Vad jag är bra - tråd!!
Känner mig så glad och stolt över en sak som jag vill dela med mig av, kanske ni oxå är stolta över nåt ni gjort, lyckats med???
Jag har tidigare tyckt att transportera hästar är bland det värsta som finns. Jag har varit så nervös så jag nästan kräks innan. fortfarande är jag så att jag mår illa flera timmar innan och jag sitter på helspänn under hela resan….
Detta kan Kristin på Lakbäck och kanske Anna intyga…
Men nuförtiden kör jag med mitt russto ALLDELES SJÄLV!! (Vi är ju två ekipage som brukar åka och träna med varsin transport….)
Jag har ju hjälp vid både i och ur lastning och nu är jag bara lite nervös innan och tankarna går faktiskt till annat korta stunder under resan, jag sitter inte på helspänn hela tiden…. Känns verkligen som om jag vunnit över mig själv!!!!
Så, vad vill ni berömma er själva för???
För att jag tog klivet för snart två år sedan, och sade upp mig på mitt gamla jobb, som trots kalasfina arbetskamrater, stod mig upp i halsen.
Att jag vågade släppa taget!
Trots att plånboken för det mesta är tvärtom, mår jag bättre än jag gjort på länge.
Liselotte Erixon, medarbetare på gotlandsruss ifokus
~~ Livet fick en skjuts, när vi skaffa russ ~~
För att jag efter 2 års sjukskrivning för utmattningsdepression gick tillbaka till mitt gamla jobb och trots bedrövliga chefer och ledning klarade det utmärkt! De skulle inte lyckas med att knäcka mig och det gjorde de heller inte! Nu har jag fått nya, bra chefer och beröm för min arbetsinsats. Men det var en jättejobbig tid, inget jag önskar min värsta ovän.
Att jag lyckades börja köra häst igen!
Vurpade rejält med min connemara och maratonvagnen vi hade för några år sedan. Allt slutade bra, men det kunde lika gärna slutat riktigt RIKIGT illa …
Sedan dess har hjärtat suttit i halsgropen i flera år när jag kört - men nu äntligen har det släppt! Mycket tack vare at Hjördis är en sån otroligt snäll och trygg liten ponny framför vagnen.
Okej, hon är kanske inte världens snabbaste eller mest energiska - men hon är världens BÄSTA körponny - tycker i alla fall jag! ;)
![[Croneld]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag är glad och stolt över mina tre barn. Jag är så nöjd med dem och gläds varje dag, både med skratt och tårar.
Att jag vågade starta den här sajten är jag också glad för!
# 4 Vi är också glada att du startade den. Men egentligen tar den för mycket tid… men det kan det vara värt!
Liselotte Erixon, medarbetare på gotlandsruss ifokus
~~ Livet fick en skjuts, när vi skaffa russ ~~
Jag får också tankarna till mina barn. Jag vet inte hur mycket inflytande man har egentligen, men jag blir ganska ofta förvånad hur fantastiskt trevliga individer dem är. Liksom; hur gick det till? När min son ifrågasätter mobbing och rasistiska uttalanden i skolan, blir jag stolt så jag nästan spricker.
Man gör ju så gott man kan, men tycker man så ofta kommer till korta och uppgiften känns så väldigt stor. Men nu börjar dem bli stora barn och man konstaterar att dem blir ganska bra människor i alla fall.
Jag är faktiskt lite extra stolt och superglad över alla mina tre gullgubbar!
Zolero som har varit Mr. Trouble himself när det gäller ponnytrav, har nu blivit mycket bättre och tränar kanonbra!
I söndags vann han en klubbtävling på 2.25,9, bara 5 tiondelar över rekordet - på en slaskig isbana!!! Sen att han kanske inte var allt för pigg i loppet hör ju till vanligheterna, men vi ska träna det ännu mer :)
Men jag tycker segern var övertygande och gav mersmak inför säsongen!
Razmus Raid är jag så stolt över för att han är sån duktig grabb, och går att köra alldeles själv utan problem :) Han är alltid lika pigg, glad och frammåt och tycker det är skitkul att trava! En sån ponny är ju alla tränares dröm :)
Norrskenets Jupiter kom 2:a i en klubbtävling med 400 meter tillägg på en tid 6 sekunder över rekordet, på slaskig isbana och dessutom ny kusk. Han är så duktig, gammgubben min :)
Så ja, jag får väl berömma mig själv för att jag lägger ner tiden och brinner så pass mycket som jag gör för att träna ponny.
Åh, vad ni är duktiga!!!
Starta ny diskussion