Författat av Lena Diedrich som efterlyser uppgifter om stoet Rosita, svart/svartbrunt litet russto född på Gotland, på 40-50-talet. Uppköpt av hästhandlare bosatt på fastlandet, antagligen som unghäst.

När jag var 7 år köpte mina föräldrar en liten russhingst vid namn Kalle e Rabalder 174 - Toppzy 2399 - Hubertus 299 på en livdjursaktion i Alvesta. Det var inte meningen att vi skulle köpa häst, men detta var 1983 och en liten russhingst var inte värd ett jota och det var helt enkelt så att ingen bjöd på den lille söte fuxen och han riskerade att slaktas, så min pappa fick hjärtknip och köpte honom. Han gick med våra kor tills han var 3 år och korna såldes. Då behövde han sällskap och vi for åter till livdjursaktionen i Alvesta. Och där fanns ett russto vid namn Sussy som vi faktiskt fick bjuda på innan hon var vår. Anledningen till att vi köpte just henne var att hennes morfar var Kalles pappa. Bättre anledningar än så behövs inte ibland (…).

Sussy var född 1985, ljfx med vit man och svans e Furir 354 - Sabina - Rabalder 174 - Sarina - Laban 222 - Sara - Droste 159 - Rosita.

Sussy

Jag var 10 år när vi köpte Sussy och ungefär vid samma tid började jag intressera mig för vad som stod på språngsedlarna. Det fanns en stamtavla att fylla i på baksidan och jag funderade på hur jag kunde hitta uppgifter om härstamningen. Så jag skrev ett brev till Kalles uppfödare, Hasse i Lessebo (jag tror nog att många som läser detta vet vem Hasse är) och frågade om han kunde hjälpa mig med Kalles stamtavla. Tillbaks kom stamtavlan i 6 generationer. Sedan ringde Hasse för att höra hur det var med Kalle. Hasse och jag fick genast en god kontakt och han kom och hälsade på oss en tidig söndagsmorgon för, som han sa: - "Om man ska se hur en häst har det ska man komma oanmäld, gärna en tidig söndagsmorgon". Han var ganska rakt på sak, denna Hasse och det var väl därför jag tyckte så bra om honom.

Hur som helst fick han, vid det här besöket, syn på Sussy och han blev eld och lågor. Vilken fin märr! Hennes pappa var en fantastisk hingst meddelade han, som hade exporterats till Finland. Och Sussy skulle jag betäcka när hon blev tre år (han skulle hjälpa mig med val av hingst, förstås) och sedan skulle jag premiera henne när hon hade föl vid sidan. På den tiden premierade man inte treårsston, utan dem skulle visas fram med föl vid sidan.

Sussy blev 3 år och på Hasses inrådan åkte vi med henne till Christer Johansson och Kasper 370. Christer blev väl glad att se Sussy då han haft Furir hemma hos sig några år tidigare, men framför allt mycket imponerad då hon hoppade över en grind, när hon blev lämnad ensam i hagen. Grinden uppmättes till 110 cm och Sussy hade hoppat över den enkelt, från stillastående! Jag tyckte mest det var pinsamt att hon hittat på dumheter medan hon var på besök hos hingsten. När vi hämtade Sussy sa Christer att det var något som fattades i Sussys stam, något med hennes mormorsmormor som inte var som det skulle. Men varken jag eller mina föräldrar förstod allvaret i det han sa.

Jag var 11 år när jag blev medlem i Svenska Russavelsföreningen och mina fickpengar gick till köp av stamböcker. När Hasse hade varit på utställningar fick jag katalogerna efteråt och jag satt och gjorde noteringar i stamböckerna, vilka poäng hästar hade fått, fyllde i föllistor m.m. . Jag satte även ut annonser i tidningen Min Häst och meddelade att jag kunde hjälpa folk med stamtavlan på deras russ. Det blev en väldig massa stamtavlor. Och ni vet väl hur det är; när man lär sig något på ett sådär lite "småfanatiskt" sätt som barn, det fastnar. Jag kan fortfarande rabbla stamboksnummer utan att jag vet om att jag kan det. Så här efteråt tycker man ju att man skulle ha lärt sig franska istället, eller alla världens huvudstäder, eller något annat som man kan "stila med" nu när man är vuxen. Att kunna rabbla stamboksnummer på russ födda på 50-talet slår inte högt i så värst många sammanhang, kan jag säga.

Sally f. 89 e. Kasper 370

Sussy fick ett stoföl vid namn Sally 1989 och jag och Sussy övade och övade till premieringsdagen. Sally hade jag i en stogjord. Men dagen innan premieringen ringde domaren och sa att jag inte kunde delta med Sussy eftersom hon inte var stamboksberättigad. Hennes mormorsmormor Rosita hade ingen känd härstamning och eftersom stamboken är sluten, fick jag inte premiera henne. Så jag ringde Hasse och han föreslog att, eftersom både han och vi skulle till Riks-Russ-89, som det året hölls på Lojsta Hed kunde han samla ihop styrelsen vid tillfälle och så kunde vi rådfråga dem direkt. Så jag tog med mig Sussys stamtavla i 6 generationer när vi for till Lojsta och på premieringsdagen samlades styrelsen ihop av Hasse och lilla jag gav dem stamtavlan att titta på, medan Hasse sa med bestämd röst att det är inget annat än russ i Sussy och det är en riktig pärla. Styrelsefolket sa att hon hade ju en mycket intressant stam (betänk att Major var 3 år vid denna tidpunkt och Furir var "borta"), men reglerna är som dem är, men ni kan ju alltid söka dispens även om det nog inte är så troligt att den går igenom.

Sabina

Sussys mamma Sabina var, liksom Furir exporterad till Finland 1986 och jag brevväxlade med hennes ägare. I Finland var Sabina stambokförd med nr 149. På båten över till fastlandet, på väg hem från Lojsta föreslog därför pappa att vi skulle sälja Sussy till Finland där hon i så fall skulle kunna "vara med". Hasse tyckte också att vi skulle sälja Sussy och han skulle hjälpa oss att hitta en annan pärla med klara papper. Men jag ville inte sälja min goda vän. Det var inget att diskutera.

SAGA F.90 E. PORTER

Samma sommar betäckte jag Sussy igen. Denna gång med Porter 343 som stod hos Kurt Björkmarker. 1990 föddes Saga. Ett sto som ganska många år var vandringspokal, men också tävlade på hög nivå i hoppning och numera går som ridskolehäst i Mora. 1992 fick hon ett tredje stoföl e Granit 368 som då stod i Dammarskulla utanför Tingsryd.

Det fanns dock fortfarande en liten chans att jag skulle kunna hitta Sussys mormorsmormors härstamningsuppgifter.

Sussy var född hos Arne i Fjärdingsmåla, Älghult. Arne hade russ, shetland och kallblod och ofta ston i flera generationer. Ston föddes och blev kvar på gården och fick så småningom egna avkommor. Arne hade haft mamma, mormor och mormorsmor till Sussy och jag chansade, tog kontakt och frågade om han visste något om denna Rosita. Det gjorde han inte, men hade köpt Rositas dotter Sara av Evald Persson, Eriksmåla. Kanske han visste - om han levde fortfarande. Så jag ringde Evald och fick beskedet att han mindes Rosita mycket väl, då dem hade ägt henne i väldigt många år. Hon var född på Gotland, svart eller möjligtvis svartbrun. Som unghäst köptes hon av en hästhandlare bosatt på fastlandet. Under båtturen hem hade hästhandlaren förstått att han hade en häst för mycket med sig hem och sålde Rosita till en vaktmästare i Oskarshamn, som i sin tur inte behöll stoet särskilt länge, utan sålde henne till Evald Persson som behöll henne resten av hennes liv. Men några papper hade dem aldrig haft på henne. Då Droste 159 stod i samma by betäckte dem Rosita med honom och Sara föddes. Sara såldes alltså till Arne, som betäckte henne med Laban 222. Dottern Sarina behölls på gården och betäcktes med Rabalder 174. Dottern Sabina betäcktes med Furir 354 1984, året innan han gick på Lojsta Hed. 1986 exporterades Sabina till Finland, där hon betäckts flera gånger med godkända russhingstar som t.ex. Loman.

Vad som är lite irriterande för mig är det faktum att både Rosita och Sara hade kunnat stambokföras innan stamboken slöts. Man har hela tiden betäckt med godkända russhingstar men inte brytt sig om att stambokföra dem och några decennier senare stod jag där med konsekvenserna och då var det för sent att göra något åt saken.

År 2000 sökte jag dispens på Sussy, men fick avslag på min ansökan. Samma år betäckte jag Sussy med Quito. Hon kom hem med fång och för att göra en lång historia kort, fick hon tillslut avlivas pga. detta. Jag vill här påpeka att detta inte var hos Quitos nuvarande ägare. Men innan hon fick sluta sina dagar födde hon Qanot, som är 6 år nu och som jag har kvar.

Sussy var DEN hästen i mitt liv. Jag kommer aldrig ha en lika lysande stjärna och aldrig en lika god vän i en häst. Hon reds in som 3-åring, med fördel. Jag hade aldrig gått på ridskola, men jag och Sussy kunde utföra svåra (tycker jag) saker som skänkelvikning och stå och trava på stället. Hon hoppade enkelt 110 cm. Hon var själv ca 121 cm i mankhöjd. När hon var 4 år körde jag in henne och under flera års tid körde jag henne 8 månader om året 6 dagar i veckan, mellan 6 km och 3,3 mil. Och framför rockarden, i en viss hastighet i trav, sjönk hon ner ca 10 cm och blev lika mycket längre i stället och flög i väg med långa kliv i en helt annan takt än vanlig trav. Ett annat russ fick galoppera för fullt för att hinna med. Hon var aldrig skodd (det var inget vi valde att inte göra, hon ömmade helt enkelt inte och behövde inte skor). Vi körde in hö med henne, harvade åkrarna och jag och kompisar gjorde utflykter med en fyrhjulsvagn på somrarna. Hon var en utmärkt mamma och hon fick fina fölungar.

Och så hade hon det "furirska huvudet". Hon var så fruktansvärt intelligent att man inte bara kunde lära henne vad som helst, utan även kommunicera med henne på ett mycket speciellt sätt. Och intelligensen tillsammans med en otrolig arbetsvilja gjorde henne till det fantastiska sto hon var.

Sussy & Sol Granit 368

Samtliga bilder äf foto & Copyright av textförfattaren.