Jag tycker att en del av dom förslagen du fått i den andra tråden är bra, kolla bara så det inte blir inavel precis som Pernilla säger!

gå in på ponnytravet.com där finns det en länk till en lista över hur bra avkommor hingstar har lämnat inom travet.
Högst upp finns the one and only Tyson ll.

och så finns det ju flera som man ännu inte vet hur de förärver sig…

Har någon räknat ut hur Tyson II ligger till procentuellt?

Visst har han många framstående avkommor på travet. Men hur många har egentligen inte fötts?!

Är det kanste 2 av 10 föl som lyckas?

# 4 Tyson har inte betäckt så många ston dom senare åren. Vilket det har funnits en lista på på den här sidan tidigare. Hittade den dock inte nu. Men du kan se att han just nu har 38 startande avkommor och dom har tillsammans tagit 100 segar under förra året. Enligt ponnytravet.coms lista över avelshingstar.

Man kan också gå till resultatlistorna från årgångsloppen, eller bara startlistorna för den delen för att se att många av de 12 snabbaste har Tyson II som pappa. Du kan också se på hur många av hans avkommor som faktiskt gått under 2.00, och då jämföra det med hur gamla hans avkommor är.

Inte att glömma - Tyson får oftast väldigt, väldigt fina ston också. Om stona betäcktes med andra hingstar kanske avkommorna skulle bli lika bra.

#6 det kan vara sant, men om vi ser till den statistik som finns idag så har Tyson en väldigt bra nedärvning prestationsmässigt till sina avkommor.

Vad Tyson betäckt de senaste åren är ju inte så intressant ur statistik synpunkt eftersom de inte är startklara än. Han betäckte under åren 2001 -2004 108 ston, vilket resulterade i 78 födda föl. 2003 betäckte han 25 ston det blev 19 föl, av dessa startade 6 st som treåringar. Det är 31%. Tittar man sedan på hingstarna närmast efter Tyson i listan kan man konstatera att t.ex. Korsnäs Brådis hade 100% startande treåringar.

Vad säger oss nu detta? Jo allt och intet.  Vi kan utläsa att han under den korta tid han hittills verkat i aveln betäckt fler ston än de flesta russhingstar gör under hela sitt liv. Många av avkommorna har varit "tidiga", vilket en del ser som en fördel. Vi vet inget om hur länge de håller, vilket för andra är ännu viktigare.

Och glöm inte Statistik blir vad du gör den till.

OBS! Detta inlägg är inte menat varken för eller emot Tyson II

det är ju svårt att räkna ut hur bra en hingst förärver sig, eftersom det för det första föds så få föl, alla hingstar kommer inte upp i något stort antal avkommor, sedan är det ju inte bara hingsten det beror på, stoet har ju en viss del i processen också… När sedan fölet väl är där hinner det ju hända en hel del innan det kommer till start. Men över en lång tid kan man ju se att en hingst lämnar avkommor som ofta kommer till start och har bra resultat oavsett sto/tränare. Om tio år kan vi statistiskt utläsa hur dagens duktiga travhingstar egentligen förärvt sig…

Tyson II betäckte iaf näst mest ston under 2007 (24 stycken)… Så om han inte betäckt "så mycket" under de senaste åren vet jag inte om jag håller med om.

Jag personligen gillar Niklas II-blod väldigt mycket. Finns många bra hästar med Niklas II-blod. Micklas tror jag kommer bli en hingst med många fina ponnytravavkommor!

Som Bisse säjer (#9) så är det väl först om 10 år typ vi kan se hur de travhingstarna vi har idag förärvt sig.
Men om vi ser på de äldre duktiga ponnytravhingstarna, Niklas II, Munter och Vagabond typ, ser vi ju hur bra dom är :)

Finns väl ingen som kan säga emot att Tyson ÄR en bra förärvare! Inte så konstigt att han får så mycket ston, då han har bevisat att han lämnar bra. Luktar lite avundsjuka tycker jag

#11 Jag är inte avundsjuk, såklart han lämnar bra avkommor. Det tycker jag också, ingen tvekan. Men att han är the one and only har jag lite svårt för.

Den ideala komibnationen är ju en hingst som förutom att han själv gör bra prestationer även lämnar detta i arv till sina avkommor. Eftersom russet är en liten ras så är det trots allt viktigt att försöka sprida betäckningarna på fler hingstar eller använda fler ston i avel, det betäcks ju bara runt 500 ston per år… Tänk så kul om alla hingstar kunde få betäcka så pass många ston att man kunde göra riktiga avkommebedömningar på dem!

Efter att ha haft 4 avkommor efter Polar så måsta jag säga att han definitivt hör till dem som efterlämnat bland de bästa travgenerna.. Alla har de varit olika, men vilket löphuvud de fått!! Polar fick ju inte så många avkommor, men har ändå utmärkt sig som travförvärvare. Tyvärr är han ju borta nu så det är ju inget alternariv när man letar hingst, men nappade på det här med vad som räknas som bra

Har en underbara häst efter skärmnäs pigall. Gemini har precis allt, en vinnarskalle som inte går av för hackor, ett underbart steg samt att han är högrest med långa ben. De ända som man skulle kunna klaga på är väl att han är lite vass i humöret men de får man väl ta.

Ska nog betäcka vårat sto med honom nästa gång hon betäcks.

Hoppas att Panter ger fina travare efter sig med sin stam, ska bli kul att se hur dom blir.

#15 Det var fina ord, tack för dem hälsar Pigall.

Jag har ett förslag på hingst, Nino 488. Han har ett fåtal avkommor, en av dem som jag vet om (Toledo) har varit ute på banan, bifogar bild på tider, Nino har gjort en hyfsad tid, se Ninos presentation har på iFokus, på banan och han är den siste i Balder 140´s hingstlinje..

En annan hingst som lämnar fina hästar är ju också Darius Roll. Även Polar har ju lämnat massor av kanoner!

Det finns några fina hingstar som vars avkommor inte visat upp sig på travbanorna ännu - Micklas, Ernst Ronaldo och Gumino.

#11 håller med fullt ut! det finns många bra hingstar inom ponnytravet, men enligt min åsikt så tycker jag han ligger i topp! och ja, han har fått betäcka många ston, men det måste väl betyda att han är bra för att det är många som vill ha honom

#20 Att han är duktig travare är det inga tvivel om och hans avkommor har också börjat sin karriär lysande. Däremot tycker jag att man snävar in avelsbredden alltför mycket om han blir för dominerande. Därför slår jag gärna ett slag för andra Vagabond-söner, Tyson II-sonen Tokajer ML eller varför inte någon av de andra föreslagna hingstarna i tråden.

Rasen har lidit förr under inavelshot och problem med slinger. Därför är det viktigt att använda många hingstar.

#19 Men Polar är ju död..

#22 Men Maxxum lever väl? I brist på fadern får du väl pröva sonen? Ett annat alternativ är Panter som är nära släkt med Polar på mödernet.

http://www.allbreedpedigree.com/polar5

http://www.allbreedpedigree.com/panter8

#19, ja men han har ju avkommor som kan bevara blodet :) Maxxum är godkänd hingst, sen vet jag två hingstar till e. Polar som bör bli godkända - Kålmans Polar J:R och Pejnarve Polis.
Sen finns det ju ston e. Polar med! Mareld bland annat.

# 24 En nyfiken fråga. Vad menar du att de bör bli godkända?

#25, tycker båda två är jättefina helt enkelt! Särskilt Pejnarve Polis, han är skitsnygg. Och nu när Polar är borta skulle det dessutom behövas att hans blod bevaras, även genom hans söner.
Han har ju en godkänd son, men nog skulle det vara bra med fler.

Både Kålmans Polar J:R och Pejnarve Polis är också duktiga ponnytravare.

#25 Men visst är Pejnarve Polis kårad i Norge? Det borde vara en snarlik bedömning i Sverige…

Hans blod blir ju bevarat genom Maxxum samt genom de ston han lämnat. Antar att det är flera som anser att just deras hingstar borde godkännas, men att premieringsnämnden inte instämmer. Polis är väl dessutom visad i Sverige? Och nej, jag tror inte att bedömningen är likvärdig i Norge och Sverige. Anar att det är svårare här…

Det jag ville belysa om Tyson är att vissa verkar tro att ALLA hans avkommor blir travkanoner! Tyson är en enastående hingst och en helt otrolig travare. Jag vill bara att man inte stirrar sig blind på honom utan ger resten av landets hingstar en chans!

#26 tyvärr räcker det ju inte med att vara snygg hingst för att bli godkänd i avel. Eller "tyvärr", tack och lov ska jag väl säga! ;)

Det krävs även rätställda ben, bra framparti och bra rörelser. Men om de springer riktigt bra på travet så kan de ju få tilläggspoäng tack vare det, som Gumino fick! Exteriör 38p+2p.

En hingst som jag skulle vilja se godkänd är Fix! Snygg exteriör, bra rörelser, härligt temperament och bra meriter!

#29, men om han blivit godkänd i Norge, borde det ju inte vara helt omöjligt att han skulle bli godkänd i Sverige.
Och visst kollar vi mycket på hästar som är snygga och har utstrålning! Ställ en häst med helt rättställda ben men 0% utstrålning mot en häst med utstrålning och som är grymt snygg och se vilken man som stoägare (inte för att jag är det, men jag kan ju tänka ändå) hade valt.

Och det behövs bevisligen inte heller helt rättställda ben för att trava fort, om det är en ponnytravare man vill ha. Sen kan ju hästar har hur rättställda ben som helst och till och med fantastisk trav, men den rätta skallen kan saknas ändå och då går det ju kanske inte sådär jättebra.

Jag har ingen aning om Pejnarves Polis ben, men nu skrev jag mer allmänt.

#30 Det finns inga hästar med helt rättställda ben. Läs alla bedömningsprotokoll från generalmönstringen i somras ska du se att många hingstar är täta och tåvida fram. Det ska dock vägas upp av något annat som positivt.

#31, jag har ingen koll på sånt, är inte så insatt.
Men tja, jag vet då hingstar som säjs ha "sämre" ben som travar otroligt bra.

#32. Men vore det inte ganska dumt att avla på hingstar med dåliga ben eller andra exteriöra avvikelser om man inte måste? Exteriören är ju faktiskt ärftlig, vilket inte prestationerna är.

#33, jag har inte påstått något annat. Men det vissa anser vara "dåliga" ben travar ändå helt fantastiskt. Så är "dåliga" ben verkligen så dåliga?

Sen går det ju att kompensera med en mamma!

#34 dom går ju sönder lättare och gör rasen vekare :)

#35, i tanke på att hästar med "dåliga" ben travat riktigt länge och dessutom bra kan det ju hålla ändå…

Och om det är en ponnytravare man vill ha - är det då något fel om man man väljer en hingst som presterat bra på travet?

Tyvärr kan man nog inte kompensera om t.ex modern är tåvid, med att använda en hingst som är tåtrång. Avkomman blir då antingen tåvid eller tåtrång. Inom stortravet är man mycket noggrann med att hingstarna skall ha god exteriör, för det finns ingen som vill ha avkommor med dålig exteriör.

Garribaldi tex är en hingst som fick låga poäng på benen, och som exteriördomarna alltid beklagade sig över (som mångårig sekreterare på Skåneutställningar och också på de första generalmönstringarna har jag hört alla kommentarer!). Men han höll i alla fall. Jag såg honom sist som gammal hingst utsläppt i hagen. Han fortfarande bokstavligen svävade fram i travet med båda kraft och elegans (på sina "dårliga" ben). Det som gjorde att han fick sluta sina dagar var inte benen. Det var lungorna och hostan. Inte konstigt - han stod i en mörk och fuktig box längst inne i stallet och fick bara betäcka för hand

Jag har ju också en här hemma som pendlat mellan 6 och 7 på benen hela sitt liv. Han har också jättebra gångarter och fick allt som oftast både nior på skritt och trav. Han har hållt för såväl trav, hoppning, dressyr, fälttävlan och körning på hög nivå utan att få förslitningsskador. Kan inte säga att han lämnat bara avkommor med samma benställ utan många har rättställda ben, tex mina egna två efter honom är fina och får åttor på ben.

# 39 Också Garribaldi har lämnat avkommor med båda bra och dårliga poäng på benen. Har själv ett sto efter honom som alltid har fått 8 på ben båda på premiering och utställning. Men jag vet inte vilken skillnad det gör för rörelser och hållbarhet.

Jag hör ofta (senast på avelskonferensen) att det främsta målet med den snabba exteriöra förädlingen av russet är för att få fram mera hållbara russ. Men ni som har varit med länge - hur är det. Är det moderna exteriört korrekta russet mera hållbart än vad russ var tidigare?

Nej, jag har inga som helst belägg för att dålig benställning skulle påverka varken hållbarhet eller rörelser. MEN jag tror inte att de flesta russköpare skulle blunda för att det tilltänkta russet har skev benställning. Detta resonemang hade man för ett antal år sedan inom varmblodsaveln (travarna). Det fanns då en en mycket framstående travare som trots skev benställning ändå blev godkännd. Problemen kom när man skulle sälja avkommorna - ingen ville köpa skeva föl. Hingsten togs ur aveln. Sedan finns det ju olika skäl till att benen inte är raka på hästen. Ett skäl kan ju faktiskt vara en fosterskada, den kan ha legat trångt.

Jag tror i alla fall att det skulle vara förödande för russaveln om vi skulle slopa kraven på bra benställning. Jag tror dessutom att vi får lita på avelsvärderingsnämndens kompetens att bedöma exteriören på hingstarna. Visst kan man ge extrapoäng om hingsten uträttat stordåd på tävlingsbanan, men de skall väl inte få extrapoäng för förväntade prestationer?

#38, mycket bra exempel!
Har även hört någonstans att Garribaldisonen Raider fått låga poäng på sina ben (om jag inte missminner mig helt!), och den ponnyn har gjort vad många ponnyer bara kan drömma om att göra på en travbana!

#42. Garribaldidottern Russilina, duktigt ponnytravsto, med fantastisk russtyp, men mycket skeva ben. Hennes som Moses, likaledes mycket rastypisk, men med samma skeva ben. Kan det vara ärftligt?

Det har forskats en del, och gör det fortfarande på hur exteriören påverkar hållbarhet och prestationer. Man har bl.a funnit att:

• Brutna ben och tåaxlar ger ökad chans för gallor och inflamationssymptom.
• Knätrånga, framsyska och trånga (framstället)hästar slår sig lättare på framknäna.
• Hästar med stor hasvinkel har klart mindre skadefrekvens i bakbenen än krokhasiga hästar.
• Det finns ett samband mellan trakttrånga hovar och karledsinflamation.

Ett litet axplock från en undersökning gjord av vet. L-E Magnusson och agronom B. Thafvelin. Undersökningen är gjord på 500 st 4-åriga varmblodstravare som är födda i Sverige.

#42 Men han behandlades väl i tid och otid de sista åren av sin trav-karriär.. (benen) Men det är klart, med så otroligt många snabba lopp och lång tid av träning så kanske det inte är så konstigt

# 42   Jag är mest intresserad av principen - relationen mellan exteriör och hållbarhet, Garribaldi var bara ett exempel. Kanske har russen blivit mera hållbara? (och vad är hållbarhet?) Jag är själv uppfödare till Garribaldidottern Hedenhös Dansa (f. 1991), diplomsto som fick 988 på exteriören som treåring (av Kurt Graaf), rek. 1.57.5 - alltid guld på utställning (också två helbröder har fått guld på utställning).  Hon har en mor också - jag vet - som fick 35 p som treåring!!! - bättre exteriört längre back, men inget direkt trav.  Det är väl inte alltid så enkelt med nedärvning?

#43, även om det är ärfligt behöver det ju inte vara dåligt för det. Jag skulle inte haft någonting emot att ärva en Raider.

#45, jag tror att de flesta russen slits lika mycket av snabba lopp och sånt. 

#46, ja, kanske är russen mer hållbara, eller så kanske människorna lärt sig att hålla efter sina hästar bättre?

# 42  #46 Jag förmodar också att Russilina har gett mycket glädje till sina ägare - och det är väl det viktigaste?

#48. ABSOLUT! Hon är en underbar märr som är still going strong trots att hon börjar närma sig 30. Även hennes son är en jättefin kille, som tävlar i trav. Jag menade inte att det var fel att avla på henne (då hade jag ju inte tagit emot henne till min hingst), men att man aldrig kan vara säker på vilka gener avkomman får från vilken förälder. Som hingstägare är jag medveten om vilka brister och förtjänster min hingst har, men jag kan ju aldrig garantera att avkommorna får bara de goda egenskaperna. Detta gäller både de fysiska och de mentala egenskaperna. Ni som har hingstar utan brister är bara att gratulera.

Jag måste nog bara göra ett förtydligande, jag förespråkar INTE att skeva hästar ska in i aveln hur som helst om det uppfattades så. Ville bara ta ett exempel till eftersom Grus är min och är ganska rejält uttåad. Vad jag menar är att det behöver inte vara till nackdel för individen men även jag tror på att korrekta hästar håller bättre.  En bra exteriör gynnar de flesta överhuvud taget. De får oftast bättre rörelser om de är korrekta, är lättare att tex rida i form om de har en bra hals, ja listan kan göras lång. Jag kanske har haft en himla tur bara att Grus har hållt för allt han gjort utan någon förslitningsskada under alla dessa år, och jag kan säga att han har fått göra skäl för sig genom åren, mycket använd……

Jag upplever att väldigt många russ är fransyska och inte uttåade. Alltså en rak men roterad benaxel sedd framifrån. Det anses ju "hållbarare" än en häst som är inåt brutan i sin kotled och därmed uttåad. Är en fransysk benställning något som är ok i russrasen och som inte ses som något stort fel?

Jag tror att det är vanligare att russen är fransyska än att de är brutna i tåaxlarna. Jag vet av erfarenhet att man kan dölja en viss grad av fransyskhet - heter det så - genom att ha hästen väl musklad i frampartiet. På motsvarande sätt kan den se mer fransysk ut om den är omusklad. Det kan ibland förklara att en och samma häst kan få en 9 på benen den ena gången och en 6 den andra.

Har inte varit med på några dar p.g.a. datorkrångel, men måste kommentera lite. Många ponnytravare som varit helt korrekta vid 3-4 års ålder blir med tiden en aning fransyska, precis som att många russföl är det….jag anser inte att det är något som helst fel och inverkar inte på hållbarheten. Vad beträffar hållbarheten, så syns det mycket fler fallor på dom russ som har mer grov typ än såna som är klens som ex.-vis Garribaldi. Jag har kollat en hel del på travbanorna under åren…..

#49   Russilina är en mycket bra illustration på det stora frågetecken som jag tog med mig hem efter avelskonferensen. 30 år and still going strong! En fråga som vi diskuterade i vår grupp var russet och hållbarheten. Jag kanske levar i en hel annan värld än de andra gruppen - det är möjligt -  men jag blev fullständigt överraskat när diskussionen bara handlade om hur mycket den exteriöra förädlingen hade gjort för russets hållbarhet. Så vitt jag förstod på det som sades var hållbarhet främst en fråga om ben och vinklar. Russet hade tidigare varit fult och ohållbart men nu - tack vare framgångsrik avel - är det inte bara en vackrare men också en mera hållbar häst. Jag försökta att säga att det russ som livet i skogen hade fött fram och som kunde bli 30 år ändå måste ha haft någon form av hållbarhet - men vi pratade kanske inte samma språk. Jag har inte riktigt kunnat släppa frågan och har sedan tagit upp diskussonen om russet och hållbarheten med människor som jag har kring mig (som inte är russavlare), sist var det med en djurinspektör. Min fråga har varit: Vilket russ tror ni är mest hållbart - det russ som det hårda livet i de gotländska skogarna födde fram under årtusenden eller den moderna varianten som är framavlad av människor främst på exteriör. Alla har omedelbart tyckt det samma som jag att det måste vara det inte så starkt förädlade russet. Tänker vi fel eller pratar vi inte samma språk? Det finns kanske flera olika perspektiv på det med hållbarhet? Jag vill verkligen gärna förstå

#54. För att nu vara lite "motvalls kärring"  så tror jag inte att man kan säga att varken det ursprungliga russet eller det förädlade har större chans än det andra att hålla länge. Jag tror inte att man med automatik förlorar de goda gener som ger en hållbar  häst, bara för att man "förädlar". Däremot är det förödande att förädla russet till oegenkännlighet. Det finns så många miljöfaktorer som påverkar russets hållbarhet. För att återknyta till Russilina, så har hon tränats och tävlats i ponnytrav tills hon föll för ålderssträcket. Därefter har hon hållits igång på samma sätt. Vid 20 års ålder vann hon precisionen på allrounchampionatet, där hon varit en flitig deltagare. Hade hon "ställts av" efter avslutat travkarriär hade hon nog inte blivit så gammal. Samma tendens ser jag på mina egna gamlingar, 24 och 31 år. De har aldrig ställts av och det kommer vi heller aldrig att göra. Den dag de inte vill vara med längre är det slut. Jag vet inte om de är särskilt förädlade eller om de är exteriöravlade, med de gick bra på utställning i sin ungdom. Jag tycker de ser ganska ursprungliga ut, och många skulle kanske kalla dem omoderna. De har väl de klassiska "russfelen", som man numera försöker avla bort, kort sluttande kors och ngt lågt ansatt hals, men om de egenskaperna har något med hållbarhet att göra vet jag inte. Än så länge är de i alla fall vid god vigör, som bilden visar.

En annan fråga som jag sitter och funderar på när jag läser alla inlägg; När jag kom i kontakt med russ för många år sedan så pratades det om att russet är sen i sin utveckling och måste få tid, det är inte för inte som russet slutmäts vid 8 år, eller? Har man nu avlat fram tidigare individer? Är det någon som har koll på hur mycket man idag behandlar sin russtravare i benen dvs sprutar kortison, blistrar, lasrar osv osv, min känsla är att det har ökat, men jag kan ju ha fel. Vissa kanske då vill hävda att man idag har större kunskap och är duktigare på att se om ett russ behöver behandlas, men behandling behövs väll bara om russet är ofräscht? Detta är en himla intressant diskussion! Jag vet dock ingen annan hästsport/avelsorganisation som tycker att felaktiga benställningar är något som man kan bortse ifrån. Menar nu inte att russavelsföreningen bortser från felaktig benställning, tvärtom!

#55 Dina hästar är absolut inga representanter för det jag menar med förädlade exteriörruss! Jag ser båda Jonathan och Tiddeli som exempel på russet när det är som allra bäst - bra brukshästar, hållbara, intressanta stammar och också mycket vackra .  Som vi såg i Kurt Graafs presentation av russets historia på avelskonferensen har det alltid funnits exteriört tilltalande russ. Jag vänder mig på inget sätt mot vackra och korrekte russ. Det jag kritiserar är en ensidig avel på exteriör med snabba generationsväxlingar och baserad på ett fåtal "starka" stofamiljer där starka i detta sammanhang främst handlar om exteriör.  Det var denna avel som vi - så vitt jag förstod - diskuterade i min grupp på avelskonferensen, och där de som förespråkade en sådan exteriöravel påstod att målet var "att få fram mera hållbara russ". På avelskonferensen hade vi också påståendet att russaveln skulle ta efter produktionsaveln, ex avel på mjölkkor. Snabba generationsväxlingar för att få fram en högproducerande ko kan jag förstå, fast man då också får vara beredd på att få en ko som är mera sårbar och mindre hållbar i andra avseenden. Moderna mjölkkor har ingen lång livslängd!  Och vad är det man vill få fram i ett längre perspektiv med en sådan avel när det gäller russet? Kanske det finns andra här som kan svara på detta?

  I min mening - och nu kommer jag säkert att gå även mer mot strömmen - så är den ensidiga exteriöraveln främst ett barn av de sista 20 åren, dvs. efter generalmönstringen 1987 och centraliseringen av russhingstpremeringen.  Innan premierades russhingstarna på sommarpremieringarna runt om i landet. Olika premieringsförrättare hade olika ideal och det gav en större mångfald på premierade hingstar. Alla de äldre russhingstar som man nu så gärna vill ha i sina travstammar som Munter, Garribaldi, Vagabond, Brunte mm kommer från sommarpremieringarna - och i alla fall de två första hade aldrig haft en chans på premiering efter 1987. Under åren efter införandet av det nya reglementet hade jag som sekreterare i Skånska russavelsföreningen mycket kontakt med äldre skånska hingstägare/russavlare. Den oro de uttryckta för vad det nya systemet - med centralisering av makten över hingstpremieringarna och därmed även över russaveln - skulle föra med sig, har, tycker jag, i alla fall till dels besannats. Som lokalt exempel kan jag nämna att skånska russavlare fortsatta att visa fram många unghingstar för premiering i början på 1990-talet. Det kunde vara över 20 hingstar på premieringen i Åstorp, men skånska hingstar fann inte längre nåd för premieringsnämnden. Problemet var att skånska russ enligt domarna var mycket sämre exteriört än russen längre upp i landet. Det hölls också emot dem att de skånska russavlarna satsade på trav, en satsning som då inte riktigt accepterades. Det trista var att man här förlorade en stor del av entusiasmen hos russavlarna för att visa sina unghingstar tillsammans med en del av det intressanta genetiska materialet som fanns kvar i Skåne från tidiga russimporter. 

Sorry! Det blev långt! Men det är sådant jag har gått och tänkt på länge. Kritik är välkommen. Det kanske finns andra perspektiv som inte jag ser!

#57 Jag håller helt med dig. Det är det jag försökte förut att ta upp i en annan tråd, men jag insåg tillslut att jag inte kunde förklara mig så att folk förstod.

Jag var också inne på att man behövde uppmuntra folk till att visa sina hingstar. Vilket jag inte tänkte på var, som du säger, att det ändå är endast 1 avelsvärderingsnämnd, vilket gör att det ändå blir (d)en typ av russhingstar som uppnår gruppens ideal. Vad gäller idealet så är det den i gruppen som folk har mest respekt för (både av kunskapsskäl och andra orsaker) som leder gruppen in på vilken/vilka hingstar som bör gå igenom. Detta är inte menat som kritik till de som sitter i avelsvärderingsrådet, utan det ligger i gruppers natur att man faller in i olika roller, och låter sig ledas eller leda. Alla i avelsvärderingsgruppen är väldigt kompetenta, men som man sett då de dömer själva, har lite olika typer av hästar man favoriserar.

Kan man inte på något stt ta tillvara den olika synen på russ? Alla vill de ju (domarna) ha fram exteriört korrekta (så korrekta det går), hingstar med bra gångarter och temperament? Förärvningen är ju svår att se innan de visat sig i avelsarbetet.

#57 #58. Jag håller med er ang. avelsvärderingarna, och jag är övertygad om att det inte är bara vi tre som tycker så. Jag minns att jag hade farhågor redan när man började med de centrala avelsvärderingarna, men då betraktades man ju som bakåtsträvande om man sade något positivt om det gamla systemet. Jag stred med näbbar och klor mot 2,5 års premieringarna, men det hade man ju inget för. Ner den infördes utlovades vi en utvärdering efter några år. Vad blev den av?

Och åter igen vi har ett BEVARANDEANSVAR.

#57, 58, 59 Håller med!  
Risken med 2½ åringarna är inte de som går igenom utan de som inte går igenom, hur många bra individer missar russaveln?
Många individer missas också genom att de aldrig kommer fram till central avelsvärdering. Man tänker både en och två gånger innan man åker så långt.

# 57 Hingstarna har väl ändå inte godkänts på sommarpremieringarna? Det var väl hingstpremiering för alla raser på våren som gällde, eller har jag fel?

I övrigt ett som vanligt genomtänkt inlägg som jag håller med om till fullo.

Kul att läsa om gammla Russilina, här kommer en bild på henne tagen förra våren då hon va 28. Hon är pigg o gla men har lite svårt att hålla hull.

#62. Hoppas det var OK för dig att jag tog henne som exempel. Hon är en Järnlady!

Helt ok!!!

Bilden är på Russi o hennes son Moses för 4 år sen.

#57 Det är inte för att korna har snabba generationsväxlingar som gör dem mer sårbara och mindre hållbara utan det är de stora kraven på avkastning eller produktion. Snabba generationsväxlingar och många hingstar i avel hade varit ett annat sätt att bemöta en befintlig inavelsrisk. Så tror jag det i mångt och mycket görs inom dölen som har haft inavelsproblem med matadoren Gjestar.

#54 Jag tror det handlar om olika slags hållbarhet. Stona som gick på skogen gjorde vad de skulle och höll för det. Använder vi sedan hästarna i arbete så frestar det på kroppen på ett annat vis.

# 65 Det beror väl på vad man har dem snabba generationsväxlingarna för: 1. Spriddning av gener med många handjur i aveln från så många mödrandelinjer som möjligt och inget specifikt, ensidigt produktionsmål (vilket absolut kan vara bra och förbättra mångfalden) - eller 2. Koncentration av gener där man avlar med snabba generationsväxlingar på söner/sönsöner etc till ett fåtal högproducerande djur för att hela tiden få tillväxt på bara en produktsfaktor (detta ger ensriktning - enfald, och ökat sårbarhet).  Mastodontaveln på högmjölkande kor (lågland) utifrån ett fåtal amerikanska tjurer är väl ett exempel på detta (många djur i avel men i stort sett samma gener överallt). Kor blir inte bara högmjölkande. De framavlas för det i en agro-industri med högra och högra krav på ekonomisk avkastning.

Inom russen är det väl knappast för den höga prestationen det till en del har snabba generationsväxlingar. Ibland har det ju faktiskt varit tvärtom också. Nepturn godkändes först när han var lite till åren liksom hans son Niklas II. Även inom kallblodstravet är det ibland långa generationsväxlingar. Steggbest och hans son Jahn Sjur användes långt upp i åldrarna och jag tror Järvsöfaxs far också är en äldre gentleman. Fast det finns ju en risk också när hingstarna används flitigt under lång tid i en numerärt liten ras som kallblodstravaren.

#65  Det var väl inte så att russen tidigare bara gick på skogen  och höll för det och att det först är på senare år russet använts till arbete som frestar på kroppen. Som jag skrev i en artikel om russet som brukshäst (finns här på forumet):

"Russet har prisats för sina goda bruksegenskaper. Den välkände hippologen C. G. Wrangel (1906 s.195-198) skriver om "hans okufliga energi, hans till det underbara gränsande härdighet och uthållighet samt hans tunna, men järnhårda och torra extremiteter". Han nämner också att russen användes på Gotland till jordbruksarbete samt som landsvägshästar och att de med lätthet kunna "fortskaffa 600-700 kilo och tillryggalägga 10 á 11 kilometer på mindre än en timma". En källa från mitten av 1800-talet lovordade också russen för "sin ovanliga styrka och uthållighet, vilken står jämförelsevis vida över de större hästarna. Ovanligt är ej att se dem för plog och harv" (Hallander 1989 s.72)."

#68 Nu är jag ute på tunn is men det stora flertalet russ gick väl ändå på skogen? Slets en uppstallad russ ut så fanns det fler på skogen att hämta. Det är därför jag tror att det inte lades ner någon energi på rättställdhet som väl ändå är ett sentida påfund när man hade funderat över vad som är en hållbar häst för arbete.

Jag kanske gör en omöjlig jämförelse men om du tänker träd i en vildmark eller i en produktionsskog med syfte för att sågas. I vildmarken "bryr" sig inte träden om om de ska sågas eller inte utan växer och förökar sig. Blev det klarare vad jag menar eller blev det luddigare?

Det är intressanta tankar du kommer med runt hållbarhet och det skadar inte att fundera över vad vi gör när vi selekterar avelsdjur.

Jag är 100% säker på, att dagens uppfödning av unga russ med en massa konstigt foder, ger sköra hästar som växer fort och gärna över 130 cm. Fortsätter vi med broileruppfödningen är vi ute på hal is.

Jag håller med i allt Pernille säger!!!!!!!

Vad jag vill föra fram är främst att även om vi avlar vidare på russet inom olika grenar så bör det vara med ansvar.  Vi måste förstå att vi också har HELA ansvaret för att bevara så mycket som möjligt av det russ som föddes båda ur skogen och ur den traditionella kunskapen som de gotländska bönderna hade. Förädlandet av russet har redan starka förespråkare - bevarandet är däremot starkt hotad och mycket är redan för sent, tyvärr!  

Som antropolog studerar jag bl.a. traditionell kunskap inom andra kulturer, och vad man upptäcker hos ex småbrukare eller boskapsskötare i Tredje Världen är att de för det mesta har mycket stor kunskap om hur man använder natur och djur på ett hållbart sätt - annars hade de inte överlevt. Det samma gällde för bönderna i Sverige innan industrialismen. Bakom bruket att hålla russ på skogen fanns båda kunskap och rationalitet. Liknande system fanns hos bönderna på många andra ställen i Södra Skandinavien. De fanns för att de fungerade - men bara russet har överlevt in i nutiden. Jag tycker det förpliktigar oss att inte bara förädla men också bevara russet, likväl som den traditionella kunskap om dem som kan finnas kvar på Gotland!

#72 Måste man ställa bevarande mot förädling?

Bakom bruket att hålla hästarna på skogen låg inte bara kunskap och rationalitet utan också tradition och arealer att tillgå. När arealerna togs i anspråk till annat fick hästarna födas upp på annat vis. Jag vet inte om hästarna i norr föddes upp på skogen på samma vis som i söder men i norr fanns fler förespråkare förr hästen än i söder som i mycket har förespråkat oxen i jordbruket. I norr blev det också rester kvar av en lantras, nordsvensken.

# 73 Förädling/bevarande - Inte antingen eller, tycker jag, men båda/och. Förädlingen har vi redan (och den kommer att fortsätta) - men hur skall vi göra på bästa sätt med bevarandet (som jag tycker har satts på undantag)?

Om oxen och almogehästen med mera i jordbruket kan du läsa i min artikel: "Gotlandsrusset - en brukshäst med gamla anor" här på forumet eller på http://www.skogshasten.com/ under tidningen Moderna Hästkrafter. När det gäller husdjurens historia känner jag mig relativt säker. Jag brukar bl.a. få hålla föreläsningen med den titeln på kursen i agrarhistoria på SLU, Alnarp.

#74 Hur föddes hästarna i norra Sverige upp? Var kommer storleken på nordsvensken från? En del av de lokala stammar som nämns i din artikel skulle jag säga ha gått upp i nordsvensken.