Vi har helt delad ekonomi (sätter av gemensamt till hus, mat o gemensamma räkningar) så han säger aldrig ngt om hästarna. Ganska skönt faktiskt.

Hästarna är mina, och jag betalar allt som har med dem att göra. Det gnäller han inget om, tom tyckte han absolut att jag skulle köpa JR då när jag frågade om råd, konstig prick…

Däremot tycker han det kan vara rätt jobbigt när telefonen går varm och det pratas häst för mycket. Men sedan jag slutade jobba utanför hemmet, försöker jag sköta det dagtid, och då märker han inget av det!

Min bättre hälft bor drygt 30 mil härifrån och hästarna fanns långt innan hon fanns med i bilden, aldrig att hon skulle klaga över de kostnaderna….

Gisssa varför jag är skild och singel men har 12 russ

Vi har också delad ekonomi……betalar allt tillsammans, Kjell gnäller ibland, men det går snabbt över. Dessutom är han jätteduktig att hjälpa till när han är hemma (halva året….)!

Ungarnas pappa, som jag levde med i tolv år, accepterade hästarna - men jag stod för det mesta för kostnaderna själv. Han groomade dock frivilligt (!) till mig några gånger när jag körtävlade, och när han flyttade till USA för två år sedan, fick jag en gigg till Hjördis av honom. =)

Sedan vi skilde oss för 11 år sedan har jag inte bott med någon annan än barnen, men eventuella pojkvänner har aldrig haft något att invända mot varken hästar, hundar, katter eller råttor.
En andra hälft som inte accepterar djurlivet i min familj, blir nämligen aldrig en andra hälft! Så enkelt är det! ;)

På bilden: Råttan Paris Hilton sitter på soffans ryggstöd och tvättar morrhåren.

# 6 Vet en som testade sina tilltänkta med boxrengöring. Klarade dom det var dom godkända!

Min hälft är i grund och botten inte van vid djur (annat fyrbent än katter) då han är född och uppvuxen i centrala Göteborg. Nu har vi levt ihop i 13 år och han är egentligen bättre på att hantera hästar än han tror (ni vet sådant man ser i de små detaljerna).Det enda han hjälper till med är att ta en häst när dem ska flyttas och så har han stått och hållt häst ganska många timmar på utställningar/premieringar. Någon högiv har han slängt åt dem också, när jag haft förhinder.

Vad gäller utgifterna blir det ju endel, men han klagar aldrig eftersom han vet att utgifterna är minimala. Jag klipper t.ex kor hos en bonde hemmavid och får vinterfodret som lön. Det vore liksom förmätet att klaga. Och han har sina intressen som också kostar pengar. Han är nog också medveten om att jag skulle bli ganska deppig om jag inte höll på med mina russar.

Med en person som inte vet hur allting brukar funka, får man också lite perspektiv, som både kan vara nyttigt och komiskt. Första gången han besökte en utställning var i Håcksvik och efteråt hörde jag honom säga till en vän:- Du skulle varit med! Där stod vi på en tallhed och det ropades i megafon. Det lät som värsta nassemötet "god rastyp" och sådant. Jag tänkte att Vad fan är det här för ställe egentligen!

Rider gör han jättebra, fast han bara har ridit två gånger i sitt liv.Fniss. Som barn på Borås Djurpark (kan ha varit en åsna) och i somras på stora nordsvensken Samona. Under den enda ridturen fick han slå ihjäl bromsar på hästen, galoppera i en uppförsbacke, rida på en större trafikerad väg, passera en bro som består av träplankor, nyfikna kor och hästar som uppvaktade vackra Samona i hagar bredvid vägen, skritta igenom en översvämning och dessutom både sadla av och borsta efteråt. Under ridturen skulle vi också passera åtminstone en polare som skulle SE att han faktiskt red och liksom kunde intyga underverket efteråt.

Nu har jag skrivit sådär långt igen.

Min andra hälft är mycket tolerant och säger inget om kostnaderna. Han tycker dock att beståndet borde halveras..å jag försöker…säljer en eller två och köper fyra!! Jag e hopplös..i år ska jag försöka att inte betäcka så mycket och absolut inte köpa fler, utan koncentrera mig på de vi redan har, få de till start…

#5. Antar att du syftade på mitt inlägg när du skrev "har också delad ekonomi"…. kändes dock som ni har allt gemensamt. Det har inte vi. Jag menade att vi har inte har gemensam ekonomi - vi har ett gemensamt konto för hus, mat och allt som är gemensamt. Det som blir över på respektives lön behåller vi var och en för sig…. dvs hästarna och barnen som är mina betalar jag för. Ordet "delad" kan nog tolkas på två sätt….

Ja min sambo är ju inte någon hästälskare precis och visst gnälls det ibland  om att jag ska sälja mer än hälften av hästarna *ler* då är det skönt att säga att ja men de flesta är ju mina föräldras (även om jag gör allt jobbet ) *S* men det är väl lite så här med att en åker ut och 2 kommer in typ. Vi har helt gemensam ekonomi och ja jag låter väl han sväva ut lite granna ibland *ler*

# 10 Jag menade ungefär så när jag skrev också. Vi delar faktiskt inte riktigt på allt heller…..men det mesta när det gäller utgifter i alla fall. Kjell är med och betalar för hästarna också. Förstår ju att man själv betalar för "sina egna" barn, det har jag också gjort…..

Min raring och jag har gemensam ekonomi. Sen har vi "egna" pengar att göra vad vi vill för och mina går till hästarna. Innan min Jan träffade mig ville han ha en tjej som hade hästar, han tyckte det var trevligt och kul med hästar. Nu är han lite trött på hästprat, ordna hästvakt, stängsel, mm. I det stora hela tycker jag att han tar det bra och jag får mkt hjälp men det är nog inte läge att köpa på mig något mer russ.

Här har vi gemensam ekonomi och bägge har dyra hobbies. Det är aldrig gnäll på kostnaderna. Värre är det när det sprängs staket, bråkas i hagen, ska köras foder o.s.v. Han hjälper till jättemycket och har sina favoriter. Ibland gruffas det över att det är förmånga. När jag då säger att han får bestämma vilka vi ska sälja brukar det bli tyst. Han tycker lika mycket om dem alla som jag gör även om ett erkännande sitter långt inne.

Mest motstånd möter jag när jag behöver åka med fler hästar på utställningarna. Det gillar han INTE.

Ja till slut tyckte gubben min nog att det blev för mycke. (Lite segt att sälja avkommorna). När jag sen blev sjukskriven så blev det mer jobb för han, så det får man väl "köpa". Som sagt just nu ligger inte russen på topp om man säger så. Vi har bara två ston kvar nu.

Min andra hälft - LennartR, är också med i forumet - insåg nog redan innan vi träffades IRL att hästar det var något väldigt viktigt i mitt liv. Han hejar på friskt och umgås nästan lika mycket med russen som jag när han är här. Han intresserar sig även för redskap och sådan teknik och fnurar ut lite nya grejor att köra med.

Vi är förlovade särbos än så länge. Vi måste ha jobb båda två först innan vi kan hitta nåt ställe att slå ihop våra påsar på. Mitt hus är för litet, hans ligger mitt inne i ett samhälle med järnväg och X-2000 som närmsta granne.

#16 Nämen är ni förlovade?! Det visste jag inte! Grattis i efterskott! Det är du värd, och jag är jätteglad för din skull! Kramar från oss alla!

platttv ser dom tyvärr som investering å hästar som utgifter konstit då man kan ta föl på sto o sälja lr få ytligare en till ponny köper man en ynghäst så kör man in den o rider in den säljer den för dubbla pris lr mer ja det e investering plattv rasar i priset så fårt man lämnat butiken. Det är mera investering än en platt tv som drar mera ström å kostar ju mer än ett russ. Du väckte en liten sak jag kan lägga i min miun nästa gång han yppar sig om utgifter mina kostar inget då jag hjälper till här på gården å dom får foder o box gratis tack vare hjälpsam matte.

Min man har ingen som helst föståelse för mitt hästintresse, så jag får släpa med ungarna hela tiden i princip och jag kommer aldrig att kunna skaffa ett eget ställe att ha häst på och inte heller uppfylla mina hästdrömmar, men sånt är livet! Samtidigt har inte jag så mycket till övers för hans intresse rally heller, men jag skulle aldrig hålla honom tillbaka ändå…..det är ju bara det att det är så j***a dyrt, kostnaden för hästar ligger långt ifrån hans kostnader för rallybilen. Jag har ju dessutom inte sönder hästen hela tiden