
Russet-allroundhästen
Framgångarna inom russaveln har visat det som alla russälskare vet. Nämligen att det hårda livet under årtusenden i Gotlands skogar har fött fram en häst med en unik och mycket mångsidig genuppsättning. Från de få gotlandsruss som fanns kvar på 1930-talet har aveln utvecklats framgångsrikt i olika riktningar (som tur är fortfarande inom samma rasförening). Exteriöraveln har fått fram en mycket vacker häst med höga poäng på utställningar; travaveln har fått fram världens snabbaste travare i sin storlek och tiderna sänkas fortfarande; senare tidens diskussion om russet som brukshäst har visat på att den fortfarande har plats här (en liten stark, smidig och lättfödd brukshäst kan faktisk även få ekonomisk betydelse när de fossila drivmedlen börjar tar slut). Det område där russet tyvärr inte har kunnat hävde sig är ridningen. Här gick det bra fram till 1970-talet men konkurrensen med de engelska ponnyerna och en åldersgräns som missgynnar russet har gjort att det under senare tid inte har funnits samma målmedvetne avel på ridsidan som på andra områden. Det är kanske fortfarande svårt att få fram många riktigt framgångsrika tävlingsruss (om inte reglarna ändras) då många ryttare satsar på C-ponnyer och inte B som första häst, men det är också beklagligt om vi förlorar ridsidan. Vi behöver alla bruksområden för att russets unika genuppsättning, med de möjligheter som de ger, skall finns kvar också i framtiden. Diskussioner här på sidan har visat att många vuxna rider russ. Inte alla russ kan få 45 p på utställning, inte alla russ kan trava under 1.40, men några kan. Det bör väl vara det samma med ridningen? Inte alla russ kan bära en vuxen på långritt. Men några kan. Om man avlar vidare också på sådana egenskapar bör det väl gå att få fram ett russ som kan används för trekking? (även om kanske inte alla kan). Vad säger ni?

Håller med:))

Absolut. Att det finns så många olika individer specialicerade på sitt eget vis gör väl ingen sämre än någon annan?
För ridskolan med sina trygga snälla russ är den egenskapen värd mest. För den som kör hem veden och annan nyttokörning är arbetsvilja och dragegenskaper bäst. För den som älskar travsporten är den snabba med löphuvud den bästa egenskapen.
Det som är så underbart är att det finns i en och samma ras!
Själv drömmer jag om långa körturer på flera dagar, att leva tillsammans med sitt russ en tid på dess villkor och fördelar. Beundrar Olle II och hans bravader. Skulle det vara möjligt att hitta ett russ som gör en sån prestation idag?

#2 Ja absolut! Dt tror jag inte är någon omöjlighet! Min storebror tränade Solglimt i början på -80 talet 2 mil i trav/dag! Solglimt hade hur mkt ork som helst, och vi kör fortfarande regelbundet över milen med varje tävlingsponny i trav utan att skritta.
Solglimts träning gjorde dock att då hon skulle starta i trav behövde hon värma nästan en mil innan hon kunde gå ut i löp och prestera bra, och det är nog i mesta laget, vilket gör att vi "bara" tränar dem lite över en mil/dag.
Russhingsten Vagotte hade på sin tid bästa puls på en långdistansritt på Gotland…..Hästar som är uppfödda i flock, alltså får leka med kompisar som föl, gå på hingst- eller stoflock tills dom körs in, rör sig och leker på ett naturligt sätt som stärker deras lungkapacitet. Man får alltså en häst som orkar med det mesta. Tyvärr är det inte alla som har möjlighet till sån naturlig uppfödning…..Jag tror ändå att russen har "inbyggt" ork för det mesta! Det allra viktigaste när det gäller uppfödningen är, att vi inte delar upp rasen i olika kategorier (ridponnyer, travare, utställningshästar), utan att alla individer skall kunna användas till allt. Börjar vi kategorisera är vi ute på hal is…..likaså om vi "gör om" rasen till något helt annat, som att "avla bort" vissa "defekter" som alltid funnits och som har varit betydande för rasen!

# 4 Jag hållar med dig helt här Maggan. Ledsen om mitt inlägg kan missförstås. Jag vill jo russet skall vara kvar som allroundhäst men även bland syskan kan jo någon i skaran vara bättre på något än andra. Jag vill mest få fram en diskussion om vad vi vill med vår avel och hur vi bevarar alla de egenskapar som finns/har funnits inom rasen. Personligen tycker jag att bevarandet av alla bruksegenskapar och överlevnadsförmågen är viktigare än högt ställde exteriöra krav - och ibland går det att förena och ibland inte! Sedan är det bra om de flesta russ fortfarande kan göra det mesta så vi behåller bredden men olika individer kan ha olika starka sidar. Så länga allt hålles inom samma stambok har vi fortfarande möjlighet att kombinera och avla på allroundegenskaparna och därmed bevara dem för framtiden.

#5 Mycket bra sagt Pernille. Jag har själv bslutat kastrera den ena av två hingstar p.g.a. just överlevnadsförmåga och bruksegenskaper.
Qvanting e. Ysak 514, är poängmässigt nära Leil Gaist, men Qvanting är inte lika smart, han är mer oberäknelig och impulsiv, även positivt impulsiv, lite "för" nyfiken, provar att äta sånt som hästar inte ska, bryr sig inte om revirmarkering, klantar till det för sig. Jättetrevlig, jättesocial ponny att ha att göra med som så småningom kommer att bli mycket användbar. Men har inte det där som utmärker ett avelsdjur.
Leil Gaist kommer jag aldrig att kastrera, det känns verkligen som att förstöra hästen. Han har visat både i frihet och i arbete att han är klok och modig, lojal men ändå bestämd. Blir han aldrig godkänd kommer han heller aldrig att betäcka, men han ska så länge jag äger honom bevaras som hingst för att han är den han är.
(inte ens femtio långtradare på en kort körsträcka på riksväg 50 får honom att banga, jag var räddare än han och vill inte dit igen)

Jag tyckte det var en intressant tråd, ingen som fortsätter?

"Inte alla russ kan få 45 p på utställning, inte alla russ kan trava under 1.40, men några kan."
Är det inte där vi måste våga lite mer! Att betäcka med olika individer från olika dicipliner och olika blodslinjer.(Linjer har vi ju diskuterat i annan tråd) Jag vill ju tro att om ett russ har högre extriör poäng kan den prestera bättre oxå. ¨
Nej tänk om vi skulle delas i olika rasföreningar, då skulle det genuina russet snart vara borta. Efter bara några generationer….

Ett bra sätt att bibehålla allroundrusset är ju att använda dem till litet mer än bara en sak. Jag tror ju inte det är dåligt för en travponny att jobbas i dressyr t.ex, däremot kan det ju kanske vara besvärligt för ponnyn att hålla isär saker och ting om den tävlar på hög nivå i någon disciplin, och samtidigt ska tävla i en annan. Men med ålder kommer vishet… Minns Ernst Mascot som tävlade galopp och monté, på samma bana, då måste ponnyn verkligen begripa vad som förväntas av den!

Jag vet att jag är den besvärliga tanten som alltid tar upp frågan om bevarande. Men jag är intresserad av dessa frågor båda privat och i min egenskap av forskare. Det är också frågor (om bevarande av biologisk mångfald) som nu är högst aktuella i samhället utanför russavelsföreningen! Den diskussion som jag skulle vilja ha med denna tråden är den om specialisering contra allroundhäst. Russet har historiskt varit en liten och stark allroundhäst med stor överlevnadsförmåga. Men om man tittar på gamla bilder ser man att även om man kan se att det är russ så såg de ändå rätt olika ut. Enligt modernt sätt att tänka hade de stora exteriöra brister (själv tycker jag de var fantastiskt vackra. Det syns att de är skapade av det hårde livet i skogen - men det är en annan sak). Men utifrån dessa olika russ har man sedan genom medveten avel (intensifierat, tror jag, de sista 25 åren) fått fram mycket framgångsrika exteriörruss och travruss. Måste vi specialisera vidare på ex ridbarhet mm för inte att förlora i genetisk mångfald eller går det att hålla kvar alla egenskapar i ett (exteriört vackert) allroundruss? Vad vill vi med russaveln?

Min tanke bakom mina russ som jag avlar på är att de ska kunna göra det mesta man är intresserad av, de ska framför allt ha bra rörselser och vara bra i huvudet utan det blir det liksom inget. Hur snygga de än är - har de inget mellan öronen hjälper inte det. Exteriöra brister är något man kan göra något åt, t.ex genom att välja en hingst som inte har samma brist, men är de oridbara/okörbara så är de inget för mig. Just rörligheten är ju något russen inte får förlora det är ju deras "varumärke". Arbetsviljan är ju också något att tänka på, att de tänker framåt och tycker om att göra olika saker.
#10 tänk på att många gånger är det dom som har en del små exteriöra brister som rör sig bäst…..jag är helt övertygad om att en del exteriört vackra russ har förlorat en del av användbarheten! Ex.-vis finns det russ i dag som inte kan galoppera, dom nystar sig fram i stället…..
Intressant tråd! Själv har jag en vbl.travare som jag försökt visa att de kan tävla i andra grenar än bara trav och skogsridas, jag har lycktas för min har gått både brukskörning, bruksridning,körning ,distans o hoppat lite.Det är just detta man eftersträver som hästägare tycker jag- att ha kul med sin häst!! Sen är det ju ett extraplus att exteriören är okej också, men alla domare tycker olika vilket jag sett på mitt shetlandssto som fått alla poäng mellan 37-42 poäng sedan år 2003.
Jag har fått den stora äran att lyckats få russet Magnum S.A.K. (e:Bond 438) till att bli Årets allroundruss i Föreningen Gotlandsruss nu för sina meriter inom trav,körning och dressyr. Jag har tävlat han i körning. Sådant är jätteskoj att bli uppmärksammad för och ytterligare ett bevis på russets mångsidighet.
Tack till utmärkelsen och tack Linn för att jag får tävla denna underbara lilla häst!
Jag läste Tittuts inlägg i tråden om vinstrikaste fäder 2007. Hon får medhåll av mig men jag tycker inte det passar riktigt i den tråden. För visst är det så att russen är kända för att kunna hoppa? Eller har det slarvats bort i konkurrensen från andra raser?
I tråden med hoppbilder finns bra exempel på hoppande russ. Vilka storhoppare finns det i rasen om någon skulle fundera i de banorna? Att ta vara på och kombinera russ med bra hoppteknik menar jag.