Russavelsföreningen

Svenska Russavelsföreningen 1967 – 2007

2007-04-20 23:09 #0 av: [Croneld]

Russen har funnits i vilt tillstånd sen urminnes tider och finns idag i en lösgående flock på Lojsta Hed. Här skriver Torsten Jakobsson som var Russavelsföreningen ordförande i många år om hur allt startade.

 

Svenska Russavelsföreningen 1967 - 2007

Russaveln i Sverige har urgamla traditioner, kanske framförallt på ursprungsön Gotland. Som bekant fanns ju russen i vilt tillstånd på ön så långt som 3 000 år tillbaka i tiden vilket bevisats av funna benrester. I början på 1900-talet drevs de viltgående flockarna ihop och en mera ordnad avel kom till stånd. Innan dess var det ju samma förhållande som för andra viltgående flockdjur att det var de starkaste som överlevde och de kraftigaste hingstarna som betäckte stona. Rasen fick därigenom ett naturligt urval av de bästa individerna. Omkring 1930 startades de första riktiga russtuterierna på Gotland och en mera konstruktiv avel började ta form.

I början av 1967 började man diskutera om det inte var hög tid att bilda en riksomfattande avelsförening för gotlandsrusset och vid ett möte i Visby den 31 mars på initiativ av husdjurskonsulenten Bengt Ljunggren och dåvarande chefen för Hushållningssällskapet på Gotland, Åke Selerud, konstaterades önskvärdheten av att det skapades en riksomfattande organisation för aveln med gotlandsruss. Vid den tiden fanns två lokalt verkande avelsföreningar i landet, Gotlandsrussets Vänner på Gotland och Skånes Russavelsförening. Genom att hingstpremieringsreglementet ändrats så att russhingstar kunde godkännas även på fastlandet kändes det som att tiden var mogen för en riksorganisation inom russaveln.

I mötet deltog Bengt Ljunggren, Torsten Jacobsson, Lars Lindqvist, Axel Johansson, Karl-Erik Mellqvist och Åke Selerud från Gotland, Kurt Graaf, Stockholm samt Bertil Aronsson, Erika och Jan Gowenius från Småland. Vid mötet beslöts att tillsätta en interimsstyrelse bestående av Jan Gowenius, Kurt Graaf, Axel Johansson, Bengt Ljunggren, Karl-Erik Mellqvist, Sven-Olof Rungegård och med Åke Selerud som sammankallande. Interimsstyrelsen fick i uppdrag att utarbeta förslag till stadgar och riktlinjer för föreningens verksamhet och samordningen med Svenska Ponnyföreningen.

Interimsstyrelsens förslag presenterades vid ett möte den 10 september i Växjö under ledning av Torsten Jacobsson och med Sven-Olof Rungegård vid protokollet. Stadgar, utarbetade av Kurt Graaf antogs och den då valda styrelsen kom att bestå av Åke Selerud, ordförande, Karl-Erik Mellqvist, Torsten Jacobsson och Axel Johansson från Gotland, Kurt Graaf, Sven-Olof Rungegård och Gunnar Svensson från fastlandet. Medlemsavgiften fastställdes till 25:- per medlem och man beslöt att diplom skulle instiftas till avelsston  som lämnat 10 avkommor efter godkänd hingst samt till därav förtjänta 3-åriga ungston.

1975 delades Svenska ponnyföreningen i tre grenar, Ridsportförbundet, Svenska Ponnyavelsförbundet och Svenska Ponnytravförbundet och Russavelsföreningen kom att ingå som en avelsförening inom Svenska Ponnyavelsförbundet. Russavelsföreningen har där varit en mycket aktiv medlem och under vissa perioder även innehaft ordförandeposten.

Den första Riksutställningen "Russ 68" hölls 1968 på Gannarve gård på Gotland och samlade hela 76 katalognummer. Domare var Kurt Graaf från Stockholm, Gunnar Svensson från Höör, Karl-Erik Mellqvist och Axel Johansson från Gotland med Bengt Ljunggren som överdomare. En mycket stor publik (ca 1500 personer) bevistade utställningen. Inträdet var 4:-- per vuxen, 2:-- per barn och priset för den efterföljande asadon med helstekt lamm var 4:-- per person.

Den lokala verksamheten utökades 1978 då Västruss bildades och 1982 då Mälarruss tillkom. Därefter har också tillkommit Östruss, Dalaruss som en underavdelning till Mälarruss, samt Nordruss. Gotlandsrussets Vänner ombildades och delades till Föreningen Gotlandsruss för avelsverksamheten och Gotlands Russtravklubb för tävlingsverksamheten och ändrade därmed sin inriktning till ren avelsverksamhet från att ha varit kombinerad med tävlingsverksamhet i trav och ridning. Verksamheten i lokalföreningarna är mycket intensiv med årliga utställningar, utbildningsverksamhet och andra intressanta aktiviteter och är synnerligen värdefull för spridande av information och kunskap om gotlandsrusset.

Regelbundna avelskonferenser har anordnats vart annat år sedan mitten på 80-talet. Den första hölls i Nybro och konferenserna har alltid varit mycket välbesökta och uppskattade. De ger möjlighet att diskutera aktuella avelsfrågor och ger impulser och vägledning till styrelsen och avelsrådet  inför framtida arbete och inriktning.

Stambok har regelbundet utgivits sedan 1943 då Bengt Ljunggren lade ner ett intensivt arbete för att kartlägga alla då kända russ och deras härstamning. Hushållningssällskapet på Gotland har hela tiden bistått med utgivningen och administrationen av stamboken. Styrelsen begärde 1971 hos Jordbruksverket att stamboken skulle förklaras för sluten vilket beviljades.

Informationen till medlemmarna spreds till en början via Gotlandsrussets Vänners tidskrift "Skogsbaggen". När sedan Svenska Ponnyavelsförbundets tidskrift Vår Ponny kom till informerades medlemmarna via den. Tack vare EU-bidrag från Jordbruksverket skapades sedan möjlighet att utge en egen tidskrift "Gotlandsrusset" som har rönt mycket stor uppskattning för sitt allsidiga innehåll och betyder mycket för spridning av information till alla medlemmar och andra intresserade.

Avelsverksamheten har varierat mycket under åren, alltifrån krisen på 50-talet med ett fåtal betäckta ston till 70-talets nära 2 000 betäckta fram till dagens i snitt drygt 500 betäckta ston per år. Antalet tjänstgörande hingstar har varit tämligen konstant under åren med drygt 100 hingstar i avel. För att uppnå en säker avelsverksamhet utan risk för inavel bör vi ha betäckningssiffror på runt 700-800 betäckta ston per år och en hingststam på ca 100 stycken. Systemet för urval av hingstar godkända för avel har varit mycket betydelsefullt och inneburit en väsentlig kvalitetshöjning på russaveln vilket bevisas av att kvaliteten på de vid utställningar bedömda hästarna har ökat väsentligt. Vid den första Riksutställningen 1968 på Gannarve på Gotland utdelades endast ett tiotal guldplaketter medan man vid dagens utställningar ligger på ca 20 - 25 % av de utställda hästarna.

Det avelsarbete som utförts under de 40 år föreningen varit verksam har uppenbarligen inneburit stora framsteg från en ganska enkel häst till dagens alltmer eleganta och användbara ponny som väl kan hävda sig mot de engelska raserna. Man får dock aldrig glömma bort det ansvar föreningen har att bevara Sveriges allra äldsta hästras och föra detta arv vidare till kommande generationer.

Genom att gotlandsrusset blivit erkänt som en utrotningshotad djurras har värdefulla bidrag till avelsverksamheten kunnat erhållas genom speciella EU-bidrag, så kallade KULM-bidrag, i huvudsak att användas för informations- och utbildningsverksamhet. Plan- och riktlinjer för russaveln utarbetades och Jordbruksverket godkände och fastställde dessa 1996. Dessa riktlinjer har sedan dess varit inriktningen för avelsverksamheten och legat som grund för EU-bidragen. Föreningen har till dags dato erhållit runt en miljon kronor i bidrag vilket väsentligt har ökat möjligheterna till en aktiv verksamhet och spridande av information om gotlandsrusset och dess unika egenskaper som en utmärkt barn- och allroundponny. På senare år har också priserna på föl- och unghästar stigit, inte minst genom en ökad export till övriga nordiska länder, vilket bör öka intresset för att betäcka fler ston.

Ett av föreningens viktigaste mål framöver måste vara att ytterligare sprida kunskap om russets fina egenskaper som en utomordentlig barn- och tävlingsponny och dess unika allroundegenskaper. Viktigt är också att försöka bredda marknaden utanför nordiska länderna med en ökad export till övriga Europa.

Att russet är en underbar liten häst att umgås med vet alla som kommer i kontakt med dom. Deras utomordentliga travegenskaper, deras intelligens och sundhet är välkänt och som uppfödare upphör man aldrig att förvånas över hur särpräglade de är. Ingen häst är den andra lik, alla har de sin speciella egenhet vilket är mycket charmerande. Rätt hanterade från första början får man en ponny med alla de bästa egenskaperna.

 

Relaterade länkar

Av: Croneld

Datum för publicering

  • 2007-04-20
Anmäl
2007-06-27 01:12 #2 av: MagganS-B

Torsten har lite fel när han skriver om Gotlands Russtravklubb och Föreningen Gotlandsruss. GRTK bildades i slutet av 70-talet eftersom det inte fanns någon verksamhet i "Russvännerna", och Gotland behövde en ponnytravklubb som samlade russtravintresserade och utbildade kuskar. Föreningen Gotlandsruss bildades 1990 på initiativ av bl.a. Beje Blomgren, Emil W Pettersson och undertecknad. Vi tyckte då att Gotland var lite bortglömt när det gällde avelsbiten eftersom det fanns lokalföreningar på flera håll i Sverige. Svenska hade ju flera styrelsemedlemmar här, men inga utställningar anordnades förutom Russ-Riks bl.a.

Anmäl
2007-06-27 12:21 #3 av: MagganS-B
Gotlandsrussets vänner var en förening som fanns på Gotland, jag tror det bildades i slutet på 50-talet. Torsten var i alla fall involverad i föreningen. Bl.a. kördes trav i Russvännernas dress vill jag minnas. Vad jag menade var att både Gotlands Russtravklubb och Föreningen Gotlandsruss var en senare företeelse, då var Russvännerna saligen avsomnade......I Torstens artikel kan man tro att en delning av Russvännerna skedde, vilket inte var fallet!
Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.