Mysko! Ställ frågan på övernaturligt, lägg till en bild. kanske kan nån läsa av bilden…..

Intressant!!

Ponnyn kanske tycker det är "hemma" där. Vem vet, han kanske har levt där tidigare?

#2 Han har i alla fall väldigt god smak. Det är just en sån gård man önskar sig…

Jag har vandrat mycket med en grupp boskapsskötande nomader i Himalaya. När jag frågar dem om vilket landskap de föredrar är det precis så de säger: det skall finns gräs, vatten och skydd. Det är också ett sådant landskap deres boskap söker när de får vandra fritt. Leil Gaist visar att han fortfarande är naturras som vet vad som krävs för att överleva. Några kanske kallar det instinkt. Jag tycker snarare det tyder på intelligens.

#4 Ja, det låter mest logiskt. Han verkar visa att han har de rätta urinstinkterna för att se till sin flocks bästa. Väljer med omsorg det bästa på betet.

Den andra baggen - Qvanting - är mer "domesticerad", har inte alls visat några sådana överlevnadsinstinkter, han är naiv, går på lite för långt i sin nyfikenhet, förväntansfull inför nya möten, morsar glatt på vem som helst, slarvar med vad han stoppar i sig. Han skulle i det vilda löpa större risk att skada sig och bli offer för rovdjur. Honom kastrerade jag i höstas, han passar bättre som ridponny på någon klubb.

Leil Gaist är mer bunden till några få och väldigt lojal till dem och oerhört samarbetsvillig och lättlärd. Han är mer misstänksam mot okända personer, kan ibland vara svårfångad.

Russtoka!

Hur gammal var Leil Gaist när han var på Klockarhyttan första gången?

Finns det hästar, som han känner till, på andra gårdar i närheten?

Visar han något särskilt stort intresse för någon utav Klockarhyttans hästar?

Hur är terrängen på väg till Klockarhyttan?

Intressant fenomen, tycker jag.

#6 Första gången, var året vi flyttade hit 2005. I september hade jag fått hästarna hit och jag började köra med rockarden.

Leil Gaist trodde nog då att russet på Klockarhyttan var ett sto - det är en valack, han blev alldeles till sig och bockade med rockarden efter. Det har varit lugnare sen dess.

Det finns andra hästar runtomkring  - även ston - FÖRE Klockarhyttan, de går han förbi, fast han känner till dem och har haft hälsningsavstånd till de flesta. Terrängen är skog blandat med starkt kuperade backar över två sandåsar - kalasfina träningsvägar.

Idag var vi ute igen och tog den vägen, han är så lycklig när han få gå åt det hållet. Taktar lite, krummar på nacken och antyder till att skutta så man tar lite mer stöd i honom, mer behövs inte. Inget skrik eller bråk eller så, bara jätteglad. När vi passerat Klockarhyttan är det inte så noga med att vara på alerten längre. Han är rolig den mannen…

Här kommer en liten tanke som jag hoppas att ingen tar illa vid sig..

Homosexualitet förekommer faktiskt även i djurvärlden eller så är han väldigt fäst vid dessa hästar.

Om det inte är för gårdens skull så kanske det är så att han vill samla in flocken, alltså han vill hämta russet till sin flock.

#8 Det är möjligt, men så värst kärvänlig mot sina hingst/valackkompisar har han inte varit.

#9 Jag har också tänkt tanken, att han känner igen sin egen ras.

#9 Förekommer det bland hästar? Jag trodde det bara förekom bland Dvärgschimpanser…
Jag har nämligen aldrig hört talas om någon häst som är det.
Men man får ju alltid lära sig nya saker hela tiden ^^