Våra är inte särskilt ömfotade. Inte ens på grusvägar. Under de perioder då vi har lågintensiv träning fixar de vilket underlag som helst barfota. Det är när vi hårdtränar dem och tävlar nästan varje helg som skorna åker på. Då sliter träningen och tävlingar hårt på hovarna och ,tyvärr sitter inte några boots alls kvar på hovarna.
Unghästarna och gamlingarna, som tränar grundkondition/motion går barfota året runt så länge det inte är isgata. Vi får hoppas på mycket snö iår.

Väldigt olika för olika hästar. Tyvärr har vår vägförening fått för sig att sprängsten är bra att lägga på vägen. Så på senare år måste vi sommartid ha skor på våra. Vissa går även med sulor. Har tom varit med om att stenarna skär hål i vanlig standardsula så att jag fått köpa specialsulor. Vintertid när snön ligger ordentligt försöker jag dock köra barfota så mycket som möjligt…….

Hästar som inte tränas är barfota, körs de 1-2 mil 4-6 ggr i veckan är det skor på som gäller, för det finns inga hovar kvar annars.

Oftast skor runtom, alltid skor fram men under vintern åker bakskorna av vissa år.

En treåring jag lånade tränade jag barfota och hon hade verkligen hovar av stål, de slets mindre än min ponnys skor trots att de tränades tillsammans! 😛

Jag har skor på tävlingshästarna. Rider iof bara. Vi rider på väldigt varierat underlag; grus, vall, sand och ridhus. Men det funkar inte barfota. På somrarna är de ömfotade och på vintern är det risk för isgata på tränings- eller tävlingsplats.

Hade Arvak oskodd förut, men efter att han skoddes och jag bytte hovis har han fått mkt finare steg.

De som tränas är alltid skodda här. Mina tränas på grusvägar i stort sett hela tiden. De går mycket och ofta. De skulle aldrig tåla att tränas på det sättet utan skor. Dessutom tävlas de och då är det krav med skor i maraton.