# Vad får er att orka med vardagen? Author: Tittut Jag funderade på det när jag körde ut dyngkärran nu på kvällen och det var grått och halvregnade. Undrar vilken kärra i ordningen den här vintern, och alla vintrar innan dess... Vad är det som gör att ni orkar med hästvardagen? Eller är hästarna ett måste för att orka med den vanliga vardagen. Hälsar Filosofen Tittut ## Comment 1 Author: MagganS-B Om jag inte hade hästarna så skulle jag inte kunna röra mig.....dom, och arbetet med dom, gör att jag håller igång + mitt halvtidsjobb! Hästarna är ett måste för att jag skall må bra, och russ har jag hållit på med sen 1961! ## Comment 2 Author: MrsM Snälla hästar och goda vänner![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 3 Author: Jarhultdenyngre Jag hade nog inte heller riktigt fungerat om det inte vore för pållarna.. Det är så oerhört skönt att bara kunna gå ut till dem och snosa dem i panluggen/öronen och blåsa de i mulen för att bara "byta luft"... Nej, ett liv utan hästar i min närhet vill jag inte veta av.. Fast hur kan man vara säker på det? Om Mamma inte hade för ca 20 år sedan köpte russ stoet Josefine 3051.. Vart hade jag vart då? //Tänkaren J@rhulten\\\\ ## Comment 4 Author: Jenniferohlson Absolut hästarna, det är det bästa jag har! ## Comment 5 Author: RC71 Visst är det tungt ibland, där på dynghögen. ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) Men hästarna och vännerna förser mej med ny energi varje dag! Dom betyder allt! ![Kyss](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-kiss.gif) ## Comment 6 Author: Norrveda Den här vintern är väl kanske tyngre än alla andra pga vädret men annars är hästarna ett måste för att kunna koppla av från jobbet. Jätteskönt att åka till stallet och mocka efter en dag bland 24 fartiga barn på jobbet.![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif)  Snart är "vintern" slut och en förhoppningsvis framgångsrik tävlingssäsong står för dörren. ## Comment 7 Author: Anna-Uppsala Utan hästarna skulle jag inte stå ut med resten av livet, och utan resten av livet skulle jag inte stå ut med hästarna! ;) Ungefär så är det! Jag var riktigt nära att sluta med hästarna för ett par år sedan - mer less än någonsin förut!!! Men jag sköt hela tiden upp beslutet, och det var tur det - för nu är det ju kul igen! :) ## Comment 8 Author: [Borttaget] Hästarna gör att man orkar med resten av allt annat. Även fast de senaste dagarna varit mindre roliga. I lördags hade Amaretto fruktansvärt ont i magen men jag såg det tidigt så efter en timme hade det gått över. I söndags skulle medryttaren rida kl 12 men kl 11 fick jag ett sms att hon skulle komma kl 15, suck, det var inte första gången hon ändrar tiden och eftersom jag alltid måste vara med så ruttnade jag och ställde in ridningen. I tisdags bestämde medryttarmamman en aktivitet med min häst utan att fråga mig och idag onsdag har medryttarbarnet "åkt" nybörjarlektion på en ponny som avskyr nybörjare... Så ja jag skulle nog inte orka med vardagen om inte jag hade vissa jobbiga grejer att tampas med på fritiden!![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 9 Author: Cara-Mia Djuren. Utan dom skulle jag inte klara mig. Självklart släkt och åven vänner. ## Comment 10 Author: [Borttaget] Det är nog en gnäggning när man kommer eller en mule mot handen som gör att gnistan bibehålls. Jag har också haft ett upphåll med hästarna maj 97 till april 04, det var ingen höjdare! Kanske är det också hästarna som gör att jag orkar med den andra vardagen, med arbete, hushållsarbete m.m. ## Comment 11 Author: Russtoka Dels hästarna, dels andakterna i kyrkan får mig att hämta ny kraft. Mötet med Guds ord och bön ger hopp och mod att gå vidare fram i livet. Hästarna och speciellt en långtur eller arbete i skog och mark med någon av dem ger mig lisa för själen, ett tillfredställande sinne. Båda nödvändiga på sitt sätt. ## Comment 12 Author: entill Har aldrig funderat på den frågan. Det kanske är därför man orkat. Tar dagen som den kommer. Utan tvekan kan jag nog säga att omsorgen om hästarna är det som gjort att jag klarat av situationer som normalt skulle kunna knäcka vem som helst. Att under flera år bo i husvagn i hästhagen, eller i en liten omodern stuga där det snöade in, var inget stort problem bara hästarna hade det gott. Att göra sig av med hästarna var aldrig något alternativ, DET skulle nog knäckt mig. Så egentligen har jag väl hästarna att tacka för mitt liv. OK jag är nog egoistisk, tog väl ingen hänsyn till resten av familjen, men konstigt nog var det ingen som protesterade. Kanske blev vi alla starka av detta liv. Nu är jag tacksam för att slippa det dagliga stöket med hästarna. Har ju dem kvar ändå, fast på lite avstånd. Känns lite som att äta kakan och ha den kvar. Nu har jag ju dessutom 8 härliga barnbarn att hälsa på då och då. Och så ska ju gubben skötas om och underhållas. så nog går vardagen sin gilla gång. ## Comment 13 Author: alpros Själsfränder att prata med när något tynger en och förmågan att inte bli bitter, utan lämna saker bakom mig. Hoppet och dumheten att tro att allt blir bättre. Bävar för den dagen då man inte "går på den lätta" längre. Men är det ändå inte hoppet som driver oss vidare, trots att livet är hårt ibland? Vissheten att alla andra har det lika djävligt ibland, tröstar mig när det är motigt. Och räcker inte det är det bara att jämföra det egna eländet med långt värre elände som andra stackare råkat ut för så får man perspektiv. Min man och mina barn gör också att jag inte stirrar mig själv i naveln för länge. ## Comment 14 Author: Fiffilura Ja, det kan man fråga sig. Ibland undrar jag vad jag håller på med... Säljer allt och flyttar till lägenhet i stan. Men så går det så himla bra nångång på nån ridning eller tömkröning. Eller så har nån unge varit sådär jättemysig ... Det pendlar lite vad som håller mig uppe, ibland är det djuren, ibland ungarna, ibland vädret, ibland naturen, ibland studierna..... Jag hittar ljusglimtar både här och där.... ## Comment 15 Author: [Borttaget] För mig är hästarna LIVET. Undrar ibland vad jag skulle göra om jag inte hade dom? Hade jag suttit i stan och tittat ut på förbipasserande då?? Igår på jobbet började jag prata med en manlig ardetskamrat, truckförare Magnus, det visade sig att han hade haft russ och kört ponnytrav....ska kolla upp det lite, i alla fall så kom vi in på Grus och då konstaterade jag att jag haft honom i över halva mitt liv-har inte tänkt så förut!! På kvällen, efter jobbet ca 20.30 gick jag ut till pållarna och pysslade, egentligen var jag trött och hade väl hellre gått och lagt mig i soffan...men när jag kom ner så blir man ju så otroligt glad av alla fina ögon som tittar på mig. Så jag borstade igenom gänget och pysslade lite med dom, fick bort halva Njord, pälsen bara ramlar av honom. Fixade lite med Ulls vita bakben, är ett himla jobb med det nu, lera, lera och mycket hovskägg. Tiden gick fort men åh så underbart det är att vara där nere på kvällen och pyssla och höra dom mumsa.....det är livet!! ## Comment 16 Author: ZABA Ucsha man blir ju aldelles tårögd av att läsa den här tråden! Kan inte annat än att hålla med alla som skrivit. Hästarna ÄR drivkraften oavsett väder och vind. Visst kan det kännas motigt ibland men tänker man efter så har också varje dag med hästarna gett dig något tillbaka. Ett litet dovt gnägg, en blick under busluggen eller kanske en trevlig tur i skogen. Framförallt erbjuder hästarna villkorslös kärlek, daglig motion åt sin kypare och styrketräning åt densamma släpandes på mer eller mindre full dyngkärra.   ![Gråter](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cry.gif) ## Comment 17 Author: Evis Ja hästarna är helt klart ett måste för att livet ska kännas bra och meningsfullt. Det räcker inte med ett inlägg för att radda upp allting de ger mej, är mycket tacksam över att jag kan ha hästarna i mitt liv, på det sätt jag har. Nu mockar jag sällan för hand numer men de andra stallsysslorna brukar jag motivera mej själv med att jag blir stark och får bättre kondition. :D Jag har till exempel en idé om att jag ska försöka sprida allt hö så mycket som möjligt (de får givor 3 gånger per dag och har en mycket stor hage) och när jag kånkar omkring på höpåsarna i djupsnö och snöstorm och kastar ut en hötuss var 20:e meter brukar jag tänka för mej själv, "Det här gör mej härdig, stark och ger mej kondition, alltså är det jättekul... Och dessutom gör det att hästarna får samma effekter :p"... \*fniss\* ## Comment 18 Author: NatthaBlom Robin är nog det enda som får mig att orka med allt nu när jag flyttat hemifrån... När jag bodde hemma med hästarna så var det Mawerik o Tina som gjorde min dag när dom gnäggade när man ropa på dom<3 ## Comment 19 Author: Teja-Bea Faktuskt är det mycket tack vare russen... På mitt förra jobb trivdes jag inte alls, mådde rent av dåligt av att vara där =( Räddningen blev helgerna! Att först få vakna med min underbara pojkvän. Och sedan åka gemensamt ut till stallet och bara vara där hela dagen! Pyssla med unghästarna, städa, plocka m.m. Himmelriket för mig! Jag är en impulsiv person som har lite svårt att sätta upp långsiktiga mål. Men jag vet iaf till 100% att jag alltid vill ha hääärliga Gotlandsruss i min omgivning!! ## Comment 20 Author: annn Mina russar gör att jag kommer ut några timmar varje dag oavsett väderlek. Skulle aldrig vilja vara utan dem. En liten tje på 7 mån (mitt barnbarn) ger också solglimtar i den grå vardagen. ## Comment 21 Author: NovaRoll Just nu är det inte mycket...ilska kanske?? ## Comment 22 Author: [Borttaget] **_Der är nogot med det utvändige på en häst der gör nogot vid det indvändiga hos en människa ! ( Winston Churchill )_** ## Comment 23 Author: StuteriQveiar #22 Han låter som en klok farbror, Winston Churchill![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif)!! Ja ibland undrar man, men för mig har det inte funnits något alternativ! Hästarna (man och barn för ursäkta), är livsnödvändiga för mig. Tror jag skulle sitta på dårhus utan mina hästar trots att man ibland undrar om man är riktig i huvudet då pengarna inte räcker till, och andra åker utomlands och lämnar en själv i grådasket med leriga skor och lera på kind. Hästarna är ett livselixir som är långt mer beroendeframkallande än en narkotisk drog! För att kunna sluta med att, närapå, sätta hästarna före familj måste man nog gå en sektavprogrammering tror jag... Finns det något mer troget än ett djur? Finns det något mer förlåtande än ett djur? Finns det någon som låter dig vara den du är på samma sätt som ett djur? Får någon dig att le med en värme som liksom bara strålar ut från hjärtregionen som ett djur? Nä, för mig är djuren ett måste, och lika självklart som att andas. Utan mina djur kvävs jag. Ulliga, gulliga kramar Anna ## Comment 24 Author: [Borttaget] Jag har varit tillsammens med hästar det mesta av mitt liv - resten har jag spillt. bj