Grus är far till en "arab"unge, dvs mamman är arab. Clay som han heter är 146 cm hög och är en supergo ponny. Den gjordes för att bli barnens ridponny och nu tränas den och tävlas regelbumndet, är duktig på det mesta. Dessutom är den inkörd. Om man har ett syfte med korsningsavel så tycker jag inte det är fel, russkorsningar blir oftast mycket lyckade i rätt händer. Däremot skulle jag inte ta mot en "massa" ston av andra raser endast för att hingsten ska få många ston…..

Jag har en kompis som hade en korsningsponny som i sin tur råkade bli betäckt med en russhingst (ej gdk unghigst) som var på rymmen. De visste inget tills det började bli dags. Ja så kan det gå ibland! Men detta föl sparades och är idag en toppentrevlig kör- och ridhäst. Så hon är helnöjd med sin b-ponny med russinslag.

Sen håller jag väl med # 0 att inte använda ston i korsningsavel, då vi behöver dessa till i russavel. Sen om det blir någon då och då som vill använda en russhingst till en sto av annan ras kanske inte spelar någon större roll.

Jaa jag förmastade mig till att starta tråden om korsningar. Jag vet inte om det är lika mycket "tabu" i Sverige som här i Danmark (här har jag bara hört om 2 russkorsningar överhuvudtaget, men det torde väl finnas fler därborta hos er)

Jag håller med Tjiwi, om man har ett syfte med det och har tänkt varför man vill göra just den kombinationen, så går det bra (borde ju gälla all avel även inom raser, fast det inte alltid är så ) Framför allt för hingstarnas del, det är väl bara bra om det fina russblodet sprids? Och det blir ju inte färre russföl för att en russhingst betäcker ett sto av annan ras. Jag tycker även man kan ta något korsningsföl på sitt sto om man vill det. Jag har gjort det 1 gång och var väldigt nöjd med resultatet. Dock skulle jag inte ta en hel rad korsningar på rena russston. Det är ju främst russen som inresserar mig

För länge sen - riktigt länge sen - på 70-talet. Minns jag att Elisabeth Olofsson, dotter till Alf Olofsson dåvarande chef på Wången tog fram ett fyrspann russ/arab. Jag såg dem en gång, riktigt snygga 4 skimlar. Vore kul om nån hade en bild att visa.

Jag håller också med att inga russton borde betäckas med annan ras. Och hingstarna ska inte betäcka vad skräp som helst.

Det som korsnings avlen har att till föra är väl att man utnyttjar Heterosis effekten, som i första hand uppkommer på avkomman och att man kombinerar egenskaper från olika raser i avkomman.

Fast jag är ganska skeptisk till att korsa innom häst branchen för det finns så pass många raser att det borde finnas en ras som passar utan att man ska behöva korsa. Men där jag tycker att det lämpar sig är innom boskaps avlen då speciellt inom köttras avlen där det inte finns så många raser…

Men alla har vi olika syn på saker och ting…

Svedens Gård har haft russkorsningar i ridverksamheten bl.a. Här på Gotland betäcktes flera russton med Sun of a Gun xx med bra ponnyer som resultat. Russhingsten Zoyer användes i korsningsavel med tvillingföl som följd, minns inte vilken den andra rasen var….Jag tror också att man använde Ben Hur ox och Kariba ox i korsningsaveln. Om man kollar stammarna på Svensk Ridponny så finns det massor av hästar som har russ i stammen! Jag kan hålla med om att det är onödigt när det finns så bra raser för alla discipliner…..

jag har haft en korsning varmblodstravare - russ. den blev jättefin, maxad d-ponny håller nu på att utbildas i hoppning. superhärligt temprament har den iaf.

Hercules är pappa till två korsningar som jag vet om. Båda har shettis mamma. Den ena blev gulbrun och blev en duktig hopponny. Den andra hade dom bara som sällskap till ett halvblod. Men även Molly såldes sen, vad det blev av henne vet jag inte. Det blev väl så för dom hade inga russton själva.

Vi tillverkade en egen russ/halvblodkorsning i början av 90-talet. Anledningen var att vårt halvblodsto bara var 152, och vi tyckte inte det var stor idè att betäcka med halvblodshingst till dyra pengar, när vi hade egen russhingst. Det blev i alla fall ett jättetrevligt ridponnysto, maxad c-ponny, som tävlat och tävlar i hoppning.

En annan russkorsning som vi är uppfödare till, är en russ/shetland. Där är vi dock oskyldiga, då vårt russto var utlånad och blev tjuvbetäckt men shetlansdhingst. Han har inte mycke likhet med shetland, och är ca 126 cm, men DNA-testen visade vem som var pappa. Det är han som är på bilden. En uppskattad ridskoleponny idag.

Jag vet en jättetrevlig, planerad korsning där pappan är Gräns Diamond Surf (connemara) och mamman Moa (e: Kanel u: Martina). Maverick blir c-ponny och har väldigt trevligt temperament, och eventuellt blir det jag som ska köra in honom till sommaren. :)
Och jess - hade jag plats skulle jag ta hem honom direkt som körponny - den saken är klar!

Jag vill inte sno fotografens bild och lägga här, men om ni går till Gräns stuteris hemsida och klickar på länken unghästar - och sedan går en bit neråt på sidan - så hittar ni honom! :)
http://web.comhem.se/grans.stuteri/index.html
Klipp ut länken och lägg in den i er webbläsare, för jag kan inte göra länkar då jag har safari som webbrowser.

Jag tycker att korsningar är okej, men man ska veta vad det är man vill ha fram. Dessutom är det viktigt att korsa två BRA individer av de olika raserna. Om man har ett halvtaffligt russto blir inte fölet bättre för att man väljer en flashig ridponnyhingst i stället för en bra russhingst - hon ska kanske helt enkelt inte vara i avel alls!
Och så vidare! :)

Vad gäller ASRP.s regler så tror jag inte russ är godkända i deras ridponnyer - men jag kan ha fel, och just nu hinner jag inte kolla. Återkommer i ärendet!

En god vän till mig har en korsning mellan varmblod och russ, hon heter Mistake. Som namnet antyder var det inte alls tänkt att  bli som det blev. Varmblodsstot var för beteckning hos en mycket känd varmblodshingst. På denna gård fanns även en Russ hingst. Ingen sa något men  stofölade var det ganska uppenbart att det var russhingsten som varit framme.

Mistake fick dessutom ett föl förra året som heter suprice. Det var ingen som hade märkt att schettishingsten varit inne i hennes hage, uppenbarligen gjort siit och sedan gått tillbaka till sin hage. En morgon förra våren kom grannen in och sa att Mistake hade förlat, gissa om min gode vän blev förvånad, så nu finns det även en blandning mellan shettis, russ och varmblod….

Mistake är en väldigt duktig ridponny. Har temperament och utsende som ett riuss men i storlek med en D-ponny. Hur Suprice blir får vi väll se :-)

Komet 338 är far till tre ridponnyn i rätt register två fullblod och en arab de är gjorda med flit

Visst är russ en ras som är godkänd för ridponnyaveln.

Några här har erfarenhet av korsning russ x arab. Spelar det någon roll för resultatet vilken ras som är mamma?

Jag har inget emot korsningar generellt med det undantag jag nämner i början. Det blir oftast väldigt bra bruksdjur. När man sedan avlar vidare på dem, det är då jag reagerar lite. Ryttarns exempel med en treraskorsning tycker jag är ett strålande exempel på vad jag inte vill se. När det korsas hej vilt då går det överstyr.

Russ-arab är en väldigt vanlig korsning, var förr iallafall. Har för mig att Östertorp hade väldigt många såna korsningar i sin ridskoleverksamhet. Dom hade ju en egen arabhingst.

Mina föräldrar hade ett russto som fick 2 föl efter arabhingsten Sapphire Crown. När man var på tävlingar tyckte människor att dom var jätte lika till utseendet men de tyckte inte jag. I tempramentet var dom mycket olika men jätte snälla ändå. Ett av korsningsfölen betäckte jag sen med arabhingsten Pargos. Det fölet har jag kvar och han har verkligen temprament. På tårna för allt. Sapphire Crown har lämnat flera avkommer med russton, minst en har gått SM. Arab/russ är en vanlig korsning. Finns många av dom på gotland.

Grannen har en korsning Russ (e. Atle!)X Kariba ox och travare, han är 147, alltså D-ponny, jättetrevlig!

Ryttarn => Undrar hur många hästar det finns i Sverige som heter Surprise, och som kommit till av misstag … Det måste vara det absolut vanligaste namnet på föl som kommer helt oväntat! :D

Apropå korsningar så när jag var tonåring fanns det en häst i samma stall där vi stod som hette Charm. Han var korsning shetland x nordsvensk, och det var pappan som var shettis. Stoet hade lagt sig ner i en nerförsbacke så han kom åt … !
Kvinnor kan!!! =)

En skånsk halvblods stostam började med en ardennermär som betäcktes med russhingsten Dollman!!! Man fortsatta sedan med fina Flyingehingstar och stammen blev premieringsbar som halvblod. Det ungsto jag kännte till räcknades som exteriört mycket bra.

# 4 Jag har kört dem, när jag gick kurser på Wången en gång på 80-talet. Jag har kort när jag kör dem och rider tandem. De var mycket trevliga.  Tyvärr har jag lånat ut bilderna och inte fått tillbaka dem. Ska ringa och be om dem för tusende gången..

#19 Magini kommer ur den stammen, har jag hört … *s*

Men det måste ju innebära det vi alla redan vet: russ är bäst :D

På ridskolan där jag red som barn hade vi två supertrevliga russ-arabkorsningar.

 Den ena var e. Ben Hur ox (u. Dorma) och gick om jag inte minns fel med i dressyrallsvenskan div. 1 i många år, och även i lag-SM i ponnydressyr.

 Den andra var e. Sapphire Crown ox (minns inte mammans namn) och han var en av mina absoluta favoriter.

Kanontemperament och perfekt storlek (stora C-ponnyer) båda två!

#23 Vi har också haft en e. Ben Hur ox på ridskolan där jag red..
Fast hon hade en welshmamma har jag för mig :)

Jag hade ett sto en gång i tiden när jag var 11 år som var kosning fullblod Son of a Gun, halvblod(Ben Hur) och russ(minns ej hennes namn). Hon hette Chimara, och kom sedan att tävla SM i hoppning (inte med mig), men jag hoppade regelbundet för Sylve Söderstrand som då höll till på Rävhagen på Gotland. Själv hoppade jag 120 cm med henne, och hon var 144 cm hög.

Mamman var alltså e: Ben Hur och u: ett russto. Hon tävlade aktivt i hoppning, och var en kanonhäst i både temperament och som tävlingsponny.

Fanns det inte ett ställe på Gotland där man födde upp just korsningar halvblod - russ - arab? Ett ställe med en hingst e: Immer som hette Gimmick eller ngt liknande? *har svaga minnesfragment av detta* Någon som minns mera, kanske?

# 26 Klintebys! Det var dom som hade tigrerade russ på 50-60 talet också! Sen började dom med korsningsavel. Massor av bra korsningar kommer därifrån. Alla har russ i botten.

#26 o 27. Publicerar här ett reportage jag skrev för Tidningen Ridsport någon gång i mitten av 90-talet (tror jag). Det rör inte bara russ… men russen hade historiskt en stor del av aveln… Håll till godo!

Av: Pernilla Hägg

På västra Gotland ligger Klintebys gård - en av de två eller tre största gårdarna på ön. Det är en pampig gård med rejäla byggnader. Man förfogar över totalt nästan 700 hektar mark. Här har under det senaste seklet fötts upp åtskilliga tävlingsponnyer. De senaste 15 åren har gården ägts av skåningen Jan Johannesson, men med ålderns rätt och utan efterträdare har nu gården sålts vidare till en ung blivande lantbrukare. Hästuppfödningen kommer delvis drivas vidare genom Hillevi Zerne - etablerad uppfödare av ridponnyer.

Klintebys har aldrig blivit någon släktgård. Gårdens historia kan härledas till slutet av 1700-talet och egendomen har huvudsakligen ägts av tyskar. Inom russaveln är den tidigare ägaren Willy Wöhler vida känd bl a som ägare av russtambokens första hingst Khediven 1.  Stamboken förtäljer att Khediven var en 144 cm hög forellskimmel köpt 1886 på hästutställning i Stockholm. Hans färg - numera kallad tigrerad inom russaveln - finns fortfarande kvar på en del av dagens russ. Wöhler sålde Klintebys 1897. Tre år tidigare hade 14 ston, en hingst och ett 50-tal unghästar räknats in  vilka då skingrades. Redan för 100 år sedan var alltså aveln nästan lika omfattande som den varit de sista åren.

Nästan 60 år efter Wöhlers försäljning, dvs 1959 köptes Klintebys av skånska Fredrik Wehtje och som dräng anställdes Jan Johannesson. Från 1974 arrenderade Jan Johannesson gården och 1984 köpte han gården av Wehtje. På gården fanns som mest under Wehtjes tid ca 180 hästar. Avelsmaterialet bestod till en början huvudsakligen av ston av rasen gotlandsruss. Wehtje var intresserad av färgavel och den prickiga eller tigrerade färgen låg honom speciellt varmt om hjärtat. De tigrerade russhingstarna Blixten 154 och Prick 123 (helbröder e. Raketen 102 u. Puppi 350 - Kurre 83) köptes in av Wehtje 1959. Blixten såldes snart vidare men Prick stod kvar till sin död 1972. Han var världsrekordhållare i ponnytrav på sin tid och sprang tiden 1.59,6. Pga färgen köptes under samma tidsperiod ytterligare en prickig hingst in; Blagdon Emperor - en engelsk ponny som var blott 114 cm hög och lite grövre än russen.

Men med tiden blev det svårare att sälja ponnyer i russtorlek och 1973 lånades två arabhingstar från Blommeröds arabstuteri i Skåne. Det var hingstarna Mirex ox (fx -68 e. Exelsjor u. Mimikra - Comet) och Tryfex ox (-67 e. Exelsjor u. Tryfolia - Negatiw). De släpptes till varsin stoflock och resultatet blev de första korsningsponnyerna. Tryfex är den hingst som av dessa två har satt störst spår i Klintebys-aveln. Han återfinns som morfar och mormorsfar till åtskilliga tävlingsponnyer uppfödda här. Korsningsponnyavel (numera benämnt ridponnyavel) var vad man skulle fortsätta med och 1974 köptes två egna större hingstar in. Dels en annan arabhingst från Blommeröd; Ali Pru ox (fux -70 e. Abu Ali u. Rusznica - Trypolis) och dels den 158 cm höga halvblodshingsten Gimmick (skm -70 e. Immer 359 u. Gomis 7228 - Cosmos xx) från Flyinge. Båda dessa hingstar blev kvar hela sin livstid på Klintebys. Ali Prus sista årgång är född 1986 och Gimmicks sista avkomma är född 1992. Gimmick tävlades bredvid avelsarbetet flitigt och framgångsrikt under lokala förmågan Carina Pettersson i både dressyr och hoppning upp t o m medelsvår klass. Som 20-åring visades han för första gången på hingstpremiering med hopp om att bli godkänd för ridponnyavel. Han belönades med 40 p och blev därmed Sveriges första godkända ridponnyhingst. Ytterligare några  hingstar har tjänstgjort under de senaste decennierna men det har endast varit under kortare perioder. Det senaste inslaget i aveln är welshblod - vilket har visat sig bli utmärkta hästar. Man köpte in godkända welshhingsten Cermiter RW 57 som tyvärr förolyckades under sin första säsong vilket resulterade i att man istället köpte in Axi RW 70. Axis äldsta avkommor på Klintebys är nu 5 år och börjar synas ute på tävlingsbanorna.

Många är de tävlingshästar som sett dagens ljus för första gången på Klintebys. Den kanske bästa egna uppfödningen är Fakir (val -89 e. Gimmick u. Pärla - Tryfex ox) som plockat poäng i både dressyr, hoppning och fälttävlan. Under 1998 tävlades han mycket framgångsrikt av unga Ida Larsson som bl a fullföljde EM i fälttävlan. På frågan om Jan har något favoritsto så svarar han just Pärla, Fakirs mor. Han nämner också att han mycket tidigt förutspådde Fakir en bra tävlingskarriär. - Han var en ledare, högst i rang i flocken.

Modern Pärla har förutom Fakir lämnat flera framgångsrika avkommor. Nämnas kan bl a Fragancia, Granit och Charma samtliga helsyskon e. Gimmick samt därtill Finess e. Ali Pru ox. Pärlas mor Helga (e. Blagdon Emperor - Prick 123) var även hon mor till flera goda avkommor e. Gimmick, bl a Persian, Gim Kay och Gin. Här har nu endast nämnts en bråkdel av de tävlingshästar som härstammar från Klintebys. Dessutom betäckte Gimmick en del främmande ston vars avkommor inte alls nämns här, flera av dem mycket framstående inom alla grenar (även körning och distans).

Vad är då det vinnande konceptet? Varför har just dessa uppfödningar blivit så genomgående bra? Jan vill framhålla att man alltid avlat på bra lynne och korrekt byggda hästar. Hästarna går i stora flockar under sin unghästperiod och jobbas inte speciellt mycket. De tas in som 2-åringar för att göras ledtama och för att tömköras. På sommaren som 3-åringar tas de hem för att ridas in. Därefter säljs de oftast. Jan är tacksam för de återkommande kunder han haft, bl a ridskolorna Äppelviken, Uppsala Ponnyklubb och Stall Sjöhästen. Den sistnämnda har genom tiderna köpt totalt ett 80-tal hästar. Jan har sällan annonserat ut några hästar till salu, utan hästarna har sålts på löpande band.  Han vill framhålla att han aldrig under alla dessa år fått en ponny tillbaka.

På Klintebys lever hästarna ett naturligt liv. De går ute året om och har inga andra problem än ev fång på sommarhalvåret. Man fodrar med hö, halm, mineralfoder samt restprodukter från grönsaksfabriken FoodMarks som är närmaste granne. Dessa s k restprodukter är mestadels potatis och rödbetor. Just denna dag som vi är på besök har hästarna utfodrats med potatismos och de är allt annat än "klappvänliga". De är kletiga i hela manen och pälsen står av det stärkelserika fodret. På skimmlarna kan skymtas att de vid tidigare tillfälle fodrats med just rödbetor - de är rosa i tonen under "potatisvällingen". Men visst håller vi med om att hästarna ser mycket välmående ut. 

På Klintebys finns idag 20 ston, f n 47 unghästar samt hingsten Axi RW 70 kvar. Jan har lämnat över driften av gården, som förutom markerna även består av ca 240 suggor. Han har ännu rätt att bo kvar i huset under en tid och målsättningen är att alla hästarna skall vara sålda inom ett år. Redan nu är 12 av stona med dess fölungar borttingade till Hillevi Zerne. Hillevi har under många år tillsammans med systrar och andra tjejer, hjälpt Jan med inridning och hantering av unghästar. Hon är den som tillsammans med Jan har bäst koll på hästarnas nedärvning och avkommornas tävlingsresultat. Hillevi bedriver redan idag ridponnyavel hemma på sin gård Anderse i Sanda socken, inte långt ifrån Klintebys. Hennes egen avel har hittills baserats på angloarabiska stoet Orkidé x, vilken blivit mor till bl a de för ridponnyavel godkända hingstarna Orchis Morio x RP 102 (tävlad i alla discipliner utom körning!) och Orchis Fragrans RP 124.  Hillevi har själv tävlat framgångsrikt i flera discipliner, med bl a ett silver i SM i ponnygalopp med ovan nämnda Orkidé x. I och med köpet av några av Jans bästa avelsston utökar hon sin verksamhet rejält.

På Klintebys kommer framöver inga hästar finnas kvar. Den nya ägaren Svante Runfeldt har inget hästintresse, men genom Hillevis satsning kan vi kanske ändå inte säga att det är en epok som går i graven. Stammarna kommer leva vidare och vi kommer även i fortsättningen få se Klintebys-stammade, mycket goda tävlingshästar.

Tack Pernilla!

Jag minns ju ännu dom gamla russtona från Klintebys som dom körde på travet i början på 60-telet: Ada, Agata, Ally, Anny m.fl. dom flesta hade stora prickiga fält på rumporna, några var helt ljusa, minns inte om dom hade prickar, var ju inte så gammal då…..

Tack Pernilla! Vad kulatt läsa! :)
Jag minns när jag hälsade på hos Uppsala Ponnyklubb för ett antal år sedan -då satt det porträtt av alla klubbens hästar i klubbrummet - och nästan alla var e: Gimmick!
Nu är väl många av dem borta, men jag ska höra med en av tjejerna i stallet som jobbar på UPK om det frtfarande finns några hästar från Klintebys kvar. =)

Alltid kul att läsa. Blendas mamma Beata 809 e Prick 123 u. Renata 440 var född på Klintebys. Beata var tigrerad vilket också Blenda och hennes dotter Corixa är.

Att det finns russkorsningar är ingen hemlighet och att en del också har låtit tala om sig i tävlingssammanhang är ingen nyhet heller. Liksom att det finns en del russ bakåt i härstamningar på ridponnyer.

Låt mig omformulera frågan lite då. Är det till någon fördel för rasen med korsningar?

# 32 Fördel..? Vet inte direkt fördelar så, men absolut inga nackdelar. Var flera fina russkosrningar med på unghästfinalerna i höstas också.

Alltså man kan ju inte påstå att korsningar har någon plats i en ras som vår, där stamboken är sluten, men korsningar - bra såna - kan ändå göra reklam för russrasen på det viset att om folk ser någon fin korsning och tänker; jasså, den där var RUSS till hälften….man kanske skulle ta en närmare titt på de där russen! Det är ju positivt.

#14 Ja det är väl klart att det spelar roll vilken ras man korsar med! Jag har som skrivit i den andra tråden korsat med New Forest, vilket som förväntat blev jättebra. Jag valde NF för att de påminner en hel del om russ både till utseende och temperament.  Arab kan jag tänka mig går bra att korsa med också, de är ju otroligt mycket använd som förädlare inom alla möjliga korsnings"raser" (halvblod, ridponny) Welsh och dartmoor skulle säkert också gå bra att korsa med. Även connemara. Alla dessa korsar (liksom russen) bra med andra raser. Med detta mener jag att de liksom mixar bra. Kanske för att de alla är ädla.

Raser som man inte borde korsa överhuvudtaget tycker jag är de "primitiva" (vet inte hur jag ska skriva det, russen är ju minst lika primitiva/ursprungliga, men det är ändå en helt annan typ)  fjordhästar och islandshästar. även Shetlandsponnyer. De är fina i sig, men korsar vanligtvis inte bra med andra. De slår för mycket igenom med sin grova sida och avkomman blir ofta bara en konstig, fulare fjordhäst eller islänning. Åtminstone de som jag sett. (Nu finns det säkert någon som tycker att det var dumt skrivit, för att deras korsning med fjordhäst och arab är jättefin….ja självklart har jag ju bara sett några enstaka och generaliserar.)

Stora tunga raser passer självklart inte ihop med russ - även om det var roligt det som Agge skrev om ardenner-russ korsningen som var en duktig gallopör. Men det var dock en väldigt märklig korsning, som ingen väl skulle göra medvetet.

Apropos detta: fallet som ryttarn beskriver + några andra handlar ju inte om korsningsavel, men om tjuvbetäckningar. Det går liksom inte att jämföra. Där finns ingen tanke bakom.

Har för mig att viveka berättade att Ripadals Jinnic lämnat en ponny korsning som blivit jätte duktig hopp eller dressyrhäst

Jag tycker att korsningsavel är ok beroende på vad man har för mål med sin avel.

Här är en länk med en bild på ett föl som är korsning mellan russ och arab. Jag tycker att den ser riktigt fin ut!

http://www.rormossen.com/pollac.html

Russ x arab har nästan alltid blivit bra individer…..har funnits länge!