar på en häst som blir för "snäll och mesig" jag vill att det ska hända lite saker på turerna att man får jobba lite. Om man kan sitta och sova bakom hästen tröttnar jag. Jag älskar mina hästar och jag vill utvecklas med dom hela tiden men iblnad behöver man tips ifrån både äldre och yngre och ifrån dom som har liknande problem för att man ska ta sej vidare. Man blir ju som sagt aldrig fullärd när man håller på med hästar och det är ja glad för. Man kan alltid få tips och bra ideer ifrån andra här på internet och det är till stor hjälp när man ibland inte har någon att fråga.

En stund i livet kunde jag varken ta kritik eller tips ifrån andra men efter årets lopp och mognad så frågar jag gärna hur andra gör och vad dom hade gjort i min situvation. Vi alla behöver varandra för det som jag inte kan kan säkert du eller kanske din kusin. En blandning mellan "ung och dum" och "äldre och feg" är nog den bästa kombinationen i alla lägen. Man ska våga men i lagom skala!

#57 En häst som inte menar något dumt, som är ung och livfull tycker jag ska få leka lite. Jag kräver aldrig att mina unghästar ska stå stilla perfekt, gå perfekt eller göra allt jag ber dom om. Alla barn måste få vara barn annars missar dom något mkt speciellt i uppväxten. Gäller både människor och hästar. Att min dam just älskar diken är för mej inget konstigt. Hon brukar även slå tvärnit i vatten pölar bara för att få klaffsa i den lite och göra kaffekokarn som alla barn gör när man var liten. Jag formar henne efter som jag vill ha henne och endikes färd då och då gör mej inget, hon kanske vill bli hopphäst en dag ;-)

Har man inte kört in hästen själv vet man inte vad man får. Loppan var ett extrem fall. I hennes fall pga oss människor. Tyvärr är det få som sett henne (Du är en av dom Agge) numera är hon på de evigt gröna ängarna pga olycka men hon hade blivit bra om jag bara hade fått mera tid med henne, jag tvekar inte en sekund hon hade blivit som ett lamm i alla situvationer. Hon behövde bara tid, tid som vi tyvärr aldrig fick mer än 1½ år. Hon var underbar att tömköra en riktig dressyr häst men vagnen uppfattade hon som obehaglig men det hade gått bort med mera tid…..

Du har sån erfarenhet Agge och man är glad för att man får vara med och ta del av den, men alla hästar går inte att få "perfekta" hur mkt man än tränar dom. Vissa hästar är barn för livet

Ja, jag har nog kanske uttryckt mig lite kryptiskt om du tror att jag menar att du skall kunna sitta och sova när du är ute och kör. Jag menar precis tvärtom. Man måste vara aktiv hela tiden. Det gäller även hästen, den får inte springa och sova. Det behöver inte vara fel att köra igenom diken, men jag tycker inte att hästen skall bestämma när det skall ske. När man har den rätta kontakten med sin häst, märker man om den frågar om den får "busa". Det kan jag också tillåta, men om jag säger nej, så ska den lita på att jag har rätt.

Det här med om hästen går på tygeln eller ej, har inget med inkörningen att göra det tillhör skolningen. Det finns hästar som "fuskar" genom att kröka på nacken, och det är något man måste jobba bort. Inte alltid så lätt, men nödvändigt om den skall kunna trava fort. Det bästa är ju om man kan jobba på det utan att behöva använda olika utrustningshjälpmedel.

Jag förstår om det inte är så lätt när man sitter ensam och sliter med problemen. Jag önskar verkligen att det fanns fler möjlighetar att få kollektiv hjälp lite oftare.

Jag tänkte på er alla som skrivit i den här tråden idag när jag var ute och körde min Qvanting (e. Ysak). Jag märkte redan när vi kom iväg att han var lite spänd och "seg", lite tittig, men äsch då. Vi hade förut bara kört korta turer inom 1½ km radie hemifrån.

Första gången på en lite längre tur får han ca 2½ km hemifrån på en rak mjuk sandväg i svag nerförsbacke för sig att det står spöken vid vägen (vänster sida) och vägrar gå framåt. Han börjar backa och försöka vända åt höger och som den "lögnare" han är med nacken böjer han bara huvudet åt vänster och fortsätter vända åt höger tills vi står på tvären med en halvmeter hög brink framför och bakom. Jag väntar ut honom eftersom han blivit så upprörd, när han kan gå fram igen är det lögn att få honom åt vänster i den riktning vi ska åt. Han sätter sig ner… Suck… Väntar ut honom igen, han reser sig men kommer inte framåt för den höga kanten, vill inte åt vänster som jag envisas med att vi ska. Då lägger han sig… hå hå ja ja… väntar igen… ligg där då. Efter tio minuter reser han sig igen och jag koncentrerar mig på att han inte ska skada sig eller få benen över skaklarna. Då har vi vänt helt om.

Ja, ja, kör tillbaka en bit och vänder där det går att vända. Samma sak igen vid "spökstället", den här gången försöker han stegra sig och backa och vi har vänt igen. Nää… JAG ger mig inte! Vänd igen - på´n igen. Tredje gången gillt kommer vi förbi det otäcka stället - det finns absolut ingenting som kan vara farligt, en gren? Ljungtuvan? Tallplantan? Jag vet inte. Men han får jättemycket beröm och lugnar ner sig, vagnen blev lite sned i skaklarna men vi kör på som förut, skritt och trav, växla tempo, stanna och gå igen, inga problem.

Jag försöker ta lärdom av varje sån här händelse. Nästan alla hästar tycks ha någon sån här bakutgrej någon gång under inkörningen, det är liksom något som måste igenom. Leil Gaist har också gjort det, men det är länge sen, han är hel-go att köra nu.

Nu ska jag gå ett par steg tillbaka i Qvantings utbildning. Jag är såpass bra i benet nu att jag bör klara tömkörning på lite längre turer så vi ska gå dit igen. Han ska få gå fram och tillbaka om och om igen med massor av beröm. Jag ska stanna och gå fram och ge honom godis när han sköter sig, stå och prata en stund och mysa. Nästa gång vi kör med vagn igen ska det bli kort-korta turer som förra månaden. Sen ska vi åka dit igen och gå tills jag ser att han är trygg på det stället.

Så fick jag lära mig av pappa när vi körde in hästar (nordsvensk) att grundligt gå igenom det problem som uppstår så att hästen får nåt positivt utav det och är trygg och kan gå vidare. Man kan få backa i utbildningen många gånger med vissa hästar, de är ju ändå individer med olika personlighet. Qvanting är den barnsliga typen som har lite svårare att fatta, då får jag acceptera det. Men jag strävar alltid efter att få en bra körhäst som kan ta order, stå still, öka minska, böja sig som jag vill eller gå rakt och som klarar trafik och hinder utan att bli rädd.

Jag är också ensam för det mesta när jag kör, det gör att man är extra försiktig och planerande för att det hela ska gå bra.

#63. Ett utmärkt exempel på vad som ingår i inkörningen, och att det är viktigt att backa lite i utbildningen då och då.

#62 Givetvis sitter väl ingen (förhoppningsvis!?) och sover bakom sin häst, jag uttryckte mej lite fel där. Jag menar att jag vill vara på alerten hela tiden under körturen vara på "spänd" känna att jag är med hästen hela tiden så att det alltid är vi på körturerna för det är då som det är kul att köra! Visst är det även skönt vissa dagar att köra en häst som gör allt man säger då man inte alltid orkar vara på topp av olika anledningar men så som jag ser det så har man bra kontakt med sin ponny så vet den när dom dagarna är och då är i alla fall mina hästar extra snälla och lydiga. Men alla är ju olika jag gillar lite bråka och busiga hästar andra hatar dom och vill ha genom snälla häsatr som aldrig gör nåt. Och tur är väl de att vi alla är olika!

Givetvis låter jag inte mina hästar leka på turerna innan vi fått bra kontakt och dom visar mej största respekt på all hantering. Jag är alltid ledaren och det är alltid jag som bestämmer. Jag är alltid "hård" mot mina nya hästar tills denna kontakt har uppstått och vi kan börja leka oss igenom livet tillsammans. Jag lekar alltid i både träning, i stallet och på tävling för det är då som jag och mina hästar passar som bäst ihop. Ett djur är ju alltid ett djur och så länge man har kul ihop kan allting hända!

#63 Bra skrivet! du har så rätt, ingen idé att skynda det slår ändå alltid tillbaka på en själv!

Julia, ett tips är att rida honom mer om du känner dig säkrare då. Cleo har också hållt på som Golf, men efter ett par duster med henne så vet hon att jag ger mig inte! Men jag är väldigt mycket fegare med vagn, så jag kör henne i princip aldrig ensam. När jag rider känns det som att det inte kan hända lika mycket och jag kan använda skänklarna för att få henne att gå frammåt.

# 55 Ursäkta, men vem har sagt att jag inte vill ta hjälp av "vanliga hästkarlar"? Jag är tacksam för all hjälp jag kan få! Hästmänniskor, travtränare, horsemanshipmänniskor osv osv! Vad som helst! (för att se om det hjälper)

och jag tror att min häst i alla fall "testar" mig, liksom en femårig hingst, jag tycker inte att det är konstigt att han inte vill gå på vissa ställen, och testar. Det du skriver är jag mycket medveten om, att de ska kunna svänga, stanna, stå still innan kommando osv. vilket kan helt klart kan och jag tror inte att jag har "gått för fort fram" då han är fem år, blev intekörd som tvååring och inte har varit på banan än. Jag har varit med om mängder med samma fall inom ridningen (hoppningen, galoppen osv) där jag är uppfostrad, bara att det inte alls är samma sak att sitta på ryggen på hästen som att köra den. Däremot håller jag med om att många går alldeles för snabbt fram inom travvärden, men ni ska veta att det är något jag verkligen är emot.

och självklart (!!!!) skulle jag/vi vilja ha sällskap när jag/vi kör! Då skulle inte dessa problem finnas! Dock finns inte den möjligheten om jag inte åker till en bana en bra bit härifrån (med transport) och utan körkort blir det svårt då jag dessutom är "ensam hästmänniska i familjen" när det gäller träningen.

Precis som både Julia och Elin gillar jag också hästar med utmaning har även haft en del att göra med problemhästar bla. min egna första ponny som från början var "oridbar" som nu går efter mig som en hund (behöver aldrig sadel och knappt träns/grimma osv) men nu känner jag att jag verkligen behöver hjälp med det här för att vi ska komma framåt för i nuläget blir det mer att jag låter honom bestämma för att vi ska slippa bråk, vilket inte leder någon vart.

Kan bara säga en sak  läs HÄSTENS SJÄL!

Kan bara hålla med om att det låter lite oroväckande att alla verkar köra omkring på detta sätt..Men jag är kanske oxå för gammal och sätetr säkerheten först.

Kan ju rapportera lite om dagsläget:

Nu har Golf tränats aktivt i runt en månad, och det går faktiskt väldigt bra! Jag har ridit mycket, på nya vägar så att han har fått en ordentlig miljöträning. Vi har även kört mycket i skogen med honom, vilket han har tyckt varit roligt. Vi har alltid kört/ridit ut med sällskap av annan häst, men har tränat på att Golf får gå först. Han har verkligen gjort framsteg! Här om dagen körde vi på en skogsväg, en stor svart hund sprang rätt emot oss och jag tänkte att nu är det kört, nu sticker han med mig. Men han höjde bara huvudet och sneglade på hunden. Samma sak i förrgår när mamma och jag red, mammas häst gick först, och fick syn på ett spöke. Hon kastade sig runt på vägen. Kände hur varenda nerv spände sig i Golfs kropp, jag manade på honom och han gick framåt helt själv!!! Trots att han var livrädd och mammas häst hade vänt hemåt! Dessa två moment känns oerhört bra att vi tog oss över, det känns som att han verkligen har utvecklats. Jag tror att det kommer att gå bättre nästa gång vi kör ut själva.

Tack för alla goda råd i denna tråd!!