Tejas Pirmin

född 1997 Uppfödare: Stuteri TEJA Ägare: Elin Tigér-Bohm Hemsida: www.teja.se Färg & tecken: Fux med vit man och svans och med vita hår i pannan Mankhöjd: 122cm

Stam: e.Drömprinsen 460 u.Piarina 2924 ue.Ponte 230 3st segrar i ponnytrav, rek. 2.08,3 38p på utställning

Tävlad i allroundklass i hoppning, dressyr och körtävlan.

Tejas Pirmin, idag en 17-årig glad o pigg valack i sina bästa år!

Vi köpte Pirmin redan som 3åring, och sen dess har han funnits i våran familj. Från en början var det min storasyster Malin som hade det största ansvaret över Pirmin, då jag bara var 7år. Dom gjorde endast en start på travbanorna och det slutade med en 6e plats på 2.31. När Pirmin var 8år så tog jag över hela ansvaret och vi började träna stenhårt för att komma ut på banan igen! Vår första start tillsamman slutade med en andraplats plats på nya rekordet 2.23!!

Men det har inte alltid varit så lätt. Pirmin har drabbats av många och långa skador som tyvärr satt stopp för både träning och tävling under vissa perioder. Ibland har de känts hopplöst att ens ha en tanke på att vi skulle kunna ta oss ut på banorna igen. Mystiska skador som varken jag, Teja, veterinärer eller kiropraktorer kunde hitta orsak till.

Men på något konstigt sätt har vi alltid lyckats ta oss tillbaka, även från dom svårare skadorna. Och älskade Pirmin har visat, inte bara för mig utan för många andra att han har mycket kvar att ge på tävlingsovalen.

Perioderna med skador och rehabilitering har tärt mycket på både mina och Pirmins krafter. Men det har samtidigt fört oss närmare varandra. Vi förstår varandra utan och innantill och vi har blivit bästa vänner som ingen någonsin ska skilja på. Han ger mig viljan och styrkan att orka fortsätta kämpa. Både på travet och i livet.

2008 tog vi vår första seger tillsammans i monté. Även nytt rekord gick han, 2.16 På en regnig och lerig Lindesbergbana.

2010 var det dags igen att ta oss ut, denna gång på Sundbyholms dubbeltrav. Jag hade inga förväntningar, jag ville bara att Pirmin skulle ta sig runt felfritt o trava rent! Det va mitt enda mål med denna start.

Han stod i ett ganska tufft gäng men vi visste att travar han, sådär som bara jag o Bea vet att han kan, då har han chans att bli placerad bland dom 3 bästa. Jag minns det här loppet i detalj, jag minns att jag va så fruktansvärt nervös innan att jag visste knappt om jag ville köra. Nu hör det till saken att jag blir sällan nervös eller får "tävlingsnerver".

Starten går och Pirmin, som är grymt startsnabb, tar sig iväg felfritt och är snabbt ikapp hästarna på volten framför. In mot första kurvan känner jag att det går lite väl fort, han har lite svårt med kurvorna när han springer för snabbt, benen hinner inte med! Jag ska försöka bromsa lite för att kunna flytta ner från tredjespår och vänta oss igenom kurvan. Då händer det som inte får hända… Pirmin blir störd när jag tar i honom, slår på en tvärnit och bara står på stället och galopperar. Jag känner hur paniken bara växer mer och mer, och jag väntar med fasa på att de ska ropa ut att vi är diskade. Nej! Vi skull ju ta oss runt felfritt! Jag tar ett nytt tag i tömmarna samtidigt som jag säger, "Skärp dig! Trava!" Ja jag pratar väldigt mycket med mina hästar, och speciellt med Pirmin. Tack och lov så lyssnade Pirmin, ställde sig snabbt som blixten, tog tag i bettet och var snart ikapp ledarhästarna igen.

In på sista bortre långsidan ligger vi 3-4 hästar i bredd, jag kände att Pirmin fortfarande hade mycket krafter kvar. Jag ryckte luvan, beredd att parera om han skulle tappa traven igen men han la bara i en högre växel, svepte förbi klungan och gled ifrån dom andra. In på upploppet kom så mycket känslor på samma gång. Samtidigt som jag satt och väntade på att tilläggshästarna skulle komma ikapp så kunde jag inte låta bli att hoppas. Mållinjen närmade sig, men inga hästar hotade. Tankarna började fara runt i huvudet och jag var tvungen att säga högt till till mig själv "Ta det lugnt nu Elin, inte börja driva nu! Låt honom bara springa så fixar vi de här!!" Och det gjorde vi!

Efter att Pirmin varit oförklarligt småhalt i 8 månader, grundtränat bara några månader och så kommer han ut och bara leker hem en seger, dessutom på nytt rekord 2.08,3!! Första gången under 2.10!

Nu har han hållit sig skadefri i 2 år. Vi fortsätter att träna lugnt och grundligt, startar försiktigt och hoppas att komma ut på banan i år igen. Men som sagt, jag ropar inte hej förenns vi är där. Det är lååångt kvar innan första start, och allt kan hända under den tiden.

Tack till Stuteri TEJA, som lät oss köpa denna otroligt speciella häst. Tack till Bea, Totte och Ewa som alltid stått vid våran sida och peppat oss och alltid trott på oss!