Läskigt det låter!

Man ska aldrig pusta ut och tro att man har saker under kontroll alltså

Min första bagge var ett litet vårdpaket med div sjukdomar….hon hade eksem, ett fult err i vänster karled som var tvunget att smörjas annars blev det hårt och kroniska fångkänningar. Jag vet inte än idag vad som menas med kroniska fångkänningar för hon var aldrig halt eller så. Då tog vi det som om hon skulle ha väldigt lätt för att få ett utbrott av fång. Hon gick aldrig på bete och åt väldigt sent taget hö, aldrig något kraftfoder mer än några korn betfor på mineraler och vitaminer och morötter fick hon för jag märkte stor skillnad på eksemen av den dieten. Hon fick kolik en gång när hon rymmde ur hagen och åt nästan en hel bal med nyslaget klöverhö….vi var säkra på att nu kommer fången och tillkallade vet. men inget hände mer än att hon behövde gå en timme och sedan fisa en timme typ och sedan en hög och allt väl. Hon var väldigt däst och mätt med lite fisar på sned men absolut inte halt, enligt vet. då. Hovslagaren jag hade sa att det syndes att hon hade fånghovar men bara lite. Veterinärerna sa att hon troligtvis haft fång som fortfarande lämnade spår efter sig men jag vet inte. Hennes dödsorsak var ett brutet ben och hon blev över 20 år så inte vet jag!

Hoppas du får rätsida på Ellas problem, men hovbensrotation låter ju minst sagt läskigt kan man göra något? Eller har du fattat tråkiga beslut?

En tröstande kram

Jag har nog fattat det tråkiga beslutet… Men funderar mycket hur man ska göra. Enl vet går det att sko med speciella beslag men han sa att hon inte kan användas mer, endast ev till avel.

Är ditt sto dräktig? Jag har flera vänner med fångston, russ och welsh, som går i avel och mår kalasbra. Jag tror det är något med att gå dräktig och digivande som sätter snurr på metabolismen (ämnesomsättningen), i positiv bemärkelse. Min kusins fångsto kunde t ex gå på bete fullt ut när hon hade föl vid sidan, och kunde t o m stödfodras med kraftfoder utan att bli dålig.

Visst är fång ett elände, och i en del fall är det bäst för hästen att få sluta sina dagar. Men om ditt sto redan är dräktig kan det vara värt ett försök att klara henne ett tag till? Jag har hört hästägare som är oroliga för att fångstoet ska få ont i sina fötter under högdräktigheten när hon är stor och tung, men det har gått bra.

En annan intressant iakttagelse (lite OT) är att ett gammalt avelssto med kvickdrag som jag hade mådde markant bättre i sina luftvägar när hon var dräktig och/eller digivande. Jag pratade med en erfaren veterinär som bekräftade detta, men också sade att det är litet kontroversiellt - för man kunde ju inte uppmuntra hästägare till att avla på sjuka ston ifall att de skulle må bättre…

Jag tvivlar på att fång i sig är ärftligt (?), men däremot förmågan att vara lättfödd. Numera är forskarna inne på att socker (fruktan, lättlösliga kolhydrater) är den huvudsakliga boven bakom fång, och inte protein som man trodde förr.

Se också artikel om Sommarbete del 3. Fång här på forumet. Och lycka till med ditt sto!

Beklagar verkligen! Ingen rolig situation du sitter i. Även jag har haft fång på ett dräktigt sto. Hon var 15 år och inte en sjukdag när jag lämnade henne till en hingstägare för betäckning. En månad senare var hon rund som en tunna, med späckhals och det hela + fång. Utan hälta på hösten, men fick som en följd av fånget dubbelsidig lunginflammation(följdsjukdomar kan vara värre än fånget själv och är mycket vanliga). Blev med idel mediciner mirakulöst frisk från det, men fick istället akut fång av penicillinet. Skulle tro att protein eller kolhydrater spelar roll, men att fång uppstår när det blir för mycket av något, vad som helst egentligen - som en allergisk reaktion. Min hovslagare har jobbat i Nevada och såg fånghästar i öknen. Dem hade då ätit av en speciell växt. I det här läget fångverkade min  hovslagare (tursamt har jag en hovslagare som är specialiserad på fång). Hela tån togs bort och hon fick hela skor, med stöd för strålen. Med den åtgärden rörde hon sig mycket bättre och när hon fölat och tjälen gått ur backen rörde hon sig helt bra. Men då med skorna på. I november skulle vi pröva att ta av skorna, men i samma veva fick hon problem med lungeriet igen och jag beslutade av avsluta hennes liv. Med detta vill jag inte säga att det är kört för din häst. Kolla så hon inte haltar pga hovbölder (mycket vanliga efter fång). Annars rekommenderar jag fångverkning och fångskor för att klara henne så länge fölet behöver henne. Då är hon utan smärta och du kan med ro avvakta och se om hon blir återställd. Lycka till!

Hälsningar Lena Diedrich

Min erfarenhet är att många veterinärer är "snabba" att kalla alla hovåkommor på russ för fång. Jag hade litat på min hovslagare mest. Det står att det är hovbensrotation, då antar jag att ni röntgade henne. Annars hade jag nog själv avvaktat och skott med t.ex skor med sula. Om hon dessutom är nerverkad så är det klart att det blir ömt i hovarna. Har själv precis haft en häst med halsinfektion som fick kortison (som "slog ut hela hästen"). Hade inte haft några som helst problem med hovarna innan men efter kortisonet så har hon inte kunnat gå på bete och äta gräs om det regnat mycket och gräset blivit för blött (vätskan stannar i hoven och trycker). Innan vi kom på det så låg hon mestadels i hagen, då hade hon dessutom problem att andas eftersom halsen inte heller ännu var ok. Det gick så långt att vi hade beslutat oss för att avliva men nödslakten kunde inte förrän veckan efter så på vinst och förlust så tog jag kontakt med en man vid namn Eddie Blom (naturläkemedel). Har tidigare erfarenheter av honom som enbart är possitiva. Han skickade div. pulver och tro det eller ej, idag är både hals och hovar på bättringsväg. Och det bara på ett par månader. Samtidigt går hon bara i en sandhage med skor och sula + fri tillgång på hö istället. Nu vet vi iof inte om vi har turen att klara henne i det långa loppet men för dagen är hon def. inte "slaktmässig". Lycka till!

Ella är u-ljudad och icke dräktig. Visade vätska i livmodern och rekomenderades att skjölja henne till våren när brunsterna kommit igång. Vet trodde inte att det var det som orsakade fång utan mer betet i sommar och kanske tillochmed förra höstens. Röngade tre hovar och rotation på de tre.

Ella har alltid varit en olycks häst. Sår lite överallt,hovböld och böld på mulen. På nåt vis tycker jag nog det räcker nu med allt medicinskt på henne. Visst ska man försöka med sina hästar men man måste kunna säga stopp för deras egen skull oxå. Visst, hon är den bästa russ jag haft och jag är skyldig och hon har sina rättigheter att jag gör så det blir bäst för henne.

Vi har haft några fångponnyer genom åren och har lärt oss en del om det. Bla min Corect som fick fång en vinter troligen pga av för mycket korn kvar i halmen. Det tog ett tag innan veterinärerna kom på vad det var då hon var sämre på bakbenen än frambenen. Sänkning och rotation, måttlig bak och lindrig fram. Skoddes med hård sula, korta tår och sko utan tåkappa. Under sulan lades en sk hovkudde som skulle trycka tillbaka hovbenet. Skoning var 4:e vecka första 3 gångerna sedan normalt 6-8 veckor mellan. Givetvis boxvila tills hältan släppt. Totalt blev det nästan 1 års lugn konvalecens men sen var hon tillbaka i tävling igen. Gör nu sin tredje körsäsong och ingen kan se ett spår av det hon varit med om, har nu jättefina hovar!

Gerda fick akut fång i juni. Hon gick då i en välväxt vinterhage med Hjördis och min teori är at hon helt enkelt föråt sig. Hon är väldigt matglad och kastar i sig allt vad mat heter. jag hade låtit dem gå ue dygnet runt, men det funkade alltså inte.
Eftersom jag haft en fångponny tidigare (Solos Frö) så gjorde vi precis som vi lärt oss: av med skorna, på med mjuka toffisar av tjock skumplast, ditsatt med silvertejp.
Jag hade också som tur var fenylbutazon hemma och kunde börja medicinera direkt. Det är JÄTTEVIKTIGT, enligt alla veterinärer jag känner! Ju fortare man får stopp på den inflammatoriska processen, desto bättre är det och desto mindre skador blir det i hoven!
Veterinären som kom skrev sedan ut Metacam som Gerda åt i 14 dagar.

Sedan fick hon stå inne på mjuk bädd (spån och halm) i ungefär tre veckor, innan hon fick börja ta korta tio minuters promenader.
Jag började också ge henne några nävar halvtorrt gräs varje dag - utblommade timotejströn till exempel. Inte mycket, men lite i alla fall - och det gick bra.

I början av augusti kunde hon börja gå ut korta stunder i en hage där det gått hästar hela året innan, samt under sommaren.
Sedan ökade vi tiden succesivt. I slutet av augusti/början av september klarade hon utevistelse dygnet runt i den hage hon gick i (vi har väldigt fina hagar runt vårt stall så där finns gräs året runt, även om de betas nio månder om året). l
Den 9 september, knappa tre månader efter fånganfalet, fick hon 42p på Guldruss med en 8:a på traven. Av fången syns en liten fångrand överst på hoven, och hovis är noga med att inte låta hovarna "flyta iväg", utan skor henne "kort".

Gerda hade helt klart en himla tur - mycket för att vi upptäckte det så snabbt och lyckades hejda inflammationen. Jag tycker att alla russägare bör ha en förpackning antiinflammatoriskt hemma - fenylbutazon, metacam eller finadyne - så man kan börja medicinera direkt när veterinären sett hästen. Får de tex fång en lördagkväll kanske man inte får tag på medicin från apoteket förrän måndag morgon - och under de timmarna hinner hovarna bli mycket mycket mer förstörda!

Till sist: många säger att fånghästar inte ska gå på bete mer i sitt liv - det tror jag är fel. Det är inte betet som sådant som gör att hästen får fång, utan någon speciell omständighet som leder till det.
Frö, som jag hade tidigare, fick exempelvis fång vår och höst när det var dags att fälla eller sätta päls. Vid pälssättning så frigörs cortisol i binjurebarken och kroppen blir stressad => kan leda till fång.
Sista fånganfallet som Frö fick, fick han i februari när det inte fanns ett grönt strå i sikte!

Själv tror jag att fång är en genetisk immunbristsjukdom. Hjördis är tjock som en spärrballong och hon har inga tendenser alls till fång hittills. Gerda är smäcker och finlemmad - och drabbades … När Gerdas fodervärdar hälsade på Gerdas mamma i somras, fick de veta at hon också haft fång …
Men det är som sagt MIN egen teori!

Det skulle hur som helst vara intressant att göra statistik på russhingstar och ston och se vilka som själva haft fång - och som sedan fått avkommor med denna sjukdom. Min gissning är att det följer vissa släkter, precis som tex slinger och andra sjukdomar gör.

Jag tror att fång till viss del är ärftligt. Jag vet en stam som varit speciellt utsatt, olika ägare, olika hagar och släkt med varandra på mödernesidan…

Det skulle det absolut inte vara ärftligt enl vår vet! Jag frågade det speciellt. Men jag har ingen erfarenhet av fång heller. Jag trodde ju att kroniskt fång kom efter akut fång.

Fast få sjukdomar är så outforskade som fång, så att helt räkna bort ärftlighet undrar jag om de verkligen gör?!

Ibland ligger det faktiskt nära till hands att mistänka en viss ärftlig disposition. Vi har "peppar peppar" varit ganska förskonade från fångproblem, med ett undantag. Dock verkar det som om avkommor till just det stoet drabbats. Naturligtvis baserar jag inte min teori om ärtlig disposition enbart på detta, men jag håller det inte för otänkbart. Frågan är väl hur mycket man forskat på detta.

F.ö. stämde inget med "läroboken" när det gällde detta sto. Hon var aldrig fet, snarare tvärtom. Hon blev inte bättre av att vara dräktig eller gå med föl. Fick kraftiga fånganfall efter verkning. Mådde sämre med kort tå och specialbeslag. Mådde allra bäst när hon fick gå med overkade hovar som bröts av när de blev för långa. Detta är ingen uppmaning till andra att göra så, men för henne fungerade det, och hon levde de sista åren ett ganska bra liv, dock ej helt besvärsfri.

(Det är hennes son som är orsaken till mitt användarnamn, men han är också borta nu p.g.a. fång)

*12 Jag vet att en av hennes avkommor fått fång i år som 18-åring.

#13 Usch så tråkigt, är det Dumle?  Vi har köpt tillbaka en 12-åring  efter henne och han har aldrig visat någon tendens ännu. Hoppas ju på att han skall klara sig.

*14 Ja, det är Dumle, han fick snabbt veterinärvård och enligt senaste rapportern från Magnus Nilsson som äger honom så mår han bra nu.

Gerda är ju inte heller någon tjockis, precis! Tvärtom - hon är ädel och vacker, högbent och elegant ***superlativer, jag vet, men hon är ju sådan liksom! ;) *** ändå drabbas hon och inte Hjördis, som för tillfället går under smeknamnet Flygande Tunnan …. ***harkel***
De gick i samma hage, åt samma mat, är nästan lika gamla, arbetade vid tillfället ungefär lika mycket, båda var skodda runt om - ja, visst är det skumt, liksom?!

Jättekonstigt med fång…..Jag har hållit på i över 40 år med russ och haft en fånghäst, en valack som var utlånad och rymde ut på en luzernvall, han kom dock hem, jag gick med honom i kallt vatten och han fick "fångskor". Blev bra och såldes sen. Visade aldrig mer några "fångtendenser". Misstänker startkt att russen får alldeles för "bra" mat! Vi är lite för snälla! Stoppar i dom en massa "konstiga" saker som inte ponnyer behöver. Russet är dock en primitiv ras som vi är dumma nog att försöka förädla, göra något annat av än dom varit från början…..ta upp det på avelskonferensen, extensiv kontra intensiv uppfödning bl.a. Med extensiv menar jag då inte på svältgränsen, men heller inte "kossahö" med en massa luzern i……

Jag har aldrig hört ngn, varken vetrinär eller hovslagare säga att det inte är ärftligt för dom kan/ska/bör inte uttala sig om något man inte vet något om. Det finns så oerhört lite forskning om detta hemska elände. Men om man gör lite statistik som Anna skrev så kanske man kan se en röd tråd, eller inte. En del hästar är känsligare än andra och det är väl det som är det ärftliga. Mitt sto var i full kondition, smal som en sticka (hade svårt att hulla på sig), fick nån dl kraft och mkt hö när hon drabbades. Hon hade oturen att sen 1 1/2 år senare bli medicinerad och fick fång igen som följdsjukdom. Jag säger som sagt inte att det ÄR ärftligt men jag har mina misstankar…

Det hade varit jätteintressant att få veta hur det är med fång på Lojsta hed. Där lever ju russen en hyfsat naturligt liv, dem rör sig mycket och får inte för kraftiga beten. Men det finns ju ett fenomen t.ex som inte går att härleda till för tjockt bete. Det är på höstkanten, vid den första frosen, får många fång. Man kan ju undra varför.

I somras pratade veterinärer om fång på nyheterna. Dem berättade då att antalet hästar med fång ökat dramatiskt i år. Man hade en idé om att det kanske berodde på den allmänna uppvärmningen. Återväxten har ju varit helt otrolig iår. Kanske måste vi ta hänsyn till det i framtiden.

Jag har aldrig hört talas om någon fånghäst på Heden! Jag tror att vissa har sina russ på alldeles för kraftig beten! Det får inte förekomma klöver och luzern på russbetena, det är precis som med gotländska får, betena skall vara magra naturbeten.

Jag håller med Maggan, vi stoppar i våra hästar alldeles för mycket konstigheter. Därav kommer alla "vällevnadssjukdomar". Vi blir livrädda om unghästarna blir lite gängliga, och stoppar för säkerhets skull i dem lite kraftfoder. Vi tror att hästarna behöver en massa tillskott i kosten, som vi människor behöver om vi äter enformig föda. I vissa stallar luktar det som söndagsmiddagen, olja, vinäger, vitlök och en massa goda örter. Därtill rent socker i form av betfor och melass, men ve den som vågar ge sin häst en sockerbit någon gång.

Fast å andra sidan får ju hästar i områden med ökenlandskap i Australien också fång - där kallas det för Queenslandsjukan. Här är återigen länken som finns med i artiklarna om fång här på gotlandsruss.ifokus. Väldigt intressant läsning tycker jag: http://www.lillhagna.info/_pages/fakta_om_fruktan.htm

Sedan kan jag ju själv säga tt jag har skippat allt vad pellets heter. Däremot får mina en näve betfor var varje dag, för att få i sig mineraler och B-vitamin.

Jag förstår väl att man ger sina hästar olika tillskott för att de inte skall få brist på något ämne, men det som hästen behöver skall väl finnas i grovfodret? Våra hästar får inget tillskott av någonting (utom mineralsaltsten) och de har inte visat tecken på brist av något, men det kanske kommer när de blir tillräckligt gamla.

#23 aldrig i livet Agge, dom blir jättehållbara!

Russ mår alldeles ypperligt av vanligt skogsbete + mineralsten, eller en näve pellets med mineraler. Mina har faktiskt förr om åren också fått sockerbetor på hösten, och lite morötter får dom också, och myrhö, alltså hö från utdikade myrar här på Gotland, som har  lite "finare" hö utan klöver el.dyl. men bra värde. Hösilage från vallar isådda md ko-hö tror jag inte är bra……

Men VARFÖR pellets när det finns havre och kornkross??? Pellets - det är de där resterna från kvarnen som man inte gav till djuren förr i tiden! Numera geggar man ihop det med melass, tillsätter vitaminer och lite annat, kör det genom en maskin och kallar det P-E-L-L-E-T-S.
Och många hästägare går på marknadsföringen och betalar glatt 4 kronor kilot för pressat damm, som dessutom ger hästarna hål i tänderna på grund av det höga sockerinnehållet!
Sanslöst!!!

#25 Dom pellets jag ger mina hästar görs i vår kvarn i grannsocknen, därför vet jag att det är justa råvaror som används! Dessutom med ordentlig innehållsdeklaration! Kostar inte skjortan (4,-/kg) heller…..Havre är inget naturligt foder för hästar egenligen, vissa russ blir helnippriga av havre……Kornkross kan jag hålla med om, men Lantmännens kornkross, här på Gotland i alla fall, liknar mer grismjöl, och sånt ger i alla fall inte jag mina russ!

Men vad innehåller pelletsen för råvaror? Och varför kan du inte ge det i annan form än som pellets i så fall?
Jag har svårt att tro at ett russ skulle kunna bli nipprigt av en näve havre med mineraler i varje dag. Eller varför inte ta en näve kross, eventuellt fukta med lite vatten, och ge mineralerna med den?
En näve havrekross väger inte många gram …
Problemet med pellets (tycker då jag alltså!) är att innehållet är så otroligt finmalt, som mjöl, och jag tror inte att hästar är gjorda för att äta så finfördelade saker.
En häst som tex tuggar hel havre tuggar ju den till en tjockflytande gröt som sedan kommer ner i magsäcken. En häst som äter pellets får en tunnflytande gröt i stället, som innehåller en massa yttepyttesmå partiklar.
Är hästens magslemhinna och tarmslemhinna verkligen gjord för den sortens finfördelade "gegg", när hästen är en grovfoderomvandlare som är gjord för att kunna bryta ner väldigt fiberrik mat, så som gräs och löv? *funderar* Jag är tveksam till det, alltså!
Kan ju också brätta at jag har en säck ponnypellets av ett känt märke som jag gav hästarna i våras, men sedan Gerda fick fång, så bestämde jag mig för att inte ge mer pellets till mina hästar (Frö fick nämligen OCKSÅ fång efter att ha ätit små mängder pellets som kraftfoder).
Jag tog hem lite pellets från stallet, för jag tänkte att mina tre tama rådisar skulle gilla dem - men råttorna rör dem inte! Det tycker jag är klart skumt, får råttor äter faktiskt ALLT annars!

Vill bara tillägga att SJÄLVKLART får andra gärna ge sina hästar pellets. Det finns säkert hästar som äter pellets hela livet och mår finfint på det! Men mina får hålla sig till havre och betfor, hösilage och bra halm. :)

I år har återväxten varit riktigt bra, det har även varit väldigt kallt=då äter man även mkt mer, alltså ännu större risk att bli sjuk.

ang. foderdisskusionen, hur normalt är det att ge hästar betfor igentligen? Och hösilage? Hösilage kan ju absolut inte vara bra för en fånghäst tex eftersom det innehåller samma toxiner som i vanligt gräs.

#27 Jag har hört att den här ponnypelletsen innehåller stärkelser som inte är bra för en fånghäst medan de andra säckarna pellets av samma märke inte innehåller det, så där kanske du har problemet?

Även russ kan bli nippriga av havre, vet av erfarenhet att det kan sätta sig endast i huvudet på dom!!!

#27 Eftersom jag VET vad som är i pelletsen och själv har sett råvarorna, är bekant med kvarnägaren, så ger jag mina russ pellets med gott samvete!

#28 Vi hade en jättefin bagge som hette Månen, han hade skenat, bitit folk, slagit sönder sulkar, en hästtransport m.m. Vi köpte honom eftersom han hade bra rekord, under 2.00 och mycket mer kapacitet. Han fick aldrig havre hos oss, bara det kraftfoder vi köper i kvarnen. Han slog aldrig mera, vann massor av lopp, var snäll som ett lamm, gick under 1.50 och var 3:a i SM! Russen är ju fullblodshästar, så för mycket energi sätter sig direkt i skallen på dom…..jag har fler exempel än Månen! Många som har hetsiga russ kanske skulle tänka över vad dom stoppar i dom…….

Jag tycker inte heller man ska fodra med mängder av havre till en redan het häst! Absolut inte! Men mina hästar blir inte ett dugg heta av 2 dl hel havre och 2 dl blöt betfor varje da, det kan jag försäkra. När jag tränade som mest med Hjödis i somras fick hon 7 dl havre per dag (3,5 hg) hon blev inte sjövild då heller … Gerda däremot skulle jag INTE ge så mycket havre, hon har ett helt annat temperament och är mycket hetare, och man fodrar ju efter hästen!

Nå, det jag har emot pelletsen är framförallt konsistensen, det vill säga att de tillverkas av "mjöldamm" och "sockerklister". De kan innehålla bra saker eller bara vara bukfylla - vilket som! - det är konsistensen på smeten de görs av jag inte gillar!

I betfor är ju själva fibrerna fortfarande kvar men sockret utvunnet. Hästar äter gärna sockerbetor - alltså är det inte ett helt onaturligt foder. Dessutom har man fodrat med betfor i ett antal hundra år vid det här laget, medan pellets är hyfsat nytt fortfarande.

Vad gäller hösilage kontra hö så skulle jag mycket hellre vilja ha hö, men på grund av den dåliga sommaren går det inte att få tag i tillräckligt mycket hö till ett stall på 30 hästar, säger stallägaren.
Eftersom jag har hästarna inackorderade är det bara att anpassa sig till vad han köper in.
Hittills verkar inte Gerda ha problem alls med hösilaget. Hon har ju gått på grönt sedan i början av augusti, så jag tror att just vad gäller henne kan det funka. Hösilaget tillhör inte de allra näringsrikaste varianterna, utan ligger någonstans i mitten på skalan. Det är alltså inte konserverat "kogräs" utan taget till hästar.

När Frö fick fång i februari 2005 fick han ponnypellets och ett fint, inte alltför näringsrikt, ängshö, skördat av en bonde i närheten av stallet där hästarna bodde då. Han blev sjuk ändå, fast han inte fick hösilage och inte havre, så …

intressant att ponnypellets kanske ine är bra till fånghästar! Det borde verkligen företaget som gör dem informera om, kan man tycka! jag vet flera som gett sina fånghästar sådana pellets, för det är ju "ingenting i dem" …

Ja, jag struntar väl i vad ni ger era hästar, men berätta för mig varför man över huvud taget måste ge något annat än grovfoder. Om det som ni säger är "bara lite" havre, pellets betfor o.s.v vad är då vitsen? Har hästarna talat om att de vill ha tillskott? Inte har väl NI kontaktat hästpratare?

#31 Jag struntar också i vad andra ger sina hästar, jag har fodrat mina i över 40 år, så jag vet att mina får det dom skall…..ville bara protestera mot anti-pelletsinlägget, skulle aldrig köpa ex.-vis Krafft…..men Fole Kvarns duger bra, inget mjöl där inte! Klistret är melass och jordnötsolja……dessutom bra mineralfoder i!

Det var fång den här tråden skulle handla om…….mina har inte haft!

Jag gav Hjördis havre när jag tränade inför höstens tävlingar, för att hon skulle bli piggare. Vissa hästar behöver den extra "skjutsen" som havre ger - andra gör det inte!
Gerda tex kommer aldrig att ha ett särskilt stort behov av havre, hon är pigg i sig själv! Hon får kraftfoder för at hon behöver b-vitaminer varje dag, och jag måste blanda ut dem i något som jag är säker på att hon faktiskt äter upp.
Hästar är olika, precis som folk, och man får fodra därefter! Svårare än så är det inte!

Men.. hur vet man då att de behöver extra b-vitamin? Ser man det på dem? Och vad händer om man inte ger dem det?

Gerda har knäledsupphakning i båda bak. När hon får extra B-vitamin hakar hon inte. När jag uteslöt B-vitamin ett par månader i våras kom det tillbaka, när jag började ge det igen försvann det.
Enligt de hästveterinärer jag pratat med är extra b-vitamin - självklart kombinerat med arbete i rätt form, där hästen bär sig ordentligt! - bra för hästar med knäledsupphakning. Och jag tycker det är helt onödigt att Gerda hakar om det finns något som kan hjälpa henne att inte göra det! Det sliter ju på knäna att de "fastnar" och det är en säkerhetsrisk vid exempelvis hoppning om hästen hakar mitt över ett hinder och landar på tre ben. *har varit med om det med ett hbl vi hade och det var inte kul!*
Hjördis däremot får inga B-vitaminer, utom på våren när det är dags att byta päls. Hon får en nypa mineraler bara! :)

OK, det var bra att få en förklaring. Jag tycker det är helt OK att använda olika tillskott om det finns ett skäl till det, som i det här fallet. Vad jag reagerar mot att att många ger en massa saker för att man tror att man måste, eller för att människor ev. behöver det, och för att man underskattar vanligt grovfoder som enda föda för normala sunda hästar.

Ja, vitlök har jag ett ont öga till exempelvis …
Det lustiga med vitlök är att det är blodförtunnande - kan det verkligen vara bra för hästar som tränar och tävlar och behöver så mycket röda blodkroppar som möjligt till syretransporten? *undrar ju jag då alltså … *

Likaså alla dessa örtpreparat där man inte har en aning om vad som finns i påsen eller burken, eftersom tillverkaren inte själv kontrollerar det ordentligt.
Tidningen Ridsport gjorde en undersökning av örtpreparat iför några år sedan, och skillnaden i innehåll mellan de olika påsarna av samma märke etc var 0-150 %!
Det vill säga: 100% var den mängd av vissa örter som tillverkaren sa att skulle finnas i örtblandningen, men i en del påsar var det noll av örten i fråga - i andra mycket mer!

Likaså glucosamin är ju väldigt omtvistat! När min mara var halt försökte jag ta reda på mer om det, och det finns vetenskapliga bevis för att det troligen funkar på människa och möjligen på hund, men det finns INGET som visar att det funkar på häst.
Ändå betalar folk glatt nästan 1000 kronor för en liten burk vitt pulver som räcker i en knapp månad … Tala om att tron kan försätta berg!
Varför inte ge hästen en matsked vetemjöl i fodret stället? Det har ungefär lika bra effekt och då vet du åtminstone vad det är hästen får i sig! Men okej, jag kanske får äta upp sista halvan av mitt inlägg längre fram eftersom man ju forskar på glucosamin - och vem vet? En vacker dag kanske det visar sig att räkextrakt är bra för hästar!! ;)

Heja Anna

#29 Jag håller fullständigt med dig om att havren gör dom nippriga. Jag fick en foderstat uträknad åt mitt russ en gång (=aldrig mer uträknad foderstat!) då skulle jag ge havre, inte nån stor mängd men lite, jag lovar hästen var inte hanterbar. Har provat på den andra oxå likadant där-mer i luften än på backen. Dom 2 russen jag har haft har faktiskt varit små fullblod i miniatyr! Den jag har nu han kan inte heller äta havre men han klarar sig bra på bara hö.

Nu när vi är inne på kraftfoder…  Mina russ tränas och startar aktivt i ponnytrav med rekord ner mot två minuter båda två. Ger endast grovfoder, och så betar de från maj-september. Valacken får lite kornkross när träningen är hårdare, då han kan tunna ur lite. 

Men dom överlever tydligen ändå!

De kanske springer så fort för de tror att de ska få mat när de kommer i mål?! ;) *retas*

Haha, jag har kommit på tricket

Jag tog det svåra beslutet i förra veckan och Ella betar nu på de evigt gröna ängarna…..

#43 Jag sörjer med dig, har själv tagit bort en shettis med kronisk fång. Men det är 12 år sedan, men jag saknar min lilla Lelle än idag. Tröstkramar…..

Vad ledsamt! Det är alltid lika svårt att fatta det där beslutet, fast man oftast vet att det är enda utvägen …

Det är ett jättetråkigt beslut och jag sörjer med dig. Vi fick ta bort vår kära Allgunnens Gloria i februari i år efter hennes andra omgång med akut fång sedan förra året. Vi saknar henne väldigt fortfarande, men jag vet i alla fall att hon inte behöver lida mer. Man får försöka trösta sig med det (även om jag inser att du måste ha tänkt i liknande banor). Tack och lov att det finns männniskor som kan ta beslutet när dagen väl kommer och man har "kniven mot strupen".

Kram på dig….

Jag vet att det är svårt, men man måste……Tänk på att du gjort något bra för hästen och att hon slipper lida mer…..det brukar kännas som en lättnad när det väl är över, jag vet, har tagit bort flera ston en jättebra hingst + hundar!

#40 Samma med våra ponnyer. De får bara någon näve betfor+kraft efter de blivit körda som belöning.

#40 Men Julia det är ju så olika också, Oddny hade ju inte tagit ett steg om hon hade fått samma mat som Golf =)