Jag har gjort några kusinparningar, men det beror mycket på vilka individer man in- eller linjeavlar på. Jag tycker mig märka att Dröm, eller kanske man skall säga Klippman blodet brukar klara rätt hård avel. Många bra individer har kommit fram genom den vägen. Däremot skulle jag akta mig vad gäller individer som är stora, eller där man ser att det är annat som är risk att det slår fel.

I år betäckte jag Nomad dottern Tittut med John Russ. Nomad har Rajman som farfar och JR har honom som farfar. Inte alls optimalt, men det är en chansning.

Welinda är betäckt med Micklas som har Dröm som farfars far och morfarsfar och Welinda har Dröm som morfar. Jag har testat förr och är väldigt nöjd med det jag fick då. Annars brukar jag nog försöka hitta det som inte är alltför nära besläktat, även om jag har gjort liknande innan.

Det optimala är väl att inte para släktingar, men i russavel får vi satsa på inte för närbesläktat i de närmaste generationerna. Släktforskar man i russen långt bak i tiden så dyker flera namn upp om och om igen.

Går man in på allbreed pedigree så kan man se långt bak i stammarna och trycka sig vidare bakåt.

Om en häst dyker upp flera ggr så är den färgmarkerad, på så vis kan man se hur nära ett sto och en hingst ligger varandra i släktskap.

Jani… Det finns nån e. Tyson II som är e. Vagabond, och har en mamma som också är e. Vagabond.. Alltså två syskon som betäcks. Visst, det må bli en fin avkomma, men har man inte bättre fantasi eller är man så fast vid en hingst?

Sådär nära avel vet jag inte riktigt…. Men typ om mamman och pappan är "kusiner" är ok tycker jag, för min shettis föräldrar är det ;)

vet ett varmblod somhar samma farfar som sin mamma

Vi försöker att avla mot en så "vit" stamtavla vi kan. Det hänger naturligtvis på avstånden till hingstarna också, men vi gör så gott vi kan. Till vår hjälp använder vi ett eget avelsprogram där vi har ännu så länge har lagt in 2500 russ från stamboken. Där gör vi även "provparningar" mellan olika individer och med hingstar inom 20-50 mils avstånd.

Det här är något som är jätteintressant och facit får man ju inte förrän tidigast efter 2 år, när avkomman är född och man har påbörjat hanteringen. Exteriören har man ju grunden av redan då de föds som man kan bilda sig en uppfattning av, men temperamentet visar sig ju inte klokt förrän man börjat hantera individen lite mer självständigt utan mamma.

Linus Ess och Lissi Ess e. Ernst Rasken - Leilu, pappan e. Hero, mamman e. Loella som var helsyskon. Dom ser inte illa ut……men sånt gör man bara två gånger, Leilu är ju borta nu…..Munter hade Dröm som morfar och farfar, Vagabonds mamma Bettan hade Gullding som far och morfar. Listan kan bli hur lång som helst……

Likaså Östman har mycket Dröm i sig, både på fars och mors sida. Det är en hingst som om det skulle gå bra för skall passas för ston med mycket av detta blod.

Vi har satt en grens på tredje led. Tinúviel är u: Jaritza uu: Matitza uuuu:Marika och e:Tejas Monljus ee: Jucent  eeu Marika

Närmre i släktskap vill jag inte gå….

Linjeavel, men inte mera! Sen får man ta något helt annat…..

#9 Vad menas med det?

Har aldrig linjeavlat. Anser att jag inte har tillräckligt med kunskap om avel och linjer för att våga mig på något sådant. Det får någon annan göra åt mig i så fall. :-)

Men linjeavel, är det kusiner eller? Inte halvsyskon…

#10 Kanske syftar på de gamla beteckningarna på stigande grad av släktskapsavel: linjeavel, inavel och incest? Incest är t ex en hingst som betäcker sin egen mamma, dotter eller syster.

Släktskapsavel är ju ett snabbt sätt att konsolidera vissa egenskaper, men risken är ju att man samtidigt förstärker även mindre önskvärda drag i samma utsträckning.

Inom hundavel brukar man (inom vissa raser i alla fall) säga "två gånger in, en gång ut": alltså två inavelskorsningar följt av en outcross.

#13 Enligt min mor är det rätt vanligt att "para tillbaka" en hanvalp på mamman. Vet att det var vanligt förr inom shetland också. Är det något som förekommit/förekommer inom russ också, eller har man bara parat syskon, föräldrar, mm i värsta nödfall?

Förr var det ganska vanligt att man gick ganska nära, eftersom avelsmaterialet var så begränsat. Det finns en del exempel på att döttrar som är betäckta med sin far, även om det inte alls är vanligt.

Det finns väl enstaka "experiment" som är gjorda på senare tid som jag känner till, men det slog inte så väl ut som jag tror var förhoppningen.

Jag tror det är betydligt vanligare inom andra raser.

#15 Vet att det är väldigt vanligt inom shetland att man linjeavlar. Vet en häst som har en och samma hingst 3 gånger inom de första 4 leden. Eller varför inte ha samma hingst 3 gånger i tredje ledet?!

Jag skulle inte betäcka Lissi med en som är nära släkt igen, utan då får man ta en hingst som är av helt annat blod…..i alla fall är det så jag tänker när jag avlar!

#16 Linjeavel är vanligt som du säger, inom shetlandsaveln. Men det är inte alla blodslnjer som passar för linjeavel, så man måste veta vad man gör för att det skall bli bra.

#18 Just därför jag försöker hålla mig så långt bort från linjeavel som möjligt och överlåter det till de som är bättre på det än vad jag är.

Däremot insåg jag igår kväll när jag låg och bläddrade i hingstkatalogen för shetland att jag visst linjeavlat. 2 gånger dessutom! Hoppsan. Hinstens morfar är samma som stoets mor. Alltså fick avkommorna samma farmorsfar som morfar. *ups* Det gick bra i alla fall som tur var. :-D

När det gäller russ är det nästintill omöjligt att det inte finns beröringspunkter i släktleden. Avelsmatrialet är helt enkelt för litet. Min tummregel är att hålla beröringspunkterna så långt bak det är möjligt. Se #8….

Vi har satt gränsen på närmaste släktskapmed tilltänkt hingst vid fjärde-femte generationen.

Att betänka: Ston / Hingstar med nära besläktat blod kan ge väldigt mycket "fräscht" blod vid "outkrossing" dvs med blod besläktat endast långt bort. Om man sysslar med linje avel el dyl är det mkt viktigt att man vet vad man sysslar med. Resultatet kan lika gärna bli dubbel uppsättning dåliga gener, som i enkel uppsättning är ofarliga, men som i dubbel uppsättning ger sämre immunförsvar, hållbarhet, psykiska men osv.

Inom humanforskningen har man ju sett att om man väljer tilltänkt partner går man på doft, de sk feromonerna. Den man väljer är i princip alltid den av de man träffat som är besläktad längst bort ifrån en, och som på så sätt ger en bäst immunförsvar…Kan vara att tänka på då man väljer partner till sin häst…

#5 Ungefär som travarnas blodbank? Låter jätteintressant! Det saknar jag lite i både stamboken (för stona) och i hingstkatalogen, att man kan se vilka hästar som är med i stammen säg tre generationer tillbaka.

Till vår hjälp har vi ett avelsprogram som heter Hawkeye Breedmate. I detta kan man både utröna inavelsgrad i %, samt se stamtavlan i 3-8 generationer på en gång. Den är väldigt användbar tycker jag. Det programmet kostar c:a 1000 kr i svenska kronor. Jag använder det i mitt arbete som registrator för den utrotningshotade Kaspiska hästen, samt i vårt avelsarbete med russen. Googla på Breedmate om ni är intresserade. Problemet om man inte kan engelska är att det är på engelska programmet är uppbyggt. Man kan dock själv lägga om det till svenska, men det kräver en del arbete.

Pengarna för programmet är inte mycket att säga om. Det är det du lägger in som är värt pengar tycker jag. Även om det går att släktskapsavla som jag kan se av ovanstående exempel är jag nog mer inne på din linje. Går det att köpa den tjänsten av dig?

#24 Ska du på avelskonferensen? Isåfall kan jag ta med lite exempel och visa då…?

Nej, det ska jag inte men en affärsidé hade varit att lägga det i en bärbar dator, koppla det till projektor och visa för andra som kommer dit. Fast det kräver en del utrustning förstås…