Vanlig hantering…och enligt djurskyddslagen får sto och föl tidigast avskilljas vid 6 mån enl. deras föreskrifter…..

vi brukar börja med att binda fast fölungen i en hållbar stolpe och hållbar grimma och grimskaft.. det är viktigt att de inte kan komma loss..  det gör vi ca 10 gånger vid olika tillfällen.. sedan binder vi fast dem i deras moder i en sele, för att sedan gå en sväng på 50-100 m och sedan tillbaka. De brukar bråka lite i början, våra brukar ha ganska mycket humör, så dem vänder man inte på en natt.. sedan brukar vi bara gå ut och gå med dem…

#1 Hur har djurskyddslagen med denna tråd att göra? Jag är fullt medveten om de lagar som gäller, då mina föräldrar fött upp tävlingshästar i ca 25 år. Att jag tagit hem en fölunge innebär inte att stoet ej finns med, men det var just fölet som var i fokus i denna tråd. #

Jag startade tråden för att jag tycker det är så roligt med föl och unghästar och vill veta hur ni andra gör med era småttingar. Lite intressant läsning kan det nog bli, så att man kan få glömma den mörka, ruggiga novembermånaden och glädjas åt andras råd och tips och framsteg med sina små.

Så kom igen dela med er lite av er fölvardag så kanske man kan finna nya vänner genom de små. Så hemligt är väl inte det ni gör med dem

Själv så borstar jag, lyfter hovar och har filt och täckesgjord än så länge, men som sagt hon har ju just kommit hem. Ska börja sätta fast henne på gången snart, då brukar man inte bli överdrivet poppis. Mycket spännande ska det bli i alla fall, för de är ju så olika de små liven.

Ja, du har så rätt i att de är så olika de små liven. Jag tror inte att det finns bara ett rätt sätt att behandla föl. De har ju så olika personlighet. Helsyskon kan vara hur olika som helst. Vissa kommer fram direkt, och går med på nästan vad som helst, andra är lite ängsliga och blyga. Vi brukar låta fölungarna själva bestämma när de vill ha kontakt. Vi har haft föl, som redan vid några veckors ålder haft både sele och sadel på ryggen, och tyckt det varit helt OK. Andra av våra föl har inte ens fått grimma på sig när de var två år, men ändå varit inkörda vid 2,5 års ålder. Det är helt OK att binda fast en fölunge, men man måste inte göra det. Förr eller senare måste de ju lära sig att vara bundna, men jag har inte märkt någon skillnad om man börjat tidigare eller senare med det.

Som sagt charmen med föl är ju att de är så olika.

Ja visst är det mysigt med föl. Att bara var med dem i hagen och umgås brukar få dem nyfikna och sociala. Lite olika på föl till föl. Vissa är som plåster och en del håller sig på avstånd. Jag kliar lite och de får följa med om man tar in stoet i stallet. Detta var en kortis så här på morgonkvisten.

#3 När jag läste din tråd så uppfattade jag att du köpt/tagit hem en unge och ber naturligtvis om URSÄKT om du vart stött…men alla håller sej INTE uppdaterade om regeländringar så om jag missuppfattade dej så KANSKE någon mer gjorde det också, så varför ta i så, då du tydligen inte berörs av regeländringen?? :)

Jag tror att det viktigaste är att ägna fölungen en massa tid. Då kommer mycket "gratis". För det är en väldig skillnad att träna en fölunge att gå i grimma när den inte känner människan som håller i grimskaftet, än om man har en god relation och fölungen lärt sig att lita en. Och sedan när fölungen litar blint på en, får man fullt sjå med att "putta ut" fölungen så den "går själv" istället för att vara som en klisterlapp i sidan (fniss).

Jag brukar även ha samma jacka på mig när jag är tillsammans med fölungen. I extrema situationer (för fölungen) som lasting i transport t.ex så kan dem köra in nosen i jackan och så blir dem lugna igen. Överhuvudtaget upprepning, igenkänning, repetition är nog lika viktigt för fölungar som det är för människobarn.

#7 Ägna dem massa tid? Vad gör man då? Sitter i hagen med dem och så eller? :)

Jag har precis fått hem en kallblods -07a som är helt ohanterad. Därför måste jag verkligen få honom hanterbar, just nu är han mest rädd och går gärna undan. Om man följer honom så han tillslut går in i utedriften får man ta honom i grimman och leda honom runt i hagen. Det är ungefär så vi håller på nu. Självklart får han godis för att tycka att det är värt besväret!

#8. Jag brukar sitta hos föl/hästar som är rädda eller blyga av sig, och låta de komma till mig, istället för tvärtom. De får lukta, smaka och titta. (Precis som väldigt små barn gör). Man bestraffar inte en fölunge, det gör inte ens deras mammor i nämnvärd grad, utan man får stå ut med att de smakar på en. Istället får man se till att de delar de kan tänkas vilja smaka på inte är delar som de kan få ett ordentligt grepp om, och på så sätt göra illa en. En rätt funtad häst biter inte för att göra illa då den bekantar sig, utan bara av nyfikenhet, och då inga snabba hårda bett.

Under tiden detta pågår pratar jag lugnt med den (småhummande), och sträcker handen lite försiktigt mot dess nedre del av främre halsen där jag börjar klia den lite försiktigt. Är de rädda brukar de rygga undan då fingrarna nuddar dem, men nyfikenheten brukar locka fram dem igen om man bara fortsätter att sitta där utan att röra sig. Det viktigaste är att allt sker lugnt. Detta brukar inte behövas göras så länge innan man kan börja stå upp och klia dem. Detta kliande är en vänlighetsgest för en häst. Vid manken har hästen ett stort nervnystan som vid beröring (av en mule, eller hand) utsöndrar "välmåendehormoner" hos hästen, vilket bidrar till att man lättare knyter band och förtroende med den.

Allt nytt jag utsätter fölet/unghästen/den rädda hästen gör jag nästan alltid med en hand mot dess hals/manke/bog för att klia och snabbt kunna ge beröm om hästen gör rätt.

Att tänka på! Hästar sinsemellan drar endast med mulen då de visar kärlek (att jämföra då vi smeker hästen), vilket gör att de reagerar snabbare på positivt beröm på så sätt än då vi klappar dem. Rädda hästar ställer sig nära varandra (päls mot päls) och kan jämföras med då man har nära kroppskontakt med en häst som är orolig. Står du lugnt och stilla, eller rör dig lugnt och stilla gör även din häst det.

Det här var lite av mina tankar till varför jag hanterar mina hästar som jag gör. Allt arbete bygger på förtroende.

Lycka till!

Anna

#9 Jag skulle gärna vilja göra som du, men sätter jag mig ner i hagen går Faksen iväg och ställer sig en bit bort. De andra, äldre hästarna, kommer fram och tigger. Han varken vill, eller får nån chans att komma fram. Tyvärr..

#10 Går han helt på lösdrift?

Jag håller med alla föregående talare om att man får lägga mycket tid på de små. Den tid man lägger de första veckorna underlättar allting senare. Kommer inte fölet till mig får man ta in mamma och barn i box så kan inte fölet smita undan så lätt. När man kommit så nära att man kan klia dem på låren och vid sidan av svansen så brukar resten komma fort att man kan röra dem överallt. Det är inte ofta vi borstat föl men vi smeker/stryker med handen över hela kroppen och lyfter fötterna på dem när man hälsar på i hagen. Jag tycker det är viktigt att kunna binda upp dem tidigt för eventuella behandlingar. Å när de är små håller grimmor och rep bättre. Har en häst lärt sig att det är att slänga sig så man kommer loss så är det svårt att träna bort den vanan och det går åt så många grimmor. Visst är det otrevligt att se sitt lilla föl stå och dra i sitt rep men det går fort tills de lugnar sig och fattar att de ska stå där.

Vår 1,5-åring var aldrig uppbunden som föl, hade inte ens grimma på sig förräns nu i höst. Kunde av någon anledning ändå stå uppbunden direkt. Menar bara att hur fort det går att lära dem olika saker beror mest på deras personlighet.

#11 Ja.