Det finns olika sätt att föda upp sina hästar, och säkert fungerar mer än mitt sätt  MEN!

Jag tycker som huvudregel inte att russ eller  andra naturponnyraser ska äta kraftfoder som unghästar. Jag vet en som köpte en connemara ettåring (hennes första häst) och var så fixerad på att få honom att växa, att hon så att säga fodrade sönder honom. Han blev runt 155 cm och när han var 5 år fick han avlivas för att han hade så dåliga ben. Gikt tror jag hon sa att han hade. för mig är det klart att det var hennes misuppfattade "goda" fodring som orsakade detta. Skrämexemplet, men tyvärr sannt!

Och russen som är ännu bättre på att utnyttja sitt foder än connemaror, nej de är inte gjorda för att äta massor kraftfoder och växa sig överstora så att benen inte håller.

Jag förstår att tävlingshästar kan behöva mer än grovfoder, men föl och unghästar, nej jag tror att de mår bäst av att

1. vara med sin mamma till de är minst 1 år om man har den möjligheten

2. ha fri tillgång till hö på vintern och gå på bra bete på sommaren

En anna sak är det själklart om de är sjuka, eller tidigt avvända från mamman. då kan de behöva foder, det är ju inte så att de ska vara tunna heller. Då använder jag ett müslifoder till avelsston och unghästar. Och någon form av mineral och vitamin tilskott mår de bra av.

Jag tror på fri tillgång på grovfoder som unga, plus tillskott av mineraler som grund. Verkar någon tunna ur ges mindre mängd kraftfoder ämnat för växande individer och ev extra vitaminer. Jag anser att russen behöver få växa ut i lugn och ro för att bli hållbara. Kanhända att jag formats av de gotländska äldre russuppfödarna…?

Jag tror att "för mycket och för litet skämmer allt". Det vill säga: enbart stråfoder och bete tycker jag inte räcker - men självklart ska de inte ha flera kilo kraftfoder per dag heller!
Vad gäller kraftfoder har jag valt bort pellets helt, och foderstaten består enbart av havre, betfor och hö, samt att de står på halm och kan äta av den.

Jag tror inte heller på att skynda på växandet utan är sparsam när det gäller kraftfoder och tillskott. Ger fint hö i stora mängder, salt, mineraler och morötter. Korn/havrekross till de som behöver lite extra, fölston eller de som tränas på lättare sätt. Fölstona får extra tillskott av selen (Tokosel). Jag tycker att de när sig mer än väl på detta och alla som sett mitt treårssto Wintra i år kan se att en del individer kan växa som 17 fast man inte medvetet trycker i den mat.

 Jag vill att mina unghästar ska vara runda och fina och skulle aldrig snåla på maten. Sommartid är det svårare med hullet tycker jag, då vi tyvärr har för "bra" beten och en del får en övervikt som man får jobba med att få bort under hela sommaren.SUCK! Önskar mig en sommarskogshage där det inte är så kraftigt bete men ytorna så stora att det finns mat hela sommaren ändå.

grunden för våra hästar är grovfoder, d.vs hö eller hösilage, sedan får de som behöver kraftfoder, d.v.s oftast det digivande stoet, men det är ju bra att fölet lär sig äta av mammas kraftfoder. Vi ger oftast kraftfoder till dräktiga/växande eller hästar i träning. Detta under vintern på sommaren är det tävlingshästrna som får kraftfoder så de springer fort som tusan :)

Våra uppfödningar går med sina mammor tills de är c:a året. Alla (stora som små) har fri tillgång på bra hö under vintern och stora kuperade gräshagar på sommaren. Vi har förmånen att kunna ha hästarna ute året runt med ungefär samma uppdelning mellan hagarna som man har på Lojsta Hed. En vinter-, en sommar- och en höst- och vårhage. Detta gör att hagarna inte blir överbelastade. Skogar i alla hagar gör att ponnysarna vässar tänderna och äter barken från träden. Strövområden gör att de inte behöver verkas så ofta då hovarna slits naturligt. Kraftfoder får endast de tävlande ponnysarna under tävlingssässongen. Tidigare gav vi, tyvärr, dom mer kraftfoder men upptäckte att vårt magra sto blev tjockare utan kraftfoder. Kraftfodret gjorte henne bara hetare vilket i sin tur medförde att hon sprang som en galning även i hagen mellan träningsturerna. Vi hade alltid blickar på våra ponnysar eftersom de var så smala, trots all mat de fick. Efter att vi slutade ge kraftfoder regelbundet har samtliga lagt på sig ett ordentligt hull som är lättare att träna bort än att få en mager häst rundare. Övrigt i foderväg består av saltsten, mineraler och rotfrukter (för att det är gott).

# 6 Åh det låter som en dröm att ha så bra förhållanden med skog och jättestora hagar!

De enda hästar som vi under normala förhållanden ger kraftfoder är tävlingshästar som går i hård träning. Kraftfodret vi använder är Kornkross, havre och betfor. Korn och havre köper vi av en granne, hö producerar vi själva.

Sedan får man vara noga med avvägningen, vi provade fri tillgång på hö under vintervilan 2005, Det kostade oss nästan hela säsongen 2006 innan vi fick ordning på dom. Därför mäter vi upp allt hö och ger det tre  gånger om dagen.

Icke tävlande ponnysar går givetvis på grönbete under sommaren, men även där får man vara lite observant så man inte har ett gäng öltunnor som vankar omkring.

Jag anser att för feta hästar är minst lika farligt som för magra, lagom är bäst och varje Russ är en individ.

#7 Visst har vi det bra men vill ändå förtydliga det lite. Alla hagar är inte JÄTTESTORA men de är mer än tillräckliga för de ponnysar vi har. Det bästa tycker jag ändå är att vi har så många att variera mellan. Och ev får vi fler då stödet för mark i träda ev skall försvinna. (Bra tycker jag). Många vill ha skog och kulturmarker avbetade. Tror att många har det likadant. Risken med mycket mark är väl annars att man lätt samlar på sig för många små russin.

Bara för att de är naturraser behöver de ju inte leva på existensminimum. Jo, om man vill ha en lika svag häst som de allra flesta vildhästar är… Men nu är ju våra hästar sällan till för att bara gå i en hage; de allra flesta ska väl någon gång i framtiden användas, högst onaturligt faktiskt, som kör/rid/travponnyer.

Nu är det ju inte lika kinkigt med russen; de ska ju bli små hästar och deras behov täcks väl oftast hyfsat ok av ett ok hö. Men jag ser samma tänk även på kallblodstravarna och jag blir helt vansinnig på två sorters inställning - Att unghästen har LÄGRE behov än den vuxna hästen. Helt kajko och så fel som det kan bli! - Att en naturras som kallblodstravaren kan leva på "luft och vatten" och lite hö. Därför ser man överallt 1-2-åriga kallblodstravare som växer extremt ojämnt, är SMÅ och totalt omusklade, raggiga och fula i pälsen och trötta på ögonen. Det blir inte hållbara hästar av den sortens unghäst-fodring…

Min kille, 2 år i år, har fått lagom med mat utifrån hans behov; beräknat enligt forskning & riktlinjer som är allmänt använda. De viktigaste behoven som jag sett det har varit att täcka proteinbehovet - och då framförallt se till att han får i sej sitt behov av essentiella aminosyror, & balansera mineralerna. På en sådan liten kille är sällan energin något problem.

Vad jag fodrar extra med beror på vad grovfodrets analys säger. I år hoppas jag på ett så bra hö att han inte behöver något kraftfoder alls. Nu är ju behovet också mindre, som mest behövs ju fram till 18 månader; så snart är han på behov som en vuxen häst (dvs "nästan ingenting" :D ) Förra året var det lite för dåligt med protein så jag fodrade extra med lite soja och lucernhack, tror den totala summan blev 0,3 eller 0,4 kg "kraft"-foder. Några energifoder har inte behövts, dvs havre eller betfor. Hans tillväxttakt - dvs energin - har redan tillgodosetts med höet! Jag tjänar ju ingenting på att göra honom FET = ge för mycket energi…