Det var länge sedan jag slaktade häst, men på den tiden kunde man få betalt när de slaktade hemma och så gjorde vi då.

Jag tror att jag kör till slakt när det blir dags, då jag inte känner motstånd att mina hästar går till mat. Hade jag haft en djurpark som tar emot häst, hade det varit ett alternativ, men jag åker inte hela vägen till Norrköping för detta.

Hoppas vi kan försöka svara sansat i denna tråd, utan att förfasas över diverse oseriösa slaktare och annat…

Jag skrev att de grävs ned men det gäller inte alla mina hästar. Av de hästar jag har kommer en del att åka till slakt och en del att grävas ner.

Bajazzo kommer att begravas hemma, han är efter världens modigaste russ som fick mig att älska russen. Han är endel av min barndom.
Även gamla Fina kommer att grävas ner eftersom hon inte får komma in i ett slakt pga medicinering.
Har på känn att Yramis kommer att bli min häst i hjärtat och då får även han begravas här hemma.
Resten kommer troligen att köras till slakteri när den tråkiga dagen kommer. Finns ju gränser för hur många kusar jag kan begrava i skogen!

Dom hästar vi avlivat har körts till slakteriet med egen transport och avlivats utanför medan någon varit med. Det har hunnit bli fem stycken vid det här laget. Allt har gått jättebra, han som var slaktmästare på Farmek då, hade även egna hästar……

Vi har än så länge bara avlivat en häst.. Det gjorde vi här hemma… Djurambulansen kom ner.. avlivade hästen här hemma där hon kände sig trygg och tog sedan kroppen med för destruktion..

Väldigt bra folk! Kommer troligen ske igen då den dagen kommer..

Är väldigt anti slakt.. men det är min personliga åsikt!

Jag skulle be någon vän köra hästen till slakteri (mina nerver pallar inte för att köra själv längre, har gjort det några ggr och blivit väldigt uppriven). Tyvärr har jag hört att slakteriet i Ickholmen norr om Rättvik, som jag använde för några år sedan och var bra att ha att göra med, inte längre tar hästar.

Om det vore en häst med livstids karens skulle jag se till att få den avlivad och sedan köra kadavret till björnparken i Orsa. Eftersom jag inte har egen mark är nedgrävning inget alternativ.

De gånger vi har tagit bort någon av våra hästar, har jag en kär pappa som ställer upp och åker med  dem och han är kvar tills det är slut. Det käns tryggt!

 Sist var det älskade Jupiter den 10 juni 08 han var Jessicas tävlings kompis och hans ben höll inte. En riktigt bra Veterinär, som kan ta diskusioner om framtid eller ej för honom och en lugn o trygg pappa/morfar som fins där i tunga stunder är vår räddning. Vi saknar Jupiter änn i dag, men han har fått en värdig efterträdare i Cardero F.

Själv har jag svårt att stå pall och hur jag skulle göra om min far ej kunde ställa upp, det kan jag ej svara på,men har goda vänner som har sagt att de fins till förfogande i svåra stunder. Det gäller bara att kunna hjälpa dem själv i någon situation, hmm, på ett naturligt sätt.

Det beror ju på omständigheterna har använt alla alternativ utom djurpark. Skulle Skansen ta imot så åkte jag dit.  Jobbigt ämne men det som var värst var destruktion

Den enda gång vi gjort det så körde vi själv till slakteriet, fick vara där först på morgonen. Det alternativ som för mig känns bäst. har inget mot hästkött som livsmedel.

Slakta hemma är ett bra men dyrt alternativ o många drar sej för den stora kostnaden.

Hos oss har vi avlivat hemma, men oftare på ett litet lokalt slakteri där man ringer o förbokar på avsedd "hästtid". Man transporterar själv dit hästen som besiktigas utanför o leds sen in genom en liten gång i väntstallet o avlivas bums i slakthallen.
Det är mycket värdigt, lugnt o stilla o märkligt nog verkar hästarna väldigt lugna när de på "slak lina" följer med in i hallen.
Dessutom kostnadsfritt……

Avlivning -hemma eller borta- är ju ofta ett svårt o tungt beslut att ta o här bör vi hjälpa varandra för att se till att hästen får ett så bra slut som möjligt. Har ni en vän som har det svårt vid ett sånt tillfälle o ni själva klarar det så ställ upp o hjälp till!!

Tyvärr säljer eller ger många bort "problemhästar", det är nog ofta humanare för alla att på ett "snällt" sätt ta bort hästen istället!

Vi har bara tagit bort två egna hästar. Den ena pga akut skada och den andra pga ålderdom. Båda avlivades hemma och begravdes i en hage. Idag vet jag inte hur vi skulle göra, men troligen skulle vi avliva dem hemma.

Har tack och lov inte behövt ta bort någon häst ännu, men den dagen kommer säkert.

Har funderat mycket över det och kommit fram till att det blir avlivning hemma och nedgrävning i björkhagen den dagen det blir aktuellt. Jag har inget emot hästkött men kan inte tänka mig att mina bästa vänner skall bli mat. Lite dubbelmoral kanske, men så känner jag…..

jag kommer inte skicka nån av mina till slakt utan det bli avlivning hemma sen kremering om inte det finns möjlighet att gräva ner hästen hemma.

JAG kommer ALDRIG skicka en häst till slakt och låta den bli mat .men anser att det är upp till var och en hur man gör.

Jag har gjort det en gång och det var nog bland det värsta jag varit med om… Det var min gamla nordis, han var 28 år. Jag hade gått hela sommaren och laddat och sen när jag tog mod till mig och ringde så sa de; Vi kommer i morogn…   Så kom de… Det gick ju jättefort och gubbarna var säkert jättebra, men det ENORMT jobbigt! Och det värsta var att han fick åka härifrån i en jäkla conteiner!!!  Så himla ovärdigt!

Det gör jag aldrig om igen! Nästa gång (hoppas det dröjer…) gräver jag en grop! Så det så!!

*gråter en skvätt*

vi har hittils behövt avliva tre hästar. alla har blivit avlivade med spruta. två hemma och en på strömsholm. Den ena hemma blev så akut dålig att hon inte kunda resa sig. den andra valde vi själva att ta hemma, så att han skulle få det lugnt och slippa stressa upp sig.

Jag har lämnat till Djurpark. jag har ju inte jättelångt till kolmården och det har funkat suveränt. de ger hästarna lugnande i transporten innan de lastar ur och sen leds dom bara ca 20 meter och där avlivas dom. jag har kört själv en gång men jag kommer inte göra det fler gånger om jag inte absolut måste, jag är för blödig.

Sista hästen Elektra fick sluta hemma med bultpistol,går snabbt och är humant, men har kört hästar till slakteri också med egen transport även låtit några gå med slaktbil, och är man djurägare så måste man ta även det jobbiga. Fast conteinern är det värsta.

Valde annat alternativ…..

Har fått avliva tre hästar, de två avlivades på djursjukhuset för att de fanns där för behandling och inte blev bra. Avlivades då med spruta och tror att de använde dem för undervisning av vet. studerande (obduktion) Sen blev de nog destruerade, det fanns ju medicin i dem.

Den sista slaktades hemma och kördes till slakteriet når han var död. Så gör vi även med korna, tycker att det är bästa sättet, så slipper de stå och åka bort till ett okänd ställe där det lukter slakteri.

I framtiden vet jag inte hur jag gör, det beror ju på vad som är fel med hästen. Begravning blir det nog inte, de är lite stora för att grava ner tycker jag.

Har hittintills avlivat hemma och sänt för destruktion. Precis som #1 skriver var det tack och lov många år sedan det hände sist och då fick jag betalt för det hela. Jag hoppas det tar lika många år tills det måste hända igen…

Har ingen egen mark att gräva ner på. Frågan är om jag skulle våga göra det ändå även om möjlighet och tillstånd fanns. Vad händer om jag måste flytta? Nej, då känns det för mig bättre att ha det älskade djuret i tankarna och slippa "våndas" över vart det ligger begravt.

Jag har aldrig behövt ta bort någon häst och jag hoppas det dröjer i alla fall 20 år innan den dagen kommer!
Jag kommer inte skicka mina hästar på slakt, skulle inte vela att någon åt upp min häst faktiskt… Så dom lär väl avlivas hemma och begravs på något fint ställe på gården eller i den närliggande skogen.

Valde annat alternativ eftersom 2 av mina russ avlivats lite olika. Den ena tog trotjänaravlivningen hand om. Dom använde bultpistol och tog kroppen med sig. Den andra avlivades med spruta på Ultuna och kremerades sedan separat. 

Hur jag gör nästa gång det är dax har jag inte funderat på.

#7 Har du frågat dom?

Heldigvis har det ikke været nødvendig med aflivning så ofte. Sidste gang var i 2002. Der kørte vi hesten ind på hestehospitalet (Kjelds arbejde) til kl. 7.30, den blevet aflivet med det samme af Kjelds kollega, og hentet af Københavns Zoo kl. 8.00. Det gik hurtigt. Ellers har vi fået aflivet hestene hjemme og derefter hentet af slagteren.

Det var länge sedan nu, men jag har haft avlivning hemma av de hästar jag tagit bort, sen har djuret tagit till slakt av slaktbilen.

Nu finns det andra möjligheter att gräva ned djuret själv.

Svarade annat eftersom jag gjort alla tänkbara allternativ. Tagit bort hemma (3 st), skickat på destruktion (2 st), grävt ner (2 st) och skickat till slakt (2 st). Har både varit med och bett någon annan. Var med hela vägen med min ögonsten Mollnia (som fick en "grav") och har sagt att klarade jag det klarar jag allt!

En undran bara: Får man lov att gräva ner en häst som slakteriet inte tar emot pga medicinering? Någon som vet? En häst som avlivas hemma får ju inte användas till "mat" utan går till destruktion, eller???

Den dagen jag måste ta beslutet, så skulle jag nog ta hem veterinären och göra det hemma och gräva ned i hagen, alternativt åka med själv till slakteriet och vara kvar tills allt är klart så man vet att allt går rätt till, har ju hört hemska historier om hästar som skickas vidare från slakterier ut i europa mm

Enda hästen jag mist hittills var mitt varmblod och han gick till destruktion (otäckt ord!!) pga att han dödsstörtade mitt i ett lopp av brusten pulsåder, då blir det ju automatiskt nödslakten som hämtar och kör iväg kroppen. Men destruktion vill jag inte vara med om nåt mer. Otäckt och ovärdigt med conteiner och kran tycker jag.

# 23 Håller med "palomia"…..Häst som medicineras och sen grävs ner i marken, vad vet vi vilka vägar grundvattnet tar…..sen är hästar stora djur, tycker nog att kremering är det bästa i såna fall!

Jag valde annat då alla alternativ funkar för mig.

Min shettisvalack ska kremeras.

Granit ligger nergrävd.

Har även åkt till slakteriet med ett par. Var inne på att åka till djurparken men både Kolmården och Eskilstuna hade kö.

För mig styr känslorna för hästen en hel del. Men kremering är dyrt och nedgrävning kräver en del. Avliva hemma och skicka på destruktion är nog ändå det alternativ som känns bäst. Inte för att jag har något emot hästar som mat. Utan för att de slipper lämna gården och får dö där de är trygga.

Jag har avlivat en, min första ponny, veterinären kom hem till oss. Sedan gick vi upp i skogen med henne och gav henne en spruta så att hon fick somna in. Det kändes som det bästa beslutet även om det var ett tungt beslut. Om jag var tvungen och fatta mer sådana svåra beslut så skulle jag avliva dem hemma.

#23 Det behövs tillstånd från länsstyrelsen för alla hästar som ska grävas ned. Hästar är undantagna, alla lantbrukets övriga djur ska destrueras. Jag har inte varit med om att nedgrävning nekats pga medicinering utan endast på dålig lokalisering.

Personligen tycker jag det är anmärkningsvärt att så många stora djur får grävas ner i markerna.

Än så länge har jag sluppit att ta bort någon EGEN häst! Funderar och försöker förbereda mig mentalt då det borde närma sig det med Grus…han är ju nu 30 år och kan ju inte leva för evigt…..han står som många vet väldigt nära mig, har haft honom i min ägo i 24 år nu så när den dagen kommer får han sluta sina dagar här hemma på Vässentorp och ska begravas här.

Vi har dock tagit bort några inhyrda hästar här på gården, två med Djurambulans, de avlivar med bultpistol, tar med sig kadavren och de blir biobränsle. Vi fick ju ta bort nordisen på….hmmmmm…nyårsafton, då var det spruta som gällde av veterinär, han fick ligga kvar två dagar pga helg sedan kom en containerbil och hämtade honom.

På tal om grundvattnet…..Nackdelen med att ge avlivningsspruta är också att medlet är otroligt giftigt! Vet en hund som dog efter att ha slickat i sig lite blod från en avlivad kossa…..

Vet inte hur jag skulle göra riktigt! Har inte funderat på de så mycket! Lite nollställd där!

Har bara avlivat en häst hittills. Han stod på djursjukhuset under behandling så det blev helt enkelt så att dom avlivade honom där och sedan gick han till destruktion.

Hur man väljer att göra beror nog mycket på omständigheterna, om hästen blir sjuk, råkar ut för en olycka eller om det är av åldersskäl. För min del skulle det inte spela någon roll om min häst gick till slakt eller avlivades hemma och forslades bort i container, bara inte hästen har något onödigt obehag av proceduren. Begrava hästen hemma känns inte som att det ger så mycket och lämna till djurpark känns lite fel för mig.

Vi mäniskor får ju begravas oavsett vilken medicin vi ätit medans en häst inte får gå till slakteriet efter behandling med clormycitin(kan ej stava) ögonsalva Jag har två på tomten helt lagligt med tillstånd från alla parter Länstyrelsen och miljö&hälsa

# 20 Vet du om Skansen tar emot för djurmat också?

Har tagit bort 2 hästar. En pga fång och den andra pga exem. Båda har blivit avlivade hemma på gården med bultpistol och sedan tagits med i lastbilen.

Vet inte hur jag gör nästa gång men jag hoppas det dröjer.

Det är min kära make som har hjälp till vid båda tillfällena och hållt i hästarna, dom har varit hur lugna som helst.

Saknar er! Lelle (shettis) -79 till -95 och Cipress (russ) -92 till -04.

#34 Deras egna djur som avlivas blir ju djurmat iallafall, så det kanske dom gör. Vi får fråga. Jag skulle ha avlivat Madicken där men valde att inte åka så långt när det var dax, hon bodde ju i Eskilstuna då.

Valde annat alternativ då den ene gick på slakt och den andre bultades och begravdes hemma, båda för ca ett års sen, 29/1 och 3/11-08. Anledningen till att den andre blev avlivad hemma och begravd var p.g.a att han var så skadad att han inte kunde åka någon längre sträcka. Hade det varit en planerad avlivning hade också han åkt till slakteriet. Försöker se till att inte medicinera med livstidskarensade medel för att alltid ha alternativet.

Kör in själv till slakteriet då…

Skulle däremot aldrig någonsin låta nuvarande "nödslaktaren" avliva eller ens röra vid någon häst i min ägo, illa nog att vi måste använda honom till fåren…

Jag valde annat alternativ pga jag har ännu så länge bara avlivat hemma och på djursjukhus pga olika omständigheter men skulle mycket väl kunna tänka mig att lämna till djurpark och slakt , i Helsingborg (slakthuset) avlivas ju hästarna utanför om man kör ner dem själva tex .

Avliva hemma och gräver ner (med tillstånd).

Har fått tagit bort två av mina älskade hästar tyvärr

Den ena som jag hade på foder fick vi ta bort pga sjukdom han togs bort hemma och fick sedan åka med slaktbilen, detta pga bristande ägarintresse och penga brist hos ägaren. Hennes häst hon bestämde

Den andra hittade jag med brutet bakben i hagen och valde själv att ta bort då chansen att han skulle ha kunnat bli bra igen var så liten, men även han togs bort hemma och åkte sen hela vägen till Ulltuna för separat kremering så han finns här i sin urna i mitt hem

En tredje häst som omkom i en olycka i hagen, åkte även hon till Ulltuna för separat kremering och finns även hon kvar hemma hos mej.

Kommer fortsätta med detta sätt då det är för mej det bästa sättet, borttagning hemma, separat kremering och få komma hem igen. Och jag tycker att 10.000:- som detta ungefär går på är en strunt summa för allt som mina hästar har gett mej!

# 40 Hur är det med tillstånd att sprida aska efter häst? Kan man få det, eller har ni urnorna står på bokhyllan hemma, eller hur gör ni?

# 40 Alla kanske inte har 10000,- bara "så där"…….alla har väl haft stor glädje av sina hästar……

Kanske vi som växt upp som "bondbarn" har en annan syn på det där med djurs avlivande. Man slaktade ju själv hemma för inte så länge sen, många gör säkert fortfarande. Liv och död går hand i hand och man får inte lägga för mycket mänskliga aspekter på djuren, det kan bli så fel då…..

Djurpark lät som ett riktigt dåligt alternativ för mig! För när man kommit så långt att man väger för att ta bort en häst tycker inte jag att den är så pass frisk att en djurpark blir ett bra alternativ.

De hästar vi har tagit bort, stora som små, har vi antingen själva (eller någon god vänn) kört till slakteriet. Där man kan vara med, eller iaf se hästen efter så man verkligen vet att den är borta.

Annars så har det även hänt att vi varit tvugna att avliva hemma för att det inte av någon anledning gått att transportera till slakteriet.

Men jag har inget emot slakteriet. Det är ett litet slakteri och de visar stor respekt till oss som djurägare och till djuret.

Jag har ringt många gånger och ändrat tider för att man ibland behöver mera tid på sig före man kommer, har aldrig varit någe problem. Han som har slakteriet är även noga med att man inte kommer när det är mycke andra djur, för hästens skull. Det känns bra.

Sen är de noga med att allt blir på rätt sätt, så att inget får gå fel. oxå bra, för det sissta man vill är att hästen ska få panik

# 43 Djurparkerna avlivar och använder köttet till deras inevånare det går så bra till.

#42 Klokt inlägg Maggan…….!

Jag har varit tvungen att avliva 5 hästar de senaste 20 åren. De 4 första åkte till slakteriet, den sista avlivades hemma med bultpistol för ca 1 månad sedan pga fång. Jag ringde Kolmården men de hade 2 månaders kö och jag ville inte vänta så länge. Kadaverbilen är inte rolig, och fruktansvärt dyr för hästar, men det är smidigt.

#44 Jaha, så tänkte inte jag det

Smart då kan man åtevinna sina älsklingar till lejonen då

Vi har förlorat sex stycken genom åren, alla lika jobbiga. Den första var en unghäst, som avlivades på operationsbordet och sen destruerades. Alla andra är begravda hemma, med tillstånd från Länsstyrelsen. Fyra av dem har avlivats p g a ålder, medan en var p g a skada.

För oss är det självklart att avliva hemma med hjälp av veterinär, och sedan begrava dem. Vi gör det själva med hjälp av någon med grävmaskin, men det är förbannat jobbigt. Känns ändå bättre efteråt när man vet var de tar vägen. Det jobbigaste är att ta beslutet och sedan hämta hästen i hagen sista gången. Självklart får man ta beslut i varje enskilt fall, det beror ju på om de är hemma eller på djursjukhus. Då väljer ja nog att kremera i fortsättningen. Dyrare, men för oss värt det.

Det beror väl lite på varför och vad som har hänt, vad man väljer för typ av sätt att ta bort sina älskade djur. Det viktigaste är väl att det är humant och sköts av människor som kan sin sak.

Jag valde det första alternativet. Jag har växt upp på bondgård och där slaktades det varje år, mest gris och kalkoner och en och annan kalv.

Det har blivit några hästar genom åren som man fått vara med och avliva. Dock bara en som var min. Men minnet som min systers islänning Gellon gav var nog det starkaste: Han var sjuk av cancer och VILLE själv dö. Han visste att det skulle ske, först när syrran bestämde sig och sen när vi skulle åka till slakteriet.

Det var jag ensam som åkte med honom för att se att allt gick bra. Han såg andra djur och kände bloddoft, men ändå var han lugn och nöjd. Slaktaren, en äldre farbror med rätt känsla för djur - hästen HÄLSADE på honom och lutade sin panna mot hans hand - sen small det.

Efteråt visade naturen ett sceneri som kändes som att man släppt en häst lycklig och fri. Solen bröt igenom molnen över sjön Fryken och de gråa molnen skimrade i silver, det blåste lite så det såg ut som de "galopperade". Islänningen Gellon var skimmel…

Hästar och andra gräsätare är skapta för att bli mat åt köttätare så jag har inget emot att man tar vara på köttet. Jag kanske inte skulle kunna äta upp just mina egna hästar, men det beror på omständigheter. Skulle det bli verklig matkris typ katastrof, så gjorde jag nog det i alla fall.

Blir det aktuellt så får det antingen bli slakt hemma eller på ett litet slakteri som man får komma med själv. Jag vill vara med som stöd för hästen in i det sista och ge den uppskattning och kärlek jag kan.

De ponnier vi haft har personal från Osra björnpark avlivat.

De har då kommit hem till gården, matat dom med morötter och godis sedan tagit en promenad med dom ut på en åker och skjutit, sedan tar dom med dom till björnparken.

Tkr det varit det absolut bästa, hästen får ett fint slut på sitt liv då.

Jag skulle aldrig kunna äta min egen häst, men faktum är att om många fler människor i vårt avlånga land skulle börja äta hästkött, så skulle efterfrågan på det köttet öka och vi kunde då rädda många hästar från en lång och plågsam resa och död till slakterier i andra länder… Här kan vi kontrollera så att det går snabbt och smärtfritt iaf…

Jag fick avliva min första shettis nu i mitten på januari i år som jag har haft i nästan nio år.
Han hade fått en mycket akut skada i hagen, det fanns ingeting att göra. detta kom som en chock, man är inte förberedd alls när han var så pigg och 11 år gammal. Så fodrar man på morgongen och ser att han är skadad i benet mycket allvarligt och det finns ingenting att göra. Veterinären kom och sa att det inte fanns någonting han kunce göra, så vi fick le ut berra ( på tre ben) och ge honom en spruta. Sedan kom det en lastbil och hämtade honom så han skulle kremeras. Ganska smidigt. Det hade varit roligt att ha honom begravd här, eftersom han betydde allt för mig, jag tycker han var den absolut bästa häst jag någonsin stött på men krabbigt att fixa intyg och allt sånt. sen är jag inte så insatt hur det fungerar ;)

#41 Jag vet faktikst inte hur det är med att sprida ut den, jag har mina kvar här hemma "i bokhyllan" har en jätte fin minnes hörna åt dom med urnor, ljus och kort.

#42 Ursäkta men du behöver inte göra påhopp bara för att jag tycker att mina hästar är värda dessa faktiskt ynka 10.000:- som ändå betalas med deras egna livförsäkring! Och att jag inte springer och köper en ny häst eller vad du nu gör för livpengarna om du nu ens har dina försäkrade! Jag trodde frågan var fri och att man skulle berätta hur man själv gjorde men min åsikt och tyckan var tydligen inte välkomen!?! Om du inte har pengar/ anser att dina bortgångna hästar inte vär värda detta som jag gett till mina är väl det upp till dej och jag väljer väl f*n själv vad jag gör med mina hästar, jag är inte en bortskämd snorunge som du tycks tro utan minnsan också ett "bondbarn" som du så fint kallar det fast jag är född på 80-talet! Ändå tycker jag att det inte känns rätt att låta dom mosas ner i en slaktbil tillsamamns med 100 andra djur för att åka vidare och hamna på någons macka, kankse är det jag som är otroligt blödig men då tar jag det för dom ska ha ett värdigt slut dom också för mej var dom inte bara hästar, dom var mina livskamrater som jag älskade väldigt högt!

Frågan är tydligen bara fri om man inte sticker ut från mängden…  eller spenderar sina pengar på sånt som man själv vill och tycker är viktigt…. lustigt!

Du, ta det lilla lugna! Bara för att jag VET att alla inte har 10000,- till kremering så var det faktiskt inte mig själv jag skrev om! Om du på något sätt känner dig träffad så får det stå för dig! Och huruvida jag har mina russ försäkrade eller inte är helt min ensak, liksom vad jag gör med ev. pengar! Man kan avliva hästar på annat sätt än att som du säger MOSA in dom i en slaktbil…..finns nog ingen som rymmer 100 djur…..

Min gamle Drill blev 29 år, han avlivades hemma av en hästvan slaktare som jag fått tips om. En bekant med grävskopa kom strax efter och grävde, sedan lyfte han ner Drill på en presenning i gropen och skottade en liten kulle över honom. En natursten med namn, födelse- o dödsdatum visar att ett djur är begravet där.

Drills mamma Lilltös blev bara 23 år, henne körde jag själv till ett litet familjeslakteri. Där var rent och fint, hon gick in med spetsade öron och de klappade henne innan de satte masken till pannan. Hon hann aldrig bli orolig, och för mig kändes det som ett värdigt slut. Sedan åt jag inte hästkött från det slakteriet på ett halvår, men det är en annan sak!

Hundarna ligger också begravda hemma, några är kremerade och andra inte. Det beror på årstiden; om det har varit tjäle har jag sparat urnan tills den har gått att gräva ner.

Lamm o kalvar m fl har antingen blivit slaktade o styckade hemma eller skickade till slakteriet. Dem har vi ju fött upp för köttets skull och inte haft samma nära relation till som till hästarna o hundarna, men även de ska givetvis ha ett bra liv och ett skonsamt slut.

#55 Jag är helt lugn men tycker inte att du säger nånting på rätt sätt ang. mitt in lägg #40 jag har inte nånstans skrivit att den ända rätta är att kremera och ta hem dom jag har skrivit att det ända rätta för MEJ och att jag kommer fortsätta göra så, fortfarnade så trodde jag att trådskaparen var ute efter att höra hur andra gjorde med sina hästar och då ska väl även jag få svara eller? Om andra väljer att lägga 10.000:- på sine hästar eller ej bryr jag mej egentligen inte om som sagt det är upp till var och en men att du kommer och kommenterar mitt inlägg på ett spydigt sätt om att alla har inte 10.000:- bara så där är inte för mej i alla fall att bete sej på ett vuxet sätt! Det finns olika sätt att ta hand om sina bortgångna/ta bort sina djur på och eftersom detta är ett tänkbart sätt och det sät ett jag väljer att använda mej utav ska väl inte du behöva ge spydiga kommentarer om, eller måste du? Det tillhör väl ett av svaren till denna tråd?

Du skriver att om jag känner mej träffad så får det stå för mej, läs mitt och ditt tidigare inlägg igen + alla andra, vem ska känna sej träffad om inte jag när det är till mej du svara?!

Du säger även nu att om du har dina försäkrade eller inte och vad du gör med dina pengar inte angår mej, så varför bli så spydig när jag använder mina till att separat kremera mina hästar för att få hem dom igen. Det är okej att kritiserad andra men att själv få kritik är tydligen inte okej?

Jag vet att man kan avliva på andra sätt jag är inte född igår och hur tror du att jag kom fram till vilket sätt som var bäst för mej om jag inte känt till flera alternativ? Men det är ju klart du är ju äldst och ska väl veta bäst jag tror ju att en slaktbil rymmer 100 djur så jag är väl helt tappad…

Skulle vara kul att veta exakt vad det är du stör dej på i mitt inlägg, att jag har 10.000:-bara så där för att jag har mina hästar försäkrade, att jag har känslor och inte köper en ny häst så som man tydligen ska göra för dessa pengar, eller stör jag dej kankse över lag… skulle vara kul att veta!

Eller är det helt enkelt så himla ovanligt att man kremerar sina hästar och tar hem dom igen att man blir skrämd av tanken?

# 57 Precis som du säger var min önskan att denna fråga, som jag vet är mycket känslig av förståeliga skäl, skulle kunna diskuteras på ett sakligt sätt, utan att moralisera eller ha åsikter om vad som var rätt och fel. Vi har så otroligt olika uppfattningar om detta och det var just det jag ville komma fram till, och jag tycker det är viktigt att det kan diskuteras med stor respekt för allas åsikt och sätt att göra.

Jag tror att Elin Lilja har missuppfattat min mening med att inte alla har 10000,- om alla hade det så kanske fler hästar skulle bli kremerade, vilket jag tycker är ett bättre sätt än att gräva ner en hel häst i jorden! TVÅ rader skrev jag som kommentar. Allt det andra skrivandet får stå för henne om hon stört sig på mig eller känner sig träffad!

#59 Jag har då inte 10 000:- att lägga på kremering… Finns för många andra hål att stoppa de pengarna i.

Men alla gör ju det som känns bäst för dem, och efter de förutsättningar de har.

Våran häst vi avlivade täckte inte försäkringen för de räknades som ''lynnesfel''.. Vi valde ändå att låta djurambulansen komma ner och avliva här hemma och sedan ta med kroppen upp.. Det gick på en 6-7000.. Hade jag haft dom pengarna då så hade jag velat ha henne kremerad och begrava henne hemma.. Tyckte ändå att hon fick ett värdigt slut i den miljön hon var van vid..

Oavsett vad man gör med kroppen sen, kan vi väl enas om att det viktigaste är att vi avlivar våra hästar på ett så humant sätt som det är möjligt.

Hanteringen av kropp eller aska är ju ett led i sorgearbetet hos var o en, ofta dyrbart men var o ens beslut.
Fortsatt diskussion i detta ämne vore väl bra om det håller sej till hur man kan göra o vilka erfarenheter man har i samband med avlivning av sina fyrbenta vänner.
Detta är ett ämne som nog många skjuter framför sej o så står man plötsligt där o har inte så stor aning om hur man skall göra.
Saklig erfarenhetsutbyte o vilka alternativ som finns är jättebra information o blir värdefull för många den dagen det blit aktuellt.

Jag har avlivat två av mina egna hästar, båda av ålderskäl och båda gångerna har jag använt Svensk lantbrukstjänst som avlivat hemma och tagit med kroppen för destruktion. Mitt första russ som blev 27 år och jag hade känt henne i 24 av de åren. Hon drabbades av cushings syndrom och mådde inte längre bra. Här hade jag först planer på att gräva ner men eftersom jag inte har så mycket egen mark blev det för komplicerat och det fick bli destruktion. Hon dog hemma i min kompis hage som hon tillbringat så många somrar i. Med huvudet i havrespannen och jag höll själv i grimskaftet. Min kompis var med som stöd och när hon fallit kunde vi gå därifrån och slapp se resten.

För ett år sedan var det dags för mitt gamla halvblodssto som jag haft i 22 år. Hon blev 31 år och kunde inte längre tillgodogöra sig sin mat. Här funderade jag länge och kontaktade bla 2 st djurambulanser men det föll på att kostnaden skulle bli över 8000 kr på den billigaste. Eftersom hästen var så gammal fanns ingen livförsäkring som gällde och jag hade helt enkelt inte så mycket pengar just då. Det fick bli lantbrukstjänst igen, kostade runt 4000 kr. Hon dog hemma på gårdsplanen ätandes en morot och även denna gång höll jag i grimskaftet med min underbara kompis som stöd.

Hur jag gör nästa gång får jag ta ställning till då, jag vet bara att den dagen också kommer.

Båda gångerna har personalen på lantbrukstjänst varit fantastiska och mycket hänsynstagande. Även om det bär mig emot att skicka i väg dem i containern känns det som att jag inte haft så mycket annat val. Huvudsaken för mig är att de dött hemma i trygghet.

#61 Var det den som hade en tumör?

Idag var ägaren till nordisen Filip här och hälsade på. Vi fick ta bort honom på nyårsafton då han blev sjuk(inhyrd hos oss) Jag frågade vad det hade kostat henne. Veterinäravgiften för den dagen slutade på 3600 kronor och åkeriet som hämtade honom tog 3500 kronor. Jag förstår förstås att alla måste ta betalt för sina tjänster, det är inget med det men samtidigt känns det "fel" att man behöver betala så mycket när man blir av med det bästa man har!

# 62 Jag håller med dig om att det som är viktigast är att avlivningen sker på ett bra sätt, värdigt djuret. Det är vi som ägare som har ansvar för djuren och vi måste se till att dom slipper lida. Den dagen kommer när vi måste skiljas från våra kompisar, om det så är hästar, hundar, katter eller kaniner. Vi har ett stort ansvar när vi råder över liv och död, och besluten kan många gånger vara svåra, men vet ni att det inte går att göra någonting, att din kompis lider så TVEKA INTE! Låt inte djuren lida i onödan, för att DU vill att den skall fortsätta leva. Är din katt 17 år så har den sina skavanker, ge den inte insulin och hjärtpiller för att den skall överleva, utan låt den somna in med sin fulla värdighet kvar!

#66 Instämmer.

Det här är ett känsligt ämne, men jag tycker det alltmer utbredda förmänskligandet av djuren, det som kallas osund "Disneyfiering", är oroande. Mina djur är inte "mina bästa vänner" eller "mina älskade livskamrater", de är mina djur. Gör inte djuren orättvisan att projicera mänskliga känslor eller egenskaper på dem.

# 67 Tyvärr är det så att "storebror", d.v.s. Jordbruksverket, miljö & hälsa, m.fl. har anammat det du kallar "disneyfierandet" med att kräva ligghallar där det finns tät skog, borrade brunnar där det finns bäckar osv. för djur som vistats ute i 1000-tals år!

#59 att du bara orkar, det är lättare att skylla över på andra än att säga som det är.

Jag sätter punkt… mina hästar jag bestämmer INGEN kan ändra på det, dina hästar du betämmer

Jag kan inte läsa i någons inlägg att man tycker att man måste göra på ett speciellt sätt utan alla har skrivit hur dom har gjort och vad som passat dom bäst, låt det fortsätta så . Det är jobbigt nog ändå att avliva sin/sina älsklingar. Alla vill vi på bästa sätt låta våra djur få ett värdigt slut.

Alla är väl överens om att djuren skall tagas av daga på ett så smärtfritt och humant sätt som möjligt. Vad diskusionen sedan kommit att handla om är vad man gör med kroppen. Då handlar det ju inte längre om djuret, utan om ägarens känslor. Om man som djurägare känner sig lyckligare av att låta kremera sitt djur och förvara askan i en urna, så tycker jag att det är helt OK, jag kan nästan bli lite rörd. Hoppas bara att man numera verkligen separatkremerar djuren så att det är rätt aska djurägaren får hem, när man får betala så pass mycket.

Samtidigt tycker jag att det är OK att använda kroppen som foder till människor eller djur om det är möjligt, eller att gräva ner kroppen i jorden. Själva har vi hittills alltid grävt ner våra, eftersom det varit det billigaste alternativet. De är avlivade hemma.

#65 När vi tog bort vårat arabsto kom en slaktare vi känner till gården och tog bort hennel, han tog 500:-. Grävaren som grävde gropen tog också 500:-

Men förstår att det kostar mer att ta ut veterinär eller trotjänaravlivning.

En annan fråga som någon kanske kan svara på:

Får vem som helst avliva en häst?

Kan jag ta min kamrat som är jägare att avliva min häst hemma?

För många år sen hittade jag tillsammans med en russuppfödare en häst i hans skog som hade fått stelkramp. Han åkte hem efter bössa och lastmaskin, sköt hästen och grävde ner honom……om det var förbjudet vet jag inte, men lidandet fick ett snabbt slut, vilket jag tyckte var jättebra!

Jag tror inte att det finns några andra regler om vem som får avliva, än att vederbörande vet vad han eller hon gör och kan göra det på ett bra sätt. Några av våra är avlivade av skickliga jägare. En är avlivad med spruta av veterinären.

# 73 Man får ju lov att slakta hemma, så varför inte?

# 73 "Vem som helst" får avliva en häst, givetvis under förutsättning att djurägaren sammtycker. Det ska ske enligt djurskyddslagens föreskrifter om avlivning/slakt.

Har aldrig behövt avliva men ridskolan har detta året blivit av med fyra hästar som har blivit avlivade men inte begravda hemma..

#66 och #67 Instämmer helt med er…

Jag frågade min vetrinär om han avlivar en häst men han sa att han "bara läker dem inte gör de sämre". Ni som fått avlivat med spruta, är det vid akuta fall?

Jag har kört mina hästar till slakt. Sista gången var jag med och körde men gick inte med in. Om de blir mat eller avfall bryr jag mig inte om. Jag vet att de är döda och att de inte lider mer…

Några av de jag tagit bort har kliat sig och jag har haft köpare som sagt sig göra "allt" för dem och ville betala vad jag skulle få i slaktpengar. Jag körde iväg dem iallafall för då vet man var dom är.(ifall de skulle kommit att säljas vidare)

# 67 Man fär väl inte slakta något djur hemma? Möjligen nacka en höna eller kanin.

#79 Alla veterinärer skall vid behov kunna avliva ett djur.Det ingår i deras arbetsuppgift. Antingen med spruta eller med bultpistol. bultpistol brukar i alla fall veterinärerna här alltid ha som back upp i bilen oavsett vilket sätt som ägaren väljer.

Varför skulle man inte få slakta ett djur hemma?

# Det är väl något med vetrinärbesiktning? Man kan ju lämna in till slakt och ta ut köttet sen efter det är besiktigat… Jag vet inte men hade för mig att det är nåt sånt.!

#81 Du har rätt att slakta och äta dina egna djur. Ska du däremot börja sälja så måste de besiktigas/godkänd lokal mm.

Det kallas husbehovsslakt, det finns chabloner för hur många djur som ingår i husbehovsslakt men det är mest för skattemyndigheten då det är skattefritt att husslakta.

Vi kanske ska slå fast att det är skillnad på begreppen

slakta = slakta ett djur (ofta med bultpistol och avblodning) och ta vara på köttet till livsmedel eller djurfoder

avliva = som det låter, kroppen går till destruktion, kremering, nedgrävning eller liknande

Det här hittade jag på Wikipedia! Samma som Pernilla skriver…..

Slakt är avlivning av djur och den beredning som följer direkt efter avlivningen. Till slakten räknas bedövning, blodtappning, flåning, urtagning samt klyvning. Om djurets kött ska användas till livsmedel följs slakten av styckning. Den som har slakt som yrke kallas slaktare. Slaktningen utförs ofta i ett slakteri.

Avlivning, omskrivning för att ta livet av något. Ordet används enligt gängse språkbruk enbart när det handlar om djur. Människor avrättas eller mördas istället (beroende på vem som utför handlingen).

Valet av avlivningsmetod påverkas av avlivningens syfte. Om syftet med avlivandet enbart är att frånta djuret livet, exempelvis i händelse av obotlig och plågsam sjukdom för sällskapsdjur, utförs avlivningen vanligtvis med hjälp av en överdos av ett starkt sömnmedel (till exempel pentobarbital) som injiceras av en veterinär.

Skulle jag bli tvingad att ta bort min bästa kompis så skulle det ske hemma. Och sedan bli ner grävd och få en vacker och fin grav på hennes favorit plats.

Vi har som syrran tidigare skrivit avlivat flera hästar hemma med hjälp av veterinär. De är alla sprutade och har varit planerade avlivningar pga sjukdomar eller ålder, våra veterinärer ställer alltid upp.

Tillstånd för nedgrävning har varit lätt att få, vi har iofs ganska mycket mark. Vi ett tillfälle då avlivning beslutades ganska snabbt fick vi tillståndet på några timmar, detta mitt i semestertider! Telefonkontakt med länsveterinären som mailade blanketter, scannade ifyllda blanketter till kommunen som skickade ut en "kostymgubbe" omgående för godkännande av plats, medgivande per telefon från länsvet som sedan skrev ut tillståndet och skickade dagen efter. Snacka om snabbservice!
De andra gångerna har vi ordnat med tillstånd före men det har aldrig varit några problem.

Jag har avlivat mina hästar hemma och grävt ner dom med tillstånd av länsveterinär och markägare.

De som gått bort på hemmaplan har vi avlivat och begravt hemma, med tillstånd av länsstyrelsen.

Nu när jag fick ta beslutet senast så fick han åka slaktbil och bli kremerad….

Vi bor *nära* Kolmården och jag har varit med en häst där, det känns *bra* att åka dit, att hästen kan gå till något bra, naturens gång…Det är ju alltid svårt att avliva ett djur men det kändes skönt att kunna vara med hela vägen och samtidigt slippa veta att bussarna inne i Linköping har min häst i tanken om ni förstår.

Har varit inne på att be om lov och få gräva ner dom här hemma vi har ju grävmaskiner så det är väl bara tillståndet som fattas. Två 21 åringar kvar nu så de får nog grävas ner här, tror jag, annars så är idén med kolmården väldigt bra.

lothar

Jag tycker att det känns bäst att avliva hästarna hemma. Öns avbytare avlivar alla sjuka djur hos oss, han är jätteduktig. 

Vad som händer med kroppen efter avlivningen spelar ingen roll för mig, hästen är ju redan död. Kadaverbilen är det enklaste… Däremot vill jag absolut inte att djuret skall lida innan avlivningen.

Måste bara fråga:
Kan dagens hästar åka till slakt nu när man har bättre koll på vilka mediciner hästen får under sin livstid samt att fler och fler läkemedel har livstidskarräns. Någon som vet?

Nu är det min tur att tycka till:)
Jag valde att avliva och kremera..
av den enkla anledningen att jag vill inte att han skall ligga på någon annans smörgås. En annan sak som fick mig att blippa i detta beslut var att jag såg "uppdrag granskning" och just om hästarna som var försvunna…. De slakteriet som kom på tal, var som en vagel i ögat för mig. Och det är lätt att dra alla utefter en kam.

#91 Så vitt jag vet slaktas många hästar trots lång medicinering med karens.

Här är det iallafall nästan ingen veterinär som fyller i behandling i hästpasset, inte ens på djursjukhusen gör dem ju det. Skrämmande egentligen med tanke på livsmedelshygienen, tänk t ex folk som är hyperallergiska mot pencillin?!

Hur är det på andra ställen?

Egentligen finns det väl knappt en svensk häst som "verkligen" skulle gå igenom nålsögat för slakt.

//Cecilia

#93 Håller med dig, skrämmande att inte passen fylls i, det är ju bla därför hästarna har pass. En gång har en vetrinär fyllt i att min häst har blivit medicinerad och då var det på en lös lapp .

Tycker även att vetrinärerna ska börja fråga efter passen när hästar behandlas, för att veta att det är rätt häst som behandlas.

Jag fick ta bort lilla Rosita 32 år för några veckor sedan, hon kunde inte resa sig upp en morgon. Vetrinären kom hit och avlivade henne i stallet och sen fick jag ringa efter containern det var inte rolig. Min önskan var att gräva ned henne hemma men jag hade inget tillstånd.

#93 #94 Här är det då inte så, våran veterinär är noga med att fylla i och kolla passen. Vi har 8 hästar, 3 av dom "får" slaktas, shettisen som vi lånar och våra 3 åriga ston.

har inte behövt avliva ngn ännu, som tur är.

Men när den dagen kommer vill jag helst avliva hemmavid för att vara säker på att inte hästen blir det minsta stressad. Däremot har jag absolut inget emot att hästen sedan skulle bli mat, men för det måste man väl köra den till slakteriet och det vill inte jag… så alltså blir den väl nedgrävd, kremerad elr körd till destruktion.