Näe, det vore väl en idé?

Med så fina ston borde det ju inte vara något problem, eller hur?

Sälj dem. Även om det gör ont i hjärtat, så det kommer du att lära känna fler lika fina hästar i framtiden.
Dessutom - längre fram kanske du kan köpa tillbaka dem, eller köpa avkommor efter dem. Titta på Croneld som köpt tillbaka sin gamla älsklinghäst på ålderns höst! :)
Risken om du lånar ut dem är ju att de kommer tillbaka helt oväntat när du kanske inte kan ta hand om dem, och vad gör du då? Och tre så fina ston borde inte ha svårt att hitta nya, bra hem där de får stanna.

Alltså - hästar är underbara, fantastiska varelser - MEN man ska inte låta dem styra hela livet. Man måste ha en gnutta distans också, annars blir man ju helt låst av dem.

# 2 Hmmm, jag har hört liknande resonemang från mina motorintresserade släktingar, att en häst är en häst, men jag har aldrig hållt med.

Om man som Signe, och även jag, har köpt in individer som är av en viss stam och har vissa egenskaper som man letat efter, är det inte bara att sälja dem och köpa nya. Varje häst är en individ, med en viss genuppsättning, och du kan aldrig hitta en häst som bär på samma. En bil är förvisso också en unik företeelse, och inte lik en annan av samma modell,  men det är inte riktigt att jämföra levande ting som döda, såsom min sambo brukar försöka med..

Även om jag hittar ston som har liknande stam, eller andra värdefulla egenskaper, är de inte desamma. Har man handplockat avelsdjuren för att komma över just deras arvsmassa och egenskaper, går de inte att ersätta hur som helst. 

Däremot håller jag med att man måste släppa taget och inte låta hästarna styra osv, en av anledningarna att jag sålde Gerda exempelvis. Även om jag fortfarande tycker att hennes stam är hyperintressant, passade hon inte in i mitt avelsarbete. Även andra har gått iväg av olika anledningar, för att de inte passade, trots en stam som jag vill ha. Sedan finns det andra som man håller hårt i, just för att man kanske vet att de inte bara är att köpa nya…

Hoppas ni förstår mitt försök till förklaring.

Jo, men då får man ju anpassa sitt liv efter det också - och till exempel inte åka utomlands att plugga … ;)
Sedan är det ju inte säkert att de individer man köper om 10 år, är sämre än de man har i stallet nu. De kanske till och med är bättre!

# 4 Det handlar inte alltid om sämre eller bättre, utan att de är av just de blodslinjer man söker. Det kan vara svårt att hitta, det kanske bara finns just bara en av den kombinationen!

Usch, vad svårt. Ja inte skulle jag bara kunna sälja mina. Det finns ju så mycket känslor också inblandat.

Om det går så skulle jag försöka att låna ut dom, Signe, men det kanske är svårt på lång tid, vad vet jag. Men gör ett försök, lägg ut en annons och berätta om dom och hur du tänkt dig det hela. Lycka Till

Tack för svaren! Det verkar som att det ska lösa sig med Linéa och Parky nu, så är det bara lilla gulleplutten Akleia kvar, men det är ett mindre problem. Hon kan gott få stanna kvar hemma tills vidare.

Ja Anna, du talar ju förnuft, jag vet, det är det som alla som inte själv har hästar säger till mig: Men du kan ju köpa nya ! Och det är så sant att det är ett sats att låna ut.

Men det är som Liselotte säger; jag har ju köpt dessa för att de är som jag vill ha dem. Dessutom har de alla gamla föräldrar så det är inte bara att köpa likadana. Och överhuvudtaget, alltså, jag vill nog inte HA några nya, utan jag vill ha de som jag har. Bara inte just nu